Nils Lundell

Media (1)

Skådespelare. Född Nils Johan Israel Lundell i Stockholm, död i Oscars församling, Stockholm.

Under det första decenniet av hans karriär spelade han i olika kringresande teatersällskap. Han debuterade 1907 som sjuttonåring i danskan Anna-Lisa Hwassers sällskap, fortsatte 1908 vid Håkon Nilssons 1908 och var därefter under åren 1911-14 hos Karin Swanström. Han fortsatte 1914-1917 vid Skådebanan och 1917-18 hos Hjalmar Selander och sedan Alberts Ranfts dramatiska sällskap. Först 1918 blev han knuten till en fast scen då han engagerades vid Intima Teatern och 1920 vid Blanche och mot decenniets mitt vid Komedi-teatern, där han förblev fram till 1938. Han kom även att bedriva studier i utlandet 1921-22.

Han kom att i många filmroller förkroppsliga en svensk hederskodex. I samtida artiklar beskrivs han gång på gång som enkel och rättrådig och att det vilar något ursvenskt och hyggligt över honom, vilket säger en del om tidens värderingar. Det är särskilt märkbart i hans större roller på 1930-talet som den i Skärgårdsflirt (1935), Sol över Sverige (1938) och som kolonist i Vi på Solgläntan (1939). Detsamma kan sägas om handelsmannen i Tänk, om jag gifter mig prästen (1941), där han var den goda motpolen till den inskränkta bymenigheten. Han var också, som det hette i ett eftermäle, ett typiskt exempel på en typ av skådespelare som var de karaktäriserande birollernas mästare och som kunde "stjäla" en film från de stora stjärnorna. Han gjorde många sådana miniporträtt på film som t.ex. Bläsmåla tjuv i Rid i natt! (1942). Jämsides bar han på en tydlig humoristisk ådra även om han, som Stig Järrel senare uttryckt det, var en skämtare med dödens allvar på botten som kom fram i hans sista filmroll som clownen i Hasse Ekmans Sjätte skottet (1943). Under de sista åren led han av en kronisk lungsjukdom som bidrog till att ge en viss svärta åt hans roller. Han var gift med skådespelerskan Mimi Pollak.

P O Qvist (2004)