Table of contents

Basic facts

Media (42)

Biography

Svensk skådespelare (film- och TV-roller från 1943) och regissör (filmer och tv 1952-1971). Född Sven Karlsson Lindberg i Engelbrekts församling, Stockholm.-Sven Lindberg växte tidvis upp hos morföräldrarna i Borås där mormodern en gång utbildats vid Dramatens elevskola. Som barn brukade han enligt egen utsago leka cirkus. På gymnasiet spelade han teater med bl.a. Ulf Palme och efter studenten började han läsa litteraturhistoria på universitetet för Martin Lamm. När studentteatern sökte folk till biroller anmälde han sig och kom att fortsätta spela...

Show full biography


Related

Biography

Svensk skådespelare (film- och TV-roller från 1943) och regissör (filmer och tv 1952-1971). Född Sven Karlsson Lindberg i Engelbrekts församling, Stockholm.

-

Sven Lindberg växte tidvis upp hos morföräldrarna i Borås där mormodern en gång utbildats vid Dramatens elevskola. Som barn brukade han enligt egen utsago leka cirkus. På gymnasiet spelade han teater med bl.a. Ulf Palme och efter studenten började han läsa litteraturhistoria på universitetet för Martin Lamm. När studentteatern sökte folk till biroller anmälde han sig och kom att fortsätta spela där.

Under militärtjänsten tog intresset för skådespelandet överhand och han sökte och kom in vid Dramatens elevskola 1939. På grund av militärtjänsten blev han tvungen att hoppa över första elevåret i skolan. Sitt första scenframträdande var som statist i "Morgondagens män" (1940) och den första stora rollen blev som journalisten i "Swedenhielms" 1942. 1944 kom han till Nya Teatern och Per-Axel Branner som blev en betydelsefull mentor. På denna scen fick han sitt stora genombrott i "Angeläget ärende" (1945). Han förblev på denna teater till 1949 och gjorde även regidebut där 1948. Under följande decennier spelade han mycket privatteater vid scener som Blanche, Alléteatern och Lorens Marmstedts Intima Teatern där han kom att medverka i succén "Théhuset Augustimånen" och "Kaktusblomman" (1954). Han har senare haft stora privatteaterframgångar i "Kaktusblomman" på Vasateatern (1966) och "Charleys tant" på samma teater 1977 (som även gjordes i TV-version 1979). Under en tid på 1950-talet var han också produktionsledare vid Sandrews, där han även regisserade ett par spelfilmer. Han var också chef för Intiman under delar av detta decennium. 1969-1972 anställdes han vid TV som producent, regissör och skådespelare och stod bl.a. för regin till serien om Familjen Ekbladh. 1973 kom han åter till Dramaten där han medverkade i flera uppmärksammade uppsättningar.

Lindberg har genomgått många förvandlingar under sin långa karriär. I början spelade han ofta rollen som "första älskare" och med sin lågmälda charm framstod han i många filmroller som en svärmorsdröm, vare sig han var lärare som kämpar för det nya mot en förstockad bymenighet i När kärleken kom till byn (Arne Mattsson, 1950), "Cello" i Kvartetten som sprängdes (Gustaf Molander, 1950) eller amerikansk flygare som återupplever ett romantiskt rendez-vous i Han glömde henne aldrig (Sven Lindberg och Robert B. Spafford, 1952).

Somliga har beskrivit hans diskreta framtoning med små gester som en "anglosaxisk" stil. Med tiden utvecklades han och bilden ändrades till mer dramatiska roller som t.ex. ett uppmärksammat porträtt av Adolf Eichmann (det kan också tilläggas att han hade rollen som nazistisk lägerkommendant i Jerry Lewis aldrig fullbordade The Day the Clown Cried). Han har även spelat komiska roller som i Tage Danielssons SOPOR (1981) samt givit röst till Bertil Enstöring i TV-serien Skrotnisse och hans vänner (1985). På 1990-talet och framåt gestaltade han några gammelmansroller, inte minst i Richard Hoberts filmsvit om de sju dödssynderna som Glädjekällan (1993), Höst i paradiset (1995) m.fl.

Lindberg har betecknats so något av en maskeringskonstens mästare för sin kärlek till att prova nya identiteter och krypa in i sina gestalter. Med ofta mycket små medel gick han en balansgång mellan det diskret antydda och det utsagt tydliga, och med en replikföring som mer liknade ett resonerande tonfall underströk han detta. 1988 utkom hans memoarer tillsammans med Elisabeth Sörenson under titeln "Sven Lindberg. Ett skådespelarliv".

Han erhöll Teaterförbundets De Wahl-stipendium 1958, Dramatens O'Neillstipendium och Svenska Dagbladets Thaliapris 1985, det av Svenska Akademien utdelade Carl Åkermarks stipendium och Teaterförbundets Gösta Ekman-stipendium 1986. 1994 fick han en Guldbagge för bästa manliga huvudroll i Glädjekällan och 2000 både den kungliga medaljen Litteris et artibus samt Svenska Akademiens teaterpris.

P O Qvist (2004), redigerad 2011-11-02

Awards

The Guldbagge Award Stockholm 1994 Best Actor in a Leading Role Glädjekällan
Prize Stockholm 1985 Den tragiska historien om Hamlet - prins av Danmark (Expressens hederspris)

Films

Director
Producer
Cast
Production Manager
Assistant Director
Narrator

Soundtrack listing

Contact the editors

Are you missing some information about the movie or is something on this page incorrect? If so, we would really like to know about it. Write a few lines to us editors and we'll take a look at it.

What is it about?