Table of contents

Basic facts

Media (3)

Biography

Svensk skådespelare. Född Berit Elisabeth Andersson i Matteus församling, Stockholm.-Hon fick sitt skådespelarintresse väckt i mycket unga år och uppmuntrad av sina föräldrar började hon med barnteater i gruppen "Kottarna". I sin självbiografiska bok Ett ögonblick (1996) har hon beskrivit sin stora dröm i barndomen att bli skådespelerska och inspirerad av sin storasyster Gerd, sedermera premiärdansös, sökte hon statistengagemang i Filmstaden. Hon gjorde sitt första filmframträdande som trollkarlsassistent i Barnens egen journal, visad som...

Show full biography


Related

Biography

Svensk skådespelare. Född Berit Elisabeth Andersson i Matteus församling, Stockholm.

-

Hon fick sitt skådespelarintresse väckt i mycket unga år och uppmuntrad av sina föräldrar började hon med barnteater i gruppen "Kottarna". I sin självbiografiska bok Ett ögonblick (1996) har hon beskrivit sin stora dröm i barndomen att bli skådespelerska och inspirerad av sin storasyster Gerd, sedermera premiärdansös, sökte hon statistengagemang i Filmstaden. Hon gjorde sitt första filmframträdande som trollkarlsassistent i Barnens egen journal, visad som förfilm till spelfilmen Tant Grön, tant Brun och tant Gredelin (1947) och fick ytterligare statistuppdrag i början av 1950-talet. Hon fortsatte med att spela teater i skolan och tog tallektioner för skådespelerskan Inez Lundmark-Hermelin. Hon fick först en liten roll vid Boulevardteatern och gjorde sin mer egentliga scendebut 1953 i en skolföreställning av Patsy, där hon blev upptäckt av Gösta Terserus. På sommaren spelade hon i folkparkerna Positivhataren. Samma år sökte hon in vid Dramatens elevskola, där hon dock sprack i tredje provet. Hon sökte sig i stället till Gösta Terserus teaterskola 1953/54 och fick samtidigt elevkontrakt hos Svensk Filmindustri innan hon kom in vid Dramatens elevskola 1954. Då hade hon redan hunnit med en huvudroll på film i Nils Poppes Dumbom (1953), efter att denne upptäckt henne i Ingmar Bergmans reklamfilm för tvålen Bris 1953.

Innan hon avslutat elevskolan tog Ingmar Bergman med henne till Malmö stadsteater 1956 där hon förblev till 1959. Hon återkom till Dramaten 1959-1962 och var därefter ett år vid Uppsala stadsteater 1962, där Frank Sundström gav henne flera betydande roller och hon menar att denne betytt åtskilligt för henne. Sundström tog henne sedan åter till Dramaten 1963 där hon var mer eller mindre regelbundet aktiv till 1996 då hon som ett led i teaterns besparingsprogram pensionerades. Dessförinnan hann hon debutera som regissör på denna scen med En riktig västern 1990. Hon har också gästspelat på t.ex. Fria Proteatern 1984 i Fordringsägare som senare gjordes i filmversion 1988. Utomlands gjorde hon scendebut på Broadway 1973 i pjäsen Full Circle. Hon är medförfattare (med Irene Lindh och Margareta Byström) på pjäsen Var tog du elden? (1996) om Strindbergs kvinnor, som i sin tur bygger på ett projekt om Strindbergs kvinnor som spelades några gånger på Dramaten 1993. Särskilt i sina tidigare roller fick hon gärna stämpeln av att vara oskuldsfull ingeny och det är också berättigat om man ser till rollerna i Dumbom, Smultronstället (1957) eller Sjunde inseglet (1957), där hon i de senare enligt henne själv spelade ut ett slags barnslig tillit. Detsamma kan också sägas om hennes roll i Vilgot Sjömans genombrottsfilm Älskarinnan (1962).

Riktningen mot mer mogna roller kom emellertid ganska tidigt, man kan inte minst se Persona (1966) som ett tydligt exempel, och i mitten av 1960-talet karaktäriserades hon av Marianne Höök som en mogen skådespelerska "med ett register som inte upphör att förbluffa genom sin generositet". Senare roller bekräftar gärna denna bild: moderliga och inkännande porträtt, ibland på gränsen till det rent oskuldsfulla. Det finns även roller i hennes repertoar som präglas av motsatt karaktär. En sådan anmärkningsvärd prestation var som Blanche Dubois i Bo Widerbergs TV-uppsättning av Linje Lusta (1981).

Med de stora internationella framgångarna genom Ingmar Bergmans filmer kom även de internationella anbuden. Dessa har varit av det mest varierande slag från mer seriösa som I Never Promised You a Rose Garden (Ingen dans på rosor, 1977), där hon spelade en psykiater, via den något underskattade thrillern The Kremlin Letter (Brevet till Kreml, 1971), till mer lättviktiga saker som The Concord - Airport '79 (Airport 80 - Concorde, 1979). Ett internationellt lexikon har karaktäriserat dessa filmroller som ett slöseri med hennes talang men man kan också ana att detta var ett sätt att frigöra sig från "Bergmanstämpeln", ty som hon har sagt några gånger så var samarbetet med honom både på gott och på ont utan att ge någon närmare förklaring.

Under en stor del av sin karriär har Bibi Andersson gjort sig känd för sitt engagemang i allehanda frågor utanför det egentliga skådespelararbetet och mycket av det som skrivits om henne handlar om detta antingen det gällt fredsarbete eller arbete för kulturen i det krigshärjade Bosnien som medgrundare av stiftelsen Open Road Stockholm-Sarajevo 1995. Vid flera tillfällen har hon ansetts vara alltför politiskt naiv och oskuldsfull och blir kanhända en sorts spegling av hennes roller på scenen och framför kameran. På samma sätt som fiktionens bild har hennes sammantagna karriär, som den framställts i de otaliga artiklar och intervjuer som finns om henne, tonat fram som ett slags emotionell slalomåkning mellan känslomässig bindning och behovet att hävda sin frihet. Hon har också karaktäriserat sig själv som politiskt osäker och odefinierad, inte intellektuell men som en uppriktig människa som bryr sig om andra människor. En hel del av sitt engagemang i världen bär hon säkert med från sin mor, som var aktiv på vänsterkanten. Det egna förhållandet till Sverige och t.ex. socialdemokratin har stundtals varit en smula ambivalent, inte minst efter den s. k. skatteaffären 1976 då hon satt anhållen ett dygn.

Själv har hon förklarat att skådespeleri för henne är mindre teknik än förmågan att bygga under rollen med egna känslor och att helst hitta något inom sig som kan bidra till rollgestaltningen samt att foga samman dem till ett underliggande nät, så att framförandet blir som om man själv uttryckt replikerna. Hon menar också att en bra regissör är någon som trots den auktoritära situationen har idéer och kraft att förlösa skapandet hos skådespelaren.

Hon har erhållit en lång rad priser och utmärkelser såsom Teaterförbundets Daniel Engdahl-stipendium 1957, pris som bästa kvinnliga skådespelare i Cannes 1958 (delat med Ingrid Thulin, Barbro Hiort af Ornäs och Eva Dahlbeck) för Nära livet, Folket i Bilds filmpris 1959 för bästa kvinnliga huvudroll i Nära livet, Svenska Dagbladets Thaliapris 1962, Silverbjörnen i Berlin 1963 bästa kvinnliga skådespelare för Älskarinnan, Teaterförbundets De Wahlstipendium 1965, Guldbagge 1967 för Persona, Chaplinpriset samma år, Prix Academie du Cinéma i Paris 1967 för Syskonbädd, priset för bästa kvinnliga skådespelare vid tv-festivalen i Sofia 1972 för Fröken Julie, samt vid Filmfestivalen i Belgrad 1972 för Beröringen, Dramatens O'Neill-stipendium 1988 (delat med Jan Malmsjö), den kungliga medaljen Litteris et artibus 1989, American Film Institute Diploma 1993 samt 2000 års Guldbagge för bästa kvinnliga biroll i Det blir aldrig som man tänkt sig.

Hon är syster till dansösen och skådespelerskan Gerd Andersson-Bethke och moster till skådespelaren och dansaren Lars Bethke.

P O Qvist (2004)

Awards

The Guldbagge Award Stockholm 2008 Best Actress in a Supporting Role Arn - The Knight Templar
Göteborg 2004 Best Actress in a Supporting Role Elina - som om jag inte fanns
Stockholm 2001 Best Actress in a Supporting Role Det blir aldrig som man tänkt sig
National Society of Film Critics 1974 Scener ur ett äktenskap (bästa kvinnliga biroll)
Golden Masque Belgrad 1972 The Touch (bästa kvinnliga huvudroll)
National Society of Film Critics 1967 Persona (bästa skådespelerska)
The Guldbagge Award Stockholm 1967 Best Actress in a Leading Role Persona
Chaplin Magazine Award Stockholm 1966 Syskonbädd 1782 (roller i denna film och i Persona)
Prize 1966 Syskonbädd 1782 (l'Academie du Cinemas pris för hennes roll)
Stockholm 1966 (årets bästa skådespelare i föreningen Filmkamraternas tävling)
Swedish Film Society Prize Stockholm 1966 Juninatt (diplom; för roll)
Stockholm 1966 Ön (roll)
Chaplin Magazine Award Stockholm 1966 Persona (roller i denna film och i Syskonbädd)
Swedish Film Society Prize Stockholm 1966 Syskonbädd 1782 (roll, plakett)
Silberner Bär Berlin 1963 Älskarinnan (bästa skådespelerska)
Swedish Film Society Prize Stockholm 1963 (plakett)
Chaplin Magazine Award Stockholm 1960 Bröllopsdagen (rollen i denna film och i Djävulens öga)
Stockholm 1960 The Devil's Eye (roller i denna film och i Bröllopsdagen)
Festival Award Cannes 1958 Brink of Life (kollektivt skådespelarpris)
Swedish Film Society Prize Stockholm 1958 (hedersdiplom)

Films

Producer
Cast
Narrator
Thanks to
Performer

Soundtrack listing

Contact the editors

Are you missing some information about the movie or is something on this page incorrect? If so, we would really like to know about it. Write a few lines to us editors and we'll take a look at it.

What is it about?