Lena Nyman

Media (5)



Svensk skådespelare (filmroller 1955-2006). Född Anna Lena Elisabet Nyman i Sankt Görans församling, Stockholm. Död i Stockholm.

-

Lena Nyman växte upp på Kungsholmen och började tidigt med teater då hennes mor satte henne i teaterskola i sexårsåldern. Hon spelade vid Stockholms Barnteater och gick även ett år på Operans balettskola. Vid tio års ålder fick hon sina första filmroller med debut i Farligt löfte (Håkan Bergström, 1955) och mot slutet av 1950-talet var hon verksam vid TV som programvärdinna i frågeprogrammet Kvitt eller dubbelt. 1960 blev hon engagerad av Dramaten. Fyra år senare kom hon in vid den nyinrättade Scenskolan i Stockholm där hon utbildade sig 1964-1967, samtidigt som hon blev uppmärksammad och känd för sin roll i Vilgot Sjömans kontroversiella 491 (1964). Ännu större berömmelse kom via samme regissörs två Nyfiken-filmer (1967-1968) vilka väckte enorm debatt och som gav Nyman en Guldbagge 1968. Filmerna blev också uppmärksammade utomlands för sina explicita nakenscener.

Under nästa decennium kom hon att flitigt samarbeta med Hasse Alfredsson och Tage Danielsson i deras revyer och filmer som TV-versionen av Glaset i örat (1973), Släpp fångarne loss – det är vår! (Tage Danielsson, 1975), TV-versionen av Svea Hund (1976) och SOPOR (Tage Danielsson, 1981). Detta visade tydligt att hon var lika lämpad för komedi som drama. Uppmärksamheten för hennes insats i Nyfiken-filmerna har stundtals undanskymt Nymans många stora kvinnoroller inom världsdramatiken som i t.ex. "Tolvskillingsoperan" (1969) och "Medea" (1986). 1981 gjorde hon även en omdiskuterad TV-roll som Drottning Kristina.

Nyman var inte rädd för att utmana den bild av henne som växte fram i press och TV efter hennes medverkan i Sjömans 1960-tals filmer. Förutom roller i filmer som Ronja Rövardotter (Tage Danielsson, 1984) och Morrhår och ärtor (Gösta Ekman, 1986) så kom hon att arbeta med Ingmar Bergman i dennes Höstsonaten (1978). Hon hade även framgångar som vissångerska. 1971 fick hon det nordiska Gösta Ekmanpriset och 1975 tilldelades hon Svenska Akademiens teaterpris samt Teaterförbundets Daniel Engdahl-stipendium.

P O Qvist (2004), redigerad 2011-11-01