Tage Danielsson

Media (4)

Svensk författare, komiker, skådespelare (film- och TV-roller 1961-1985) och regissör. Född Tage Ivar Roland Danielsson i Linköping. Död i Lidingö.

-

Tage Danielssons konstnärskap visar upp en imponerande bredd och djup. Ett tag på 1950-talet var han radiochef (och skapade bland annat programmet "Sommar") men han är förstås mest känd för sina revyer, böcker och filmer. Tillsammans med Hans Alfredson, gemensamt kallade HasseåTage av pressen, utgör han en central gestalt i svensk kulturhistoria.

Alfredson och Danielsson, med sitt produktionsbolag Svenska Ord, satte upp sin första revy 1962, "Gröna Hund på Gröna Lund" i Stockholm. Ingmar Bergman tillhörde dem som blev imponerade av föreställningen och föreslog att duon skulle göra film. Bergman var vid detta tillfälle konstnärlig ledare vid Svensk Filmindustri. De nappade och Danielsson regisserade Svenska bilder (1964). Även om de skrev allt tillsammans så var det Danielsson som regisserade deras gemensamma produktioner, det gällde både på scen och på film. Filmerna tillhör de mest framgångsrika och älskade svenska filmer som gjorts. Över en miljon biobesökare per film var inte ovanligt.

Det kan förefalla svårt att separera Danielsson från Alfredson, men de är två olika konstnärer med olika temperament och visioner. Det märks inte minst om man jämför de filmer som Alfredson regisserat på egen hand med de som Danielsson gjort själv. Alfredsons filmer är mörkare. Danielssons konstnärskap är, för att citera medarbetaren Gösta Ekman, "barnsligt och naivistiskt", fast inte på ett negativt sätt. En av dåtidens ledande filmkritiker, Aftonbladets Jurgen Schildt, beskrev dem så här "Besynnerliga och vidunderliga, fulla av grimaser och stämningar".

Alfredson och Danielsson var ofta politiska, och stod för en radikal samhällskritik från vänsterkanten, och det märks i de flesta av filmerna som Danielsson regisserade. Det får sitt tydligaste uttryck i SOPOR (1981) som kan ses som ett manifest där överkonsumtion, kärnkraft, maktmissbruk, samhällsklyftor, arbetslöshet och kungahuset tillhör det som attackeras. Det är en grundläggande kritik av hela det västerländska samhällssystemet, en kritik som är både naiv och komplex. Att med humor och satir peka på samhällsproblem och maktens fåfänga, och att få folk att tänka till mellan skrattsalvorna, var det vapen som Danielsson använde sig av.

Svenska Ord hade ett långvarigt samarbetade med animatören Per Åhlin. Mannen som slutade röka (1972) och Picassos äventyr (1978) är fyllda av hans nyskapande animationer som är integrerade i filmernas handling. Picassos äventyr blev också Danielssons och Alfredsons sista helt gemensamma film och också den av deras filmer som lyckades bäst internationellt med försäljning till 20 länder, däribland Ungern där den blev särskilt populär och till och med förvandlades till scenuppsättning. Kortfilmen Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton (1975), som Åhlin regisserade efter Danielssons novell och manus, utgör en annan älskad höjdpunkt och visas varje jul på TV i de nordiska länderna.

Den sista film Danielsson gjorde var filmatiseringen av Astrid Lindgrens "Ronja Rövardotter", som han tog sig an när "Lindgren-regissören" Olle Hellbom hade lämnat scenen. Ronja Rövardotter (1984) exemplifierar, liksom SOPOR, Danielssons ställningstagande för barnen - deras drömmar och hopp - som i filmen kontrasteras mot de vuxnas konflikter och våld. Det finns en blandning av naturromantik och folklig anarkism i många av Danielssons verk och Ronja Rövardotter är inget undantag. Astrid Lindgren och Tage Danielsson var en naturlig kombination, kanske lika naturlig som den med Hasse Alfredson.

Fredrik Gustafsson (2011)

-

Liksom sin mångårige samarbetspartner Hans Alfredson kom han från den akademiska världen med dess humortradition, i Tages fall Uppsala och Juvenalorden, där en mycket speciell humor odlas vilken kännetecknas av kvickhet, lärdom och travesti på kulturarvet. Efter studenttiden kom han till Sveriges Radio 1955 där han var chef för underhållningsavdelningen 1959-1962. Sistnämnda år bildade han AB Svenska Ord med sin partner Hans Alfredson och efter detta följde en produktiv karriär med revyer, filmer, författarskap osv.

Som komisk skådespelare skiljer han sig en del från sin partner. Man kan säga att Tage Danielsson mer odlade traditionen från bondkomiken genom att gärna framställa ytligt sett töntiga och bortkomna figurer som under ytan döljer ett stort mått av bondförnuft och visdom. Den spelade underlägsenheten som i slutändan visar sig vara det sanna förnuftet blev i dessa sammanhang vassa vapen mot överheten och den allmänna maktfördumningen. Härvid spelade hans lite gängliga gestalt och den utpräglade östgötska dialekten en given roll. Hans roll i Att angöra en brygga (1965) t.ex. var en stum där han helt och hållet förlitade sig på ett nedtonat men uttrycksfullt kroppsspråk.

I de televiserade revyerna odlade han en muntlig humor som byggde på understatement som i klassiska nummer som stukad man med spik i foten i 88-öresrevyn (1971) eller sannolikhetsutredare i Under dubbelgöken (1979). Han erhöll en Guldbagge för bästa regi 1972 för Äppelkriget samt 1981 den kungliga medaljen Litteris et artibus.

P O Qvist (2004)