Kjell Bergqvist

Media (2)

Kjell Bergqvist tänkte först bli gymnastiklärare men efter att ha blivit relegerad från gymnasiet började han arbeta som scenarbetare på Folkan. Där blev han föreslagen att söka in vid Scenskolan i Stockholm och kom in som en de yngsta eleverna någonsin 1970. Efter examen 1973 blev han erbjuden rollen i Kjell Gredes film En enkel melodi (1974) och trots att filmen fick ojämn kritik innebar den något av ett genombrott för Bergqvist. Detta öppnade för en flitig ström av uppgifter inom privatteater, film och TV.

På senare år har han trappat ner teaterverksamheten till förmån för filmandet och samarbetet med regissören Ulf Malmros. Bergqvists medverkan i TV-serierna Rapport till himlen (1994) och senare Silvermannen (1996) har inneburit något av en vidareutveckling av hans talang. Detta resulterade också i en Guldbagge för bästa manliga huvudroll för Den bästa sommaren (Ulf Malmros, 2000). Parallellt med detta har han visat stor mångsidighet i roller som kriminalpolisen Kollberg i en rad Sjöwall-Wahlöö-filmatiseringar från Brandbilen som försvann (Hajo Gies, 1993) och framåt, och som mycket osympatisk styvpappa i Vinterviken (Harald Hamrell, 1996). Han har även haft rena komediuppgifter i situationskomedin Älskade Lotten (1996 och 1998), och spelat fumlig pappa i kortfilmen Pappa & Burken till fisken (Kristin Grundström, 2001), samt bedagad kung-fu-mästare i kortfilmen Disco kung-fu (Måns Mårlind och Björn Stein, 2002).

Bergqvist är samtidigt en av våra mer kontroversiella skådespelare och har orsakat en del uppståndelse och rubriker i pressen genom att vara frispråkig om saker och ting. Allt detta har undanskymt det faktum att han är en aktör med stor känsla för att spela vanliga, lite buttra karaktärer med något fundamentalt vekt och sårbart inom sig.

2010 fick Bergqvist ytterligare en Guldbagge för bästa manliga biroll för Bröllopsfotografen (Ulf Malmros, 2009).

P O Qvist (2004), redigerad 2011-11-11