Carl Hagman

Media (8)

Svensk skådespelare och sångare (filmroller 1911-1952). Född Carl Arvid Walfrid Hagman i Adolf Fredriks församling, Stockholm. Död i Stockholm. Gift med skådespelerskan Emma "Emy" Blomster mellan 1927-1941 och far till barnskådespelerskan och sångerskan Britt Hagman

-

Efter att ha genomgått folkskola och balettskola anställdes Carl "Calle" Hagman vid Axel Lindblads opera- och operettsällskap och scendebuterade 1907 med "Tiggarstudenten". Gjorde därefter studieresor till Tyskland, Storbritannien och Frankrike. Efter hemkomsten till Sverige engagerades Hagman 1911 under kortare perioder av Sigrid Eklöf samt vid Trobäcks och Lianders opera- och operettsällskap. Under sex år fram till 1919 spelade han charmörroller hos Axel Engdahl i Göteborg och verkade också som dansare. 1919-1921 var han hos Albert Ranft på Mosebacketeatern i Stockholm; 1922-1924 vid Folkteatern i Göteborg; 1924 hos Karl Gerhard; 1928-1930 vid Södra Teatern i Stockholm samt 1930-1932 vid Vasateatern i Stockholm.

Under 1940-talet var han en av de ledande komikerna i Karl Gerhards revyensemble vid Folkan i Stockholm. Som sketchaktör hade en otrolig förmåga att "lägga masker". Karl Gerhard har berättat att Hagman hade en barnslig lust att underhålla både stora och små: "Hans förmåga att roa barn var fenomenal - och det är inget dåligt betyg åt en konstnär." Även Kar de Mumma (Erik Zetterström) skrev om Hagman i positiva ordalag: "Han började som dansör i Göteborg och blev med åren en utmärkt kuplettsångare och även sketchaktör med en otrolig förmåga att 'lägga masker'."

Han filmdebuterade redan 1911 med ett steppdansnummer i Blott en dröm (regi: Anna Hofmann-Uddgren). Bland de 61 filmer Hagman spelade in minns man med glädje vegetarianen och renlevnadsmannen 65:an Petrus Ramlösa i 65, 66 och jag (Anders Henrikson, 1936), den hunsade rektor William Löfbeck i filmerna Swing it, magistern! (Schamyl Bauman, 1940) och Magistrarna på sommarlov (Schamyl Bauman, 1941). Hur publikdragande Hagman var visar hans namns placering i de stora annonser som föregick premiären av den famösa Pensionat Paradiset (Weyler Hildebrand, 1937). Hagman stod som andra namn efter Thor Modéen, ändå hade han bara en mycket, mycket liten roll som "operasångare Don Carlos från Argentina" i slutet av filmen.

Hagman medverkade ofta i radio. Han var även en av grundarna av filmbolaget Saffa 1944, tillsammans med Thor Modéen och John Botvid. Han var en utmärkt kupplettsångare och skivdebuterade 1923, och gjorde ett 30-tal skivinspelningar. I vissa sammanhang använde han artistnamnet Quarl. Han var en aktiv föreningsmänniska och var medlem av Svenska Teaterförbundet, teaterorden T.S.O., Odd Fellow-Orden m.fl. ordenssällskap. Carl Hagman dog mitt under inspelningen av Poppe-filmen Greven från Gränden (Lars-Eric Kjellgren1949). En dag kom han inte till jobbet och han hittades senare samma dag död i sin säng.

Ralph Nilsson (2011)