George Fant

Media (140)

Svensk skådespelare (filmroller 1935-1997) och teaterchef. Född Georg Fredrik Mikael Fant i Engelbrekts församling, Stockholm. Död i Gustav Vasa församling, Stockholm. Bror till direktören, regissören och skådespelaren Kenne Fant.

-

Han arbetade på kontor efter realexamen och påbörjade så småningom teaterstudier 1935 för Julia Håkansson. Scendebuten gjorde han 1937 som Benjamin i Påsk. Samtidigt fick han en del filmengagemang sedan Karin Swanström upptäckt hans talang och han fått elevkontrakt vid SF 1937. Till en början var det fråga om rena statistroller men efterhand blev han anförtrodd allt större uppgifter. Den första riktigt stora rollen kom som sonen i Gubben kommer (1939). Under det efterföljande 1940-talet steg hans stjärna och han fick en lång rad huvudroller av varierande slag från rena försteälskarroller som i En vår i vapen (1943) eller Brita i grosshandlarhuset (1946) till mer otrevliga karaktärer som hallicken i Blod och eld (1945).

Under det följande 1950-talet blev filmrollerna färre och han var verksam vid olika teatrar, bl.a. Upsala stadsteater 1952-53. Han var rektor vid den nyinrättade Scenskolan i Malmö från 1964 till 1967 och från 1967 verksam vid och chef för den nyinrättade Norrbottensteatern till 1972. 1975-1979 var han åter rektor, nu för Statens skola för scenisk utbildning (Scenskolan) i Stockholm. Han var också en av de drivande krafterna bakom scenskolereformen. 1961-1963 var han dessutom ordförande i Teaterförbundet och drev som sådan igenom en rad förbättringar i skådespelarnas arbetsvillkor.

De tidiga charmörrollerna i hans karriär gjorde att han länge fick dras med epitetet "flickornas Fant", även om han också svarade för mer varierade och givande tolkningar av problemfyllda män, bl.a. den i Lars Hård (1948) även om det om denna kunde fällas kritiska uttalanden som att han gjort rollfiguren till en "statar-Don Juan". I många filmer hade han en mer utpräglad proletär framtoning som dem han gjorde i samarbete med "Hampe" Faustman (t.ex. Resa i natten, 1955), med vilken han även en tid på 1950-talet drev ett produktionsbolag, F-produktion. Under senare decennier gjorde han sig känd för sitt stora samhällsengagemang, inte minst under sin tid vid Norrbottensteatern och uttalade ofta sin mening om att teatern skulle ställas i samhällskritikens tjänst.

1973 erhöll han Teaterförbundets guldmedalj. Han är bror till skådespelaren, regissören och filmdirektören Carl-Henrik "Kenne" Fant och far till skådespelaren Christer Fant.

P O Qvist (2004)