Birger Malmsten

Media (405)

Skådespelare (film- och tv-roller 1940-1991). Född Albert Birger Malmsten i Gräsö, Uppsala län, död i Oscars församling, Stockholm.

I skolåldern flyttade han från Gräsö till Stockholm efter att en sommargäst erbjudit sig att hjälpa honom att studera vidare. Han började därefter arbeta i diverse yrken som springpojke vid tobaksmonopolet, kontorsbud och expedit. 1936 kunde man se honom avporträtterad i Filmjournalen (nr 32) i samband med en pristävling om mimförmåga. Sin fritid tillbringade han på teatern så mycket som ekonomin tillät och började omsider själv medverka i amatörteaterverksamhet i Studio 38 som var en liten experimentscen. Hans scendebut var i ett vad han senare kallat politiskt drama. Debuten var ingen större framgång men han var fast besluten att gå vidare och bli skådespelare.

Efter militärtjänsten fortsatte han arbeta inom restaurangbranschen och samtidigt studera psykologi och rollframställning med Högskolans kursverksamhet och kom därvid i kontakt med studentteatern, som även turnerade i folkparkerna. Den första större rollen där var i Tjechovs Vid landsvägen. 1943 gjorde han ett misslyckat försök att komma in vid Dramatens elevskola men avskräcktes dock ej utan fortsatte att dra sig fram med småroller och statistjobb vid filmen vilket med tiden ledde till större uppgifter. Under denna tid hade han kommit i kontakt med Ingmar Bergman. Första gången var i samband med Bengt Olof Vos drama Strax innan man vaknar (våren 1943), där Bergman enligt Malmsten själv ganska motvilligt accepterade hans närvaro. Bergman gav honom 1943 sedan hans första större professionella scenroll som jägaren i Rödluvan och vargen under en parkturné och han sade då upp sitt arbete vid Brända Tomten för att bli skådespelare på heltid. Då Bergman 1944 blev teaterchef i Helsingborg följde Malmsten med.

Efter tiden i Helsingborg följde engagemang vid Blancheteatern och senare Dramaten från 1962. 1960-63 tilhörde han tv-teatersensemblen. Under 1950-talet var han även biografägare i kompanjonskap med Kenne Fant. Det var särskilt i samarbetet med Ingmar Bergman som Malmsten utvecklade sin speciella skådespelarprofil och kom att närmast bli något av Bergmans alter ego på film, särskilt i 1940-talsfilmer som Det regnar på vår kärlek (1946), Skepp till India land (1947) och Fängelse (1949). Den mörka, starkt vibrerande utstrålningen och de intensiva ögonen blev en sinnebild för efterkrigstidens rastlösa unga män till synes utan mål och mening men med en intensiv längtan efter något annat. Detta drag utnyttjades även av en annan regissör, "Hampe" Faustman, som gav honom hans kanske första stora uppmärksammade roll som statarsonen i När ängarna blommar (1946). Denna utstrålning bidrog även till att han senare ofta fick roller som hörde hemma i samhällets periferi, utstötta karaktärer som tattare i t.ex. Ingen mans kvinna (1953).

Med stigande ålder kom han senare att hamna mer i roller som distingerade äldre män och en av hans sista stora roller blev som den patriarkale, hygglige hyresvärden i tv-serien Goda grannar (1987) som gjorde allt för att hans hyresgäster skulle känna sig som det titeln utsäger.

Han var gift med skådespelerskan Haide Göransson.

P O Qvist (2004)