Mona Malm

Media (5)

Svensk skådespelare (film- och TV-roller från 1944). Född Mona Kristina Eriksson i Johannes församling, Stockholm.

-

Mona Malm var född och gjorde skådespelardebut som Mona Eriksson. Redan som liten sattes hon i balettskola vid 7 års ålder och spelade även barnteater på Skansen samt uppträdde i radio, bl.a. i Barnens brevlåda. Efter skolan började hon i Gösta Terserus teaterskola. Hon blev riktigt uppmärksammad 1954 i Kar de Mummas Blancherevy och betraktades då som något av en svensk Audrey Hepburn. Samma år kom hon in vid Dramatens elevskola, där hon utexaminerades 1957 och har därefter i stort varit vid nationalscenen med undantag för 1959-1961 då hon tillhörde tv-teatersensemblen och 1961-1963 Stockholms stadsteater. I samband med det tog hon ett sabbatsår då hon läste pedagogik vid universitet innan hon 1964 återvände till Dramaten.

Bland hennes första roller på scenen kan nämnas Amanda i "Drottningens juvelsmycke" (1957). Med tiden blev rollerna mer sammansatta och mogna. Rollen som den dödssjuka läraren i Gun Jönssons tv-film Leva livet (1976) betecknade som något av ett nytt steg i karriären och därefter har hon blivit mest uppmärksammad för en rad robusta och jordnära moders- och kvinnoporträtt såsom Alma Ekdahl i Fanny och Alexander (1982), bondmoran i Lars Molins familjekrönika Tre kärlekar (1989 och 1991) eller affärskvinnan i Chefen fru Ingeborg (1993). I en senare Lars Molinfilm, den Emmybelönade Den tatuerade änkan (1998), gestaltade hon en kvinna som efter många år äntligen får börja leva ut efter egna önskningar.

På scen och i tv fick hon likaledes göra ett par av världsdramatikens praktroller, Linda Loman i "En handelsresandes död" (1992) på scen och Martha i Vem är rädd för Virginia Wolf? (1985) i en tv-film. Men hon har också visat sig kunna spela lite mer burleska och komiska roller som i tv-serierna Peta Näsan (1987) och Snörpingar (1994 och 1995), där hon i den senare med en väl så frodig komisk inlevelse skapade en oemotståndlig, rocksjungande vattenvarelse. Efter millennieskiftet syntes hon bland annat i Susanne Biers Oscarnominerade film Efter bröllopet (2006) och som huvudpersonen Alex mamma i tv-serien Solsidan (2010).

1986 fick hon Dramatens O'Neillstipendium, 1990 tilldelades hon den kungliga medaljen Litteris et artibus och 1992 Teaterförbundets Gösta Ekmanstipendium.

P O Qvist (2004), redigerad 2013-11-04 och 2021-01-14