Nils Petter Sundgren

Media (1)



Svensk filmkritiker, författare, filminköpare, tv-programledare och fil. lic. Född i Stockholm. Tilldelades 2006 års Hedersguldbagge vid galan 2007.

-

Som programledare för SVT:s Filmkrönikan i nära 30 år, och med ett helt liv ägnat åt att nyfiket och engagerat diskutera och rapportera om film, är det svårt att överskatta Nils Petter Sundgrens betydelse för filmkunnandet och filmintresset i Sverige.

Han läste litteraturvetenskap, men någon akademisk karriär blev det aldrig. Filmintresset, som grundades redan på 1930-talet i dåtidens biotäta Stockholm, tog över. Som sitt första filmminne listar han Helan och Halvan i Skrattar bäst som skrattar sist (John G. Blystone, 1938).

Efter några år som litteraturkritiker i BLM, lektör på Bonniers och filmkritiker i Vecko-Journalen sökte Sundgren sig till televisionen. I februari 1963 tog han över från grundaren Gunnar Oldin som programledare för Filmkrönikan. Ett uppdrag han skulle behålla i nästan 30 år, periodvis med Torsten Jungstedt som ytterst salt vikarie. Under den långa eran med Filmkrönikan mötte han snart sagt alla tidens storheter inom filmens värld. Han besökte enligt egen utsago Cannesfestivalen 40 gånger, och intervjuade legendarer som Alfred Hitchcock, Carl Dreyer, Buster Keaton, Luis Buñuel, John Cassavetes, Jack Nicholson, Akira Kurosawa och Ingmar Bergman.

Att idag återse Sundgrens soldränkta reportage från Cannes och andra festivalen ger bitterljuva glimtar från en svunnen era, då intervjuer med världsregissörer kunde pågå i flera timmar, ljusår från dagens tidseffektiva och benhårt publiciststyrda press junkets.

Mellan 1969 och 1987 var Sundgren också filmchef på SVT, och köpte in mängder med långfilmer: nytt och gammalt från världens alla hörn – i praktiken en filmskola för flera generationer av filmtörstande svenskar.

Parallellt med Filmkrönikan var han också kulturskribent i bland annat Expressen och Månadsjournalen. 1991 slutade han på Filmkrönikan; två år senare blev han värvad till nystartade TV4, nu med Hans Wiklund som parhäst. Tillsammans gnabbades de vänskapligt i kanalens filmprogram Bionytt, och fram till 2006 recenserade han veckans biopremiärer i Nyhetsmorgon.

Nils Petter Sundgren slutade som filmkritiker 2006, och blev året därpå belönad med en Hedersguldbagge för sin livsgärning för svensk film, den första och hittills enda i hans skrå som tilldelats priset.

Några få filmroller blev det också. I Hans Alfredsons thriller Falsk som vatten (1985) spelar han sig själv i en mingelscen. 2011 blev han föremål för en egen tv-serie, Eva Belings tvådelade dokumentär Ett liv med film – Nils Petter Sundgren, som fokuserade på åren med Filmkrönikan.

Memoarboken "Inte bara bio" som utkom 2011 är kvick, skvallrig och underhållande, särskilt i skildringen av hur den liberalt sinnade eleganten Sundgren blev katten bland hermelinerna på det proggiga SVT under sjuttiotalet. Samtidigt är boken en svidande vidräkning med förflackningen inom kommersiell tv och en sorgesång över den alltmer marginaliserade och filmbolagsstyrda kulturbevakningen.

Per Perstrand (2019)