Nils Wahlbom

Media (2)

Skådespelare (filmroller 1917-1938). Född i Hedvig Eleonora församling, Stockholm, död i Stockholm.

Föräldrarna var skådespelare, modern Emma Rommel, vilka spelade i olika kringresande teatersällskap och han tillbringade därför större delen av sin uppväxt som inackorderad i olika familjer i Sundsvall och senare Österåkers prästgård. Han hade inga egentliga planer på att följa i föräldrarnas fotspår utan tänkte sig en bana inom juridiken.

Han började 1902 att arbeta på advokatkontor men efter några år tog skådespelarintresset över och han började omkring 1910 hos Axel Engdahl på Folkteatern i Göteborg, först som körmedlem och senare fick han sin första spelroll i Värmlänningarna. Han började därefter turnera under resten av decenniet och i början av 1920-talet med olika sällskap, bl.a. i Hjalmar Selanders och Allan Rydings. 1918 och 1919 var han även direktör för Malmö sommarteater. 1922 kom han till Dramaten men fick inga roller att spela och kom så småningom till andra scener som 1924-1927 vid Ernst Eklunds Komediteatern och Blanche. Senare var han 1927-1932 vid Oscars samt under sina sista år åter vid Blancheteatern.

Under 1930-talet var han ofta anlitad vid filmen. Han lär dock enligt obekräftad uppgift ha debuterat redan 1912 i Carl Barcklinds i Sverige aldrig visade De lefvande dödas klubb. Han var utan tvekan en av svensk film och teaters mer egenartade skådespelartyper som med en lite egenartad, sävlig replikföring ofta fick porträttera lite mer timida, tankspritt komiska karaktärer. Som det uttrycktes efter hans bortgång hörde han till dessa som kunde få publiken att jubla åt de mest alldagliga fraser genom just de tonfall han skänkte dem.

Ofta fick han smärre roller som betjänt och motsvarande men också mer bemärkta filmroller som familjefar i Raggen - det är jag det (1936), som tragisk gårdsmusikant och den kvinnliga huvudpersonens egentlige far i Kvinnorna kring Larsson (1934), som tankspridd professor i Edvard Persson-filmen Söder om landsvägen (1936) eller som Amerikafarbrodern Justus i svindlarkomedin Lyckliga Vestköping (1937).

P O Qvist (2004)