Wilhelm prins av Sverige

Media (2)

Svensk dokumentärfilmare. Hertig av Södermanland. Son till Gustaf V och drottning Victoria. Född på Tullgarns slott, Hölö. Död på Stenhammars slott, Flen. Gift 1908-1914 med Maria Pavlovna av Ryssland. Far till Lennart Bernadotte.

-

"Prins Wilhelm berättar" blev ett begrepp under 1930- och 1940-talet. De så kallade PeWe-filmerna var producerade av Svensk Filmindustri och prinsen var själv med i filmerna. Den långa, gängliga gestalten var lätt att känna igen och han såg ofta hemmastadd ut, som en jordägare som var ute och inspekterade sina domäner. Fotografen Gustaf Boges vackra svart-vita bilder kompletterades av prinsens berättarröst som beskrev och namngav allt som visades, med saklig auktoritet men också med sagoberättarens känsla för naturens och kulturens under.

Wilhelm kom till filmen via de svenska expeditionerna till Centralamerika och Afrika som dokumenterades i början av 1920-talet. Prinsen agerade dragplåster för dessa expeditioner som fick stor uppmärksamhet i den dåtida pressen. Under expeditionen till Centralamerika, som fotograferades av Robert Olsson, besöktes bl.a. den svenska kolonin Saint-Barthélemy, Honduras och Mexiko; och resan resulterade i fem kortfilmer som premiärvisades i januari 1921 på biograf Palladium i Stockholm. Samma år deltog han även i fotografen Oscar Olssons afrikaexpedition till Uganda, Belgiska Kongo, Sudan och Egypten. Filmen Med Prins Wilhelm på afrikanska jaktstigar möttes med stort jubel vid urpremiären i Göteborg i mars 1922.

Svensk Filmindsutri startade sin skolfilmavdelning 1921 och dit knöts Wilhelm. Han arbetade som textförfattare och, när ljudet kom, som berättare. Till en början var det andra som stod för filmregin. Tre filmer i början av 1930-talet hade alla texter av Wilhelm, men regisserades av Gustaf Molander: Medan båten glider (1930), Från yttersta skären (1931) och En gammal gård (1932). Filmerna fotograferades av Julius Jaenzon och Gustaf Boge.

De drygt 20 kortfilmer som Wilhelm och Gustaf Boge kom att göra tillsammans spred bilden av en hårt arbetande svensk, företrädesvis hantverkare och landsortsbo, som står i ett närmast magiskt förbund med naturen. En gång försökte han sig på spelfilmsregi (utan Gustaf Boge vid kameran), med västkustdramat Havets melodi (1934). Den långt mer erfarna regissören John W. Brunius bistod med hjälp, men pressen var inte nådig och beskrev filmen som "dilettantmässig".

Wilhelm älskade slottet Stenhammar i närheten av Flen i Södermanland där han levde i 30 år med sin livskamrat Jeanne Tramcourt. I filmen Höstdagar där hemma (1935) visar han upp sitt hem och sin trädgård, i en film där höstens alla nyanser är en rik palett i grått. Han medverkade i uppskattningsvis 250 journalfilmer och syntes även i en rad spelfilmer som t.ex. i Swedenhielms (Gustaf Molander, 1935) och Jazzgossen (Hasse Ekman, 1958). Han skrev även sångtexter och många böcker: reseskildringar, poesi och en bok om indisk erotik. En av hans sista filmer är överraskande nog en klippfilm om den franske absurdisten Alfred Jarry: Röda jordens folk (1948).

Kortfilmen Drottningholm (1949) finns på www.filmarkivet.se

Mikaela Kindblom (2012)