Hilding Rosenberg

Media (1)

Svensk tonsättare och dirigent. Född Hilding Constantin Rosenberg i Bosjökloster, Malmöhus län. Död i Bromma, Stockholm.

-

Hilding Rosenberg var en i den skara konstmusikkompositörer som skrev musik för film under främst 1940- och 1950-talen, men tillhör inte de flitigaste med sin sju eller åtta långfilmer (det är oklart vad gäller en film) och några kortfilmer. Rosenberg är inte alltid den mest lättillgängliga kompositören - inte utan skäl betraktas han som modernismens banbrytare i Sverige - men lyckades förena musikaliskt raffinemang med filmens behov av berättande, uttrycksfull musik. Vi tenderar också att acceptera mer modernistiska tongångar i filmmusik än i autonom musik.

Rosenberg hade tidig erfarenhet av filmmusikarbete; han var under första hälften av 1920-talet halvtannat år anställd som organist på Röda Kvarn i Stockholm, där han också enligt sin självbiografi komponerade musik till några (kortare) filmer. Hans första arbete för filmen var 1937 med dramat Bergslagsfolk (Gunnar Olsson), en film som tematiserar svenskamerikanska återvändare som pengahungriga exploatörer och deras strider med den svenska jordens och traditionens försvarare. Detta får sin musikaliska gestaltning i filmen genom dualistiska uttryck: det svenska genom ett folkmusikaliskt idiom, det amerikanska och hotande genom allvarlig och tung musik.

Rosenberg skrev enormt mycket teatermusik och samarbetade då ofta med Per Lindberg. 1941 skrev han musik till två av Lindbergs filmer: I paradis… och Det sägs på stan. Båda bemöttes av dålig kritik och blev publika fiaskon. Den lätt modernistiska musik med melodiskt-lyriska inslag som flödade i nästan varje scen, i Det sägs på stan även med ett skämtsamt och distanserande uttryck, kan ha varit bidragande till att filmerna ansågs alltför pretentiösa.

Därefter skrev han musik till en av de mest berömda svenska filmerna: Hets av Alf Sjöberg från 1944. Filmen är inte så mättad av musik som de tidigare men musiken är berättande och uttrycksfull på ett genomarbetat sätt, och förebådar ofta vad som ska ske. Ondskan målas i modernistiska toner medan dubbellivet hos den unga kvinnan Bertha karakteriseras av folklåten "Glädjens blomster" i ett jazzarrangemang.

Efter att ha bidragit med ytterligare en filmmusikkomposition under 1940-talet, Ödemarksprästen (Gösta Folke, 1946), skrev Rosenberg under 1950-talet musik till endast en film, Afrikafilmen Under Södra korset från 1952 i regi av Sven Nykvist och Olof Bergström. Filmen, som närmast är ett slags dramadokumentär, alternerar invånarnas egen musik bestående av trummor och sång med Rosenbergs närmast naturlyriska komposition - han avvek här från det tydligt modernistiska. Genom musiken blir det dock en betoning på den västerländska skildringen av ursprungsbefolkningen i Franska Ekvatorialafrika.

Hilding Rosenbergs sista film kom att bli Kort är sommaren (Bjarne Henning-Jensen, 1962). Musiken ljuder här genomgående i modernistiska tongångar och har ett icke-berättande uttryck. Hans sista filmmusikbidrag fjärmar sig därmed markant från det konventionella klassiska filmmusikberättandet.

Ann-Kristin Wallengren (2015)