Erland von Koch

Svensk kompositör. Född i Stockholm. Utbildad vid Musikkonservatoriet i Stockholm 1931-1935. Debut som dirigent Stockholms filharmoniska orkester 1940. Senare framträdanden med landets större orkestrar, bl.a. kapellmästare Sveriges Radio 1943-1945. Lärare vid Karl Wohlfarts musikskola i Stockholm 1939-1953, lärare i harmoni Musikhögskolan i Stockholm 1953-1975.

-

Erland von Koch sågs som svensk konstmusiks nestor. Hans mångsidighet illustreras av att hans kompositioner sträcker sig över flera olika stilar och former - från symfonier till soloverk. Efter studier i Tyskland inledde han i slutet av 1930-talet sin bana hos Konsertföreningen i Stockholm där han också fick sitt genombrott. Tillsammans med bl.a. Lars-Erik Larsson, Dag Wirén och Gunnar de Frumerie räknas han till de så kallade trettiotalisterna bland svenska tonsättare. Deras musik är mer influerad av Béla Bartók och Arthur Honegger än tolvtonstekniken vilket särskilde dem från den sedermera bildade Måndagsgruppen. Den senare sammanslutningen med Karl-Birger Blomdahl som informell ledare (han skrev musiken till Ingmar Bergmans Gycklarnas afton, 1953) var under många år i opposition med trettiotalisterna som ansågs alltför traditionalistiska. Måndagsgruppen utövade ett stort inflytande över svenskt musikliv då dess representanter besatte flertalet viktiga poster vilket också påverkade svensk filmmusik eftersom många kompositörer sökte sig till filmen då det var svårt att hitta annat arbete.

Efter en anställning som klangexpert, arrangör och dirigent vid AB Radiotjänst under åren 1943-1945 kom von Koch till filmen under andra halvan av 1940-talet efter att 1946 ha skrivit musiken till radiopjäsen "Sommar" av Björn-Erik Höijer. Pjäsen vann andra pris i tävlingen Bästa radiopjäs och för regin stod Ingmar Bergman.

Trots att von Koch komponerade musiken till drygt 30 svenska filmer, varav flertalet var Bergman-produktioner, såg han själv detta mest som en bisyssla och en väg till försörjning. Bland de första filmerna märks Ingmar Bergman-filmerna - Kris (1946), Det regnar på vår kärlek (1946), Musik i mörker (1948), Hamnstad (1948) och Fängelse (1949). Samtliga dessa filmer brukar räknas till Ingmar Bergmans första filmmusikperiod där han hade relativt liten kontroll över musikproduktionen. von Kochs musik i dessa filmer skilde sig inte nämnvärt från den under 1940-talet gällande konventionen med ett framhävande av berättelsens känslomässiga aspekter. Samtidigt illustrerar dessa filmer bra hans särdrag som filmmusikkompositör; en melodik som är folklig utan att direkt knyta an till folkvisan. Ett annat särdrag i von Kochs musik är hur melodiken i rytmiskt avseende getts ett dansant drag.

När Bergman efter Fängelse sökte sig andra musikaliska vägar slutade även deras samarbete. von Koch fortsatte istället att fram till 1956 göra musik till bland annat Hasse Ekman-filmerna Den vita katten (1950) och Flicka och hyacinter (1950) samt Gustaf Molanders nyinspelning av Sången om den eldröda blomman (1956). Efter en paus på fem år gjorde han som sin sista filmproduktion musiken till Bengt Blomgrens Hällebäcks gård (1961). Med 1960-talets inträde hade von Koch dels börjat vända sig bort från det folkloristiska draget, dels börjat nå en sådan position inom det svenska musiklivet att han inte längre behövde ha filmmusikkomponerandet som brödföda.

Christopher Natzén (2012)