Fame (1980)

Originaltitel	Fame
Svensk premiärtitel	Fame
Arbetstitel	Hot Lunch

Regi	Alan Parker
Manus	Christopher Gore
Producent	David De Silva Alan Marshall
Produktionsledare	David Golden
Foto	Michael Seresin
Musik	Michael Gore
Koreograf	Louis Falco
Scenograf	Ed Wittstein (art director)
Produktionsdesign	Geoffrey Kirkland
Klippning	Gerry Hambling Yoshio Kishi (kompletterande - New York) Michael B. Hoggan (kompletterande - Los Angeles)
Ljudtekniker	Christopher Newman (som Chris Newman)
FAD (First Assistant Director)	Robert F. Colesberry
SAD (Second Assistant Director)	Ray Greenfield (som Raymond L. Greenfield) Joseph Ray (som Joe Ray)
Scripta	Renee Bodner
Produktionskoordinator	Arlene Albertson
Rollsättare	Howard Feuer Jeremy Ritzer Margery Simkin (specialcasting)
Kameraoperatör	John Stanier Tom Priestley Jr. Joseph Coffey (som Joseph F. Coffey) LeRoy Patton (som Leroy Patton) (New York)
Stillbildsfoto	Catharine Bushnell Holly Bower
Fotoassistent	Vincent Gerardo Billy Gerardo (som William Gerardo)
Elektriker	Frank Schulz (som Frank O. Schulz)
Passare	Marty Nallan
Koreografiassistent	William Gornel
Dekor	George DeTitta Sr. (som George DeTitta)
Rekvisita	Joseph M. Caracciolo (som Joe Caracciolo)
Kostymör	Kristi Zea
Smink	Joe Cuervo (som Joseph Cuervo)
Frisyrer	Joseph Coscia (som Joseph G. Coscia)
Kostymassistent	Ellen Mirojnick
Ljudläggning	Les Wiggins Rusty Coppleman Jay Harding (som Jay M. Harding)
Mixning	Michael J. Kohut Aaron Rochin

Albert Hague	Shorofsky, musikläraren
Irene Cara	Coco Hernandez, danselev
Lee Curreri	Bruno Martelli, musikelev
Laura Dean	Lisa Monroe, danselev
Antonia Franceschi	Hilary Van Doren, danselev
Paul McCrane	Montgomery MacNeil, dramaelev
Barry Miller	Raul Garcia, känd som Ralph Garcy, dramaelev
Gene Anthony Ray	Leroy Johnson, danselev
Maureen Teefy	Doris Finsecker, dramaelev
Eddie Barth	Angelo, Brunos far, taxichaufför
Boyd Gaines	Michael
Tresa Hughes	Naomi Finsecker, Doris mor
Steve Inwood	François Lafete, porrfilmaren
Anne Meara	Mrs. Sherwood, engelskläraren
Joanna Merlin	Miss Berg, dansläraren
Jim Moody	Farrell, dramaläraren
Debbie Allen	Lydia
Richard Belzer	Richard, conferencier på ''Catch a Rising Star''
Frank Bongiorno	lastbilschauffören
Bill Britten	Mr. England
Eric Brockington	Eric, sångaren i slutnumret "I Sing the Body Electric"
Nicholas Bunin	Bunsky, musikelev
Cindy Canuelas	Cindy
Nora Cotrone	studentskan med bar överkropp
Mbewe Escobar	Phenicia
Gennady Filimonov	violinisten
Victor Fischbarg	Harvey Finsecker, Doris lillebror
Penny Frank	danslärare
Willie Henry Jr.	en elev på herrtoaletten
Steven Hollander	dramaelev
Ted Lambert	dramaelev
Loris Sallahian	dramaelev
Sang Kim	orientalisk violinist
Darrell Kirkman	"Richard III"
Judith L'Heureux	sköterskan
Nancy Lee	orientalisk student
Sarah Malament	dansackompanjatören
James Manis	Brunos farbror
Carol Massenburg	Shirley Mulholland, Leroys danspartner vid intagningsprovet
Isaac Mizrahi	Touchstone
Raquel Mondin	Ralphs syster
Alba Oms	Ralphs mor
Frank Oteri	Schlepstein, musikelev
Traci Parnell	flickan som dansar hawaiidans och sjunger i "I Sing the Body Electric"
Sal Piro	Sal Piro, konferenciern vid "Rocky Horror"-visningen
Leslie Quickley	flickan som spelar upp en scen ur "Skyskrapan brinner"
Ray Ramirez	fader Morales, prästen
Ilse Sass	Mrs. Tossoff, Shorofskys assistent
Dawn Steinberg	ordningsflickan i trappan
Jonathan Strasser	orkesterledaren
Yvette Torres	Ralphs lillasyster
Frank X. Vitolo	Frankie
Stefanie Zimmerman	danslärarinna

Produktionsbolag	Metro-Goldwyn-Mayer Inc.
Copyright	Metro-Goldwyn-Mayer Inc.	1980
Distributör i Sverige (35 mm)	Cinema International Corporation	1980
Distributör i Sverige (hyrvideo) (fysisk)	Esselte Video AB	1982
Distributör i Sverige (DVD)	Warner Bros. Entertainment Sverige AB	2003

En grupp tonåringar prövar in vid Manhattan's High School for the Performing Arts: den blyga och modersdominerade aktrisen Doris, den självsäkre puertoricanske underhållaren "Ralph", den ambitiösa sångerskan Coco, den av elektronisk musik besatte Bruno, den rätt likgiltiga balettdansösen Lisa, den undertryckt homosexuella aktören Montgomery, och den sårbare men briljante svarte dansören Leroy. Under de följande fyra åren händer följande: Doris blir vän med Montgomery; hon bryter moderns inflytande och han kommer till klarhet med sin sexuella läggning. Leroy munhuggs med engelsklärarinnan Sherwood, har en kärleksaffär med Hilary Van Doren och blir antagen av the Alvin Ailey Dance Company. Lisa relegeras på grund av sina halvhjärtade ansträngningar med dansen. Ralph har en ömsesidigt befriande kärleksaffär med Doris och får ett tillfälligt jobb som nattklubbskomiker. Coco har ett olyckligt möte med den patetiske porrfilmaren Francois, utvecklar sin kraftfulla röst och ser att Brunos musik till slut accepteras. Vid avslutningskonserten ger studenterna en elektronisk tolkning av "I Sing the Body Electric".

Censurnummer	121524
Datum	1980-08-04
Åldersgräns	Tillåten från 11 år
Originallängd	3650 meter
Kommentar	Aktlängder: 545, 485, 520, 505, 545, 540, 510.

Bildformat	1.85:1
Ljudsystem	Dolby Stereo 04
Färgtyp	Färg
Färgsystem	Metrocolor
Bärare	35 mm
Längd i minuter	134 min
Akter	7 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

"Alan Parker försöker invagga oss i tron att han har någonting viktigt i kappsäcken.

Det har han inte. Om hans aktörer är energiska kan hans stil i gengäld kallas slapp eller pseudodokumentär, stryk det som ej önskas. Hans förlagor är, bland tjugo eller hundra andra, A CHORUS LINE och SHOWTIME och NEW YORK, NEW YORK. Hans slutsats: showbusiness är ett slitsamt jobb där den ene lyckas och den andre går omkull och där illusionerna bara undantagsvis tål strålkastarljuset. Elementärt, min avhållne Watson.

Den här rapporten glömmer vi. Den är platt som ett vykort från Broadway." Jurgen Schildt i Aftonbladet

"Kanske bör man vara tacksam över att Parker arbetar med så många personer, ty därmed hinner han inte utveckla det tunna och tvivelaktiga i sitt persongalleri.

Detsamma gäller hans sinne för melodramatiska och sentimentala effekter. I samma ögonblick han närmar sig tvånget att utveckla sina personer och födjupa deras motiv och bakgrund: snäpp! så är en annan person där, med sina känslor och uttryck.

Det styckevisa och delade limmas ihop med förbluffande vitala scener, där Parker samlar hela sitt filmkunnande till formliga explosioner. (Det har han visat förr, senast i MIDNIGHT EXPRESS, en baddare till film -- trots sin öppna rasism.)

Till hans hjälp kommer också en grupp unga skådespelare, som kombinerar sitt kunnande med oskuldsfull direkthet. De borde i rättvisans namn fått den största tvivlare att ta Parkers bild av New Yorks inre liv och den amerikanska drömmens offer till sitt hjärta." Eva av Geijerstam i Dagens Nyheter

"FAME är knappast någon särskilt djup film. Ungdomarna och deras vedermödor skildras för det mesta med en klackspark och ett flin. Människorna är glada, snälla och okomplicerade, och filmens svagaste scener är de där man försökt passa in mer av verklighetens mörkare sidor än rollfigurerna och aktörena tål.

Ändå känns det för det mesta inte stötande oäkta eller tillrättalagt. Alan Parker har helt enkelt koncentrerat sig på att göra en underhållande film som förmedlar det bästa hos ungdomen: energin, livsaptiten. Och det har han lyckats med, allra bäst i de roliga och originella dansnumren, där långa och korta och tjocka och smala ungdomar i alla kulörer dansar som galna i en enda skenbart planlös röra.

Det är roligt att se FAME också därför att den är bevis för att det går att göra glad och underhållande film utan att det blir outhärdligt förljuget. Det måste alltså finnas en ljusare sida av verkligheten, även om det är svårt att tro det nu när höstdepressionerna sveper in över landet." Mårten Blomkvist i Expresen

"Som åskådare sugs man med och blir mer och mer intresserad av att följa de åtta ungdomar det främst handlar om. Det låter sig sägas att det i utgångsläget är åtta schablonfigurer: den homosexuelle som kämpar med sina problem, den osäkra flickan med den ambitiösa mamman, den tvärsäkre som skyler sin skräck o s v.

Men bortsett från att verklighetens rollspel rymmer fler schablonfigurer än man skulle vilja tro, så händer miraklet att de åtta unga skådespelare som framställer de här teatereleverna var och en lyckas bryta igenom sin rollfigurs ytskikt. De kommer oss nära som individer. De får oss att förstå vad det handlar om, deras slit på skolan, deras "drömmar-trots-allt", deras sökande efter en plattform inom sig. De inslag av känslosamhet som också ryms i FAME adlar de till äkta sentiment. De gör kort sagt FAME till en bra film. Och musikaliteten är naturligtvis i sig en tillgång. Reservationerna gäller regissörens bristande sensibilitet i utnyttjandet av den." Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet

Urpremiär	1980-05-16			USA	134 min
Sverigepremiär	1980-09-29	Spegeln	Göteborg	Sverige	133 min
	1980-09-29	Draken	Stockholm	Sverige	133 min
	1980-09-29	Filmstaden	Stockholm	Sverige	133 min
Festivalvisning	1998-03-20
TV-visning	2003-04-19	TV3		Sverige	128 min
Dvd-release	2003-11-05			Sverige
TV-visning	2004-05-22	TV3		Sverige	128 min
	2005-02-13	TV3		Sverige	128 min

Originaltitel	Fame
Kompositör	Michael Gore	(1980)
Textförfattare	Dean Pitchford	(1980)
Sångare	Irene Cara

Originaltitel	Out Here on My Own
Kompositör	Michael Gore
Textförfattare	Lesley Gore
Sångare	Irene Cara

Originaltitel	Hot Lunch Jam
Kompositör	Michael Gore
Textförfattare	Robert F. Colesberry
	Lesley Gore
Sångare	Louise Bethune
	Eric Brockington
	Irene Cara
	Kim Carlson
	Anthony Evans
	Willie Henry Jr.
	Lisa Herman
	Anthony Ogburn
	Thais Hockaday
	Robert Koch
	April Lang
	Desiree Lindsay
	Lisa Lowell
	Traci Parnell
	Cheryl Questell
	Vicki Sue Robinson
	Annie Roboff
	Gordon Sayles
	Ann E. Sutton
	Mary Wormworth
Musiker	Lee Curreri	(piano)
	Ray Chew	(piano)
	Neil Jason	(bas)
	Bob Fisher	(trummor)
	Michael Monaco	(elgitarr)
	Chris Rogers	(trumpet)
	Mike Lawrence	(trumpet)
	David Glasser	(altsaxofon)
	Dave Tofani	(altsaxofon)
	Denny Morouse	(tenorsaxofon)
	Adam Abeshouse	(elviolin)
	Jonathan Abramowitz	(cello)
	Seymour Barab	(cello)
	Maurice Bialkin	(cello)
	Anthony Lewis	(slagverk)
	Don Brooks	(munspel)
	Eric Brockington	(tamburin)
	Anthony Evans	(tamburin)
	Desiree Lindsay	(tamburin)
	Traci Parnell	(tamburin)
	Gordon Sayles	(tamburin)

Originaltitel	Dogs in the Yard
Kompositör	Frank Musker
	Dominic Bugatti
Textförfattare	Frank Musker
	Dominic Bugatti
Sångare	Paul McCrane

Originaltitel	Red Light
Kompositör	Michael Gore
Textförfattare	Dean Pitchford
Sångare	Linda Clifford

Originaltitel	Is It Okay If I Call You Mine
Kompositör	Paul McCrane
Textförfattare	Paul McCrane
Sångare	Paul McCrane

Originaltitel	Never Alone
Sångare	The Contemporary Gospel Chorus
	The High School of Music and Art
Musiker	Wade Lassister	(piano)

Originaltitel	I Sing the Body Electric
Kompositör	Michael Gore
Textförfattare	Dean Pitchford
Sångare	Laura Dena
	Irene Cara
	Paul McCrane
	Traci Parnell
	Eric Brockington
	kör

Precious Images (1986)

Fame (1980)

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	3624

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	1

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	uppsättning
Färg papper	uppsättning
Bakombild papper	Nej
Dia	7

Typ	Program/Reklamtryck

Typ	Program folio