Illustrerat samtal med professor Lars Kristiansson (1985)

Media (1 st)

Originaltitel	Illustrerat samtal med professor Lars Kristiansson
Svensk premiärtitel	Illustrerat samtal med professor Lars Kristiansson

Regi	Jösta Hagelbäck
Foto	Ulf Nilsson
Klippning	Lasse Summanen
Ljudtekniker	Ulf Nilsson
Ljussättare	Nils Melander
Redigering, klippning	Lasse Summanen

-	Medverkande:
Jösta Hagelbäck	intervjuare
Erik Östling	intervjuare
Lars Kristiansson

Produktionsbolag	Jösta Hagelbäck Freelance Film
	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
Produktionsstöd	Svenska Filminstitutets Kortfilmsnämnd
	Konstnärsnämnden
Distributör i Sverige (16 mm)	Folkets Bio AB
Laboratorium	FilmTeknik AB

Filmen bygger på samtal som Jösta Hagelbäck och Erik Östling förde med Lars Kristiansson, professor i informationsteori med datakommunikation vid Chalmers i Göteborg. Samtalen ägde rum vid den svårt cancersjuke Kristianssons sjukbädd och rör sig kring hans insikter i datateknologi, hans förhoppningar och farhågor kring den nya tekniken, religionens roll, matematikens historia, resonemang kring algebra, analytisk geometri och den fjärde dimensionen, tillsammans med kulturhistoriska utblickar över det västerländska samhällets brist på mysticism och andliga värden. Två citat får belysa tonen i filmen:

"När Galilei med sin stjärnkikare såg på Jupiters månar så drog han slutsatsen som skulle ingå i en ny världsuppfattning. Jorden var ej universums centrum. Människan fick en ny syn på sig själv."

"Datoriseringen innebär en helt ny situation för mänskligheten. Datorn är en logikmaskin. Med människan är det så att den ena hjärnhalvan står för logiken. Den andra står för kunskaper som är lika viktiga. Nu får den ena hjärnhalvan hjälp av kraftfulla datorer medan den andra inte får någon hjälp alls. Det blir en fruktansvärd obalans. Därför måste moral, etik och skönhet upp i ljuset!"

Censurnummer	125274
Datum	1985-01-31
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	1354 meter
Kommentar	Aktlängder: 389-355-610 m.

Bildformat	Vidfilm
Färgtyp	Färg
Bärare	16 mm
Hastighet	24
Längd i meter	1354 meter
Längd i minuter	123 min
Akter	3 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Kritikerna fann filmen intressant, även om många ansåg den tekniska kvaliteten vara ett hinder.

Anders Hansson, GP: "På ett göteborgssjukhus ligger dataprofessor Lars Kristiansson och dör i Jösta Hagelbäcks och Ulf Nilssons film. Men han är samtidigt mycket levande.

Han blir det genom sina ord, sin kunskap och sitt mänskliga engagemang, så högteknologiskt bevandrad han nu var. (-)

På grund av det hastiga sjukdomsförloppet har Hagelbäck och Nilsson egentligen inte gjort mer än ställt upp kameran (ibland har de inte ens hunnit det) på sjukrummet och låtit den gå. Den tekniska kvalitén är därför bitvis usel. Bilderna är oskarpa, talet grötigt och svårtytt och ett blått filter har lagts över bilderna, vilket suddar ut konturerna. (-)

Men den djupa koncentration det erfodrar gör att man nästan blir en organisk del av filmen. (-)

Däremot är det svårare att förstå varför Jösta Hagelbäck och Ulf Nilsson inte redigerat filmen hårdare. Två timmar och sju minuter känns i längsta laget, speciellt som delar av Kristianssons resonemang upprepas vid återkommande tillfällen."

Maaret Koskinen, DN: "Samtalet med Kristiansson är nog mer en föreläsning ¿ men tack vare hans självklara auktoritet som både vetenskapsman och människa blir det till en bitvis mycket underhållande sådan. Men här finns också en hel del upprepningar och avsnitt som går på tomgång. De är nu inte så mycket Kristianssons fel som filmarnas. (-)

Därtill kommer att filmens tekniska kvalitet bitvis är mycket undermålig. (-) När allt kommer omkring heter ju filmen illustrerat samtal: det viktigaste är det som sägs, inte det som syns. (-)

Frånvaron av 'snygg' bild och 'snyggt' ljud förhindrar det sedda från att bli osynligt och det sagda från att tala till döva öron. Andra gånger kan den skakiga kameran och det bitvis burkiga ljudet bara komma i vägen.

I vilket fall som helst har filmmakarna lyckats undvika att göra ett porträtt av en döende människa. Här är det en människa som talar förbi sin sjukdom, förbi konventionerna, ja, förbi de suddiga bilderna. Eller, som Kristiansson själv säger på sitt oefterhärmliga sätt: skratta, dansa och sparka döden i röven!"

Elisabeth Sörenson, SvD: "(-) filmen ¿ en äkta dokumentär ¿ låter oss möta [Kristiansson] som en intensivt levande och tänkande, osedvanligt rikt utrustad människa ¿ om än dödsmärkt när inspelningen gjordes. Han 'brydde sig om'. Han ville meddela sig och mardrömmen var för honom att bli sittande med sina insikter på en öde ö."

Bernt Eklund, Expr: "Kristiansson talar också om vår framtid ¿ den som datorn revolutionerat på samma sätt som insikten om jordens rundhet en gång revolutionerade.

Han talar om de goda möjligheterna ¿ och om de onda.

Han talar och talar. Långt och lysande. (-)

Är den här filmen ens en film?

Jovisst, en bilddikt ¿ enkel men åtminstone bitvis effektiv ¿ om koordinatorer och mänsklighet."

Jannike Åhlund, AB: "Kristiansson är en spännande bekantskap, också för oss som får träffa honom genom filmen. En renässansmänniska med en sällsynt förmåga att oupphörligen åstadkomma intellektuella och fantasieggande korsmutationer mellan naturvetenskapen och filosofin, mellan teknik och andlighet. (-)

Men denna människa avtecknar sig mörklagd, blåtonad och suddig mer som en antydan än en levande människa. Hans röst är ibland knappt urskiljbar. Hagelbäck misslyckades med att få stöd för sitt projekt, det blev nobben både från TV och SFI. I vad jag misstänker helig vrede genomförde han det ändå, med usel teknisk utrustning. I protesten ligger ett konstnärligt värde, menar Hagelbäck. Det här är så långt från 'Rapportestetik' man kan komma.

Jag har svårt att betrakta Hagelbäcks och Nilssons bilder och ljud som en konstnärlig landvinning. Snarare är de en sorglig reflektion över förhållandet mellan begåvade konstnärer (fria filmare) och de anslagsgivande myndigheterna."

Kommentar Svensk filmografi

Lars Kristiansson blev civilingenjör vid Chalmers 1957 och teknisk licentiat 1961. Sju år senare blev han teknisk direktör och docent i teletransmissionsteori vid Tekniska högskolan i Stockholm. Under sin anställning deltog han i systemarbetet på Viggen vid SAAB. 1963-65 var han lektor vid militärhögskolan och återvände sedan till KTH som universitetslektor och blev 1973 studierektor. 1976 återvände han till Göteborg och Chalmers till en tjänst som professor i informationsteori med datakommunikation. Våren 1983 insjuknade han i cancer och dog den 10 augusti samma år, 49 år gammal.

Jösta Hagelbäck och Lars Kristiansson var mycket nära vänner. Så här säger filmarna själva i pressmaterialet: "Situationen var den att när vi fick veta hur sjuk Lasse var så hade vi inte tid att vänta på att de vanliga produktionsvägarna skulle fungera, vi fick ta till de enklaste och billigaste medlen. Det viktiga var att profeten Lars Kristiansson fick en chans att säga färdigt sin syn på verkligheten och framtiden.

Dessutom skulle vi filma i ett trångt litet sjukrum ¿ det fanns helt enkelt inte plats för ett helt filmteam.

Den blå tonen är till för att ge grafisk skönhet åt ett levande ansikte, vi ville inte att man skulle tänka på en döende människa, utan en levande, en verkande människa."

Aspekten med Illustrerat samtal som en experimentfilm togs upp av Betty Skawonius, DN (13.2.1985): "Hur berätta om en människa som har tankar och idéer som löper mellan avgrunder som alla anser att man inte kan ta sig över? (-) Kanske gör man som Jösta Hagelbäck. (-)

Så ibland kan det vara svårt att se vad som är usla tekniska resurser och vad som är avsiktligt sökande efter nya former.

Det är en tanke som kan drabba åskådaren under den första halvtimmen av Illustrerat samtal med professor Lars Kristiansson då filmen definitivt inte ser ut som film brukar. (-) Men efter denna halvtimme öppnar sig en värld som får tanken att bågna, professor Lars Kristianssons värld i ett möte med filmregissören Jösta Hagelbäck."

Tillsammans planerade Hagelbäck och Kristiansson en film, berättar filmaren för Anders Hansson, GP (5.8.1985): "Den film vi tänkt göra hette Venus 90 och byggde på en idé Lasse hade innan han blev sjuk. I filmen skulle vi presentera den nya människan år 1990 ¿ en heldatoriserad människa, säger Jösta Hagelbäck.

¿ Vi var litet för tidigt ute med de idéerna, tillägger han. Nu är det precis vad Hollywood gjort med Arnold Schwarzenegger i Terminator, men så var Lasse också en vetenskapsman med stora visioner. (-)

¿ Jag var elev till honom länge, en helt ny värld öppnades för mig av honom. Och Lasse beklagade sig ofta över att kulturarbetarna var så ointresserade av att sätta sig in i den samtida tekniska utvecklingen."

Tre år senare gjorde Hagelbäck långfilmen Venus 90 (1988/23).

Sverigepremiär	1985-02-08	Folkets Bio	Stockholm	Sverige	123 min
Urpremiär	1985-02-08	Folkets Bio	Stockholm	Sverige	123 min
Annan visning	1986-04-04	Folkets Bio	Stockholm	Sverige	123 min	(Filmens Dag)

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	16 mm

Typ	Kopia
Bärare	16 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	16 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	16 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	16 mm

Typ	Slutmix
Bärare	16 mm

Typ	Slutmix
Bärare	16 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	ILLUSTRERAT SAMTAL MED PROFESSOR LARS KRISIANSSON en filml av Jösta Hagelbäck och Ulf Nilsson

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	1
Album	Nej