Grundfakta

Media (2 st)

Originaltitel Falsk som vatten
Filmtyp Långfilm
Regi
Producent
Manus
Förlaga
Produktionsland
Produktionsbolag
Utmärkelser
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1985-11-08

Medverkande

Sverre Anker Ousdal
John Hjortfelt, bokförläggare

Malin Ek
Clara Fallgren, poet

Marie Göranzon
Anna Hjortfelt, Johns fru

Stellan Skarsgård
Stig Svensson, Carlas sambo, författare

Lotta Ramel
Fia, sekreterare på förlaget

Örjan Ramberg
Carl Olovsson, bokförläggare, Johns kollega

Visa alla medverkande

Handling

Det hörs tunga flåsljud. Under förtexterna syns en glimt av någon som springer i snön, sedan blir bilden svart. Flåsljuden klingar bort och i stället tonas snarkningsljud in. Det är...

Visa hela handlingen

Press

Kritiken var mycket kluven till detta alfredsonska förstlingsverk i thrillergenren, men alla fann något gott att säga.Monika Tunbäck-Hanson, GP: "Falsk som vatten är professionell...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Distributionstitel

Filmteam

Regi
Manus
Producent
Produktionschef
Produktionsledare
Foto
Musik
Scenograf
Klippning
Ljudtekniker
Regiassistent
Scripta
Inspelningsledare
Produktionsassistent
Pressinformation
Stillbildsfoto
Fotoassistent
Elektriker
Passare
Ljussättare
Snickare
Dekormålare
Rekvisita
Attributör
Kläder
Smink
Byggledare
Klädassistent
Övrig medarbetare

Medverkande

Sverre Anker Ousdal John Hjortfelt, bokförläggare
Malin Ek Clara Fallgren, poet
Marie Göranzon Anna Hjortfelt, Johns fru
Stellan Skarsgård Stig Svensson, Carlas sambo, författare
Lotta Ramel Fia, sekreterare på förlaget
Örjan Ramberg Carl Olovsson, bokförläggare, Johns kollega
Philip Zandén Jens, Fias man, kamrer på förlaget
Catharina Alinder Tina, Johns och Annas artonåriga dotter
Martin Lindström Lill-John, Johns och Annas son
Magnus Uggla Schüll, närbutiksägare
Folke "Spuling" Lindh grannen
Ing-Marie Carlsson flickan i hotellrummet i Göteborg
Gunilla Olsson Jenny Flod, den nya hyresgästen i Stigs lägenhet
Carl-Olof Alm polisbefälet
Jan Wirén psykläkaren
Carl Kjellgren en polis
Hans Alfredson Claras pappa/radioröst
Carl Magnus von Seth diktuppläsaren vid Bokens Dag i Ystad
Åke Arenhill festdeltagare
Lars Björkman festdeltagare
Suzanne Brøgger festdeltagare
Tage Danielsson festdeltagare
Annika Hagström festdeltagare
Kristina Lugn festdeltagare
Povel Ramel festdeltagare
Niklas Rådström festdeltagare
Nils Petter Sundgren festdeltagare
Jan-Öjvind Swahn festdeltagare
Klas Östergren festdeltagare
Lars Löfgren gäst i restaurangen där John och Clara firar sin förlovning
Bengt-Göran Svensson man

Bolag

Produktionsbolag FilmTeknik AB
AB Svenska Ord
AB Svensk Filmindustri
Distributör i Sverige (35 mm) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 1994
AB Svensk Filmindustri 1985
Distributör i Sverige (DVD) SF Home Entertainment 2007
Laboratorium FilmTeknik AB

Handling

Det hörs tunga flåsljud. Under förtexterna syns en glimt av någon som springer i snön, sedan blir bilden svart. Flåsljuden klingar bort och i stället tonas snarkningsljud in. Det är bokförläggare John Hjortfeldt som ligger och sover bredvid en ung kvinna på ett hotellrum i Göteborg. Kvinnan väcker honom och vill fortsätta älskogen, men John vill inte ha henne kvar i sin säng. Efter ett gräl lämnar hon rummet mitt i natten. Under förevändning att han behöver ett telefonnummer till någon i USA, ringer John strax därefter hem till sin fru i Stockholm. Det är tydligt att han är svartsjuk och misstänker att hon, liksom han själv, är otrogen.

Hemma i sin villa på Lidingö ger han sin son Lill-John en vattenpistol och får samtidigt reda på att Anna inte haft barnen i huset på hela helgen, men att det varit främmande där. På kontoret försöker Carl övertyga John om att Anna inte är otrogen när två av deras klienter dyker upp. Det är lyrikdebutanten Clara Fallgren, vars diktsamling förlaget just publicerat, och hennes sambo Stig Svensson, en tidigare lovande författare med svår skrivkramp.

Trots Stigs lynniga humör bjuder John och Carl ut dem till Askholmen i skärgården, där han har ett fritidshus och planerar att hålla en informell fest för familjen och alla på förlaget.

Clara är den enda av de två som dyker upp i det vinterljuva landskapet. John demonstrerar sin nya leksak, en isjakt, och lockar med sig henne på färd när en bil dyker upp och börjar jaga dem. Bilen stannar och ur kliver Stig. Clara slätar över det inträffade och John bjuder motvilligt in Stig till kvällens middag i stugan.

När sällskapet så börjar fyllna till och dans och förslag om gemensam bastu introduceras, blir Stig aggressiv och vill åka hem med Clara. Hon vägrar, något som får Stig att högljutt tala om hur förläggarna skor sig på författare som han. Kamreren Jens ilsknar till och sprutar bläck i ansiktet på honom med Lill-Johns vattenpistol. Stig går iväg medan han skriker till Clara att hon kommer att hamna på "Beckis" om hon fortsätter umgås med sina nya vänner. Senare ¿ vid läggdags ¿ vill John älska med sin fru, men hon avvisar honom bestämt.

En tid senare. På Bokens Dag i Ystad läser Clara ur sin nyutkomna diktsamling till publikens applåder. Tillbaka på hotellet är hon synbarligen tagen av mottagandet. John frågar försiktigt om Stig, och Clara berättar spontant att förhållandet inte är bra. Innan de skiljs kysser Clara John hastigt på munnen.

Tillbaka i Stockholm kommer John hem tidigt på morgonen, just som Carl lämnar huset. John fattar därför misstankar om att det är med honom Anna är otrogen. När han tar upp ämnet med Anna leder det omedelbart till hårda ord. Även hos Clara och Stig knakar förhållandet rejält i fogarna.

Bokförlaget Olofsson & Hjortfeldt håller jubileumsfest. Kultureliten är samlad. John flirtar först med sekreteraren Fia, som har ett förhållande med Jens, men hon lämnar festen.

När festen avklingat hittar John Stig sovande ruset av sig på golvet, och bredvid sitter Clara. Hon visar nu öppet sin attraktion till John. De älskar i en av kontorssofforna, omedvetna om att de iakttas av Jens, som kommit tillbaka för att sno med sig några vinflaskor hem.

Det är vår. Kärleken blommar ut mellan John och Clara. De tvingas dock till älskogsmöten på hotellrum, och efter en tid beklagar sig Clara över att hon inte har någonstans att bo. John erbjuder henne en etta i en av de fastigheter han säger sig ha fått i arv efter sin mor. Hon accepterar och gör via telefonen i sin nya lägenhet definitivt slut med Stig, som verkar oberörd. John hjälper Clara att renovera den slitna lägenheten.

En sommardag bestämmer sig Anna för att åka iväg med Lill-John några dagar och dottern Tina ska stanna över inne i stan hos en pojkvän. John ska egentligen till ett tvådagarsmöte i Malmö, men ställer in det i hemlighet när han ser sin chans att spendera fyra dagar med Clara. På väg från kontoret till Clara åker han en omväg till villan för att hämta några saker, då han hör tydliga samlagsljud från sängkammaren. När han smygtittar ser han Carl i sängen. Han går hastigt därifrån och tror att det är Anna som ligger bredvid, men det är i själva verket Tina. Hemma hos Clara tröstas han av hennes starka kärlek.

John och Anna gör sakligt och rationellt upp att John hädanefter ska sova i sitt arbetsrum i villan. Den ömsesidiga aggressionen har övergått till avslagen kylighet. Clara känner sig nu förföljd av någon som spionerar på henne. På dagarna, när inte John är i hennes närhet, blir hon rastlös och orolig. Hon börjar också höra underliga ljud. En mentalt störd gubbe i hennes trappuppgång trakasserar henne ständigt, vilket ökar ångesten. John försöker lugna Clara med rationella förklaringar till hennes upplevelser.

En dag när Clara målar inne i en köksskrubb slår dörren igen och hon blir inlåst. Samtidigt kokar kaffepannan över på gasspisen och släcker lågan. John räddar henne i sista stund då han kommer hem tidigt. Chockad säger Clara att hon är övertygad om att det inträffade inte var någon olyckshändelse. Hon insisterar på att byta lås.

Samtidigt i villan på Lidingö tror Anna att John är hemma och snyggar upp sig för att förföra honom. Men hon finner bara Lill-John i arbetsrummet och får ett raseriutbrott. På kontoret ryker John ihop med Carl, men det hela bygger på ett missförstånd eftersom John inte vet att det är Tina och inte Anna som kompanjonen har ett förhållande med.

John har nu bestämt sig för att flytta till Claras lägenhet, men hon vill inte bo kvar där. För att lugna ned den senare tidens händelser spenderar de en kväll och en natt på hotell. De iakttas av någon utan att märka något. John börjar nu bli allvarligt orolig för Clara, och då han får syn på en ambulans utanför hennes lägenhet antar han genast att det är hon. Det är dock den obehaglige grannen som forslas bort.

Uppe i lägenheten berättar Clara att hon tidigare suttit på Beckomberga mentalsjukhus. Efter några år rymde Clara till sin mamma, men möttes av ointresse och började stjäla. Modern upptäckte stölderna och anmälde Clara, som blev så förtvivlad att hon försökte ta sitt liv. Clara lades in på Beckomberga. Under sin vistelse började hon skriva poesi och det var också där hon lärde känna Stig.

Det är vinter. Clara letar efter sin katt när telefonen ringer. Det är Carl som anonymt ringt upp för att försöka skrämma bort Clara från John. På kontoret får John ett telefonsamtal från en herr Schüll, som äger en affär nära Claras lägenhet, och han beger sig omedelbart dit. I affären finner John Clara sammanbruten och gråtande. Schüll visar upp hennes döda katt, som han säger låg i en plastpåse som hängts på hennes dörr. John träffar senare en läkare som berättar om paranoida drag i hennes sjukdomshistoria men tror att de aktuella symptomen är övergående. Clara ordineras vila och åker iväg till sin far i Skåne.

Någon vecka senare hälsar John på Clara. Han har skaffat en lägenhet på Karlavägen, dit de kan flytta inom kort, men Clara vill stanna längre hos sin far. John blir osäker på deras förhållande och åker frustrerad därifrån. Efter ytterligare en vecka har han ännu inte dykt upp på förlaget. Jens åker till Claras lägenhet för att leta efter John. Han finner honom död i badkaret, förgiftad av blåsyra. Ett meddelande hittas. Det är skriven på en elektrisk skrivmaskin och lyder: "Aldrig mer isjakt!". Clara åker upp till Stockholm. På polisstationen stöter hon ihop med Anna, som uppträder oväntat förstående och välkomnar henne att när som helst komma ut till familjens villa på Lidingö.

Då Clara ser det maskinskrivna meddelandet misstänker hon omedelbart Stig, som just använder en elektrisk skrivmaskin. Hon åker hem till honom med en pistol i beredskap, men en okänd kvinna öppnar dörren. Kvinnan är ny hyresgäst och berättar för Clara att Stig hängt sig strax efter det att hon lämnat honom.

Clara åker hem djupt deprimerad. Hon har bestämt sig för att ta sitt liv. I badkaret med ett rakblad bredvid sig blir hon plötsligt osäker. Hon slappnar av och sjunker ned i vattnet, när hon märker att någon sprutar något mot hennes mun från taket. Vi ser att det är Anna, som laddat Lill-Johns vattenpistol med blåsyra som hon skaffat från sitt arbete på apotek, men Clara kan inte se annat än ett stirrande öga.

Utan andra vänner att vända sig till flyr hon i desperation just till lejonets kula, nämligen till villan på Lidingö. Just som hon anländer kommer Anna körande i sin bil och övertalar Clara att följa med ut till fritidshuset.

På kvällen blir Anna alltmer lynnig och tvär i sitt temperament. Hon citerar yvigt gestikulerande ur Shakespeares "Othello", akt fem, scen två, där Desdemona bedyrar sin oskuld för Othello strax innan denne genomborrar henne med sitt svärd. I Othellos mun är Desdemona "falsk som vatten", men Jagos hustru Emilia beskriver henne efter döden som "himmelskt trogen". Anna förklarar att hon, liksom Desdemona, var sin man "himmelskt trogen". Sedan dansar hon vilt till ett stycke ur Offenbachs operett "Pariserliv". Clara blir förvirrad och ledsen, och Anna avbryter sig för att blanda drinkar. Clara ser emellertid att Anna häller blåsyra i drinken och förstår vem som ligger bakom mordet på John.

Avslöjad går Anna till attack med en stor förskärare. Clara flyr efter en vild kamp i huset ut på isen (inledningsscenen är därmed förklarad), förföljd av Anna i isjakten. En finlandsbåt kör förbi. Anna välter ned i isrännan efter fartyget och försvinner. Clara ropar på hjälp mot finlandsbåten, men den enda passagerare som hör henne missförstår signalerna och vinkar vänligt tillbaka. Slutbilden visar en apatisk Clara som sitter på isen. Mörkret sluter sig kring henne medan Offenbachs musik tonar upp igen.

Censur

Censurnummer 125770
Datum 1985-10-10
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Kommentar Aktlängder: 502-583-563-516-639 m. Aktlängder: 502, 583, 563, 515, 639.


Tekniska fakta

Bildformat 1.66:1
Ljudsystem Dolby Stereo 04
Färgsystem Fujicolor
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2803 meter
Längd i minuter 102 min
Akter 5 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Kritiken var mycket kluven till detta alfredsonska förstlingsverk i thrillergenren, men alla fann något gott att säga.

Monika Tunbäck-Hanson, GP: "Falsk som vatten är professionell som svenska thrillers sällan är. Falsk som vatten har inte bara yta, utan också djup ¿ det har sällan någon thriller. Falsk som vatten är näst efter Den enfaldige mördaren Hans Alfredsons bästa film. (-) Falsk som vatten är ordentligt förankrad i svenskt nutidsliv och filmen skulle även utan sina inslag av thrillerkaraktär fungera som en skildring av mänskligt beteende och av allmängiltiga attityder. Alfredson beskriver hur kärleken, svartsjukan och misstänksamheten driver sitt spel med huvudpersonerna. Han framställer medelålderns slappa vänsterprasslande livsstil med roande träffsäkerhet. Falsk som vatten är en film, där också det outsagda är viktigt och där det som icke alltid syns har betydelse.

Huvudpersonerna spelas av Sverre Anker Ousdal, Marie Göranzon och Malin Ek. Återigen visar Hans Alfredson vilken skicklig personinstruktör han är och det goda spelet är inte bara dessa tres, utan också Stellan Skarsgårds och andras. Fotot har inte samma betydelse här som i Den enfaldige mördaren, men lika suveränt som Alfredson växlar genre, anpassar fotografen Jörgen Persson sina bilder till thrillerns språk. Det finns osviklig säkerhet i handlaget, precision i regi, och i dramats uppbyggnad. Gradvis kommer vi personerna närmare, obarmhärtigt förs vi mot intrigens ohyggliga kulmen. Ondskans karusell snurrar snabbare och snabbare och i slutscenerna är det en häxmästare som tar över. Alfredson arbetar i en stor del av filmen med ganska små medel, och där finns en intellektuell och känslomässig balans. Men skräckens final slår an andra och enklare strängar. Med en thrillermakares alla knep försöker Alfredson att skrämma oss. och det lyckas han med. Falsk som vatten är en kuslig historia."

Hanserik Hjertén, DN: "Tyvärr står filmen lite stilla den första timmen. Men så snart den gifte bokförläggaren John inhyst sin nya kärlek, poetissan Clara, i en rivningskåk börjar kusligheterna tätna i bästa Hitchcockstil. Till det förtjänstfulla hör att skräckstämningen uppstår mitt i vardagen och inte i svensk films gamla spökhus ute på vischan. Och att Malin Eks Clara är en varelse med känsliga bottnar som fångar intresset. Hennes berättelse om varför hon varit på Beckomberga är ett litet konststycke av intim mänsklighet.

Det är mycket tack vare Ek som filmen får ett drag av rörande kvinnoöde. Personligen tycker jag att den skildringen är psykologiskt mer övertygande än svartsjukedramatiken. Tydligast blir det när Alfredson släpper loss det stora skräckpådraget ute i skärgården i finalen. Synd att släggan får överta fingerfärdigheten och effekterna trovärdigheten! Nå, trovärdigheten i thrillersammanhang är ett gammalt problem som till och med mäster Hitchcock sagt sig strunta i vid behov. Låt oss alltså göra detsamma och konstatera att det ändå blivit en hyfsad svensk thriller, vars mest utmärkande egenskap är den alfredsonska kombinationen av värme och misantropi."

Jan Aghed, SDS: "Vore orimlighet en filmisk prestationsdygd ¿ orimliga figurer inbegripna i orimliga handlingar ¿ skulle Hasse Alfredson ha hyggliga förutsättningar att hamna i Guinness rekordbok. Orimliga verkar, till att börja med, Sverre Anker Ousdals bokförläggare och hans medarbetarstab. Herrarna ger ut poesi. Men man skulle kunna slå vad om att de aldrig läst en bok. Mest påminner de om nyrika porrbranschdirektörer. Orimlig förefaller kärlekssagan mellan Ousdal och poeten Malin Ek. Vad ser hon i denna självgoda knodd? Inte för ett ögonblick övertygar deras passion. Orimlig är finalen, där en av huvudpersonerna plötsligt förvandlas till Jack 'Uppskäraren' Nicholson i Kubricks The Shining, för att sedan förfölja sitt offer per isjakt, innan en ränna och Finlandsbåten sätter punkt för alltihop.

Men visst gör sig slutscenerna bra i bild: villebrådets paniska försök att undkomma över snötäcket som glimmar i mörkret, den väldiga ljusgården som glider över knivdåren i vattnet, omisstänksamt vinkande passagerare. Att Alfredson har en för svensk film ovanlig visuell fantasi kunde vi se i Den enfaldige mördaren. I viss mån bekräftas den av Falsk som vatten, även om bildstilen i den nya filmen är långtifrån lika särpräglad. Den enfaldige mördaren visade också att den folkkäre humoristen Alfredson har en sida som vetter mot misantropi och demoni. I stället för att kalla porträttet av förlagsbranschen i Falsk som vatten för orimligt skulle man kunna säga att det och dess bihang, ett förlagspartaj för kulturkändisar, bl a är en kolossalt giftig teckning av svenskt kulturliv på representationsnivå. Poeterna, de bor i kamineldade kyffen, medan deras förläggare lever i svinaktig lyx ¿ och för övrigt beter sig som svin.

Utifrån Ousdals och Marie Göranzons kärlekslösa äktenskap manövrerar Falsk som vatten det tematiska paret kränkt ägandebegär-svartsjuka genom en serie situationer som efterhand stegras till ett drama efter den paranoida thrillerns mönster. Men som studie i psykotisk svartsjuka faller filmen på att den känns åtminstone lika affekterad som en operaintrig. Operakaraktären tycks Alfredson förresten vilja understryka genom musik av Offenbach på ljudbandet. Han överskattar i varje fall undertecknads fascination för opera i thrillerform. Genom sina skruvade och karikatyriska drag överskrider handlingen i Falsk som vatten det tonläge där den melodramatiska suggestionen fortfarande är trovärdig.

Men anta att filmen snarare bör ses som en avsiktlig lek med svartsjukethrillerns beståndsdelar. Då blir den genast tolerablare, en ofta rolig och roande skapelse, där regissören brassar på med saftiga effekter och får benådade sjuka infall, som i den vinkling av Hitchcocks hotfulla tågscener där den schizziga Malin Ek råkar slå sig ned i en kupé mittemot två älskvärt leende enäggstvillingar. Intressantast är ändå Hasse Alfredsons nya film genom den nästan totala svärtan och illusionslösheten i sin syn på heterosexuell samlevnad och på det moraliska tillståndet i ett stycke Sverige. Där upptäcker den dels mordiska impulser under sjok av stumhet, hat och iskyla, dels en självbelåten och obekymrad korruption. Där talar den om självförstörelse, våld, kaos och natt. Poesin ligger övergiven och traumatiserad i vinterlandskapet.

Det är också den enda av rollerna i filmen med någon dimension, och Malin Ek gör det bästa möjliga av den. I början hade jag svårt för hennes poet, hon lät som en ansträngande korsning mellan sin fader Anders och Kristina Lugn, men gradvis får hon fram en fulltonig bild av slumrande ångest och högspända nerver, och i balansgången på psykosens gräns är hon perfekt. Studera Ek i hennes långa enbildsmonolog om sin bakgrund: där har hennes ansikte och röst samma magiska uttrycksfullhet som Ingrid Thulins i Nattvardsgästerna och Bibi Anderssons i Persona."

Kommentar Svensk filmografi

Malin Ek (f 1945) gjorde här sin andra huvudroll på film, efter porträttet av filmkritikern Gerd Osten i Suzanne Ostens Mamma (1982/13). Norske skådespelaren Sverre Anker Ousdal (f 1944) hade tidigare gjort flera stora filmroller i hemlandet, bl a i Hustrur (1975) och Kronprinsen (1979). I svensk film var han känd som Frænkel i Ingenjör Andrées luftfärd (1982/8). 1985 var han även aktuell med den norska filmsuccén Orions bälte.

Rockstjärnan Magnus Uggla (f 1954) fick här sin andra filmroll efter debuten i Staffan Hildebrands omtalade G (1983/5). Martin Lindström, som spelar Lill-John, hade året innan gjort titelrollen i Åke och hans värld (1984/17).

Falsk som vatten blev den sista produktionen som gjordes av AB Svenska Ord. Kompanjonen genom nästan trettio år ¿ Tage Danielsson ¿ var vid premiären död, och Hans Alfredson annonserade att deras gemensamma bolag endast skulle förvalta det material som redan var gjort.

I inspelningsreportagen talades det också mycket om ett kommande storprojekt, en filmatisering av Frans G Bengtssons vikingaepos "Röde Orm", med Stellan Skarsgård som Orm och Sverre Anker Ousdal som Toke. Det projektet bedömdes dock som alltför kostsamt och lades på is.

Förlaga

Inspelning

Sverige 1985-03 1985-05
Ambumsgården, Sälshög Tomelilla
Stockholm
Lidingö
Skåne

Visningar

Sverigepremiär 1985-11-08 Royal Gävle Sverige 102 min
1985-11-08 Victoria Göteborg Sverige 102 min
1985-11-08 Spegeln Lund Sverige 102 min
1985-11-08 Camera Malmö Sverige 102 min
1985-11-08 Camera Norrköping Sverige 102 min
1985-11-08 Ringside Stockholm Sverige 102 min
1985-11-08 Röda Kvarn Stockholm Sverige 102 min
1985-11-08 Saga Umeå Sverige 102 min
1985-11-08 Aveny 1 Örebro Sverige 102 min
TV-visning 1990-12-13 TV4 Sverige 98 min
1991-07-29 TV4 Sverige 98 min
1991-11-30 TV4 Sverige 98 min
1995-11-10 Kanal 1 Sverige 98 min
1999-07-09 SVT1 Sverige 98 min
2001-11-07 SVT1 Sverige 98 min
2004-07-02 TV4 Sverige 98 min
2005-02-05 TV4 Sverige 98 min
2005-03-31 TV4 Sverige 98 min
Urpremiär 1985-11-08 Royal Gävle Sverige 102 min
1985-11-08 Victoria Göteborg Sverige 102 min
1985-11-08 Spegeln Lund Sverige 102 min
1985-11-08 Camera Malmö Sverige 102 min
1985-11-08 Camera Norrköping Sverige 102 min
1985-11-08 Ringside Stockholm Sverige 102 min
1985-11-08 Röda Kvarn Stockholm Sverige 102 min
1985-11-08 Saga Umeå Sverige 102 min
1985-11-08 Aveny 1 Örebro Sverige 102 min
Dvd-release 2007-11-19 Sverige

Musikstycken

Originaltitel Can-can. Ur Orphée aux enfers
Kompositör Jacques Offenbach (1858)


Originaltitel A Hupfata


Originaltitel Buddy Bolden Blues
Kompositör Jelly Roll Morton
Buddy Bolden
Textförfattare Jelly Roll Morton


Utmärkelser

Guldbagge Stockholm 1986 Bästa regi Hans Alfredson
Stockholm 1986 Bästa skådespelerska Malin Ek
Robert Köpenhamn 1986 (bästa utländska film)

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2710


Typ Kopia
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2795


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2429


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel FALSK SOM VATTEN En film om svartsjuka och död av Hans Alfredsson.


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel FALSK SOM VATTEN


Storlek Mindre än 850 x 400
Affischtitel FALSK SOM VATTEN


Bestånd Manuskript

Typ Inspelningsmanus
Manustitel FALSK SOM VATTEN. En film av om svartsjuka och död av Hans Alfredson. Version 3.
Omfång 79 s. + 3 s. miljölista.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel FALSK SOM VATTEN. En film om svartsjuka och död av Hans Alfredsson.
Omfång 79 s.
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper 15
Färg papper SET
Bakombild papper 9
Dia SET
Album Ja


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?