Teaterterroristerna (1986)

Media (1 st)

Originaltitel	Teaterterroristerna
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Torbjörn Astner Mats Arehn
Producent	Peter Kropénin Tomas Tjernberg
Manus	Michael Segerström
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Omega Film & Television AB Boulevard Teatern
Åldersgräns	Tillåten från 7 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1986-04-04

Medverkande

Suzanne Hallvarez
Nina Edgar, skådespelerska

Nils Moritz
Uno Cervin, kronofogde/Harald Johansson från Bagarmossen

Ann Petrén
Ulla Lindskog/Harald Johanssons flickvän

Michael Segerström
Kristian Cederlund, skådespelare

Handling

Telefonen ringer i foajén till Fria Bruksteatern på Götgatan i Stockholm. Skådespelaren Kristian Cederlund svarar: Nej, det är inte Vasateatern. Fria Bruks telefonnummer har hamnat i...

Visa hela handlingen

Press

Filmen mottogs negativt med tydligt undantag för Carl-Eric Nordberg i Vi: "Det finns en mycket nykter avsikt bakom alla halsbrytande kullerbyttor och tungvrickande spexrepliker. Mitt i...

Visa all press

Telefonen ringer i foajén till Fria Bruksteatern på Götgatan i Stockholm. Skådespelaren Kristian Cederlund svarar: Nej, det är inte Vasateatern. Fria Bruks telefonnummer har hamnat i Vasans annons. Det går inte att beställa biljetter till Rampfeber, däremot till Ett nät av drömmar på Fria Bruks.

Det ringer igen, och nu har den telefonerande kommit rätt. Det gäller en avbeställning av fyra biljetter till kvällens föreställning.

Kristians kollega Nina Edgar frågar hur många som kommer i kväll.

Om det ringer en till, är vi nere i noll, svarar Kristian.

Genom entrédörren kommer en kvinna med härjade drag, Ulla Lindskog. Hon ber att få låna toaletten och skyndar sig in.

Nina undrar om Kristian har pratat med kronofogden. Det trodde jag att du hade gjort, säger Kristian.

Nina och Kristian har gömt sig, när Uno Cervin från kronofogdemyndigheten kommer till teatern. Han träffar i stället Ulla som just kommer från toaletten. Han frågar om hon är Nina Edgar, och hon nickar. Han börjar tala om sitt stora teaterintresse. Jag vet vad du vill, säger hon. Erkänn att du är en kåt gubbe

Hon klipper till honom och binder honom vid en kontorsstol.

I det här läget försöker Nina och Kristian att fly, men de lyckas inte ta sig förbi Ulla som hotar med kniv. Hon riktar ett hugg mot Kristian som sjunker ihop. Jag vill dö, säger han.

Ulla byter humör. Jag är inte förbannad längre, säger hon till Uno. Jag är 27 men ser ut som 55. Tror du inte jag vet det? Du kan få knulla mig gratis.

Kristian vaknar till sans och klagar sin nöd: Vi spelar jävligt bra teater. Recensionerna har varit bra. Pjäsen är intressant. Ändå visar folk inget intresse. Vi har inte ett öre.

Han ber att få låna Ullas kniv. Jag tänkte gå in på toaletten och peta naglarna.

Han kommer strax tillbaka, och då spelar han och Nina upp en scen ur Ett nät av drömmar.

Det var det bästa jag har sett, säger Uno efteråt. Fy fan vad bra! säger Ulla.

Här kommer jag med en massa idiotiska pengakrav, säger Uno. Förlåt mig.

Alla faller i gråt. Sedan kommer Uno med en idé: Ockupera teatern och kräv en lösensumma.

Ulla telefonerar till polisen. Hon har tagit en kronofogde och två skådespelare som gisslan. Hon begär ett halv kilo heroin och en miljon kronor. Ring kulturminister Göransson! säger hon.

Efter en stund ringer också Uno till polisen. Situationen är mycket hotfull, säger han.

Ulla och Uno har inte ro att invänta polisen. De går ut på Götgatan för att spana.

Nina och Kristian väntar oroligt, när det kommer in en man med cykel i foajén. Det är Harald Johansson. Han har beställt en biljett till kvällens föreställning.

Föreställningen är inställd, säger Kristian

Vad synd, säger Harald som har cyklat ända från Bagarmossen. Och det är två biljetter han vill ha, inte en. Nu kommer också en kvinnlig cyklist in i foajén.

Kristian och Nina beslutar att trots allt genomföra föreställningen. Innan de går in på scenen berättar Kristian om en jävla bra pjäsidé: En liten konkurshotad teater ansätts av kronofogden¿

Nu går vi in, säger Nina.

Pressreaktion Svensk filmografi

Filmen mottogs negativt med tydligt undantag för Carl-Eric Nordberg i Vi:

"Det finns en mycket nykter avsikt bakom alla halsbrytande kullerbyttor och tungvrickande spexrepliker. Mitt i all munter villervalla sticker verkligheten fram sin bockfot och sparkar i golvet. Titta här: om man skrapar på en Byråkrat börjar man kanske helt osannolikt få syn på en människa. Men hur står det i stället till med ett samhälle där den teater som smeker publiken medhårs kammar hem storkovan medan den uppkäftiga protestteatern hotas av bankrutt? (-)

En i mina ögon lite för lättköpt happy end och lite beskare piller hade inte skadat. Fast visst är denna lilla allvarsamma lek aptitretande och näringsrik. Köp gärna biljett och (o)roa er (-).

Britta Svensson, Expr, ville gärna tycka om filmen men tvingades konstatera att "det är roligt och fyndigt och roande - och fel. Felet är att det är varken teater eller film. Det är filmad teater. Det fungerar som en dokumentation av en teaterföreställning som förmodligen var lysande."

Sven E Olsson, Arbetet: "Sällan har jag sett filmad teater så torftigt och - ja... - teatraliskt lutad mot sin ursprungsform. Spelet är svassigt uppförstorat, medan några våldsammare inslag bara mjukmarkeras. Masker, mimik och replikhantering äger en grovhet som plötsligt avslöjas som avsiktlig, när de två aktörerna (Susanne Hallvares, Michael Segerström) ägnar sig åt mera finstilt spel i spelet, teater i teatern."

Jurgen Schildt, AB: "Av vilka tvingande skäl har man gjort film av kalaset? Till vem riktar den sig?

Den avkortade filmversionen uppvisar inga plusvärden, inga exteriörer, inget egenliv utöver det sceniska och redan kända. Finns det ingen existens utanför Götgatan 73? Ett gatukök? Ett vandrande fyllo? En irrande pust av vinden?

Tydligen inte. Dörrarna förblir stängda. Pjäsen är där. Kameran går. Det är allt. Repertoarpolitiskt och dramatiskt betyder den här filmen så att säga kaka på kaka.

Det går förstås, i brist på TV-teaterns tillgänglighet, att göra en biograffilm av vilken pjäs som helst inklusive 'Teaterterroristerna'. Men varför, om inte för laboratoriernas och råfilmens skull, göra det?"

Hanserik Hjertén, DN, saknade underhållningsvärdet och förmodade bl a att svackorna i teaterföreställningen hade förstorats i filmatiseringen. Dock gav han de medverkande komplimanger: "Visst har Mats Arehn gjort ett hedervärt försök att bildsätta dialogen. Men instängd i Boulevardteaterns foajé är han hänvisad till bildväxlingar, som inte beror på ett inre behov utan på ett automatiskt rörlighetsbehov.

(-) Till roligheterna räknar jag självklart upptakten. Segerström (-) [presterar] ett stycke hjärtslitande komik i begåvad monologform.

Gärna skrattar jag också åt Nils Moritz teaterälskande byråkrat när han fastsurrad i en stol puttas nerför en trappa."

Elisabeth Sörenson, SvD: "Vissa scener fungerar bra som film och jag tänker främst på några av Ann Petréns svängningar i rollen som knarkarbruden när hon tvärsigenom flummigheten plötsligt drabbas av Teaterkonsten så som den förmedlas av Fria Bruksteatern och reagerar med ett 'fan va fint' som kommer från hela kroppen."

Kommentar Svensk filmografi

Michael Segerströms pjäs "Teaterterroristerna" hade premiär på Boulevardteatern i Stockholm i januari 1985. Den blev en stor framgång såväl hos publik som hos recensenter. Susanne Marko, DN, skrev: "Föreställningen är ofta så rolig att även de åskådare som endast är ute efter ett gott flabb kan få sitt lystmäte. För den publik som dessutom är förtjust i att se något om livet och verkligheten är det rena kalaset."

Idén till "Teaterterroristerna" fick Segerström efter en kritikerrosad men av publiken helt övergiven föreställning, "I drömmarnas garn" av William Mastrosimone. Den visades av Tidningsteatern, i vilken Segerström ingick, på en liten scen i Stockholm 1983 och där fick man snart kontakt med kronofogden.

"Precis så [som i 'Teaterterroristerna'] var det i verkligheten också, förutom att kronofogden aldrig kom till teatern", berättade Segerström för David Grossman (intervju i GP 1986-04-03). "Och för att få ihop publik gick vi före föreställningen ut på gatan och raggade. Eller bad dem som redan köpt biljett att ringa några kamrater."

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se