Grundfakta

Media (2 st)

Originaltitel Tillbaka till Ararat
Filmtyp Långfilm
Kategori Dokumentär
Regi
Producent
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Utmärkelser
Åldersgräns Tillåten från 7 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1988-11-04

Handling

Panorering över berget Ararat och dess omkringliggande dalgångar. Den sorgsna musiken, skriven av en armenisk tonsättare i början av seklet, överröstas av en röst som läser familjenamn...

Visa hela handlingen

Press

Överlag var kritikerna positiva till PeÅ Holmquists film, framför allt för hans insats att dra fram det glömda folkmordet på armenierna.Hanserik Hjertén, DN: "Folkmordet uppfanns...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Alternativtitel
Distributionstitel

Filmteam

Medverkande

- Medverkande:
Raffy Arnaldjian (New York)
Ani Arnaldjian (New York)
Garabed Hovakimian (Lyon)
Gework Emin (Sovjetarmenien)
Albert Tutor (Los Angeles)

Bolag

Produktionsbolag HB PeÅ Holmquist Film (med stöd av)
Stöd Sveriges Television AB. Örebro (även arkiv)
Produktionsstöd Garantinämnden för kort- och barnfilm
Distributör i Sverige (35 mm) Folkets Bio AB 1988
Laboratorium Sveriges Television Filmlaboratoriet
FilmTeknik AB
Övrigt bolag Zoryan Institute (arkiv)
CEDIA (arkiv)
Decines (arkiv)
Bibliothèque Jebejian (arkiv)

Handling

Panorering över berget Ararat och dess omkringliggande dalgångar. Den sorgsna musiken, skriven av en armenisk tonsättare i början av seklet, överröstas av en röst som läser familjenamn och berättar hur många som dödats i respektive familj. Det är den 24 april i New York och en minneshögtid för offren för ett folkmord på 1,5 miljoner armenier som började denna aprildag 1915. Liknande minneshögtider hålles i Sovjetarmenien och Paris. En turkisk regeringstalesman talar upprört om folkmordet som en otrolig lögn och som ett angrepp på Turkiet.

Raffy, en ung armenier med libanesiskt pass, sitter i New York och är aktiv för att hålla den armeniska nationalkänslan vid liv hos ungdomar. Han drömmer om ett demokratiskt Armenien, med punkare på gatorna och armeniska rockband. När han gifter sig med flickvännen Ani blir det ett traditionellt armeniskt bröllop.

Själv kan Raffy inte åka till Ararat - symbolen för armeniernas längtan efter ett eget land ¿ eftersom det ligger i Turkiet, men han ser PeÅ Holmquists filmbilder från gammalt armeniskt område, där han utifrån ruiner berättar om det armeniska folkets historia, det tidiga kristnandet på 300-talet och den högt utvecklade kulturen. Det är en historia om otaliga invasioner.

Filmteamet besöker en gammal gumma och hennes dotter och dotterdotter i en by i Östra Anatolien i Turkiet. Det är några av få överlevande armenier i detta område. Gumman anklagar turkarna för folkmord och varnar filmarna för vad polisen kan företa sig.

I Lyon finns en liten armenisk grupp. Där träffar filmarna Garabed Hovakimian, som var liten pojke när folkmordet inträffade. Han lyckades undkomma och brister i gråt när han minns sin dödade bror och mor.

Runt om i världen sitter armenier och drömmer om att en gång få återvända till sitt forna land. Ordet för dröm på armeniska är "jeraz".

Raffy besöker sin farbror James, sedan många år bosatt i Boston i USA. Denne berättar hemska minnen från svälten under flykten.

Det är många som bär på fruktansvärda minnen. En man, nu framgångsrik byggherre, berättar hur han "adopterades" av en soldat och tvingades kasta sten på drunknande armeniska barn; en gammal man skildrar hur fångarna föstes in i grottor och brändes levande. Mirakulöst överlevde han men livnärde sig en tid på bränt människokött i grottan för att kunna gömma sig

I Aleppo i Syrien finns en stor koloni armenier som kom 1915. Det var första anhalten, sedan spreds de över världen. Ett annat centrum för armenisk kultur idag är Libanon, där armenierna lyckats hålla sig neutrala i inbördeskriget.

Demonstrationer pågår för att få Sovjetunionen att återlämna regionen Karabach till Armenien.

Vissa armenier tar till väpnad kamp och dödar turkiska diplomater. Det finns en delad inställning till detta bland exilarmenierna. Vissa anser att det är berättigat, andra känner sig främmande för metoderna. Filmarna intervjuar en armenier som sköt den turkiske ambassadören i Belgrad. Attentatsmannen själv blev förlamad av ett skott i ryggen, men försvarar sin handling. Allt som fokuserar på armeniernas sak är bra.

En omfattande dokumentation om armeniernas öden samlas in av Zoryan Institute i Boston, USA, med intervjuer på video och band och annat arkivmaterial. Armenierna fick 1987 EG-parlamentet att erkänna folkmordet som ett historiskt faktum. De ser detta som ett viktigt steg på vägen tillbaka till Ararat.

Censur / granskning

Censurnummer 127980
Datum 1988-11-02
Åldersgräns Tillåten från 7 år
Originallängd 2731 meter
Kommentar Aktlängder: 550-547-553-534-547 m.


Tekniska fakta

Bildformat Vidfilm
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2731 meter
Längd i minuter 100 min
Akter 5 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Överlag var kritikerna positiva till PeÅ Holmquists film, framför allt för hans insats att dra fram det glömda folkmordet på armenierna.

Hanserik Hjertén, DN: "Folkmordet uppfanns inte av nazisterna. De bara fulländade metoderna. En ohygglig förövning bestods mänskligheten av turkarna, som 1915-1917 slaktade uppskattningsvis 1,5 miljoner armenier.

Det har kallats det glömda folkmordet, begravt i det 20:e århundradets politiska allianser och förträngningsmekanismer och utan några Nürnbergrättegångar för de ansvariga. (-)

[Filmen] är mönstergillt klarläggande, utan känslosamt flåspatos. Holmquist ger en kortfattad bakgrundsbild av det kulturellt högtstående armeniska riket som kristnades tidigt och kom under turkiskt välde

Sedan låter han människor han spårat upp tala om vad som hände. (-)

Men poängen med Holmquists film är att han inte bara gräver i det förflutna utan också följer upp dessa spår i nutiden, i armeniernas dröm om att få återvända till berget Ararats snötäckta frihetshöjder. (-)

Tillbaka till Ararat är en utomordentlig film. Viktig i sin exponering av ett av århundradets största brott, föredömlig i sin belysning av olika aspekter, levande i sina bilder av människor och landskap.

Vad den mänskliga angelägenhetsgraden beträffar är den årets film."

Sven E Olsson, Arbetet: "Mera än det folkmord som sprängde detta folk ut över världskartan är det denna längtan till nationens gamla hemplats som lyfter hans film. Hans kamera har på något sätt lyckats göra den till sin: skimrande, suggestiva gestaltningar av en kollektiv längtan. (-)

Jag blir både bergtagen och betagen i denna dokumentär. Den ger mig också en hel del att fundera på om styrkan i och den eventuella vikten av en nationell hemvist.

Av en identitet, hämtad på samma gång utifrån och djupt inuti det privata."

Jan Aghed, SDS: "PeÅ Holmquist gör inga likgiltiga filmer. Tillbaka till Ararat är ännu ett exempel på svensk dokumentärfilms ambitiösa standard, ett verk som är en värdefull påminnelse om ett förträngt och blodigt historiskt trauma och som är effektivt och uttrycksfullt på ett nostalgiskt agiterande och känslomässigt plan.

Samtidigt präglas det av en lite irriterande brist på analys och politisk klarhet. Särskilt från Taffys håll talas det mycket om den föredömliga demokrati som kommer att känneteckna det återuppståndna Armenien. Detta i en film där den religiösa och kyrkliga armeniska kulturen inspirerat en stor del av bildmaterialet. Alltså: å ena sidan en verbal hyllning till demokratin, å den andra en visuellt dominerande kyrklig ikonografi. Hur går det ihop? Om det går ihop så får vi ingen förklaring varför utan sitter där övergivna av Holmquist, med våra olyckliga bildassociationer till den religiösa fundamentalismens Iran."

Bobo Scheutz, SvD: "Filmen är inte bara en historielektion, den för även fram konsekvenserna av den armeniska katastrofen till våra dagar. Man får möta representanter för de militanta yngre armenier som vill hålla liv i sin tragiska historia genom meningslösa mord på turkiska diplomater runt om i världen, man får glimtar från ungdomsmöten i USA där aktivister försöker skapa den nationalistiska glöd som måste till för att slutmålet ska kunna uppnås: ett fritt och oberoende Armenien på gammal historisk armenisk mark.-

Bernt Eklund, Expr: -Tillbaka till Ararat är en hedersbetygelse över folkmordets offer. Men den är något större: den konkretiserar en dröm och den gör det med en bildpoesi vars skönhet gör drömmen rättvisa. Sedan kan var och en gå hem och fundera över dess innebörd."

Mario Grut, AB: "Hur bevara en kultur vars hem är förskingringen och vars tempus är imperfektum?

Holmquists film är en del av den överlevnaden. (-)

Vad han gjort är ett storverk i sin art. Det prålar inte med sin teknik. Det är lågmält i sitt bildspråk. Ur bilderna kan därför historien tala med en mäktighet man inte glömmer."

Carl-Eric Nordberg, Vi: "På rankinglistan över världshistoriens grövsta brott tävlar ju en makaber rad av massmordsexperter - från Attila och Djingis Khan till Stalin och Hitler. Ändå har förfärande många skändligheter sjunkit bort i glömskans natt. Hur ska vi kunna borra ljushål i mörkret?

Ja, nog kan den moderna kameran hjälpa till med ett och annat titthål. Det visar uttrycksfullt PeÅ Holmquist i Tillbaka till Ararat. (-) Den är en märklig upplevelse i invandrartider och den mest sevärda svenska filmen på länge."

Lars Åhlander, Chaplin: "PeÅ Holmquists Tillbaka till Ararat är en indignationsfilm som vill påminna om folkmordet på armenierna i östra Turkiet. Häri ligger dess största förtjänst (-) [men] samtidigt dess största svaghet. Tillbaka till Ararat vädjar till känslorna; analytisk blir filmen aldrig. De historiska sammanhangen och förhållandena som ledde fram till massakern återges endast mycket otillräckligt.

Filmen ger intryck av att blint rasistiskt hat var det som förde fram till morden på armenierna, (-) men det som hände var planerat och sanktionerat uppifrån, av den turkiska regeringen. Och om motiven till detta får man veta väldigt lite. (-)

I lanseringen hävdas bl a att Tillbaka till Ararat är den första dokumentärfilmen om armenierna och deras historia. Sådant kan väcka felaktiga förväntningar, eftersom den armeniska historien innehåller så oändligt mycket mer än vad som ryms i filmen. Tillbaka till Ararat är en påminnelse om folkmordet på armenierna under 10-talet. Det räcker och är viktigt nog."

Kommentar Svensk filmografi

Som regel rör PeÅ Holmquist (f 1947) upp starka känslor med sina filmer, men i motsats till bl a Gaza Ghetto (1984/18) mottogs Tillbaka till Ararat huvudsakligen positivt, också internationellt (med undantag - självfallet - för den turkiska regeringen, som regelmässigt tillbakavisar alla påståenden om folkmordet på armenierna som propagandalögner). Samtidigt med filmens premiär inträffade blodiga upplopp i Nagorno-Karabach, en armeniskbefolkad enklav i Azerbaidzjan, med nya massakrer på armenier, vilket gav filmen en dagsaktuell anknytning.

Filmteamet arbetade på gammal armenisk mark, dvs i både Sovjetunionen och Turkiet. De fick problem med turkisk säkerhetspolis som skuggade dem och också begick inbrott på hotellrummet för att stjäla filmat material, dock utan framgång.

Problemen med polisen gav upphov till en ordväxling mellan Chaplins recensent Lars Åhlander och Holmquist. Åhlander skriver (Chaplin nr 219/1988): "Men hur kan man då, visserligen utan namns nämnande, filma och intervjua en 92-årig armenisk gumma (en av de få överlevande) som varnar filmteamet för vad den turkiska polisen kan företa sig. Från filmteamets sida kan man eventuellt ha menat att polisen inte ger sig på en 92-åring som s a s levt sitt liv, men det fanns ju andra, yngre, för den turkiska säkerhetspolisen lätt identifierbara armenier närvarande vid intervjun. Hur kunde man ta detta på sitt ansvar?" Holmquist svarade att hans samvete var rent (Chaplin 220/1988): "För det första: byns namn nämns inte. Östra Anatolien är lika stort som Sverige och har mer än dubbelt så många invånare och under fyra veckor bilade vi genom många byar och städer. För det andra: den enda som kommer med några beskyllningar mot turkarna är den gamla kvinnan. Dottern säger på sitt litet torra sätt att byns rötter rycktes undan när armenierna försvann, men det är gammelmormor som anklagar turkarna för folkmord, och det var fråga om en gammal dam som visste precis vad hon gjorde! (-)

Den av våra medarbetare som hjälpte oss till byn (-) har varit tillbaka och konstaterat att ingenting hänt familjen." Åhlander lät sig inte nöja: "Att närvarande släktingar till 92-åringen skulle klara sig undan trakasserier, därför att de inte eller i begränsad omfattning yttrat sig under intervjun, har jag också svårt att förstå. 'Guilt by association' är som begrepp troligen inte okänt för den turkiska polisen."

Tillbaka till Ararat fick 1988 års Guldbagge för bästa svenska film (tillsammans med Max von Sydows Vid vägen, 1988/13). Även internationellt väckte filmen uppmärksamhet. Franska kritiker uppskattade den. Le Mondes kritiker skrev: "Ett anmärkningsvärt lagarbete." Le Figaro tyckte att "filmen går längre än den enkla dokumentären och blir ett besvärjande poem om olycka och exil, där man kan och måste höra alla förtryckta folks röst." (Expr 1989-04-29)

Amerikanska kritiker var mer avvaktande. "En välgjord dokumentär om folkmordet på 1,5 miljoner armenier 1915 som gör sitt ställningstagande utan att förfalla till sentimentalitet" (Variety 1989-04-08-14). Amy Taubin i Village Voice skrev: "Även om Holmquist har gjort en film om den armeniska förskingringen med samma utgångspunkt som han hade i Gaza Ghetto, hans propalestinska dokumentär, så drar han inga paralleller. Som ett resultat av detta är filmen medkännande och informativ men begränsad i sin verkan - märkligt ohistorisk och opolitisk som den är kommer inte den turkiska regeringen att gilla den, men det kommer armenierna att göra" (Village Voice 1989-05-23). Chris Dafoe i kanadensiska The Globe and Mail tycker att "hans fall försvagas av det summariska avståndstagandet från den turkiska positionen att dödandet var ett resultat av det tumult som alltid omger ett världskrig", men menade ändå att "trots dess svagheter som historieskrivning väger Tillbaka till Ararat upp dem genom en fascinerande undersökning av folkmordets effekter"(DN 1989-06-10).

Visningar

Sverigepremiär 1988-11-04 Folkets Bio Stockholm Sverige 99 min
TV-visning 1989-12-05 TV 2 Sverige 96 min
Annan visning 1988-11-18 Bio Victor Stockholm Sverige 100 min (Filmens Dag)

Musikstycken

Originaltitel Chinar es
Kompositör Komitas


Originaltitel Nanor
Kompositör Parsegh Ganachian


Utmärkelser

Guldbagge Stockholm 1989 Bästa film

Ämnesord

dokumentärfilm armenien

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2725


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Duplikatpositiv
Bredd 16 mm
Längd i meter 1100


Typ Lågkontrastkopia
Bredd 16 mm
Längd i meter 205


Typ Lågkontrastkopia
Bredd 16 mm


Typ Originalnegativ bild
Bredd 16 mm
Längd i meter 1100


Typ Originalnegativ bild
Bredd 16 mm
Längd i meter 205


Typ Tonnegativ
Bredd 35 mm
Längd i meter 2731


Typ Tonnegativ
Bredd 35 mm
Längd i meter 2731


Typ I-band
Bredd 16 mm


Typ Slutmix
Bredd 16 mm


Typ Slutmix


Typ Slutmix
Bredd 16 mm


Typ Separat visningsljud
Bredd 16 mm


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690
Affischtitel TILLBAKA TILL ARARAT


Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690
Affischtitel BACK TO ARARAT


Bestånd Manuskript

Typ Synopsis
Omfång 2 s.
Språk Engelska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel En film om armenierna av PeÅ Holmquist och Göran Gunner.
Omfång 23 s. Fotografi (1 s.), förord (1 s.) och rollista (1 s.) ingår.
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper 3
Färg papper 2
Bakombild papper 1
Dia 6
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Engelska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?