Grundfakta

Media (2 st)

Originaltitel Den demokratiske terroristen
Filmtyp Långfilm
Regi
Producent
Manus
Förlaga
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1992-08-21

Medverkande

Stellan Skarsgård
Carl Hamilton

Katja Flint
Monika

Kjell Bergqvist
Eric von Platen

Visa alla medverkande

Handling

Hamburg. En lastbil med sprängämnen exploderar. Den tyska underrättelsetjänsten, Verfassungsschutz, avlyssnar telefonsamtal mellan medlemmar i RAF, Rote Armee Fraktion, och får reda på...

Visa hela handlingen

Press

Det rådde total splittring i kritikerkåren. Det fanns de som tyckte att Den demokratiske terroristen höll en hög internationell actionfilmklass plus att den dessutom innehöll en del...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel

Filmteam

Regi
Manus
Producent
Produktionsledare
Foto
Musik
Scenograf
Klippning
Ljudtekniker
Regiassistent
Stuntkoordinator
Scripta
Medproducent
Verkställande producent
Platschef
Inspelningsledare
Produktionsassistent
Inspelningsassistent
Statistansvarig
Platsassistent
Produktionsekonom
Produktionssekreterare
Pressinformation
B-foto
C-foto
Stillbildsfoto
Fotoassistent
Elektriker
Passare
Ljussättare
Negativklippning
Optisk printer
Exekutör
Scenografiassistent
Snickare
Dekormålare
Rekvisita
Attributör
Kläder
Smink
Chaufför
Byggledare
Garderobiär
Klädassistent
Sminkassistent
Vapenansvarig
Stunt
Klippassistent
B-ljud
Ljudläggning
Synkläggning
Tramp
Mixning
Förtexter
Trailer
Övrig medarbetare
Tack till

Medverkande

Stellan Skarsgård Carl Hamilton
Katja Flint Monika
Kjell Bergqvist Eric von Platen
Karl Heinz Maslo Werner
Heikko Deutschmann Martin
Susanne Lothar Friederike
May Buchgraber Eva
Burkhard Driest Horst
Ulrich Tukur Siefried Maak
Rolf Hoppe Lodge Hecht
Günther Maria Halmer överste May
Claudia Demarmels Barbara
Konstantin Graudus Hans
Janna Striebeck Anna
Heinz Rolfing Störtebecker
Hildegard Wensch receptionisten
Ingrid van Bergen kafeägaren
Despina Pajanou PLO-officer
Willy Bartelsen ordningspolisen
Alfred Edel polisen i häktet
Abdellah Lamsabhi Abu Nadim
Jürgen Lederer banktjänstemannen
Oliver Broumis den unge polisen
Michel Riddez Alain
Paul Mörmann Jean Michel
Hans Henriksson fransk terrorist
Pontus Klänge fransk terrorist
Jens Torstensson fransk terrorist
Antonio Rolo De Soto fransk terrorist
Reuben Sallmander polisen i lägenheten
Hilmer Roder ung polis

Bolag

Handling

Hamburg. En lastbil med sprängämnen exploderar. Den tyska underrättelsetjänsten, Verfassungsschutz, avlyssnar telefonsamtal mellan medlemmar i RAF, Rote Armee Fraktion, och får reda på att nästa attentat är planerat att äga rum någonstans i Stockhom. RAF behöver dock först en svensk specialist.

Ute på ett fartyg får Carl Hamilton besked om att inställa sig till ett nytt uppdrag och avreser till Hamburg, där han omedelbart kontaktas av underrättelseagent Siegfried Maak och dennes chef Lodge Hecht. Hamilton understryker att han inte vill ha något dödande, endast arresteringar, och de tyska säkerhetsmännen instämmer. Vid ett möte med överste May, chef för SET (Spezial-Einsatztruppe, ungefär: Polisens specialstyrkor) som ska göra själva tillslaget, förebådar dock vapenskramlet en betydligt våldsammare uppgörelse.

Carl Hamilton får en hastig bakgrundsbeskrivning av RAFs historia och medlemmarnas tillhåll i några kvarter kring Reeperbahn, där de omges av potentiella sympatisörer som miljöaktivister, husockupanter, universitetsstuderande och anarkister. Han ser också bilder på de i den lokala RAF-cellen som är kända för polisen: Monika Reinholdt, Eva Sibylle, Martin Beer och Horst Ludwig Hahn, som misstänks vara celledare. Hittills har polisen misslyckats med alla försök till infiltration i RAF-cellen, men Hamiltons politiska bakgrund bedöms som perfekt för ändamålet.

För att väcka RAFs intresse låter man publicera en artikel i en Hamburg-tidning som meddelar att Hamilton avskedats från svenska flottan efter misstankar om kontakter med den forna östtyska underrättelsetjänsten, Staatssicherheit, Stasi. Hamilton själv inkvarteras på ett sjabbigt Reeperbahn-hotell som mest används av prostituterade och deras kunder. Kontakten mellan Verfassungsschutz sköts via förvaringsbox 170 på Hauptbahnhof. Efter en omfattande rekognoscering av området under några veckor börjar Hamilton förtvivla. Han gör därför två saker som drar uppmärksamheten till sig. Först slår han ned en buse på en lokal sylta för att demonstrera sina färdigheter i närstridsteknik. Sedan rånar han en bank.

Taktiken visar sig ge resultat. En ung man, Hans, som identifierat Hamilton och kopplat ihop honom med bankrånet underrättar RAF, och Hamilton hämtas under vapenhot i en klädesaffär. Med ögonbindel förs han i bil till en hemlig lägenhet där den lokala RAF-cellen -Kommando Hanna Kunkel - håller sig dold. Hamilton låtsas först ovillig att samarbeta och skäller ut RAF-cellen för att vara föga mer än en samling obetydliga mördare. Därefter föreslår han ett attentat mot ett större och viktigare mål än RAF-cellen hittills vågat sig på - amerikanska ambassaden i Stockholm och särskilt då CIAs kontor på fjärde våningen i ambassadbyggnaden.

För ändamålet behöver man emellertid missiler, och för att finansiera vapeninköpet rånar RAF-cellen tillsammans med Hamilton en bank utanför Hamburg. Under rånet försöker en banktjänsteman spela hjälte och skjuter mot rånarna. Vid skottväxlingen som följer dödas bankmannen och Monika Reinholdt skadas. Hamilton tar sin andel av pengarna och lämnar dem med ett meddelande i förvaringsbox 170, men han blir sedd av Hans. Villrådig lurar Hamilton med sig Hans till ett öde hamnområde, där de tyska underrättelseagenterna osedda kan ta Hans i förvar.

Sakta börjar Hamilton lära känna några av RAF-cellens medlemmar, som förefaller bestå av en samling frustrerade småborgare, och fäster sig särskilt vid Monika Reinholdt, som brutit upp från man och barn för att ansluta sig till RAF. Med henne åker Hamilton till Stockholm för att planera attentatet och snart inleder de ett kärleksförhållande.

Förgäves försöker Hamilton övertala Monika att hoppa av och erbjuder sig till och med att skaffa henne en ny identitet. Hon verkar lockad, men avvisar honom med att hon i sin frånvaro är dömd till livstid tre gånger om och att det således inte finns någon framtid för henne utanför RAF.

Tillbaka i Hamburg tas Hamilton omedelbart med på en vapeninköpsresa till Damaskus av Hans Ludwig Horst och dennes hustru Barbara. Bland vapnen hos handlaren Abu Nadim finner han att flera av dem är svenska.

PLOs underrättelsetjänst är emellertid RAFs planer på spåren, och de tre hämtas till förhör en kväll. Förhörsledaren förklarar att PLO motsätter sig RAFs attentatsplaner och vill ha reda på hur vapnen ska transporteras till Tyskland. Hamilton avslöjar sin riktiga identitet för förhörsledaren, som efter identitetskontroll släpper honom. Först tvingas han dock att skära halsen av Horst och Barbara för att bevisa sin lojalitet. Därefter blir han skjuten i axeln och benet och misshandlad för att han, när han hittas av den syriska armén, inte ska misstänkas vara en förrädare.

Efter en kort konvalescens sammanträffar Hamilton med Verfassungsschutz. Gemensamt beslutar de att Hamilton ska fortsätta sitt uppdrag eftersom RAF-cellen kommer att kalla in förstärkningar från sin franska motsvarighet. Man har alltså möjlighet att arrestera många fler och dessutom lägga beslag på de tunga vapen som anlänt från Syrien. Det enda problemet är att det i den franska gruppen finns en underrättelseagent, men man vet inte hur denne ser ut.

Tillbaka i RAF-cellens lägenhet misstänks Hamilton för förräderi, men övertygar tvivlarna när han visar sina skador. Då Hamilton berättar att PLO kanske informerar amerikanerna om attentatsplanerna, flyttas tidsschemat fram så att attentatet ska utföras redan dagen därpå. För att kunna informera Verfassungsschutz och få Monika bort från lägenheten under polisattacken, tar Hamilton med henne till Horsts lägenhet. Han övertalar henne att vakta utanför huset till lägenheten tills han kommer tillbaka. Sedan meddelar han sina uppdragsgivare att det är dags för stormning genom att aktivera en signalanordning.

Åter i RAF-cellens lägenhet försöker Hamilton lista ut vem den franske underrättelseagenten är. Han bestämmer sig för att det måste vara Alain, eftersom denne förefaller ha betydligt större vapenkunskaper än de andra. Han tar med sig Alain till sitt sovrum, och där antyder denne att det är han som är underrättelseagenten. Innan Hamilton hinner få på Alain en vit skjorta, som är signalen till den tyska polisen om vilka som är på deras sida, avbryts de av en misstänksam Eva. Hamilton skjuter henne just som polisen stormar in. Alain dödas, liksom de andra i lägenheten.

När massakern är över söker Hamilton upp Monika, som väntar bland några rivningsfastigheter utanför Horsts lägenhet. Han är dock förföljd av Verfassungsschutz, som omringar Monika, och när hon drar sin pistol skjuter de ihjäl henne. Maktlös ser Hamilton henne dö.

Censur

Censurnummer 131532
Datum 1992-08-10
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Kommentar Aktlängder: 536-584-552-476-570 m.


Tekniska fakta

Bildformat 1.66:1
Ljudsystem Dolby Stereo
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2718 meter
Längd i minuter 99 min
Akter 5 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Det rådde total splittring i kritikerkåren. Det fanns de som tyckte att Den demokratiske terroristen höll en hög internationell actionfilmklass plus att den dessutom innehöll en del tänkvärda reflektioner. Sedan fanns det de som tyckte filmen var alltför trögflytande och förvirrad för att kallas annat än en snålskjuts på Jan Guillous litterära framgångar.

Jens Peterson, AB: "Stellan Skarsgård ser bekymrad ut nästan hela filmen. Han har gott om orsaker. Frågan är inte om Skarsgård har muskler nog att spela Sveriges genom tiderna mest segerrike hjälte. Frågan är om han har ansiktsuttryck nog att fånga Carl Hamiltons ångest över sitt brutala yrke. I 'Fänrik Ståls sägner' älskar dom och slår ihjäl med samma glada själ. Carl Hamilton älskar och slår ihjäl med en butter protest mellan ögonbrynen. (-)

Problemet är det gamla vanliga. Det som sägs på drygt 300 boksidor ska få plats i halvannan timmes film, och då blir det förkortningar och snabba hopp. Och stackars Skarsgård får försöka uttrycka komplikationerna i sitt ansikte. Det är alltså mer psykologi än action. Ofta hittar Pelle Berglund och Hans Iveberg bra lösningar på berättandet. Antydningar, korta replikskiften, smarta övergångar mellan scenerna. Men det går ändå överraskande långsamt. Filmen rör sig från Stockholm till Damaskus och tillbaka - men står ändå stilla.

Sannolikhet och trovärdighet har offrats på förkortningens altare. De så hett jagade terroristerna har t ex väldigt lätt att röra sig över gränserna. Mitt i allt detta vandrar Stellan Skarsgård, den ständigt bekymrade. Han ska föreställa en övermänsklig maskin som lider av att använda sin yrkeskunskap. En man med rätt att döda, som ska visa sin vämjelse när han infiltrerar tyska terrorister, låtsas vara deras vän och leder dem mot undergången. Han ska vara den samvetsömme militären. Ibland liknar han mer Den enfaldige mördaren."

Mats Bråstedt, Expr: "Det finns många skäl att uppskatta Den demokratiske terroristen. Boken var rena rama vapenkatalogen, men nu är Guillous frossande i vapennamn och termer väldigt nedtonat. Av pojkboksäventyret har det blivit en vuxen, spännande och välspelad film, där Skarsgårds CIA-utbildade hårding är mer intresserad av att rädda liv än att utsläcka dem. Skarsgård, ja. Jag tror att han i Den demokratiske terroristen är den tuffaste av svenskar som visats på en bioduk. Han agerar med en auktoritet som gör att det inte är något snack om vem som är stjärnan.

Så det är bara att bocka och tacka för Berglunds och Skarsgårds uppvisning. Om det inte varit för slutet, där den annars iskalle och logiskt beräknande Hamilton tappar fattningen på ett svårbegripligt sätt, hade jag plitat dit en femte geting här ovan. För en svensk thriller som spänner musklerna på ett så här övertygande sätt är man i sanning inte bortskämd med."

Jan Aghed, SDS: "Här demonstreras med nästan plågsam övertydlighet att professionell regi, ett ofta atmosfärrikt foto och begåvade skådespelare står sig slätt mot ett svagt manus. Hela intrigen om hur Guillous agenthjälte Carl Hamilton nästlar sig in i en terroristgrupp i Hamburg för att hjälpa tysk säkerhetspolis att slutgiltigt oskadliggöra Röda Armé-fraktionen luktar dålig konstruktion lång väg. Så naiva och lättduperade är nog yrkesterrorister bara i manusförfattarens och producenten Hans Ivebergs fantasi. Ja, kanske också i Guillous värld, men jag kan inte uttala mig om hans roman. (-)

I motsats till Bondfilmer och liknande produkter i genren låtsas de om Hamilton tillskriva superagenten ett moraliskt samvete, men dess yttringar stannar vid några klichéartade närbilder med en övertygelseförmåga lika med noll. Å andra sidan lyckas Den demokratiske terroristen inte heller gestalta cynismen i säkerhetspolisens och agenthanteringens spel med människoliv på något uttrycksfullt eller suggestivt sätt.

Eftersom spänningsmomenten dessutom är få, medan transportsträckorna mellan dem är desto fler och segare utmynnar alltihop för åskådarens del i irriterande frågetecken. Vad är egentligen meningen med den här filmen? Existerar det någon, utöver syftet att åka snålskjuts på Guillous författarsuccé?"

Kommentar Svensk filmografi

Den andra biograffilmen om agent Carl Hamilton blev en betydligt dyrare historia än Täcknamn Coq Rouge (1989/15). Lösningen blev en samproduktion med tyska film- och TV-bolag. Dessa stod för 40 procent och svenska producenter, inklusive SF Norge, för resterande 60 procent av en total budget av 24 Mkr. Intresset för Carl Hamilton både i bok och på film var vid det här laget mycket stort även internationellt. I Sverige blev besökssiffrorna ungefär desamma som för Täcknamn Coq Rouge, dvs nästan 370.000.

Filminspelningen, som till stora delar ägde rum i ett område kring Hafenstrasse i Hamburg, blev knappast problemfri. I en intervju av Jan-Olov Andersson i AB 7.1.1991 berättade Pelle Berglund och Stellan Skarsgård att husockupanterna som dominerade området inte direkt välkomnade filminspelningen:

" - Husockupanterna blev inte lurade av filmens tyska titel [arbetsnamnet i Tyskland var: Hamilton - ein Thriller]. De hade läst Guillous bok och tänkte: en film om terrorister, i våra kvarter, det är klart att vi blir syndabockar. De har blivit brända förr, av den konservativa Springer-pressen och av dokumentärfilmare, berättar Berglund.

Och så började bråken:

En av de första inspelningsdagarna sprang en man fram och stal Pelle Berglunds filmmanuskript.

- Plötsligt dök han bara upp och slet det ur handen på mig. Jag hade ett finger i pärmens hålringar. Det stukades, jag fick ha förband i en vecka.

Någon vecka senare försvann en hel inspelningsdag genom sabotage.

- Det var ett stort gäng som ställde sig framför kameran. De hade med smällare och fotoblixtar. Polisen vågade inte ingripa, så det gick helt enkelt inte att filma, berättar Stellan Skarsgård.

Allt detta skapade ängslan och oro hos de tyska skådespelarna och de tyskar som jobbade i filmteamet.

Alla i det tyska teamet var oerhört ängsliga. Rädda för någon form av aktion, säger Pelle Berglund.

- De politiska motsättningarna tar sig mycket hårdare uttryck i Tyskland än här. Ockupanterna har svarta listor över icke önskvärda personer. De hämnas då och då genom att ge sig på deras hus. Jag förstår tyskarna i teamet som kände sig ängsliga, säger Stellan Skarsgård.

- Hade det kommit ut i svensk press, hade tyska tidningar hakat på. Våra tyska producenter var livrädda för att hela filmen då skulle ha äventyrats, att husockupanterna skulle ha saboterat inspelningen även i andra delar av Hamburg, säger Berglund.

Samtidigt med planeringen inför Den demokratiske terroristen kom en ny Hamilton in på scenen. I TV4s storsatsning på TV-serien Fiendens Fiende i åtta delar, med premiär 12.12.1990, hade regissörerna Mats Arehn (avsnitt 1, 2, 4, 7) och Jon Lindström (avsnitt 3, 5, 6, 8) valt den i film- och TV-sammanhang relativt okände Peter Haber. Snart kom denne Haber emellertid att vara minst lika förknippad med rollkaraktären som Stellan Skarsgård, åtminstone tills en tredje Hamilton dök upp - Stefan Sauk.

Förlaga

Originaltitel Den demokratiske terroristen (Roman)
Författare Jan Guillou


Inspelning

Hamburg Tyskland
Marocko
Stockholm Sverige
Sonet Studios Bromma Sverige

Visningar

Sverigepremiär 1992-08-21 Downtown Göteborg Sverige 99 min
1992-08-21 Palladium Göteborg Sverige 99 min
1992-08-21 Palladium Malmö Sverige 99 min
1992-08-21 Draken Stockholm Sverige 99 min
1992-08-21 Rigoletto 1 Stockholm Sverige 99 min
1992-08-21 Rival Stockholm Sverige 99 min
TV-visning 1996-09-22 TV3 Sverige 95 min
1996-12-11 TV3 Sverige 95 min
1999-08-22 TV4 Sverige 95 min
2001-12-28 SVT1 Sverige 95 min
2003-03-07 TV3 Sverige 95 min
2004-01-24 TV3 Sverige 95 min
2005-05-28 TV3 Sverige 95 min
Dvd-release 2008-07-28 Sverige
TV-visning 2013-02-02 TV4 Sverige

Musikstycken

Originaltitel Sonat, piano, nr 17, op 31:2, d-moll, "Spöksonaten"
Kompositör Ludwig van Beethoven (1802)
Musikarrangör Björn J:son Lindh


Originaltitel Terror
Kompositör Björn J:son Lindh
Textförfattare Leif Carlquist


Originaltitel Trink, trink, Brüderlein trink
Kompositör Wilhelm Lindemann (1927)
Fritze Bollmann (tysk text 1927)
Textförfattare Karl-Ewert (svensk text)


Originaltitel Glory Hallelujah


Originaltitel Heavy Dude
Kompositör Claes Sjöberg


Originaltitel Warm Vine
Kompositör Claes Sjöberg


Ämnesord

DK Litterära förlagor

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel Jan Guillou's DEN DEMOKRATISKE TERRORISTEN
Affischdesign Dan Ahlquist


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel Jan Guillou's DEN DEMOKRATISKE TERRORISTEN


Storlek Mindre än 850 x 400
Affischtitel Jan Guillou's DEN DEMOKRATISKE TERRORISTEN
Affischdesign Dan Ahlquist


Bestånd Manuskript

Typ Synopsis
Manustitel "synopsis". The Democratic Terrorist.
Omfång 7 s.
Språk Engelska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Den demokratiske terroristen. Av Jan Guillou. Manuskript: Hans Iveberg.
Omfång 123 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Den demokratiske terroristen. Av Jan Guillou. Manuskript: Hans Iverberg. Version 3, Jan. 1990.
Omfång 135 s.
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper 15
Färg papper 4
Bakombild papper 1
Dia 8
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?