Vi ska mötas igen (1983)

Media (1 st)

Vi ska mötas igen är berättelsen om två vietnamesiska flickor, den 13-åriga Hung, som bor i Hanoi, och den 12-åriga Hoa, som är bosatt i en by nära gränsen till Kina. Under kriget mot USA var Hung med sin familj evakuerad till Hoas by. Hungs pappa stupade i kriget.

Flickorna brevväxlar med varandra och berättar om sina dagliga sysslor (vilket illustreras i filmen) men också om sina känslor inför det nya kriget, gränskonflikten med Kina.

Hoa hyser stark oro för att hennes far ska kallas in i armén, även om hon förstår att "vi måste försvara oss", som fröken i skolan säger. Pappan förbereder Hoa på att han kommer att lämna familjen. Vi har alltid varit tvungna att försvara oss, säger han, först mot japaner och fransmän, sedan mot amerikanarna.

Det gamla kriget är ständigt närvarande. Vi följer med Hoa och hennes mor till bysmeden som gör en skära åt henne av gammalt flygplansskrot, och när klassen hjälper till med teskörden, ser vi hur teplantagen har gångar ner till skyddsrummen.

Fiskdammen ligger mitt i byn. Här har man planterat in fisk. Dammen är egentligen en gammal bombkrater.

Vi besöker också byns egen teatergrupp. Här sjunger man om Ho-Chi-Minh, "som ledde landet under de svåra åren under kriget".

I övrigt fylls Hoas dag, förutom skolan, av hushållsgöromål. Hon sköter om familjens grisar och ankor.

En dag har Hoas pappa rest sin väg. Klädd till soldat. Hoa är mycket ängslig för fadern. Hon tittar bort mot de blånande bergen i fjärran. Där, tänker hon, är pappa just nu. Där borta är kriget.

Hung i Hanoi bor i storfamilj med sin mamma, sina syskon och farmor och farfar. Även hon har många uppgifter i hushållet. Hon hackar grönsaker, gör rent och passar sin äldre systers barn. Hennes dröm är att gå på musikskolan.

I Hungs familj arbetar alla med att tillverka glas till fotogenlampor. Hon och storasyster packar ner lampglas för försäljning i stans centrum. Dit tar de sig med spårvagn.

Farfar berättar för barnen om hur det var under förra kriget när USA anföll Vietnam. Han var ensam kvar i stan, sedan familjen evakuerats. Där grävde han skyddsrum och vaktade huset så att alla tryggt skulle kunna återvända hem.

Vi ser inklipp med arkivbilder: bombregnet från de amerikanska B 52orna, kulspruteeld från attackhelikoptrar över landsbygden. Barn som flyr ner i skyddsrum.

I skolan fick barnen lära sig att inte hata amerikanarna, säger farfar. Det gällde att skilja på USAs folk och dess ledare. USAs folk lurades av dåliga ledare.

Hungs pappa dog i kriget. Ibland drömmer hon om honom. Då går hon och lägger sig hos farmor. Särskilt efter farfars berättelser om kriget.

Hoa, som en gång under kriget räddades av Hung från att drunkna, vill att Hung kommer till henne i byn för att lindra hennes ångest för fadern i det nya kriget. Men Hung kommer inte, och till slut förstår Hoa, efter ett långt oväder med åska och regn, att hon själv måste ta itu med sin rädsla och oro.

Hoa får ett brev från pappa vid fronten och vet att han är välbehållen.

Det är skördetid. Alla hjälper till med att skörda riset. Hoa lär sig att använda sin skära. Det ska pappa få se när han kommer hem.

Pressreaktion Svensk filmografi

Mottagandet av filmen var övervägande negativt med några reservationer.

Hanserik Hjertén, DN: "Vi hör [flickorna] läsa upp brev till varandra där de berättar saker vi samtidigt ser, det är lite grann som Alla vi barn i Bullerbyn fast mindre idylliskt, och inlagda bilder från förra kriget får också understryka allvaret.

Ändå är huvudintrycket fridsamt, för Vi ska mötas igen är framför allt en familjefilm om vietnamesiskt vardagsliv medan kriget befinner sig på behörigt avstånd. (-)

Det är ett lättsamt sätt att visa svenska barn en främmande kultur, men det blir lite för händelselöst i längden. Barnskildringen är sympatisk men varken särskilt spännande eller rolig, och det som liknar en intressant konflikt - lilla Hoas ängslan över kriget och oro för pappan - försvinner i försäkringarna om att man måste kämpa för friheten.

Som dokumentärskildring av ett krigshotat familejliv har filmen sina förtjänster. men som berättelse om barn i krig är den lite för präktig och propagandabetonad."

Stig Larsson, StT: "När man skriver en recension av Vi ska mötas igen (-) måste man göra ett politiskt val. Jag tycker att det är viktigt att stödja återuppbyggnaden av Vietnam.

Den vietnamesiska befrielsekampen var troligen en av de mest beundransvärda och betydelsefulla händelserna under det här århundradet. Och jag ger inte mycket för de som i dag avsvär sig det engagemang som en gång gav en sorts mening åt deras liv i välfärdens Sverige.

Därför tycker jag att det är bra att den här filmen har gjorts och att den visas för skolklasser.

Annars skulle jag säkert tycka att den var rätt avskyvärd.

Det är nämligen fråga om en politisk retorik som när den riktas till barn, just genom att den då blir mer tydlig, kan betraktas som mycket tvivelaktig. Ibland får man intrycket att den är producerad i DDR. (-)

Jag tycker att det är bra att barnen intresserar sig för landet Vietnam. Så på ett sätt har jag ingenting emot att den är utformad på ett så retoriskt sätt. Men samtidigt hoppas jag att vissa av speakerrösternas kommentarer inte går hem hos dem (men det ska man inte vara så säker på). Jag tänker på skollärarinnans kommentar till flickan som viskar att hon ska åka till Hanoi för att hälsa på sin vän. 'Vi ska inte viska och ha hemligheter för varandra. Vi ska tala ut om det vi tänker. Så att det inte blir några fler missförstånd.'

Vi får hoppas att denna skollärarinna som är talrör åt några svenska vänsterintellektuella ännu inte hunnit rekvirera drogen Kallocain."

K H (Kent Hägglund), Ny Dag: "Det här är ett ambitiöst och vällovligt försök att berätta om barn som växer upp i en krigssituation, och i en helt annan kultur än vår. Tyvärr är filmen misslyckad. Den dramatiska strukturen är alltför tung. Bildberättandet är lamt och osäkert. Det är ofta stora glapp mellan vad bilderna påstås föreställa och det som de verkligen uttrycker."

Hans Schiller, SvD: "Med den vietnamesiska historiesyn som filmarparet Ulf Hultberg-Mona Sjöström vidarebefordrar har nu Kina ersatt gångna tiders japaner och amerikaner som hatobjekt men naturligtvis inte ord om Sovjetunionen och Kampuchea eller om inre motsättningar. Filmen Vi ska mötas igen är istället en sentimentalt sövande historia om två flickor som från olika landsändar i Vietnam brevväxlar och gör det på ett sätt som känns så falskt och konstruerat att det bara kan var ihopsatt på en svensk kammare där banderollerna från vietnamprotesternas dagar börjat sloka och förlora i färg."

Kommentar Svensk filmografi

Filmen inspelades i Vietnam under tre veckor 1981.

Den version av filmen som senare visades i TV2 var starkt nedklippt och uppdelad i två delar om respektive 20 och 21 minuter. Bl a hade brevväxlingen mellan de båda flickorna, uppläst av svenska speakerröster, klippts bort. En ännu kortare version, 38 minuter lång, hade FilmCentrum i distribution.

Ulf Hultberg (f 1945) och Mona Sjöström (f 1933) hade tidigare tillsammans gjort långfilmsdokumentärerna Mitt på jorden - mitt under solen (1976/4), Kvinna mitt på jorden (1976/21) och Det faller ett träd (1978/4). Spelfilmen Pumans dotter (1994), i regi av Hultberg och Åsa Faringer (f 1962), belönades med en Guldbagge för bästa regi.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se