Grundfakta

Media (1 st)

Originaltitel Fordringsägare
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Producent
Förlaga
Produktionsland
Produktionsbolag
Utmärkelser
Åldersgräns Tillåten från 7 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1988-11-21

Medverkande

Handling

Konstnären Adolf lever ihop med författarinnan Tekla som tidigare varit gift med Gustav. Under en vistelse på en badort, och medan Tekla tillfälligt är bortrest, får Adolf besök av...

Visa hela handlingen

Press

Kritiken av denna filmversion av Fria Proteaterns teateruppsättning var blandad. Dock övervägde det positiva även om någon kritiker tyckte att Strindbergs teaterspråk kändes konstruerat...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel

Filmteam

Medverkande

Bolag

Produktionsbolag Boomerangfilm AB (för)
Stiftelsen Svenska Filminstitutet
Sveriges Television AB TV1 (med stöd av)
Produktionsstöd Garantinämnden för långfilm (B2)
Distributör i Sverige (35 mm) Stiftelsen Svenska Filminstitutet
Laboratorium FilmTeknik AB

Handling

Konstnären Adolf lever ihop med författarinnan Tekla som tidigare varit gift med Gustav. Under en vistelse på en badort, och medan Tekla tillfälligt är bortrest, får Adolf besök av Gustav, som Adolf inte känner igen. De kommer att tala om Tekla, som i en roman kallar sin förre man för en "idiot", ett synsätt Adolf uttalat håller med om.

I ett infernaliskt samtal lyckas Gustav blottlägga Adolfs innersta; från att tala om sin kärlek till Tekla och de höga föreställningar han hyser om hennes själ vidgår han, under Gustavs inflytande, att han känner sig alltmer obekväm i hennes sällskap, att han krympt som man och konstnär att han upplever att hustrun sugit allt blod ur honom och tagit hans kraft.

De känslor av svartsjuka han alltid haft, men hjälpligt lyckats kontrollera, förstärks när Gustav berättar att han sett hustrun omsvärmad av yngre män på ångbåten.

Vid det här laget är Tekla reducerad till ett polygamt lystet rovdjur, en vampyr i kjolar, och den "sanningen" vill Adolf inte veta av. Han börjar hata Gustav men nu är det för sent, hans världsbild har redan slagits i stycken.

Tekla ska snart komma hem, och de överenskommer att Adolf ska sätta hennes kärlek på prov genom att förhålla sig avvisande, närmast oartig, medan Gustav ska lyssna från ett angränsande rum. Sedan ska Gustav ta över och "skära upp en människosjäl och lägga innanmätet på bordet".

När Adolf hör Tekla komma in på hotellet river han söder det fotografi av henne han tidigare visat Gustav. När Tekla kommer in, är hon uppspelt, vilket Adolf enligt Gustavs schema tar som tecken på att hon varit otrogen, åtminstone i tanken.

Hon är gäcksam och kallar honom "lille bror", som Adolf enligt Gustav fått veta är ett tecken på att hon inte tar honom på allvar som älskare.

Tekla märker att någon varit där. Adolf säger att det är läkaren, att denne sagt att han lider av epilepsi och måste avhålla sig från könsligt umgänge, två idéer som Gustav satt i hans huvud. Denne har också gett honom idén att ägna sig åt skulptur i stället för måleri, och han har gjort en halvfärdig miniskulptur av en liggande kvinna. Den saknar ännu ansikte och han försöker modellera ett efter henne. Han vill att hon ska bibehålla det fräcka och cyniska draget kring munnen, det har han aldrig sett förut.

Hans nu uttalade svartsjuka på den tidigare mannen men också på yngre män får henne att ömsom reagera med spotsk aggressivitet, ömsom med utstuderat koketteri. Hon säger att det visst är möjligt att älska två på en gång, och det blir för mycket för Adolf. Nu vill han åka hem, lämna hotellet samma kväll, men hon vägrar.

Han påminner henne om att det var han som byggde upp henne, intellektuellt och mentalt och socialt och hon undrar om han menar att han i själva verket skrivit hennes böcker. Han förnekar detta men hon får sista ordet. Hon vill fortfarande inte åka hem samma kväll. Adolf går för att vila sig före middagen.

Gustav inträder åter på scenen. Tekla upptäcker honom i en spegel och blir glatt överraskad; han smickrar till att börja med hennes fåfänga och hon komplimenterar honom för hans taktfullhet, alltmedan Adolf betraktar det hela genom ett angränsande fönster.

Gustav erinrar sig att de som nygifta besökt just detta hotell; han visar var sängen stod. Hon minns hur han såg på henne: som en griffeltavla som han kunde skriva full med sina tecken. Nu ska han gifta om sig, säger han, göra om samma sak en gång till.

Beskedet skakar henne. När han tar tag i henne och dansar runt med henne bekänner hon att hon är rädd för honom, att han tar hennes själ, ett påstående han hånfullt avfärdar med att "du har ingen, det är bara en synvilla".

Tekla klamrar sig fast vid den kärlek hon säger sig hysa till Adolf. Gustav konstaterar att Adolf inte älskar henne, och visar det söderrivna fotografiet. Det sårar henne och hon bestämmer att möta Gustav samma kväll klockan 9, sedan Adolf åkt med ångbåten.

Ett buller hörs från rummet intill, Det är Adolf (förstår vi) som vält en stol och slagit söder en vattenkaraff.

Plötsligt börjar Tekla ana argan list. Hon förstår att det var Gustav som var Adolfs mystiske besökare och som tutat i honom olika saker. Han bekänner att han, när han såg Tekla på ångbåten, fick lust att plocka i sär hennes nye man så att bitarna inte gick att sätta samman igen. Han ser sig som fordringsägaren som tar igen det som stulits av honom: äran.

Han ska gå. Han bekänner att han inte har någon fästmö, han vill ingen ha. Tekla önskar en försoning, vilket Gustav kallt avvisar med att hon har så många ord som saknar betydelse. Det hon tagit har hon förtärt, det kan inte återlämnas.

Hon vill att han kysser henne fast hon tidigare sagt att hon ännu älskar Adolf. Gustav föraktar henne inte, säger han, han beklagar henne.

Hon inser att Adolf sett och hört allt, och när hon ska gå till honom, kommer Adolf ut, faller nedför trappan och dör.

Vanmäktigt rycker och sliter den gråtande Tekla i honom. Avslutningsrepliken är Gustavs: "Hon älskar honom också. Stackars människa."

Censur / granskning

Censurnummer 127910
Datum 1988-10-04
Åldersgräns Tillåten från 7 år
Originallängd 3231 meter
Kommentar Aktlängder: 521-555-544-519-544-548 m.


Tekniska fakta

Bildformat 1.66:1
Färgsystem Fujicolor
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 3231 meter
Längd i minuter 118 min
Akter 6 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Kritiken av denna filmversion av Fria Proteaterns teateruppsättning var blandad. Dock övervägde det positiva även om någon kritiker tyckte att Strindbergs teaterspråk kändes konstruerat i filmens fysiskt förtätade berättande.

Mario Grut, AB: "Men gesterna har dämpats. Högspänningen har transformerats ned till hanterliga volttal.

Annorlunda är också koncentreringen av stycket. På scenen finns tystnader/orörligheter i handlingens utkant. Här är periferierna indragna. I varje bild talar eller agerar någon. Allt är centrum och mer intensivt.

Har pjäsen vunnit på det?

Ja och nej. Intimspelet är nyansrikare och rumsligheten mer detaljerad här än på scenen. Men egentligen lägger det inte något till dramat. Annat än ett tekniskt raster som inskränker min frihet som betraktare. På teatern kan min blick vandra fritt över händelserna. Här icke."

Hanserik Hjertén, DN: "Man har lättat upp den sceniska bundenheten med närbilder, bildväxlingar och rörlig kamera. Men film är också mycket annat - tystnad, övertoner, antydningar och olika belysningar för att frammana inre mänskliga förlopp.

Sådant är svårt att förena med en pjäs som Fordringsägare som blir suggestiv genom det fruktansvärt effektiva teaterspråket. På film fungerar det inte lika bra.

Man märker det tydligast när Keve Hjelms Gustav bearbetar stackars Adolf med sin retoriska arsenal och på några minuter raserar hela hans världsbild. Här känns det konstruerat och osannolikt.

Kanske menar man nu att man gjort Fordringsägare bara för att bevara en minnesvärd föreställning. Men frågan är ju då om man lyckats med det."

Bernt Eklund, Expr: "Nu är filmen här och den är utmärkt.

Förlagan hanteras varligt. (-)

Redan på teatern var det, om jag minns rätt, fråga om högklassigt filmskådespeleri - nyansrikedomen var av det återhållna slag som inte alltid fungerar på en stor scen men som lämpar sig när man har publiken i knät - och som är nödvändigt i film. Här har nu kameran gått in i en fjärde roll, rör sig mellan distans och intimitet i takt med föreställningens naturliga rytm.

Så Fordringsägare kan ses utan risk - till och med av dem som såg teaterföreställningen."

Elisabeth Sörenson, SvD: "Det är i den långa inledande fasen som pjäsen med sin suggestionsmanipulation kan kännas 'daterad' och detta i förening med den perfektionistiska spelstilen ingav mig för ett ögonblick tanken att det hela skulle stanna vid en briljant uppvisning i konsten att spela Strindberg. En obefogad oro. Dels är pjäsen så konstruerad att Strindberg, varje gång man tror att han gått in i en återvändsgränd, förmår vrida fram något nytt, mycket mänskligt och igenkännbart liv, att man är beredd att hålla med om att Strindberg är modern. Faktum är att människorna kommer oss närmare i filmen än i teaterföreställningen.

Det har att göra med sådant som känsligt ljusarbete, ett väl genomtänkt användande av närbilder, etc. Det har också mycket att göra med den tredje personen i triangeln, nämligen Tekla, vars entré i handlingen Strindberg effektfullt fördröjer. Efter allt som sagts om henne kommer hon inklivande för att både bekräfta och dementera. Hon kommer i Bibi Anderssons gestalt - med en egen och rik tolkning av rollen."

Sven E Olsson, Arbetet: "[Det är] inte mycket annat som känns levande eller meningsfullt i denna Fordringsägare heller, trots fina insatser av aktörerna. För detta är inte teater som blivit film på filmens villkor och egenart. (-) En filmad teaterföreställning blir nästan alltid en livlös hybrid. En mellanform där både scenens och filmens särdrag försvinner - och där man bara avbildar ansikten och gester och avlyssnar det som sägs. Och bokstavstrogna filmatiseringar är frånstötande ointressanta, vilket än en gång blivit grundligt bevisat."

Kommentar Svensk filmografi

Teaterpjäsen "Fordringsägare" av August Strindberg skrevs 1888.

Den hade världspremiär i dansk översättning under titeln "Creditorer" den 9 mars 1889 på Dagmarteatret i Köpenhamn. Den svenska premiären ägde rum först den 25 mars 1890 på Svenska Teatern i Stockholm.

Pjäsen visades i tv-uppsättningar 1968-11-03 i regi av Gunnel Broström och 1977-09-19 (TV1) i regi av Kurt-Olof Sundström.

Tomas Bolme tilldelades 1988 en Guldbagge för sin tolkning av konstnären Adolf i Fordringsägare.

Förlaga

Originaltitel Fordringsägare (Pjäs)
Författare August Strindberg


Visningar

Sverigepremiär 1988-11-21 Studio 1 Stockholm Sverige 118 min
TV-visning 1991-12-22 Kanal 1 Sverige 113 min
Annan visning 1989-11-19 Fågel Blå Stockholm Sverige 118 min (Filmens Dag)

Musikstycken

Utmärkelser

Guldbagge Stockholm 1989 Bästa skådespelare Tomas Bolme

Ämnesord

DK Litterära förlagor

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 3222


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm


Typ Originalnegativ bild
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ
Bredd 35 mm


Typ Slutmix
Bredd 17,5 mm


Typ Videokopia digital
Bredd Digital Betacam (PAL)


Typ Videokopia analog
Bredd U-matic


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel August Strindbergs FORDRINGSÄGARE
Tryckeri Uddenholms offset


Bestånd Manuskript

Typ Dialoglista
Manustitel Creditors.
Omfång 47 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Omfång 50 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Tragi-komedi av August Strindberg.
Omfång 76 s. + 2 s. rollista och sceneri
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Tragi-komedi av August Strindberg.
Omfång 65 s.
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper SET
Färg papper 15
Bakombild papper 5
Dia SET
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Engelska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?