Innehållsförteckning

Grundfakta

Media (2 st)

Originaltitel Los dueños del silencio
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Producent
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1987-08-28

Medverkande

Bibi Andersson
Marie-Louise Wallén, ambassadör

Thomas Hellberg
Sixten Rydén

Grynet Molvig
Marianne, ambassadsekreterare

Peder Falk
den argentinske kaptenen

Oscar Martínez
löjtnant Rodríguez

Arturo Bonín
Roger Melin

Visa alla medverkande

Handling

Journalisten Peder, som arbetar för den svenska tidningen Morgonbladet i Buenos Aires, är på väg att avslöja omständigheterna kring den unga svensk-argentinska kvinnan Lena Melins...

Visa hela handlingen

Press

Tidningsrecensenternas reaktioner på filmen blev tämligen ljumma vid premiären. Samtliga lovordade de vällovliga intentionerna och det viktiga ämne som regissören Carlos Lemos försökt...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Samproduktionstitel
Svensk premiärtitel
Alternativtitel
Distributionstitel
Inspelningstitel

Filmteam

Medverkande

Bibi Andersson Marie-Louise Wallén, ambassadör
Thomas Hellberg Sixten Rydén
Grynet Molvig Marianne, ambassadsekreterare
Peder Falk den argentinske kaptenen
Oscar Martínez löjtnant Rodríguez
Arturo Bonín Roger Melin
Sara Key ambassadtjänsteman
Allan Svensson ambassadtjänsteman
Per Myrberg chefredaktör på Morgonbladet
Björn Granath redaktionschefen
Jonas Bergström journalist
Pia Green journalist
Selva Alemán Miriam
María Vaner modern på Plaza de Mayo
Emilia Mazer Laura, kvinnan på bron
Víctor Laplace fader Raymundo
Oscar Martínez löjtnant Rodríguez
Julio de Grazia Mozo
Soledad Silveyra den argentinske kaptenens fru
María del Carmen Valenzuela Mariela
Gabriel Rovito posttjänsteman
Manuel Callau spion / dubbningsröst för Peder Falk
Carlos Weber
Jessica Zandén
Víctor Bruno
Mariana Cedrón
Carlos Cáceres
Edward Nutkiewicz
Karina Louzán
Alba Rossani
Néstor Zacco
Vicente Buono
Jorge Amosa
Marisa Grieben
Raquel Albéniz

Bolag

Handling

Journalisten Peder, som arbetar för den svenska tidningen Morgonbladet i Buenos Aires, är på väg att avslöja omständigheterna kring den unga svensk-argentinska kvinnan Lena Melins försvinnande, när han blir utvisad ur landet av militärregimen. På stockholmsredaktionen anar chefredaktören ett scoop och beslutar sig för att skicka tidningens USA-korrespondent Sixten Rydén. Då Sixten på grund av sin långa och framgångsrika karriär som utrikeskorrespondent riskerar att bli avslöjad, förser tidningen honom med ny identitetsbakgrund och falskt pass.

Under namnet Roland Gustafsson - civilingenjör - kontaktar Sixten den svenska ambassaden vid sin ankomst till Buenos Aires för att kunna nå Roger Melin, Lenas far, som söker sin dotter via underjordiska kontakter med oppositionen.

Vid en sammankomst på Svenska Klubben lyckas han osedd tala med Roger Melin, trots hård övervakning av militärjuntans säkerhetsorganisation. Han får då reda på att denne kommit över hemliga handlingar som avslöjar sanningen bakom de tusentals försvinnanden som ägt rum sedan juntans kupp. Till sin överraskning möter han också ambassadsekreteraren Marianne, som han tidigare haft ett förhållande med.

I sin jakt på nyhetsstoff genom oppositionens hemliga nätverk i staden träffar han oförhappandes på Marianne, med vilken han återupptagit sin förbindelse och som i hemlighet engagerat sig i kampen mot regimens terrorvälde. Han övertalas att själv hämta de hemliga handlingarna, som gömts på en offentlig plats, och åker iväg med Marianne.

Samtidigt har dock juntans säkerhetsorganisation, med en ung, ambitiös och skrupelfri kapten i spetsen, börjat misstänka honom för att gå under falsk identitet. En av oppositionens kurirer torteras och bekräftar misstankarna, och kaptenen stormar gömstället just som Sixten och Marianne kör därifrån med dem i ambassadens bil.

Efter att ha lämnat av Sixten stoppas Marianne av civilklädda säkerhhetsmän, som letar genom ambassadbilen under förevändning att de fått ett tips om bombhot. Det är emellertid Sixten som tagit hand om handlingarna. Misstänksam gömmer han dem på balkongen till sitt hotellrum. Ett telefonsamtal från en ung kvinna, som säger sig vara Lena Melins studiekamrat, lockar dock ut honom från hotellet, och han arresteras av säkerhetsmännen.

Den unge kaptenen tar som sin personliga uppgift att knäcka Sixten för att få honom att avslöja var han gömt de hemliga handlingarna. Njutningsfullt och segervisst låter han Sixten bevittna några avancerade tortyrmetoder på en ung kvinna i oppositionens kontaktnät och hotar också underförstått denne med samma behandling, men det är först efter det att oppositionens sambandscentral och Marianne arresterats som Sixten avslöjar sitt gömställe. Kaptenen och hans underordnade går personligen till Sixtens hotellrum för att hämta papperen.

Senare på ett flygplan åker Sixten nedbruten därifrån.

Censur / granskning

Censurnummer 126981
Datum 1987-08-26
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Originallängd 2638 meter
Kommentar Aktlängder: 540-500-543-512-543 m.


Tekniska fakta

Bildformat 1.66:1
Ljudsystem Optisk mono
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2688 meter
Längd i minuter 98 min
Akter 5 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Tidningsrecensenternas reaktioner på filmen blev tämligen ljumma vid premiären. Samtliga lovordade de vällovliga intentionerna och det viktiga ämne som regissören Carlos Lemos försökt förmedla. I flera fall drogs paralleller till den grekiskfödde regissören Costa-Gavras USA-producerade film Försvunnen (Missing, 1981), som handlar om en ung amerikans försvinnande i samband med militärkuppen i Chile och faderns sökande efter honom. Men vad gäller själva hantverket utföll jämförelsen till Lemos nackdel:

Maaret Koskinen, DN: "Filmens struktur hängs således upp på Rydéns uppvaknande och han blir, inte olikt den konservative och patriotiske fadern (Jack Lemmon) i Försvunnen, något av publikens ställföreträdare; han tvingas till en plågsam insikt om både sin egen och sitt lands politiska naivitet.

Vad sedan gäller intrigens thrillerinslag lyckas Lemos mindre väl. Kanske beror det på hans val att stycka upp skeendet i ett flertal parallellhandlingar, där så gott som varje övergångsklipp för berättelsen framåt på ett tämligen kugghjulsartat sätt.

Det är en berättarteknik som lite för snabbt lägger sig till rätta i sina spår och förlänar en något förutsägbar lunk åt skeendet.

Då är Lemos så mycket skickligare med sitt bildspråk. Speciell förkärlek tycks han hysa för den intensiva närbilden, där skådespelarnas varje rynka och ålderspåse med en sorts filmgrammatisk nödvändighet i dessa plastoperativa tider ger den en märklig närvaro och realism. (-)

Sedan kan man ju tycka att Lemos även i sitt bildspråk onödigt ofta snubblar över klichéerna; hur ofta har vi inte sett ominöst skuggiga möten i kyrkor och biktstolar eller dödsskjutningar som slutar i frysbild?"

Monika Tunbäck-Hanson, GP: "Regissören Carlos Lemos vet vad han skildrar. Han kom själv som flykting från Argentina till Sverige 1970. Det är en hedervärd debut men det är inte lätt när man jobbar mot förebilder som Costa-Gavras. Han gjorde bl a filmen Försvunnen på ett närbesläktat tema.

Costa-Gavras kan som ingen annan skildra och förklara en brutal verklighet, bibehållande thrillerns spänning.

Själva thrillerdelen blir i Svart gryning lite väl enkel och schablonmässig. En av orsakerna ligger nog tyvärr hos Thomas Hellberg som spelar journalisten, som under falsk täckmantel jagar den försvunna flickan. Hellberg är en i och för sig skicklig yrkesman, men är sig här alltför lik från förr och fungerar inte som den motor, den dynamiska kraft han borde vara."

Ur den svensk-argentinskt sammansatta skådespelarlistan blev den då relativt okände Peder Falk särskilt uppmärksammad för sin roll som den karriäristiske unge kaptenen som också blir språkröret i filmen för den argentinska militärjuntans fascistiska människouppfattning.

Jurgen Schildt, AB: "Falks roll blir blir den intressantaste i högen, för att inte säga den enda intressanta. Hos honom framstår Astiz [Alfredo Astiz, som antogs stå bakom Dagmar Hagelins försvinnande - se Kommentar] som officeren vilken är lika inriktad på karriären som på den Goda Saken; läs ordningens upprätthållande, motståndets krossande, Militärjuntans fortbestånd.

Ingen Himmler eller Klaus Barbie kunde ha ömmat hjärtligare för familjeidyllen och dotterns födelsedag. Ingen Himmler eller Barbie kunde heller ha bemödat sig ihärdigare för att få Dagmar Hagelin, i filmen kallad Lena Melin, att tala."

Joel Ohlsson, Chaplin: "Genom att blanda fiktion och fakta styr Lemos in sin film i en tradition som utgår från Costa-Gavras' sätt att göra politiska filmer, som artikuleras på ett språk som lånats från thrillern och action-filmen.

Men tyvärr har Lemos inte riktigt det säkra handlag som fordras för att en sådan blandform skall bli övertygande och helst överväldigande.

Det är i autenticiteten, i inklippen av rent dokumentärt material, som fillmen får den rätta tyngden och träffsäkerheten. Däremot får en del av dialogpartierna (-) någonting stelbent och uppstyltat över sig. Där är det som om en tunn hinna dragits över de agerande och reducerat dem från människor till manusfigurer."

Kommentar Svensk filmografi

Filmens likheter med det av massmedierna omskrivna fallet med den unga svensk-argentinska 18-åringen Dagmar Hagelins kidnappning och försvinnande den 27 augusti 1977 i Buenos Aires var uppenbara för alla som skrev om eller kommenterade inspelningen och premiären. Hagelins baneman utpekades som den unge officeren Alfredo Astiz, en av de mest ökända torterarna under general Videlas vanstyre 1976-82. Astiz anklagades dock aldrig officiellt för hennes kidnappning och troliga död trots vittnesuppgifter både om överfallet och hennes fångenskap i den militärskola, där Astiz bedrev sin tortyrverksamhet. Han frikändes från alla anklagelser om kidnappningar, tortyr och mord i en av de få rättegångar mot militärer som aktivt deltog i juntans terrorverksamhet som hölls efter demokratiseringen 1983.

Regissören Carlos Lemos förnekade emellertid att filmen annat än rent ytligt hade vissa likheter med den unga svenskans försvinnande, och Dagmars far, Ragnar Hagelin, menade att det inte fanns några paralleller alls. I intervjuer både i DN 1987-04-07och i AB 1987-08-28 gav han visserligen sitt stöd till filmen och dess budskap, men underströk att han inte på något sätt varit involverad i manusarbetet eller i inspelningen av filmen.

För Carlos Lemos (f 1929), som egentligen heter Carlos Lemos Mollenros, blev Svart gryning hans dittills mest uppmärksammade produktion, och den var också hans långfilmsdebut. Efter sin flykt från Argentina till Sverige 1970 dröjde det tio år innan han återupptog sin karriär som TV-regissör med thrillern Hyenan ler faktiskt inte (1980). Senare följde Se upp för sjöjungfrur (1984) och Änglaverket (1985). Till de två första produktionerna hade Lemos själv skrivit manus, medan den tredje byggde på ett manus av Mats Ödeen (f 1937). I samtliga filmer medverkade Thomas Hellberg.

Premiären på Svart gryning ägde rum i Buenos Aires under den argentinska titeln Los dueños del silencio (ung "Tystnadens herrar"). Händelsen blev mycket omskriven då biografen bombhotades, och flera av de ditresta svenska skådespelarna försågs med livvakter på grund av mordhoten mot alla inblandade.

Efter att ha gått upp på 28 biografer enbart i Buenos Aires och ägnats stor uppmärksamhet i tidningarna, försvann plötsligt filmen från samtliga visningsställen tio dagar senare. Enligt regissören berodde det knappast på bristande publikintresse. Snarare tvärtom. Publiken hade kommit. Det var det som var besvärande. Filmen, hävdade Lemos, kunde spelas in och visas enbart därför att de flesta myndighetspersoner trodde att det rörde sig om en ordinär polisthriller, men den blev snabbt obekväm, eftersom regeringen en kort tid dessförinnan proklamerat amnesti för alla brott begångna under Videlas maktperiod. Filmen visades dock senare över hela Argentina.

Inspelning

1986-08-04 1986-11-06
Stockholm Sverige
Buenos Aires Argentina

Visningar

Sverigepremiär 1987-08-28 Astoria Stockholm El Salvador 96 min
1987-08-28 Victoria Stockholm El Salvador 96 min
TV-visning 1990-03-10 TV2 Sverige 92 min
1994-07-12 TV2 Sverige 92 min
Urpremiär 1987-04-02 Buenos Aires Argentina 98 min

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Bredd 35 mm


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm


Typ Originalnegativ bild
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ
Bredd 35 mm


Typ I-band
Bredd 35 mm


Typ Ljussättningsinformation
Bredd Kassett


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel SVART GRYNING Thrillern om Dagmar Hagelins försvinnande!
Tryckeri Uddenholms offset


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel Filmen om Dagmar Hagelins försvinnande! SVART GRYNING Biopremiär i september!
Tryckeri Uddenholms offset


Bestånd Manuskript

Typ Inspelningsmanus
Manustitel Korrespondenten. En thriller av Carlos Lemos. Mar 1985
Omfång 69 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Why? En thriller av Carlos Lemos.
Omfång 189 s.
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper 7
Bakombild papper 2
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Program
Språk Tyska


Typ Program
Språk Svenska


Typ Program
Språk Spanska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?