Grundfakta

Media (2 st)

Originaltitel Livsfarlig film
Filmtyp Långfilm
Regi
Producent
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Utmärkelser
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1988-03-04

Medverkande

Pia Dafne Bæckström
andra fotografen i filmteamet

Stina Ekblad
Menaden, chef för filmbolaget

Agneta Ekmanner
Görel Kay, manusförfattaren

Marie Feltman
tredje fotografen i filmteamet

Zoey Finer
Ella, Emil Frankenteins dotter, 9 år

Björn Gedda
labbtekniker, specialeffekter

Visa alla medverkande

Handling

Filmen öppnar med en lång kameraåkning genom ett stadslandskap utsatt för angrepp: bränder, explosioner; och en tidsangivelse :"Här någonstans i en nära framtid". Så visar filmen en...

Visa hela handlingen

Press

Mest uppskattande i sin bedömning av Suzanne Ostens uppgörelse med sensationsfilmernas påhittade skräck var Elisabeth Sörenson, SvD:"Hon vill diskutera filmens vålds- och...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel

Filmteam

Regi
Manus
Producent
Produktionsledare
Foto
Musik
Koreograf
Scenograf
Klippning
Ljudtekniker
Regiassistent
Scripta
Specialeffekter
Dialog
Inspelningsledare
Assistent till inspelningsledare
Produktionsassistent
Pressinformation
B-foto
C-foto
Stillbildsfoto
Specialeffekter, foto
Elektriker
Passare
Ljussättare
Negativklippning
Optisk printer
Musiktekniker
Snickare
Dekormålare
Rekvisita
Rekvisitaassistent
Attributör
Kläder
Sömmerska
Maskör
Smink
Byggledare
Klädassistent
Klippassistent
Synkläggning
Mixning
Övrig medarbetare

Medverkande

- I filmindustrin:
Pia Dafne Bæckström andra fotografen i filmteamet
Stina Ekblad Menaden, chef för filmbolaget
Agneta Ekmanner Görel Kay, manusförfattaren
Marie Feltman tredje fotografen i filmteamet
Zoey Finer Ella, Emil Frankenteins dotter, 9 år
Björn Gedda labbtekniker, specialeffekter
Etienne Glaser Emil Frankentein
Lena T. Hansson Ingrid Stromboli, filmstjärna
Gunilla Röör Ella som nittonåring
Bo Samuelson ljudtekniker i filmteamet
Lars Wiik skådespelare/kött- och benassistent
Rikard Wolff sminkör, "kött och ben"
- I lagret:
Hugo Álvarez flykting
Christina Andrén en kvinna
Demba Conta Hades
Osvaldo Di Giorgio flykting
Sait Eser uruguayan
Ana-Yrsa Falenius Eleonor
Henric Holmberg förmannen på lagret
Pia Johansson motorcykelpolis/mannekäng
Tuncel Kurtiz Tantalus, iranier
María Lustrón flyktingkvinna från El Salvador
Manuel Magrini flykting
Claes Månsson Kerberos
Lars Göran Persson Sisyfos
Iris Scaccheri Persefone
Anja Schmidt Ingen
Rakel Serón flyktingkvinna från El Salvador
Helge Skoog Ixion
Herita Stern flykting
Philip Zandén Lucho
Anette Zylberszac flyktingmamma
- I cafeterian:
Henry Bronett skådespelare med kniv i halsen
Marian Gräns skådespelerskan som sprutar ketchup
Gerd Hegnell skådespelerskan som säger: Det är vad jag kallar ett blödande konstnärshjärta
Stephan Karlsén skådespelaren som biter av sin fingertopp
Claes Ljungmark Ivo, skådespelare
Inga Sarri servitris/mannekäng
- I varuhuset:
Leif Andrée beundrare
EwaMaria Björkström modekonferencier/nyhetsuppläsare i TV
Niklas Ek professor Sven Emil, chefspsykiater på Svartlöga
Carl Jan Granqvist professor Karl Emil Lunde
Nils Gredeby smokingklädd beundrare/psykologen i TV
Mattias Helldén musiker
Gudrun Henricsson dam i koppel
Curre Hilfon Karlsson, hisskötaren
Sven Holm mannekäng
Bengt-Åke Håkansson beundrare/mannekäng
Örjan Högberg musiker
Jonas Lindgren musiker
Saara Salminen mannekäng med spädbarn
Johan Söderberg musiker
Ylva Törnlund beundrare
Sebastian Öberg musiker
Bernt Östman beundrare/mannekäng
- Övriga:
Bengt-Erik Andersson
Jörgen Andersson
Ingela Berggren
Ebi Eshaghi
Ika Hidemark
Pernilla Hindsefelt
Seija Hyvönen-Mammen
Sara Larsson
Micke och Marcin
Peter Rosendahl
Lena Stefenson
Lena B. Eriksson

Bolag

Handling

Filmen öppnar med en lång kameraåkning genom ett stadslandskap utsatt för angrepp: bränder, explosioner; och en tidsangivelse :"Här någonstans i en nära framtid". Så visar filmen en man som gråtande ser på TV där en oberörd och glättad nyhetskommentator läser upp en apokalyptisk text om tillståndet i världen.

Mannen som gråter framför TVn heter Emil, med efternamnet Frankentein (utan s). Han är filmkomiker och arbetar för ett skräckfilmsbolag som frossar i allt blodigare och skrämmande specialeffekter, insatta i allt grymmare historier.

Bolagets verksamhet leds, cyniskt och effektivt av Menaden och Görel Key, som blir föga entusiastiska över Emils förslag om att göra en film om verkliga människor och verkligt lidande, nämligen en dokumentärfilm om de flyktingar som håller sig gömda i ett underjordiskt lager.

I denna underjord hörs ekon ur antikens underjord, och till denna antika mytvärld kopplas också Emil, vars sökande efter sin försummade och försvunna dotter får vissa likheter med Orfeus nedstigande i den underjord där den förlorade Eurydike vistas. Med Emils film går det allt sämre; efter en brutal polischock bland de gömda flyktingarna sliter Emil ut filmen ur kameran för att inte förse de övervakande myndigheterna med bevismaterial.

När han sedan visar sin film för Menaden och Görel Key syns inga bilder, bara repor och svaga missfärgningar - Emil har inte kunnat fånga de riktiga människornas verkliga lidande. Med filmens mest oväntade och blodsprutande specialeffekt sliter Menaden resolut av Emils huvud och i filmens epilog ser vi Emils sjungande huvud driva ut i havet, som smälter bilden samman med Gullbergs dikt:

Löst från lemmarnas tyngd, från buken och dess

bihang kommer här den slutlige Orfeus:

stympad, blind, en havsmelodi för måsar

- bara en spelmans

tvättade ansikte, bara en mun i sin naturliga infattning.

Censur

Censurnummer 127433
Datum 1988-02-24
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Kommentar Aktlängder: 539-529-480-446-496-493 m.


Tekniska fakta

Bildformat 1.66:1
Ljudsystem Dolby Stereo
Färgsystem Eastman Color
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2983 meter
Längd i minuter 109 min
Akter 6 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Mest uppskattande i sin bedömning av Suzanne Ostens uppgörelse med sensationsfilmernas påhittade skräck var Elisabeth Sörenson, SvD:

"Hon vill diskutera filmens vålds- och skräckindustri, allas vår rädsla, ansvar och moral. (-)

Det är mångsidige Etienne Glaser som spelar Emil Frankentein och tur är det. Med sina gladsorgsna ögon vandrar han som en liten välbehövligt varm Chaplin-figur genom hela denna mosaik lagd av, möjligen ett övermått, bitar hämtade ur det brokiga liv som omger oss och här speglas med den förhöjning som får realism och absurdism att beröra varandra. I den brytpunkten agerar skådespelarna med stor skicklighet. Det blir ibland mycket roligt. (-)

Suzanne Osten tar ut svängarna så det dånar om alla attrapper med framsprutande blod - men har den sortens skräck någonsin skrämt någon, annat än i bråkdelen av den sekund som föregår skrattet? Sedan kan man tycka att dessa filmer är totalt meningslösa. Och löjliga. Kväljande kan de kanske också bli men knappast "livsfarliga" som våldsfilmerna. (-)

Filmens rikedom på uppslag är också dess våda: mosaiken hotar att krackelera. Vissa skärvor kunde ha tagits bort så att de övriga hade fått vila tryggare mot underlaget. Så tryggt som scenerna mellan Emil och hans dotter Ella. De har en underbar enkelhet och klarhet."

Sven E Olsson, Arbetet, beskrev grundkonflikten i filmen som "den berättigade upprördheten över det både konstlade och fascistoida underhållningsvåld som hindrar såväl publik som filmare att se de kusligheter som drabbar invandrare och andra utsatta grupper såsom oss själva. (-)

Varför garnera utfallet med så mycket antik mytologi (-) medan bilder och situationer har tydliga ekoeffekter från Cocteaus båda Orfeus-filmer, Fritz Langs Metropolis och kanske dussinet andra filmer som är alldeles för skärpta för det sammanhang som här inte finns. (-)

Endast glimtvis blir det lyckad fars av hennes ansträngningar. Nästan aldrig uppstår verkliga människor eller meningsfulla insikter under allt det här pretentiösa utanverket."

Jan Aghed, SDS: "Formen är innehållet i denna, låt oss säga postmodernistiska labyrint och i all sin poetiska och psykoanalytiska associationsrikedom - ibland tänker man både på Fellini och Buñuel - så distanserande att varken de maxade rollfigurerna, som hela tiden snurrar på toppvarv, eller deras problem angår åskådaren särskilt mycket. (-)

Med sina fjärmningseffekter i bilder och dialog blir också stilen kylig, och ofta framkallar den ett intryck av hektisk och överarbetad otydlighet. Onekligen är Osten en udda och excentrisk bildbegåvning och förvisso spränger hennes regi, Göran Nilssons foto och Roland Söderbergs scenografi svensk films konventionella ramar i småbitar.

Tillsammans med en rad skådespelare ur Ostens egen "Actors Studio", så när som på Stina Ekblad, har denna trio skapat en formell och intellektuell lek som är frenetisk, självupptagen, pretentiös, briljant, i längden tröttsam - och, olikt Fellini, till stor del utan själ."

Mario Grut, AB: "Hon bekämpar skräckmakarna men med samma medel de korrumperats av. Samma schablon-människoskildringar. Samma häftiga estetik. Samma effektstaplande. Samma brist på vilopunkter för inlevelse och eftertanke. Allt är 'action' och 'horror'.

Något vettigt ändamål är det därför svårt att bruka hennes film till. Den svävar i ett blekt tomrum. Bitvis bitskt rolig och genomgående välspelad blir den snart en mekanisk upprepning av parodier på det redan parodiska som finns i monstergenren. Och mekaniken har sina inbyggda skratt. Det gör att den skramlar rätt tomt till slut."

Hanserik Hjertén, DN: "I likhet med Bröderna Mozart bygger den på ett fritt formspråk, snabba kast, uppdrivna stämningar, absurda infall och satiriska sketcher.

Men i motsats till den förra filmen fungerar inte den kreativa friheten lika bra den här gången. Bara momentant, i vissa ögonblick, träffar den rätt.(-)

I ansträngningen att vara både humoristisk och allvarlig, både parodisk och brutal blir [Osten] varken det ena eller det andra. I försöket att blanda aktualiteter med filmhistoria och antika Hadesmyter blir hon pratig, rörig och tröttsamt uppskruvad. (-)

Den förefintliga fantasifullheten skall inte förnekas. Den behövs i svensk film, men vore värd ett bättre öde än i Osten-gängets senaste och något förvirrade skapelse."

Kommentar Svensk filmografi

I intervjuboken "Osten om Osten", gjord tillsammans med Helena von Zweigbergk, kommer Suzanne Osten in på begreppet "moralisk panik": "Man skyller ifrån sig och påstår att man bara rapporterar om verkligheten. Det gjorde inte jag i Livsfarlig film, till exempel. Jag berättade inte bara om vad som fanns, utan jag blev arg också. Det är bara att konstatera ¿ det finns människor med moralisk panik och jag är en av dem."

I en annan intervju, gjord av Helena von Zweigbergk, Expr, några månader före premiären, berättar hon att hon är en skrämd person: "Jag har blivit rädd av otäcka saker i mitt liv, och jag är väldigt lättskrämd på bio."

Och efter en beskrivning av hur Suzanne Osten på en vägg i Unga Klaras repetitionslokal satt upp massor av tidningsklipp och bilder med skräckhändelser; en artikel om en mamma som försökte dränka sin son i en hink; en flyktings dagbok; om de blodiga specialeffekterna i tv-serien Skånska mord, fortsätter hon: "Väggen påminner om allt våld vi har omkring oss, dagligen. Och ändå söker vi mer. På video, till exempel. Det är ett symtom på vår civilisation att människor är så rädda att de har skräck som underhållning."

Våld som underhållning är visserligen inte någon ny företeelse. "Men den som jämför våldsvideo med de gamla grymma folksagorna skulle jag vilja slå på käften. Det fanns en klasståndpunkt i de sagorna. De handlade ofta om en liten pojke som slogs med jättar, och honom sympatiserade man med. I moderna våldsfilmer identifierar man sig oftast med mördarna, man tar inte parti för de svaga.

Vi lever i en kaotisk värld, klippt, fragmentarisk. Vem som helst kan bli mördad, var som helst. Man spekulerar i det - det kan vara din mamma som blir galen, eller den snälla farbrorn.

De som spekulerar i våld tar inte ansvar, skapar varken förståelse eller bearbetning. Tvärtom."

Lena T Hanssons prestation i Livsfarlig film belönades med en Guldbagge för årets bästa skådespelerska.

Inspelning

Sverige 1987-07 1987-09
Sonet Studios AB Bromma
Stockholm

Visningar

Sverigepremiär 1988-03-04 Sandrew Göteborg Sverige 109 min
1988-03-04 Sandrew Lund Sverige 109 min
1988-03-04 Metropol Malmö Sverige 109 min
1988-03-04 Grand 1 Stockholm Sverige 109 min
1988-03-04 Kista Bio Stockholm Sverige 109 min
1988-03-04 Victoria Stockholm Sverige 109 min
1988-03-04 Sandrew Södertälje Sverige 109 min
TV-visning 1993-01-04 TV2 Sverige 104 min
Dvd-release 2015-05-18 Sverige

Musikstycken

Utmärkelser

Guldbagge Stockholm 1989 Bästa skådespelerska Lena T. Hansson

Ämnesord

Filminspelningar

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2975


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Duplikatnegativ
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Lågkontrastkopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Originalnegativ bild
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Slutmix
Bredd 35 mm


Typ Digitalt ljud
Bredd WAV


Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd DCP


Typ Digitalt arkivmaterial
Bredd MAP


Typ Digitalt arkivmaterial
Bredd MAP


Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd ProRes


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel LIVSFARLIG FILM Suzanne Osten
Affischdesign Christer Themptander


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel LIG FILM LIVSFAR Suzanne Osten
Affischdesign Christer Themptander


Bestånd Manuskript

Typ Inspelningsmanus
Manustitel Frankentein. En livsfarlig film av Etienne Glaser, Suzanne Osten & Niklas Rådström. Arbetsmanus december 1986.
Omfång 182 s. + 2 s. grundsynopsis. Rollbeskrivningar (1 s.) ingår.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Livsfarlig film. Manus: Etienne Glaser, Suzanne Osten & Niklas Rådström. Dialog: Niklas Rådström.
Omfång 186 s. Rollbeskrivningar (1 s.) ingår.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel En livsfarlig film av Etienne Glaser, Suzanne Osten & Niklas Rådström. Arbetsmanus december 1986.
Omfång 182 s. Rollista (1 s.) ingår.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Livsfarlig film. Manusbearbetning bilddel. Roland Söderberg.
Omfång 55 s. + 2 s. lösa manusteckningar.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Dangerous film. 1988-06-15.
Omfång 69 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel Un film letal.
Omfång 30 s.
Språk Franska


Typ Synopsis
Manustitel Livsfarlig film. The story.
Omfång 3 s.
Språk Engelska


Typ Kringmaterial
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Livsfarlig film. Manus: Etienne Glaser, Suzanne Osten & Niklas Rådström. Dialog: Niklas Rådström
Omfång 186 s. Rollbeskrivningar (1 s.) ingår + 18 s. lösa blad.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Dialoglista Livsfarlig film. 1988-03-16.
Omfång 51 s.
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper 18
Färg papper 18
Bakombild papper 5
Dia 1
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Engelska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?