Grundfakta

Media (1 st)

Originaltitel Råttornas vinter
Filmtyp Långfilm
Regi
Producent
Manus
Förlaga
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Dialogspråk

Medverkande

Kent Andersson
Walter Olsson, förtidspensionerad sjöman

Ulrika Hansson
Maria/"Lilly", prostituerad

Evabritt Strandberg
Carina, prostituerad

Peder Falk
John B. Svensson, direktör för JBS Orient AB

Stig Engström
Stellan, Johns knarkkurir

Helena Bergström
Anita, prostituerad

Visa alla medverkande

Handling

Stockholm vid jultid. Walter Olsson, en förtidspensionerad sjöman, vandrar genom den vinterkalla staden. Samtidigt sitter direktör John B Svenson och hans kollega Stellan på Café Opera och...

Visa hela handlingen

Press

Även om de flesta recensenterna berömde skådespelarprestationerna, särskilt Kent Andersson i huvudrollen, och lovordade regissörens goda intentioner, blev domen hård mot Råttornas...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel

Filmteam

Regi
Manus
Producent
Produktionsledare
Foto
Musik
Scenograf
Klippning
Ljudtekniker
Regiassistent
Stuntregi
Scripta
Produktionskoordinator
Inspelningsledare
Inspelningsassistent
Pressinformation
B-foto
Foto, andrateam
Fotoassistent
Elektriker
Elassistent
Passare
Passarassistent
Ljussättare
Negativklippning
Snickare
Dekormålare
Rekvisita
Kläder
Smink
Chaufför
Klädassistent
Sminkassistent
Klippassistent
Mixning

Medverkande

Kent Andersson Walter Olsson, förtidspensionerad sjöman
Ulrika Hansson Maria/"Lilly", prostituerad
Evabritt Strandberg Carina, prostituerad
Peder Falk John B. Svensson, direktör för JBS Orient AB
Stig Engström Stellan, Johns knarkkurir
Helena Bergström Anita, prostituerad
Eva Carlsson Susanne, barnhemsföreståndare
Dan Lindhe Leo, Johns gorilla
Johan Sörberg Bruno, Johns gorilla
Mia Benson Lena
Lasse Petterson torsk
Björn Kjellman Bengt
Lena Nilsson Gudrun
Fredrik Ohlsson Helge
Anita Ekström Birgitta
Peter Alvérus ambulansman
Torsten Wahlund Sten Lindgren
Göran Boberg finnen

Bolag

Produktionsbolag FilmStallet AB
Exat AB & Co. KB
Distributör i Sverige (35 mm) Vestron Pictures
Laboratorium FilmTeknik AB
Mixning FilmMixarna AB

Handling

Stockholm vid jultid. Walter Olsson, en förtidspensionerad sjöman, vandrar genom den vinterkalla staden. Samtidigt sitter direktör John B Svenson och hans kollega Stellan på Café Opera och kollar in brudar. Fulla och kåta bestämmer de sig för att ringa efter några "nyduschade fjortonåringar" för att avrunda kvällen. John ringer upp Ulvsunda flickhem i Bromma och föreståndaren Susanne letar tjänstvilligt upp den intagna Maria för att meddela att direktörn önskar "barnvakt i kväll". Stellan tar en taxi utanför krogen och åker iväg med Maria, eller "Lilly" som hon kallar sig som prostituerad, utanför krogen. John tar bilen med en annan, jämngammal flicka. Några kvarter bort raggar den medelålders prostituerade Carina upp en kund i bil.

När Walter kommer in genom gårdsporten till sitt hus får han syn på Stellan och Maria, som har ett våldsamt gräl på gården. Walter går emellan, och Maria följer med honom hem. I hans torftiga lägenhet spelar hon först ut sin horroll. Klumpigt försöker hon förföra honom medan hon ljuger och säger att hon är sjutton år gammal och heter Lilly. När Walter avvisar henne blir hon ledsen och erkänner att hon bara är fjorton. Senare, då Walter kommer tillbaka efter att ha hämtat hennes saker som Stellan slängt på gården, har hon somnat i hans säng.

På morgonen inleder de ett förtroligt samtal. Walter berättar att han lärt sig boxas av en hyttkompis när han jobbade till sjöss, och Maria talar om sitt riktiga namn. Men när Walter frågar lite närmare om vad "Lilly" egentligen gör blir Maria arg och går därifrån. Walter söker upprörd upp barnhemmet för att prata med föreståndaren Susanne, men får bara undvikande svar. Han söker därför upp sin gamla ungdomsvännina, Carina, som inte känner till Maria. Hon berättar dock att de riktigt unga flickorna raggar kunder nere i de underjordiska parkeringshusen. I en av de labyrintiska gångarna i underjorden träffar Walter den unga prostituerade och nedknarkade Anita. Hon känner Maria och berättar att "John uppe i affären" kan arrangera ett möte. Walter noterar att han står vid lagerdörren till JBS Orient AB och uppe i gallerian finner han snart mattaffären med samma namn. Genom fönstret ser han ägaren, John B Svenson. På kvällen blir han överfallen av Stellan och Johns gorilla Leo, men han lyckas slå ned dem bägge.

En tid senare träffar han åter Maria, som skickat ett kort till honom. Bilden på kortet är av en katt, något hon längtar efter att ha men inte får så länge hon bor på barnhemmet. Hon kommer till mötet påtänd och berättar utförligt om sitt liv som "Lilly", hur hon introducerats till knarkmissbruket av John för att hon lättare ska klara av att ligga med sina kunder. Hallickverksamheten sköter John mestadels genom de fester han arrangerar en gång i månaden för sina affärskontakter, men han har också en omfattande rörelse av småflickor nere i garaget. Maria brukar även arbeta där för att få råd med sitt missbruk. Innan hon går varnar hon också Walter för att John kommer att låta misshandla honom, något hon själv och de andra flickorna ständigt hotas med om de gör "något dumt".

Förbannad söker Walter upp John och Stellan i mattaffären just som Stellan håller på att blanda upp knark. John lyckas uppehålla Walter medan Stellan ringer efter Johns gorillor, Leo och Bruno. När Walter lämnar affären blir han svårt slagen och sparkad.

Stapplande lyckas han ta sig till ett underjordiskt ställe som brukar användas av de prostituerade som går på gatan. Där upptäcks han av en kollega till Carina, och hon kommer senare dit och hjälper honom hem. Walter känner att något "är trasigt inuti" men klarar ändå av att gå hem. Han blir förvånad över att Carina vet var han bor, och hon berättar att hon en gång för länge sedan sökte upp honom. När hon väl stod utanför dörren vågade hon inte gå in. Medan hon berättar plåstrar hon om honom och stannar sedan kvar över natten för att vaka.

När Walter hämtat sig och sitter på Kulturhuset för att lyssna på musik, blir han påhoppad av Anita som på uppdrag av John letar efter Maria. Han reser sig för att gå men stannar upp när hon berättar att John flyttat till ett nytt kontor på Brunkebergs torg, men att de andra är kvar i de gamla lokalerna. Han går till det nya kontoret, men får i porttelefonen reda på av en sekreterare att John inte är där. Walter hälsar från Maria och går därifrån, iakttagen av John från ett kontorsfönster.

Nere i tunnelbanan får Walter syn på Maria, som på bår förs till en ambulans. Han följer med henne, och på vägen till sjukhuset frågar han ut henne om en saga han berättat vid ett tidigare möte. Sagan handlar om flickan Maria som har en randig katt. Katten kryper ned i sängen hos flickans pappa. Men när Walter frågar efter pappans namn orkar Maria inte svara. Ambulansmannen säger cyniskt att hon nog blir bra men att de snart kommer att hämta henne igen på samma ställe. Ursinnig beger sig Walter till mattaffären, slår ned Leo och sticker ihjäl Stellan med dennes kniv.

Han flyr ned i underjorden och hittas av Carina på samma ställe där han låg efter misshandeln. Trots att han själv inte blivit misshandlad den här gången förefaller han ändå svårt sårad. Carina tar honom till ett underjordiskt ställe där en rad udda existenser håller till. De känner Carina, som brukar handla mat till dem, och tar hand om honom. När Carina är på väg tillbaka efter att ha handlat mat, hör hon hur Leo för Johns räkning frågar efter Maria bland de andra prostituerade och hon erbjuder sig att hjälpa till om John betalar henne tjugotusen och kommer ensam till garaget på kvällen.

Walter planerar att ensam göra upp med John i ett av de underjordiska rummen, men när John väl lockats dit är Walter så svag av sina skador att han inte orkar slåss utan segnar livlös ned på golvet. John förirrar sig i det underjordiska gångsystemet där han förgäves försöker få de som bor där att hjälpa honom ut. Carina anländer och han attackerar henne i raseri, vilket får de boende att komma till undsättning. John oskadliggörs och kastas sedan genom en lucka ned i kloaksystemet.

Någon dag senare står en till synes frisk och avgiftad Maria och kastar snöboll på Walters fönster, men ingen öppnar. Hon går därifrån.

Censur

Censurnummer 127973
Datum 1988-10-28
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Kommentar Aktlängder: 486-540-586-523 m.


Tekniska fakta

Bildformat 1.66:1
Färgsystem Eastman Color
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2135 meter
Längd i minuter 78 min
Akter 4 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Även om de flesta recensenterna berömde skådespelarprestationerna, särskilt Kent Andersson i huvudrollen, och lovordade regissörens goda intentioner, blev domen hård mot Råttornas vinter.

Hanserik Hjertén, DN: "Regissör Hellberg däremot håller sig på försiktigt avstånd från helvetet. Och han kommer inte mycket närmare för att han kryper ner i Stockholms nya underjord, katakomben av kulvertar, tunnlar och maskinrum som blivit tillhåll för knark- och sexhanteringen. Visst är det en fascinerande värld, och Hellberg verkar uppriktigt tagen av den. Men han uppträder som en andäktig turist som betraktar dess avsigkomna existenser på exotiskt avstånd. Som det nu är har Råttornas vinter blivit en svensk Taxi Driver som ersätter de amerikanska komplikationerna med hemvävd präktighet. Berättelsen om bussiga Walter lär knappast åstadkomma den upprörda insikt om lyxpatrasket och dess mordiska hanteringar som varit önskvärd!"

Jan Aghed, SDS: "Kors i taket. Till sist i år ändå en svensk spelfilm med någon relevant anknytning till dagens verklighet. En brutal men likafullt igenkännlig svensk verklighet, bakom citykommersens och de nyrikas eleganta fasader, under galleriornas glastak och marmorgolv - prostitution och heroin, iskalla affärshajars handel med knark och minderåriga."

Aghed fortsätter med en ingående jämförelse mellan boken och filmen och finner många och i hans ögon förvrängande förändringar, som gör filmen till en moralisk irrfärd:

"Följden av dessa ändringar är ganska förödande för filmens moral. Romanens offer- och försoningstema har försvunnit och i dess frånvaro kör filmen fram ett individualistiskt handlings- och hämndtema i förgrunden som är nära besläktat med - om inte rentav samma andas barn som - Charles Bronsons likvideringar av samhällets s k slödder. Hellberg har själv skrivit manuskriptet och han har klantat till det ordentligt. I slutbilderna dyker flickan upp och kastar snö på Walter Olssons fönsterruta, rosig och nyter, mirakulöst tillfrisknad från sitt halvdöda tillstånd i ambulansen. Man kan bara häpet undra vad tanken varit bakom denna scen. Frånsett att den saknar motsvarighet i romanen gör dess innehåll och placering i filmen att den blir illa motiverad och obegriplig. Kent Andersson lufsar genom Råttornas vinter med sina teatergöteborgska arbetarreflexer intakta och en trovärdig min av förvåning över sin egen närvaro i en sån ideologiskt förvirrad historia. Evabritt Strandberg som utegångsfnask är en bisarr idé, liksom exempelvis tilltaget att låta kameran under flera minuter stint fixera debuterande Ulrika Hanssons ansikte medan hon samtalar. Hennes uttrycksregister är alldeles för otillräckligt för så långa inställningar."

Jurgen Schildt, AB: "I den här rollen finns för all del en sida som vetter åt Charles Bronson och Mike Hammer och den amerikanska filmens övriga enmansarméer. Men där finns också, vilket Thomas Hellberg ingalunda verkar omedveten om, en annan sida som har med Kristusfiguren och den medmänskliga plågan att skaffa. För vem är det som baddar Walter Olssons panna efter hans talrika halvdödar och återuppståndelser? Horan Evabritt Strandberg, visst. Men också hennes lojala och bibliska yrkessyster med förnamnen Maria Magdalena. Jesus eller ej så blir Kent Andersson, med sin raglande plastik och med ansiktet tapetserat av år och erfarenheter, den här filmens oersättliga tyngdpunkt. Han tillhör den någorlunda begränsade kader av inhemska skådespelare som aldrig låter sig ertappas med en falsk accent eller ett krystat tonfall. Han är med andra ord genuin som urberget. Filmen som helhet matchar honom inte utan vidare; trots helvetesinteriörerna från den vegetation som domineras av det underjordiska grottfolket, av prången och kulvertarna och ljusdunklet av ödesrasslet från T-banan."

Margareta Norlin, Chaplin: "Det finns (-) ansatser till en skarpsynt miljöbeskrivning av ett snöslaskigt Stockholm och kontrasterna mellan lyxkrogar och plastfik. Men också det tappas bort i den melodramatiska skildringen av den undre världen och dess 'storslaget' tigande varelser, som tar hand om varandra i den yttersta förnedringen, och som skoningslöst 'tappar' högdjuren i kloaken och sätter locket på. Då associerar i alla fall jag till amerikansk filmstereotypi, liksom den genretypiska bilden av den goda horan leder ett människoporträtt rätt in i mallen. Det är synd på det goda uppsåtet och det djärva ämnet."

Kommentar Svensk filmografi

I filmens PR-material skriver skådespelaren Thomas Hellberg (f 1941), som här debuterade som filmregissör, om tillkomsten av Råttornas vinter. Han hade själv blivit kontaktad av en f d polis vid spaningsroteln några år tidigare. Av denne fick Hellberg ca 70 timmars illegalt inspelade telefonavlyssningar som gjorts i samband med den s k Geijeraffären i mitten av 1970-talet. Med detta material och egna efterforskningar som underlag skrev Hellberg boken "Kopplingen" (1986) tillsammans med journalisten Lars-Magnus Jansson, och 1991 regisserade han den som TV-serie. Samtidigt som manuset lämnades till förlaget, fick Hellberg i händerna journalisten Erik Erikssons roman "Råttornas vinter", vilken handlade om samma prostituerade flicka som han och Jansson skrivit om. Hellberg skrev filmmanus på Erikssons roman och lyckades intressera producenten Anders Birkeland på Filmstallet för en filmatisering.

Under inspelningen, som mestadels skedde i trakterna kring Malmskillnadsgatan, Brunkebergstorg och i gångarna i P-husen och under Gallerian, kunde AB 1988-02-18 rapportera att filmteamet överfölls av arga prostituerade som tyckte att de inkräktade på verksamheten.

Trots de autentiska miljöerna tyckte Hans Strindlund från Norrmalmspolisens gatulangningsgrupp, då han framträdde på en presskonferens efter en förhandsvisning av filmen i november 1988, att verkligheten såg betydligt värre ut. Eva Redvall i SDS 1988-11-15 återgav bl a följande citat: "Jag önskar att smutsigheten kring prostitutionen hade framgått bättre. Jag har sett så många sargade människoöden. Man brukar tala om 'glädjeflicka'. Herregud, det här är så långt från glädje man kan komma."

Thomas Hellberg framhöll också både i pressmaterialet och flera intervjuer att han väntat på en utredning om barnprostitutionen av justitieministern alltsedan boken "Kopplingen" utkom. Han hoppades därför att filmen åter skulle aktualisera frågan. Så blev det inte. Och de negativa recensionerna bemötte regissören själv i en intervju i Expressen 1988-11-19. På frågan om han var besviken på pressen svarade han: "Nä, men jag tror ändå filmen kommer att dra publik och väcka debatt. Efter förhandsvisningen skrek en tvåbarnsmor att hon hellre skulle offra sitt eget liv än låta sin dotter råka ut för det som filmen skildrar. Sånt känns viktigare än recensenters tyckande."

Förlaga

Originaltitel Råttornas vinter (Roman)
Författare Erik Eriksson


Inspelning

Malmskillnadsgatan Stockholm Sverige 1988-02 1988-03
Brunkebergstorg
gångar i närliggande P-hus
under Gallerian

Visningar

Urpremiär 1988-11-18 Spegeln Göteborg 78 min
1988-11-18 Filmstaden 3 Helsingborg
1988-11-18 Saga Kristianstad
1988-11-18 Camera Malmö
1988-11-18 Sollentuna Bio Sollentuna
1988-11-18 Park Stockholm
1988-11-18 Filmstaden 5 Sundsvall
1988-11-18 Filmstaden 2 Västerås
1988-11-18 Facklan Åkersberga
1988-11-18 Roxy Örebro
1988-11-18 Filmstaden 2 Östersund

Musikstycken

Originaltitel Café Opera
Kompositör Bengt-Arne Wallin
Nils Landgren
Textförfattare Nils Landgren


Originaltitel Partaj
Kompositör Bengt-Arne Wallin
Nils Landgren
Textförfattare Nils Landgren


Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm


Typ Lågkontrastkopia
Bredd 35 mm
Längd i meter 2135


Typ Originalnegativ bild
Bredd 35 mm


Typ Originalnegativ bild Neutral bakgrund
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ
Bredd 35 mm


Typ Printmaster
Bredd 35 mm


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel RÅTTORNAS VINTER
Tryckeri Uddenholms offset


Storlek Mindre än 850 x 400


Bestånd Manuskript

Typ Inspelningsmanus
Manustitel Version 2. Filmmanus av Thomas Hellberg efter en roman av Erik Eriksson.
Omfång 168 s.
Språk Svenska


Typ Synopsis
Omfång 7 s. Rollista (1 s.) ingår.
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper 17
Färg papper 14
Bakombild papper 1
Dia SET
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Reklamtryck
Språk Engelska


Typ Reklamtryck
Språk Engelska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?