Innehållsförteckning

Andra utgåvor av verket

Grundfakta

Media (1 st)

Originaltitel Resan
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Producent
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Tillåten från 7 år
Dialogspråk

Handling

Berättarrösterna presenterar sig. De berättar att filmen vi ska se inte är någon objektiv film, utan är grundad i ett engagemang mot kärnvapen som mänsklighetens ödesfråga. Utifrån...

Visa hela handlingen

Press

Det fanns en stor respekt både för Peter Watkins som filmregissör och för intentionerna bakom Resan. En referenspunkt i diskussionerna var ofta Claude Lanzmanns Shoah (1985), som också...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Alternativtitel
Distributionstitel

Filmteam

Regi
Manus
Producent
Produktionsledare
Projektledare
Foto
Arkitekt
Klippning
Ljudtekniker
Ljuddesign
Regiassistent
Scripta
Kommentarförfattare
Research
Produktionskoordinator
Inspelningsledare
Produktionsassistent
B-foto
C-foto
Stillbildsfoto
Fotoassistent
Elektriker
Passare
Dekor
Rekvisita
Rekvisitaassistent
Kläder
Frisyrer
Klippassistent
Ljudassistent
Mixning
Animation, sekvens
Animationsfoto
Grafisk form
Övrig medarbetare
Speaker

Bolag

Produktionsbolag Tyresö Ulands- och Fredsförening
Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen (i samarb m)
Produktionsstöd Abrahamsbergskyrkan
Byggnadsarbetareförbundet
Centerns Fredsråd
Centerns Högskoleförening
Centerns Kvinnoförbund
Centerns Ungdomsförbund
Blåbandsungdomen
Evangeliska Fosterlandsstiftelsen
Fabriksarbetareförbundet
Filminstitutets B2-Fond
Folkkampanjen mot Kärnkraft och Kärnvapen
Folkpartiets Kvinnoförbund
Framtiden i Våra Händer
Förbundet Vi Unga
Försäkringsanställdas Förbund
Gruvarbetareförbundet
Husmodersförbundet
Hem och Samhälle
Kommunalarbetarförbundet
Immanuelskyrkan
Katolska Liberala Kyrkan
Kristna Fredsrörelsen
Kristna Studentförbundet
Kvinnor för Fred
Kyrkans Ungdom
Konstnärsnämnden
Svenska Musikerförbundet
Svenska Målareförbundet
Nykterhetsrörelsens Scoutförbund
Svenska Pappersindustriarbetareförbundet
Riksförbundet Rädda Barnen
Svenska Missionsförbundet
Svenska Folkhögskolors Förbund
Svenska Metallindustriarbetareförbundet
Socialdemokratiska Kvinnoförbundet
Stockholms Arbetarekommun
Miljöpartiet
Svenska kyrkan
Samarbete för Fred
Sveriges Tandläkarförbund
Tulltjänstemannaförbundet
Utrikesförbundets beredning för information om freds- och nedrustningssträvanden
Visningsnämnden för film och video
Yrkesgrupper för fred
Folkpartiets Ungdomsförbund
IKFF
Jusek
Kommunistisk Ungdom
Kristna Föreningen Unga Kvinnor
Kristna Föreningen Unga Män
Kristdemokraterna
Kristdemokraternas Ungdomsförbund
Kooperativa Förbundet (KF)
KHF
IOGT/NTO
Sveriges Arbetares Centralorganisation
SLRF
SKTF
AB Svensk Filmindustri
Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund
Svenska Industritjänstemannaförbundet
Sida (Swedish International Development Authority)
Sida (Swedish International Development Authority)
SIPRI
Visir Riksförbundet (m fl.)
Du har inte valt något bolag. (Australien)
Du har inte valt något bolag. (Danmark)
Du har inte valt något bolag. (Finland)
Du har inte valt något bolag. (Italien)
Du har inte valt något bolag. (Japan)
Du har inte valt något bolag. (Kanada)
Du har inte valt något bolag. (Norge)
Du har inte valt något bolag. (Nya Zeeland)
Du har inte valt något bolag. (Skottland)
Du har inte valt något bolag. (Sovjetunionen)
Du har inte valt något bolag. (USA)
Du har inte valt något bolag. (Västtyskland)
Distributör i Sverige (16 mm) Folkets Bio AB
Laboratorium FilmTeknik AB

Handling

Berättarrösterna presenterar sig. De berättar att filmen vi ska se inte är någon objektiv film, utan är grundad i ett engagemang mot kärnvapen som mänsklighetens ödesfråga. Utifrån sin bok "At Work in the Fields of the Bomb" beskriver Bob Del Tredici den tekniska och industriella aspekten av dagens kärnvapenframställning i USA. Bland annat får vi veta att en av världens största industrianläggningar är en kärnvapenindustri i Tennessee som arbetar dygnet runt alla dagar året om och som slukar lika mycket energi som hela Los Angeles.

Isle of Lewis, Hebriderna, Storbritannien. Maskiner schaktar för en stor NATO-flygplats i Stornoway. En lokal aktionsgrupp diskuterar hur myndigheterna hela tiden utvidgar byggplanerna och konstant desinformerar om flygplatsens militära betydelse och plats i NATOs kärnvapenförsvar.

Fredsparken, Hiroshima. I en krypta under parken ligger uppskattningsvis 130.000 offer för atombombsanfallet den 6 augusti 1945. En kvinna som bodde där men som råkade vara utanför staden den dagen berättar om infernot efter explosionen och om offren i hennes egen familj.

Bangor, Washington, USA. Trakterna kring den lilla amerikanska staden förefaller idylliska, men döljer en stor ubåtsbas där kärnvapenbärande Trident-missiler lagras. Missilerna lastas om från transporten på det s k White Train, de vita tågen som går från kärnvapenfabriken i Amarillo, Texas, i en "hemlig" omväg via olika delstater i Mellanvästern till destinationen Bangor. En grupp människor längs hela järnvägssträckan har dock tagit som sin uppgift att övervaka och hålla igång en kontinuerlig protestkampanj under varje tågtransport. En familj som bor i Bangor, och där frun arbetat på det multinationella vapenföretaget Lockheed medan mannen arbetat på ubåtsbasen, berättar om de lokala konflikterna kring basen och den kärnvapenindustri som så många i samhället är ekonomiskt beroende av. Själva har de slutat på grund av sina kristna moraliska värderingar.

Tahiti, Franska Polynesien. Människor i exil från sina hemöar kring det franska provsprängningsområdet på Mururoa berättar om vilken förödande effekt kärnvapentesten och folkförflyttningen haft för dem. Förutom en social katastrof ser de nu havet omkring dem förgiftas av radioaktivt läckage.

Quebec, Canada. Den 16 mars 1985 anländer Ronald Reagan på ett 24-timmars statsbesök till sin kollega Brian Mulroney. Vi får se hur kanadensisk TV bevakar händelsen, vad som värderas som nyheter och hur dessa fragmenterar och trivialiserar själva den politiska innebörden i de avtal som ingås under besöket. Successivt flyttas TV-kanalernas intresse också över på s k underhållande inslag, t ex en musikal som uppförs med de bägge presidenterna som hedersgäster.

En berättarröst meddelar att kostnadsökningen för den militära upprustningen i världen ökar med 1,5 miljoner amerikanska dollar per minut. Rösten återkommer då och då under filmens gång för att meddela den sammanlagda kostnadsökningen räknat från filmens start.

Maputo, Moçambique. På jordbrukskollektivet "25 september" talar kvinnorna om sina oerhört små resurser och hur de hela tiden riskerar att terroriseras av den av Sydafrika skapade MNR-gerillan, som förutom att ge sig på civilbefolkningen bl a saboterar den livsviktiga vattenförsörjningen. De enorma utgifterna för världens militära upprustning jämförs med det relativt blygsamma belopp som krävs att rena vatten för hela Tredje världen - 3,6 miljarder människor.

Stjørdal, Norge. De natursköna trakterna i Nord-Trøndelag visar sig dölja gigantiska vapenlager för NATO i bergen, något som inte ens lokalbefolkningen har någon aning om. En familj på en bondgård utanför Stjørdal betraktar bilder från atombombsanfallen över Hiroshima och Nagasaki medan de diskuterar sina reaktioner. Samma bilder visas sedan för familjer i USA (Portland, Bangor, Utica), Sovjetunionen (Leningrad), Västtyskland (Hamburg), Japan (Tokyo), Australien (Melbourne), Frankrike (Toulouse), Tahiti, Mexico (Cuernavaca) och Skottland (Dumbar). Alla pratar om sin rädsla för det ständiga hotet om utplåning och om den förvrängda bilden av fienden som finns i massmedia på ömse sidor om järnridån. Familjerna häpnar över den bristfälliga eller rent av obefintliga kunskapen de har om kärnvapenhotet och konsekvensen av ett kärnvapenkrig. Inte ens barnen verkar lära sig särskilt mycket om det i skolan.

Quebec, Canada. Peter Watkins och hans filmteam vägras tillstånd att filma bakom kulisserna på den engelskspråkiga kanalen CBC, men släpps in hos franskspråkiga Radio Canada. I hälarna på TV-bolagets reportrar registrerar Watkins hur TV presenterar en stor antikärnvapendemonstration och låter sedan personer som intervjuats av TV-bolagen komma till tals. Flera av de intervjuade är ense om att massmedia är ideologiskt styrda av kapitalistiska särintressen och konstant väljer att presentera demonstranter och andra oppositionella som extremister och knäppskallar. I en analys av TV-bevakningen från toppmötet Reagan-Mulroney räknar Peter Watkins ut att ungefär 0,3 procent av tiden ägnas åt demonstrationen, dess budskap eller intervjuer av vanliga människor, dvs som inte sitter i maktställning.

En animationsfilm presenterar Nukie, det glada atombombsmolnet och alla barns bästa vän.

Tokyo, Japan. Till och med i en familj där föräldrarna är Hibakusha, överlevare från atombombsområdena, diskuterar man nästan aldrig kärnvapen eller kärnvapenkrig. Familjen är själv förundrad över detta.

Isle of Lewis, Hebriderna, Storbritannien. Aktionsgruppen mot NATO-flygplatsen berättar om en hearing de fått till stånd med representanter för regeringen. Efteråt lovade dessa att de skulle ta hänsyn till de synpunkter lokalbefolkningen presenterar, men allteftersom månaderna gått inser gruppen att allt redan var bestämt och att hearingen bara var demokratiska kulisser.

Stjørdal, Norge. Den norska familjen deltar i en iscensättning av den lokala krigsevakueringsplanen som myndigheterna utfärdat.

Utica, New York, USA. Även här iscensätts en krigsevakuering där den lokala familjen deltar. På bägge ställena dröjer det inte länge innan läget blir kaotiskt. I en diskussion efteråt med de medverkande från lokalbefolkningarna anser så gott som alla att evakueringsplanerna var både omständliga och ofta motsägelsefulla. Några skulle föredra att invänta slutet i sina hem.

Melbourne, Australien. En grupp människor går ett steg längre och söker sig ned i de bunkrar som ska skydda mot kärnvapenkrig, och där iscensätter man en situation som om ett atombombsanfall verkligen ägt rum. Alla är djupt skakade efteråt.

En berättarröst nämner att världens militära upprustning kostar 800 miljarder amerikanska dollar om året. Vid en kort betraktelse över den svenska vapenexporten finner filmarna att flera av köparländerna inte uppfyller de officiella exportkraven. Bland familjerna runt om i världen diskuteras inte bara kärnvapnen och deras effekter utan även den ekonomiska skillnaden mellan rika och fattiga länder, kostnaden för militärindustrin kontra de ringa insatserna som i-länderna gör i u-länderna och relaterade ämnen som frågan om huruvida kriget blivit en permanent institution för de makthavande med byråkrati, planering och organisationer.

Maputo, Moçambique. En grupp barn talar om sin törst efter kunskap så att de kan få arbeten och därmed hjälpa sina föräldrar. Alla tycker det är roligt att gå i skolan.

Glasgow, Skottland, Storbritannien. Filmarna och lokala fredsaktivister iscensätter den plan för undantagstillstånd i händelse av krig som gjorts upp av Thatcher-regeringen. Planen innehåller bl a en avveckling av det lokala, demokratiska styret i staden, och vi får se hur kommunalråd och senare oppositionella "extremister" arresteras av militärer. En serie bilder på människor som protesterar mot kärnvapen på olika ställen i världen - Nevada, Harrisburg, Greenham Common - ska ge oss en bild av att det är vanliga människor med legitim rätt till upprördhet som demonstrerar och inte "extremister".

Quebec, Canada. House of Commons diskuterar Canadas inblandning i USAs plan för det s k Stjärnornas krig, men i ett uttalande under toppmötet försäkrar Brian Mulroney att det bara rör sig om fredlig rymdforskning.

Hälsningar mellan den ryska familjen och den skotska utbyts på video, och bägge familjerna önskar att de kunde sitta i samma rum och prata med varandra. Familjernas tonåriga döttrar bestämmer sig för att brevväxla. Filmens avsnitt där den ryska familjen diskuterar kärnvapenfrågan visas sedan för de andra familjerna runt jordklotet. Bilden av "den krigiske ryssen" förändras hos alla familjerna. Filmen avslutas med att barnen i några av familjerna skriver till sina regeringar och frågar olika saker rörande resursfördelningen i världen och kärnvapenpolitiken. Samtidigt hör vi hur Reagan pratar sig varm för att ge pengar till contras inför det hot han anser att det sandiniststyrda Nicaragua utgör för USAs säkerhet.

Censur / granskning

Censurnummer 127341
Datum 1988-01-20
Åldersgräns Tillåten från 7 år
Originallängd 9379 meter
Kommentar Aktlängder: 548-441-550-480-483-503-429-485-480-477-530-489-454-485-531-605-520-518-371 m.


Tekniska fakta

Bildformat 1.66:1
Bredd 16 mm
Hastighet 24
Längd i meter 9379 meter
Längd i minuter 855 min
Akter 20 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Det fanns en stor respekt både för Peter Watkins som filmregissör och för intentionerna bakom Resan. En referenspunkt i diskussionerna var ofta Claude Lanzmanns Shoah (1985), som också hade ett angeläget ämne, men de flesta tyckte här att Watkins film kom till korta med sin alltför didaktiska hållning och oförmåga att engagera åskådaren under alla sina 14,5 timmar.

Helena von Zweigbergk, Expr: "Bilderna i Resan är ofta av dålig kvalitet. Det finns inget riktigt utsnitt, kameran svajar och guppar, mikrofonerna syns ofta i bilden. Men det här är förstås den erfarne filmaren Peter Watkins avsikt, det är en markering att även filmen, eller filmaren, är delaktig och inte gömmer sig bakom professionell objektivitet. Ändå är det en film som i sin form har problem. Inte bara längden. Den kanske fungerar. Den har visats under helger, fredag kväll, lördag/söndag på dagen, eller fyra vardagar i följd. Folkets Bio och Filmcentrum är distributörer, till filmvisningarna hör seminarier och utställningar. Nej, längden är nog inte det största problemet, även om det säkert är främst invigda och övertygade som tar tid på sig att se den.

Ett av filmens största fel är faktiskt Peter Watkins roll som intervjuare. När han frågar ut de olika familjerna om deras syn på kärnvapenhotet, eller om hur insatta de är i diverse förhållanden, verkar han inte intresserad av ett samtal eller ens nyfiken på dem som unika personer. Han är ute efter att bevisa sin tes i ett teoribygge, han vill framför allt ha bekräftelse. Intervjuerna får stundtals karaktär av forna tiders husförhör. Därför blir det aldrig lika fängslande att lyssna på människorna som berättar som i till exempel Shoah. Watkins är för didaktisk, verkar inte alltid lita på människors förmåga att tänka själva. Det gäller även i förhållande till publiken.

Ett av Watkins kännetecken som filmare är att han väcker frågor men aldrig ger svar. Fast å andra sidan kan man tycka att han formulerar sina frågor så att endast ett givet svar finns. Däremot är Watkins skicklig på att kombinera ljud och bild på ett spännande sätt. En japan berättar minnen om hur bomben utplånade hela Hiroshima, samtidigt som kameran sveper runt i ett tyskt skyddsrum, och man inser hur löjlig och fjuttig beredskapen är. Eller när Watkins, trots en tidigare överenskommelse, ändå frågar den sovjetiska familjen om invasionen i Afghanistan. Fadern börjar rabbla politiska floskler med spelat självförtroende, medan kameran vilar på modern som nervöst vrider sina händer och får ryckningar i ansiktet. Då blir man intresserad, även av filmen, och inte bara av ämnet."

Ingela Brovik, Arbetet: "Symptomatiskt för Resan är att man minns mer vad som sägs än hur det sägs i bild. I en riktigt bra film är dessa två ting ett. Och Resan håller inte för den längd den fått. Trots sitt oerhört angelägna budskap är den inte tillräckligt komprimerad och tätt gestaltad. Shoah av Claude Lanzmann är en tio timmar lång film om den judiska utplåningen under andra världskriget. Den filmen kunde försvara varje minut både i form och innehåll genom sin uppbyggnad som ett musikaliskt verk. Shoah har ett vibrerande tätt innehåll där mycket lämnas åt åskådarens egen fantasi och reflektioner och där filmen undan för undan förtätades i en slags konstnärligt avancerad spiralform.

Resan är lineär, radar upp intervjubitar efter varandra, kan aldrig nå den dimension som Shoah har trots att Watkins säkerligen har liknande ambitioner som Lanzmann. Man håller med den amerikanska hustru i slutet av Resan som säger att hennes dröm är att det skulle bli mera utbyte mellan vanliga människor i öst och väst. Men Watkins film är ingen bra lösning på det problemet."

Jannike Åhlund, Chaplin: "En sällsam suggestiv styrka har bilderna från det vita tåget som två gånger om året genomkorsar den amerikanska kontinenten med sin last av kärnvapenstridsspetsar, med en samlad sprängstyrka motsvarande 1.152 Hiroshimabomber. Det finns en kuslig påtaglighet i bilderna av det långa, vitmenade spöktåget med sin last och sina beväpnade vakter. Genom filmen får vi också följa ett moçambikiskt kvinnokooperativ som lider brist på de enklaste förnödenheter: tvål och skor till barnen, mat och pengar. Landets budget slukas av kampen mot den Sydafrika-stöttade MNR-gerillan med följd att utbildning och hälsa eftersätts.

Det är bland annat bilderna av dessa kvinnor och barn, målmedvetna och insiktsfulla, som jag bär med mig efter att ha sett filmen. Här finns levande människor som trots sin utsatthet och misär förmedlar en ofattbar övertygelse ¿ och mänsklig värme. Men Peter Watkins film är också full av människor av alla nationaliteter som han placerat runt deras respektive köksbord tillsammans med en bunt fasansfulla bilder från Hiroshima. Precis som Claude Lanzmann i Shoah upprepar Watkins i princip en fråga till de familjer han möter: Har du sett de här bilderna förr? Var du medveten om detta? Talar ni någonsin om det här i skolan/på arbetsplatsen?

Svaren är mestadels nekande. I Shoah blir den ackumulerade effekten av denna okunskap drabbande. Watkins uppnår inte det resultatet (det skulle kännas malplacerat att tala om effekt i detta sammanhang). Alla dessa rundabordssamtal blir mest självbekräftande och livlösa; det verkar faktiskt som om de intervjuade hämmas av Watkins auktoritära hållning. Ett märkligt förhållande i en film som bokstavligen i varje ruta genomsyras av ultrademokratiska ambitioner. Resans stora förtjänst är att den så konsekvent skildrar en i sanning global problematik ur vanliga människors perspektiv; det finns inte en makthavare så långt ögat når på fjorton timmar. (Det närmaste vi kommer är en PR-man på en plutoniumfabrik). De 0,03% vanliga människor (Watkins-statistik) som skymtar i TVs förmedling av verklighetsbilder, får i Resan spela huvudrollen.

Watkins vill göra oss delaktiga i en medvetandeprocess. Jag tycker hans medel ibland är väl didaktiska. De oupphörliga pip-signaler som ackomanjerar varje klipp eller förändring i bildutsnittet i den grundliga analysen av kanadensiska televisionens bevakning av toppmötet Reagan-Mulroney 1985 blir snart irriterande övertydliga, liksom de frågetecken och svarta skyltar (tid till eftertanke) som med jämna mellanrum interfolierar intervjuerna. Men jag utgår från att syftet är mer pedagogiskt än didaktiskt, eftersom Resan också är tänkt att användas i undervisnings- och utbildningssammanhang. Men det kan inte hjälpas att jag ofrivilligt kommer på mig själv med att vänta på uppmaningen: ta nu fram ditt studiehäfte och diskutera...

Det känns, trots allt, missriktat med en alltför långtgående formdiskussion. För när en vecka har gått, märker jag att det mesta jag läser, ser på TV eller funderar kring filtreras genom den upplevelsen som Resan erbjudit. Man behöver inte till alla delar skriva under på Peter Watkins världsbild för att ändå i någon mån känna en tacksamhet för att, i någon mån, ha blivit delaktig i en motståndshandling av ett slag man mycket sällan ser på bio."

Kommentar Svensk filmografi

Insamlingen av medel till filmen påbörjades av Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen på hösten 1983 i samband med rörelsens hundraårsfirande. Premiären var först planerad till den 6 augusti 1985, 40-årsdagen av atombombsanfallet över Hiroshima, men fick skjutas upp flera gånger och hade till slut urpremiär på filmfestivalen i Berlin 1987. Budgeten beräknades först till 4 Mkr men stannade på ungefär det dubbla. Regissören arbetade enligt egen uppgift utan lön under de sammanlagt fyra år det tog att göra filmen, och hela efterproduktionsarbetet finansierades av The National Film Board of Canada. Rättigheterna till filmen ägs kollektivt av fredsrörelser runt hela världen.

Peter Watkins (f 1935) är för evigt förknippad med den oscarbelönade dramadokumentären Krigsspel (1965), som förbjöds för TV-visning av den ursprungliga producenten BBC. Därefter har han verkat i en rad olika länder. I Sverige hade han tidigare gjort den snabbt bortglömda science fiction-filmen Gladiatorerna (1969/15) och i Norge den svensk-norska samproduktionen Edvard Munch (1974).

Visningar

Urpremiär 1988-02-05 Folkets Bio Malmö Sverige 855 min
1988-02-05 Folkets Bio Stockholm Sverige 855 min
1988-02-05 Forellen Tyresö Sverige 855 min

Musikstycken

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Bredd 16 mm


Typ Kopia
Bredd 16 mm


Typ Kopia
Bredd 16 mm


Typ Duplikatnegativ
Bredd 16 mm
Längd i meter 9379


Typ Duplikatpositiv
Bredd 16 mm
Längd i meter 9379


Typ Originalnegativ bild
Bredd 16 mm
Längd i meter 9379


Typ Tonnegativ
Bredd 16 mm
Längd i meter 9379


Typ Tonnegativ
Bredd 16 mm
Längd i meter 9379


Typ Tonnegativ
Bredd 16 mm
Längd i meter 9379


Typ I-band
Bredd 16 mm


Typ Ljussättningsinformation
Bredd Kassett


Typ Slutmix
Bredd 16 mm


Typ Slutmix
Bredd 16 mm


Typ Slutmix
Bredd 16 mm


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel RESAN En film av Peter Watkins
Affischdesign Bland Art


Storlek Mindre än 850 x 400


Bestånd Manuskript

Typ Inspelningsmanus
Manustitel The Journey. A film for Peace by Peter Watkins with international support.
Omfång 310 s.
Språk Engelska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel The Journey. 1 of 2.
Omfång 126 s.
Språk Engelska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel The Journey. 2 of 2.
Omfång 311 s.
Språk Engelska


Typ Synopsis
Manustitel Un film pour la paix: scenario.
Omfång 47 s.
Språk Franska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper 10
Bakombild papper 7
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Tyska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Engelska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Engelska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Engelska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Engelska


Typ Program folio
Språk Svenska


Typ Program folio
Språk Engelska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?