Grundfakta

Media (2 st)

Originaltitel Kurt Olsson. Filmen om mitt liv som mej själv
Filmtyp Långfilm
Regi
Producent
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Barntillåten
Dialogspråk
Sverigepremiär 1990-02-09

Medverkande

Lars Brandeby
Kurt Olsson som tonåring & vuxen, Olle Olsson

Hans Wiktorsson
Arne Nyström som tonåring & vuxen, Arnes pappa Einar

Anki Rahlskog
Gudrun som tonåring & vuxen, Asta Olsson

Ulla Skoog
Gun som tonåring & vuxen

Visa alla medverkande

Handling

Den sjunde maj 1945. Menige Olle Olsson gör beredskapstjänst någonstans i Sverige, då han får reda på att det är dags för hustrun Asta att föda. Snabbt tar han en cykel, kör ikapp...

Visa hela handlingen

Press

Enskilda roligheter hittade alla recensenterna, men slutbetyget blev ändå underkänt. Långsam och i avsaknad av manus var vanliga kommentarer. De två mest kritiserade sekvenserna var Kurt...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Distributionstitel

Filmteam

Regi
Manus
Producent
Produktionsledare
Foto
Musik
Koreograf
Scenograf
Klippning
Ljudtekniker
Regiassistent
Stuntregi
Scripta
Inspelningsledare
Produktionsassistent
Inspelningsassistent
Produktionsekonom
Pressinformation
B-foto
Specialeffekter, foto
Fotoassistent
Elektriker
Passare
Ljussättare
Negativklippning
Kompositör
Musikarrangör
Orkester
Musiktekniker
Scenografiassistent
Snickare
Rekvisita
Attributör
Kläder
Maskör
Smink
Ljudläggning
Mixning
Övrig medarbetare

Medverkande

Lars Brandeby Kurt Olsson som tonåring & vuxen, Olle Olsson
Hans Wiktorsson Arne Nyström som tonåring & vuxen, Arnes pappa Einar
Anki Rahlskog Gudrun som tonåring & vuxen, Asta Olsson
Ulla Skoog Gun som tonåring & vuxen
Med Reventberg Ortrud
Agneta Danielson Alfhild
Joel Cederholm Kurt Olsson, 7-8 år
Tobias Olofsson Arne Nyström, 7-8 år
Ellenor Svensson Gudrun, 7-8 år
Elsie Rahlskog Gudruns mormor
Kent Andersson Guns pappa Kurt
Inger Hayman Guns mamma Märta
Unni Brandeby Guns syster Berit
Thomas Nystedt Bertil, Berits man
Gerd Hegnell fröken Larsson
Harald Lönnbro Per, Guns lillebror
Eivin Dahlgren barnmorskan
Jörgen Mörnbäck Sven Jerring
Leo Cullborg rektorn
Stuntgruppen mannen på taket
Puck Ahlsell spårvagnschaufför
Stefan Jelse Christer, 15 år
Kicki Kallin förälder i klassen
Thomas Ellerås Kent, Gudruns kille
Hans Mosesson översten
Peter Wahlqvist kapten Lönnrot
Pale Olofsson kapten Karmfot
Jussi Larnö kapten Stålkrage
Ulf Dageby kapten Flinck
Lasse Kronér lumparkompis
Hans Rosenfeldt lumparkompis
Jan Holmquist överingenjören
Weiron Holmberg "Hinken" Johansson
Maria Hedborg sekreteraren
Per Oscarsson personaldirektör Lindroth
Yvonne Schaloske sömndrucken kvinna
Else-Marie Brandt 80-årig dam
Percy Brandt 80-årig herre
Ulf Dohlsten journalisten
Stefan Ljungqvist kommissarien
Maria Hörnelius läkaren
Björn Hermond hedersvaktens befäl
Sven-Åke Gustavsson hippien
Arne Augustsson "tjötig gubbe" på förrådet
Per "Johan" Johansson gubbe 1 i förrådet
Elisabeth Engdahl medlem i damorkestern
Helena Kaij medlem i damorkestern
Gunnel Samuelsson medlem i damorkestern
Karin Johansson medlem i damorkestern
Sara Edvardson medlem i damorkestern
Mia Samuelson medlem i damorkestern
Cecilia Wennerström medlem i damorkestern
Malin Silbo medlem i damorkestern
Helena Östblom-Berg medlem i damorkestern
Barbro Lindkvist medlem i damorkestern
Vanja Holm medlem i damorkestern
Bernt Andersson varvsarbetare
Hugh Andersson varvsarbetare
Kerstin Hellström kaféservitris
Thomas Nystedt Bertil Börjesson
Åsa Brodin övrig medverkande
Anders Lönnbro arg villaägare
Johan Melin övrig medverkande

Bolag

Handling

Den sjunde maj 1945. Menige Olle Olsson gör beredskapstjänst någonstans i Sverige, då han får reda på att det är dags för hustrun Asta att föda. Snabbt tar han en cykel, kör ikapp tåget, cyklar sedan ut från ett militärt fraktplan och tar till slut cykeln med på en snabbgående militärbåt. Vid resans ände når han fram till arbetarkvarteren i göteborgsstadsdelen Majorna, där han gör entré i sin lägenhet med cykeln på axeln. Runt Asta har en mindre folksamling - med bl a Alfhild och Ortrud - bildats för att invänta nedkomsten, men inne i livmodern tvekar Kurt att komma ut, så Olle får beordra honom att födas. Direkt efter födselögonblicket uppenbarar sig Sven Jerring och Radiotjänst i lägenheten för att rapportera om Kurt, som visar sig vara fredstimmans första barn.

1953. Kurt är på sitt åttonde levnadsår. Han är en stöddig men tafatt besserwisser som vill bli ordningsman i klassen. Planerna spolieras dock när några andra skolbarn lämnar honom ensam vid rektorns luftade cykel just när denne dyker upp, och Kurt tas i upptuktelse. Senare i klassen introducerar skolfröken den nya eleven - Arne Nyström från Dalarna - och alla i klassen skrattar när han öppnar munnen. Kurt skrattar emellertid inte, så snart är Kurt och Arne oskiljaktiga vänner.

Olle Olsson är nu en ökänd spårvagnskonduktör som i sin iver att ställa saker och ting till rätta ständigt ställer till kaos i stället, och Kurt får många pikar för sin far i skolan. Men storögde Arne tycker, som alltid, att det som Kurt och hans familj gör är otroligt.

Kurt bjuder hem Arne och visar honom sina uppfinningsprojekt, bl a familjens praktfulla radio som han monterat ned för att förvandla till en radiosändare. På skolavslutningen framför de båda vännerna, utklädda till fjällskivling respektive murkla, ett sångnummer, varefter de demonstrerar en praktisk uppfinning med vardagsföremål på känt Kurt Olsson-manér. Uppfinningen är en sänglampa som består av ett brinnande ljus i en perforerad papperskon. Det hela slutar med att konen börjar brinna och sätter eld på en stor pappersgirlang i klassrummet. Kaos utbryter och förstärks av Olle Olssons försök att bringa ordning. Det blir i stället Arnes far Einar som rådigt hämtar brandsprutan och släcker elden.

1958. Rymdhunden Lajka cirkulerar kring jorden i Sputnik 2. Kurt är på sitt trettonde år. Frisyren tar form. Rollfördelningen mellan honom och Arne är utstakad: Kurt är den som bestämmer och ständigt häver ur sig oöverlagda påståenden, medan Arne är den försynte följeslagaren som lojalt får komma till undsättning med fakta.

Kurt ringer till klasskamraten Gudrun, som han är hemligt förälskad i, och föreslår att de tillsammans ska gå ut för att titta på när Sputnik-farkosten kommer förbi över stjärnhimlen. Hon är dock redan bjuden till Gråberget av pojkvännen Kent, och när Kurt kommer dit tillsammans med Arne finner han dem grovhånglande. Gudruns vän Gun är däremot mycket intresserad av Kurt och tar varje tillfälle i akt att flirta med honom.

1962. Det är bara tio dagar tills Kurt ska ta ut realexamen, då han bestämmer sig för att hoppa av skolan och läsa på Hermods brevkurser i stället. Han stöter ihop med Gun, som bjuder honom på kafé, och där berättar han att det som slutligen fick honom att hoppa av efter alla skolkamraternas trakasserier var när de bytte ut hans gymnastikkläder mot damunderkläder. Gun försöker lite valhänt trösta honom och bjuder hem honom på söndagsmiddag. Hemma vill även Kurts far Olle hoppa av - livet, närmare bestämt. Kurt har nämligen monterat ned även TVn på sitt rum, och Olle är nu hänvisad till att sitta i vardagsrumsfåtöljen och stirra på en bordsantenn.

På söndagsmiddagen hos Gun presenteras han för hennes pappa, som också heter Kurt, mamma Märta, lillebror Per, systern Berit och hennes man Bertil, som är ingenjör på Götaverken. Middagen börjar lite stelt men bra. Kurts öppna gylf ändrar dock snabbt på saken, för då han tror sig stoppa in skjortan följer även en bit av bordsduken med. Telefonen ringer. Det är till Kurt. Bägge Kurt reser sig och vår hjälte drar naturligtvis ner det som står på bordet, inklusive mormors fina porslin. Mamma Märta gråter förtvivlat. Pappa Kurt kan inte sluta skratta.

Realexamen för alla utom Kurt. Den sistnämnde dyker emellertid upp på avslutningsbalen för att stöta på Gudrun. Hon förefaller måttligt intresserad, och det blir i stället Gun som handgripligen drar upp honom på dansgolvet och senare övertalar honom att de ska förlova sig. När Kurt meddelar sin förlovning till föräldrarna är Asta förtjust men Olle säger, som vanligt, att han ska ta livet av sig. Medan han går iväg för att förverkliga sitt hot, sätter Asta på kaffe så han ska få något varmt i sig då han kommer tillbaka.

Före giftermålet ska Kurt och Arne förstås göra militärtjänsten. Snart är de regementets skräck. Då en militärdelegation från Kongo anländer, försöker officerarna bli av med Kurt och Arne genom att skicka ut dem på jägarmarsch, men innan de hinner iväg ut på marschen i sina kamouflagekläder övertalas de av några andra värnpliktiga att ta vakten i stället.

Med skarpladdad k-pist bestämmer sig Kurt för att han och Arne minsann ska följa reglerna till punkt och pricka. Sålunda stoppas alla obönhörligen och avvisas under vapenhot även om de är kända anställda på regementet. När delegationen anländer får en av de svenska militärerna i bilkolonnen syn på vilka det är som har vakten och beordrar chauffören att köra över dem för att komma in på regementsområdet. Kurt och Arne kommer dock undan och tar upp jakten på delegationsbilarna medan de skjuter skarpt. Kaos utbryter i sedvanlig ordning och flera av bilarna kraschar inne på området. Kurt och Arne sparkas följaktligen ur armén.

1966. Kurt och Gun gifter sig och flyttar in på Biskopsgården, där även de ständigt närvarande och kommenterande kärringarna Alfhild och Ortrud bor. Kurt arbetar på Götaverken, där han är vaktmästare men gärna utger sig för att vara ingenjör. Arne arbetar på företagets lönekontor. Kurt får snart förflyttning till lagret efter att ha förändrat en av svågern Bertils ritningar till en propeller så att den färdiga produkten ser ut som en hushållsvisp. Hemma fortsätter han sin uppfinnarverksamhet genom att göra läslampor av gamla mjölkpaket och en vagga av en potatislåda och några bilfjädringar.

Den 3 september 1967 klockan 05.00. Högertrafikomläggningen träder i kraft. Kurt och Arne är naturligtvis högertrafikomläggningssäkerhetsvakter, och ställer snart till kaos och elände i ett villaområde genom att väcka upp hela grannskapet och tvinga bilägarna att samtidigt flytta sina fordon. Staket körs sönder, bilar krockar, rabatter rivs upp och folk börjar slåss. Det hela kulminerar med att Bertil, som också bor i grannskapet, ser sin chans att döda Kurt och kör över denne flera gånger med sin Volvo Amazon. Polisen är till slut tvungen att rycka ut och förklara undantagstillstånd på gatan medan Kurt förs till sjukhus.

Utan större skador passar ändå Kurt på att komma undan arbetet och vila upp sig lite hemma hos hustrun och nyfödda dottern Terese. Men det är tydligt att Gun börjar tröttna på Kurts simulering och passivitet, och när Sveriges Radio i Göteborg ringer och vill ha med Kurt svarar hon nej.

I samma ögonblick avbryts filmen av Kurt Olsson som tillsammans med alla medverkande i filmen sitter i en biosalong och tittar på den film de medverkar i. En diskussion om hur filmen bör sluta utbryter mellan åskådarna i salongen och Kurt och Gun på duken. På allmän begäran slutar filmen med en passionerad kyss mellan Kurt och Gun, alltmedan Damorkestern spelar i biosalongen.

Nersjunkna i några biografstolar sitter 7-årige Kurt med jämngamle Arne och och håller generat för ögonen. De övriga i publiken applåderar.

Censur

Censurnummer 128981
Datum 1990-01-30
Åldersgräns Barntillåten
Kommentar Aktlängder: 575-593-552-496-352 m.


Tekniska fakta

Bildformat 1.66:1
Ljudsystem Dolby Stereo
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2568 meter
Längd i minuter 94 min
Akter 5 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Enskilda roligheter hittade alla recensenterna, men slutbetyget blev ändå underkänt. Långsam och i avsaknad av manus var vanliga kommentarer. De två mest kritiserade sekvenserna var Kurt och Arnes värnplikt samt slutet, som bedömdes som en nödlösning av manusförfattare med idétorka. Kritikerna saknade giftigheten hos Kurt Olsson själv, en alltför tam och snäll skapelse i förhållande till TV-originalet. Olle Olsson, Kurt Olssons far, ansågs däremot vara mer lik Kurt än Kurt själv i filmen. Anki Rahlskog, i dubbelrollen som Kurts mamma Asta och kärleksobjektet Gudrun, och Joel Cederholm och Tobias Olofsson, vilka spelade 7-åringarna Kurt respektive Arne, fick lovord från många. Men mest beröm gavs åt Ulla Skoog i rollen som den intill självutplåning förälskade Gun.

Anders Hansson, GP: "Intresset centreras förstås kring frågan: Är detta en rolig film? Och det är det. Bitvis. Roligast är Olle Olsson, som spelas av Lasse Brandeby. Kurt Olsson som spelar sig själv är inte riktigt lika kul. För Kurt är ju bäst på att självsäkert och i all välmening vränga till saker så att små detaljer blir stora tokigheter, inte utan udd. Här får han alltför ofta ägna sig åt sådant som mest är slapstick, och det är en mycket svår genre. Vi har sett tillräckligt många bordsdukar knytas ihop med gylfen förr på bio för att ha riktigt skoj åt det en gång till. Och till och med pappa Olle får övermäktigt svårt att fräscha upp stumfilmskomiken i en vattensprutande brandsläckarscen. (Det kanske vore roligare om han varit så sur att elden aldrig fått fäste. Till exempel.)

Rent filmiskt har Håkan Wennberg gjort ett gott hantverk med sin debut. Det är roligt att se (kanske mest för västsvenskar förstås) att det går att göra film även utanför Stockholm. Och Lill-Kurt, Lill-Arne och Lill-Gudrun är väldigt bra. Inte minst visar Gudrun med eftertryck att hon var en hejare på triangel redan i flickorkestern Blåklockorna. Sånt känns tryggt att veta."

Lasse Bergström, Expr: "Frestelsen för Lasse Brandeby att göra en långfilm av sin popularitet är naturlig. Hade han - och hans regissör Håkan Wennberg - haft en gemensam och högt utvecklad känsla för filmfarsens sällsamma logik hade berättelsen om Kurt Olssons öden och äventyr före berömmelsen kunnat bli en katastroffilm i den högre slapstickskolan. Nu är den enbart en katastrof.

Det finns en god och uppenbarligen äkta självbiografisk tanke: lille Kurt som Anderssonskans Kalle i Majorna, med tiden mobbad av både Gudrun och grabbarna. Man gör två försök till stor fars, det ena i 91:an Karlssons fotspår, det andra med Kurt som högertrafikomläggare i en förvånad villastad. Här finns en doft av pajkastarfester från förr, även om pajerna i båda fallen blivit bilar som kraschar. Men i övrigt står det stilla, som det ofta gör när amatörer tar över verksamheten. Brandeby förtjänar vår kärlek som TV-underhållare. Film kan han inte än."

Jens Peterson, AB: "Kurt Olsson är klantig som Clouseau, Peter Sellers fumlige polis. Och självupptagen som Basil Fawlty, den vidrige hotellägare som John Cleese spelar i Pang i bygget. Figuren är lik. Men den här filmen tål inga sådana jämförelser. Mest för att det inte händer så mycket. Jag brukar undvika att avslöja intrigen i filmer, men den här gången finns inga hemligheter. Kurt Olsson föds, Kurt Olsson går i skolan, Kurt Olsson träffar flicka, Kurt Olsson gör lumpen, Kurt Olsson får jobb och Kurt Olsson hjälper till vid högertrafikomläggningen.

Vid alla dessa tillfällen klantar han sig. Det sker aldrig överraskande och det berättas omständligt och långrandigt. Det är synd, för i Kurt Olsson-världen finns härliga figurer och miljöer. Filmen har flera scener som är mycket roliga och träffsäkra, men det saknas intrig, det saknas överraskningar. Inte för att Kurt Olsson är helt lätt att hantera. Det roliga med honom ligger ofta i den lilla överdriften, felsägningen, missförståndet. Han förstår inte det komiska i att han sjunger tjejsånger i jag-form, han ser inte vilken outhärdlig magister han är som pysslare osv.

Kurt Olsson är en lätt vridning av den typiske ordningsvakten, en mild parodi på TV:s programledare. Men det där underfundiga räcker inte på film. Kurt Olsson är rolig som parodi på journalister, men han är inte rolig som parodi på barn eller mobbade skolungdomar. Då blir det bara synd om Kurt Olsson. Och när det är synd om Kurt Olsson har man hamnat snett. Vi kan skratta åt honom när han är i överläge. I underläge, som skolelev och kärlekskrank yngling, är han en ledsam krake. På det sättet är den här filmen ibland mer vemodig än rolig.

Då är faktiskt hans pappa en härligare figur. Lasse Brandeby tar ut svängarna mycket mer i rollen som Olle Olsson, den nitiske spårvagnskonduktören som tar sig själv på ack så blodigt allvar. Han är en super-Kurt, en Kurt Olsson på Novalucol. Jag gillar också Anki Rahlskog som Gudrun och Kurts mamma Asta. En annan stjärna i det nya galleriet omkring Kurt Olsson är underbara Ulla Skoog som hans beundrarinna Gun. Flera av de bästa scenerna utspelas kring deras romans och i hennes föräldrahem. Jag tycker bäst om katastrofstämningen kring söndagsmiddagen, den dånande tristessen i vardagslivet. De påkostade stuntscenerna kring Kurts militärliv känns däremot påklistrade. Filmen om mitt liv som mej själv börjar bra, men blir bara mer och mer färglös. Och slutet känns som ett nödrop, ett S O S efter ett fyndigt manus. Filmen om Kurt Olsson är himla snäll och lagom, men den är alldeles för sällan rolig."

Kommentar Svensk filmografi

Lasse Brandebys (f 1945) karriär som Kurt Olsson kan nog sägas ha kulminerat med filmen Kurt Olsson. Den började redan i början av 1980-talet då Lasse Brandeby arbetade på lokalradion i Göteborg. Riksberömmelsen kom emellertid först då underhållningsserien Kurt Olssons Television hade premiär 5.9.1987 i SVT TV2, senare följt av showprogrammet Fådda blommor (TV-premiär 21.10.1988 i SVT TV2) och Kurt Olssons Julkalender (TV-premiär 1.12.1990 i SVT Kanal 1).

Det bildades ett företag för alla kringprodukter som salufördes med Kurt Olsson i centrum, bl a "Kurt Olssons Televisionsbok" (1988) och en rad skivor. Ensemblen från TV-programmen turnerade mycket framgångsrikt i Sverige och gästspelade även i Norge.

Filmen blev, som framgår ovan, inte särskilt väl bemött av kritikerkåren, men denna var, som så många gånger tidigare, inte helt enig med publiken. Drygt 480.000 besökare såg filmen, 1990 års bästa publiksiffra för en svensk biograffilm.

Redan 27.10.1989 meddelade upphovsmännen bakom filmen - Håkan Wennberg och Lasse Brandeby - i en intervju i GP att en uppföljare var på väg. Planerna var då att spela in denna under 1991. Enligt Håkan Wennberg fanns det redan ett kontrakt skrivet med Svensk Filmindustri, men ännu i skrivande stund (1996) har inte projektet förverkligats. Lasse Brandeby har sedan dess gjort andra saker, t ex spelat titelrollen i TV4s underhållningsserie Rena Rama Rolf (TV-premiär 4.9.1994), men om Kurt Olsson har det med tiden blivit tyst.

Inspelning

Sverige 1989 1989
Bokbindaregatan Göteborg Sverige
Utby Göteborg Sverige
Sveriges Televisions studior Mölndal Sverige

Visningar

Sverigepremiär 1990-02-09 Downtown Göteborg Sverige 94 min
1990-02-09 Draken Göteborg Sverige 94 min
1990-02-09 Palladium Göteborg Sverige 94 min
1990-02-09 Palladium Malmö Sverige 94 min
1990-02-09 Draken Stockholm Sverige 94 min
1990-02-09 Rigoletto 1 Stockholm Sverige 94 min
1990-02-09 Ringside Stockholm Sverige 94 min
TV-visning 1993-05-20 TV2 Sverige 90 min
1998-05-16 SVT1 Sverige 90 min
2001-05-20 SVT1 Sverige 90 min
2001-11-14 SVT1 Sverige 90 min
2003-07-05 TV4 Sverige 90 min
2004-07-30 TV4 Sverige 90 min
2004-10-03 TV4 Sverige 90 min
Urpremiär 1990-02-09 Downtown Göteborg Sverige 94 min
1990-02-09 Draken Göteborg Sverige 94 min
1990-02-09 Palladium Göteborg Sverige 94 min
1990-02-09 Palladium Malmö Sverige 94 min
1990-02-09 Draken Stockholm Sverige 94 min
1990-02-09 Rigoletto 1 Stockholm Sverige 94 min
1990-02-09 Ringside Stockholm Sverige 94 min
Dvd-release 2002-11-13 Sverige

Musikstycken

Originaltitel Den blomstertid nu kommer
Textförfattare Israel Kolmodin (1694)
Johan Olof Wallin (1819)
Britt G. Hallqvist (1979)


Originaltitel Farmareflickan


Originaltitel Min soldat
Kompositör Jokern (1940)
Textförfattare Jokern (1940)


Originaltitel Gotlands Infanteriregementes marsch
Kompositör Gunnar Björlin


Originaltitel Spirituals
Kompositör Morton Gould
Textförfattare Morton Gould


Ämnesord

DK Komedi

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2562


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm
Längd i meter 2568


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm


Typ Originalnegativ bild
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ
Materialbas Acetat
Bredd 16 mm


Typ Slutmix
Bredd 35 mm


Typ Slutmix
Bredd 35 mm


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel KURT OLSSON FILMEN OM MITT LIV SOM MEJ SJÄLV
Tryckeri Essinge Offset AB
Affischdesign Annons & Reklambyrån Arne Hellevik AB


Storlek Mindre än 850 x 400
Affischtitel KURT OLSSON FILMEN OM MITT LIV SOM MEF SJÄLV
Tryckeri Essinge Offset AB
Affischdesign Annons & Reklambyrån Arne Hellevik AB


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel KURT OLSSON FILMEN OM MITT LIV SOM MEJ SJÄLV
Tryckeri Essinge Offset AB
Affischdesign Annons & Reklambyrån Arne Hellevik AB


Bestånd Manuskript

Typ Inspelningsmanus
Manustitel Kurt Olsson. Filmen om mitt liv som mej själv. Manus: Lasse Brandeby och Håkan Wennberg. Maj 1989.
Omfång 169 s. Rollista (1 s.) ingår.
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper 10
Bakombild papper 6
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?