Nils Karlsson Pyssling (1990)

Media (1 st)

Originaltitel	Nils Karlsson Pyssling
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Staffan Götestam
Producent	Ingrid Dalunde
Manus	Staffan Götestam
Förlaga	Nils Karlsson Pyssling (Saga)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Svensk Filmindustri Sveriges Television AB Kanal 1 Astrid Lindgrens Värld
Utmärkelser	Festivalpris Visa utmärkelser
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1990-11-09

Medverkande

Oskar Löfquist
Bertil

Jonatan Lindoff
Nils

Britta Pettersson
mamma

Charlie Elvegård
pappa

Ulla Sallert
Hulda

Handling

Mamma och pappa går till arbetet på Alviks Plåtslageri, och Bertil lämnas ensam hemma. Ingen har han att leka med sedan hans syster Märta dog förra året. När mamma och pappa har vinkat...

Visa hela handlingen

Press

För lite Lindgren och för mycket Götestam. Det var en uppfattning som gick igen i ett flertal recensioner.Maaret Koskinen, DN: "Nils Karlsson Pyssling heter en av de genialt...

Visa all press

Mamma och pappa går till arbetet på Alviks Plåtslageri, och Bertil lämnas ensam hemma. Ingen har han att leka med sedan hans syster Märta dog förra året. När mamma och pappa har vinkat farväl, ropar visserligen tant Hulda som bor en trappa upp. Hon erbjuder ett parti Fia, men Bertil tackar nej med eftertryck.

Tant Hulda sätter sig i stället att spela Fia med katten Tusse.

Bertil ligger på sängen och tycker synd om sig själv. Under sängen är det hål i väggen nere vid golvet - och där visar sig plötsligt en liten pojke. Han är inte större än en tumme.

Han säger hej till Bertil och berättar att han heter Nils Karlsson Pyssling. Han bor en trappa ner i en liten etta som han har fått hyra av Tjoffsan, en råtta som har flyttat till ett annat hus.

Nils vill visa sin bostad och talar om hur även Bertil kan bli liten som en tumme. Det är bara att trycka på en spik vid hålet i väggen och samtidigt säga "tjillevippen".

Det är kallt nere hos Nils, och han har inga möbler. Dessutom är han hungrig. Men Bertil finner på råd. Uppe hos sig hämtar han både ved (använda tändstickor) och mat (en köttbulle). Det räcker långt för pojkar i tum-storlek.

Nils berättar att han är rädd för råttan Tjoffsan som fordrar ett hekto ost i månadshyra. Bertil lovar att lösa problemet. Sedan får han en idé och går upp till sig, där han hämtar en säng i Märtas gamla dockskåp.

För första gången i livet får Nils sova i en säng. Han kryper ned, och Bertil sitter bredvid. Tillsammans sjunger de att det är bra att ha varandra.

Nästa morgon tycker Bertil att det känns som om föräldrarna aldrig vill ge sig av till jobbet. När de äntligen har gått, gör han sig liten och skyndar ned till Nils - som han finner gråtande. Tjoffsan har varit framme och stulit köttbullen.

Än en gång finner Bertil på råd. De konstruerar ett larm med hjälp av ett snöre och en väckarklocka så att Nils kan kalla på Bertil, om Tjoffsan oväntat dyker upp. Sedan fortsätter de att göra fint hemma hos Nils. Bertil hämtar fler möbler från Märtas dockskåp.

På natten väcks Bertil av larmet. Han skyndar ned till Nils som berättar att Tjoffsan slår sina lovar runt hans bostad. Hon vill inkassera sin hyres-ost.

De ropar på Tusse, tant Huldas katt, som kommer och jagar i väg Tjoffsan. Råttan springer upp till hålet under Bertil säng, där hon råkar komma åt förvandlingsspiken - och krymper till miniatyrformat.

När mamma och pappa går till jobbet nästa morgon, sitter Nils i Bertils bröstficka. Tant Hulda kommer och berättar att Tusse har fångat en så liten, liten mus. Sedan föreslår hon ett parti Fia.

Bertil och Nils skrattar.

Pressreaktion Svensk filmografi

För lite Lindgren och för mycket Götestam. Det var en uppfattning som gick igen i ett flertal recensioner.

Maaret Koskinen, DN: "Nils Karlsson Pyssling heter en av de genialt koncipierade dubbelgångare som Astrid Lindgren så gärna förser barnen i sina böcker med - ett alter ego som speglar och bär barnets ensamhet eller rädsla och samtidigt blir den hemlige bäste vännen, någon de kan trösta och låta sig tröstas av. (-)

Kanske är denna en av de mer tacksamma bland Lindgrens historier att göra film på. Här finns ju utrymme för specialeffekter, som när Bertil med besvärjelsen 'tjillevippen' blir lika liten som Nils.

Dessutom är storyn som gjord för kul rekvisita. (-)

Det har också skötts med den äran av rekvisitören och scenografen Eva Broms. Sedan kan man ju tycka att inklippen av råttan Tjoffsan, elak hyresvärd och hotfullt monster i ett, kan bli lite väl mekaniska och rent av slarviga ibland. Även en råtta kan må bra av lite personregi.

Men på det hela taget är Nils Karlsson Pyssling en hygglig Lindgren-filmatisering, som lyses upp av de två unga, energiska huvudrollsinnehavarna."

Margareta Norlin, AB: "Nils Karlsson Pyssling är det bästa jag sett av Staffan Götestam. Med benäget bistånd av Niklas Ejve och Eva Broms i scenografin som gjorts med noggrann kärleksfullhet.

Det är ju så att en stor del av fascinationen med denna berättelse ligger i de pyttesmå tingens magi (-). Den delen har inte slarvats bort.

Men Götestam är usel som personinstruktör. Så länge koncentrationen ligger i den yttre handlingen går det hjälpligt, men så fort det gäller psykologi i närbild vill man blunda. Och eftersynkroniseringen av rösterna svajar betänkligt.

Men Oskar Löfkvist som Bertil är till sin fördel när han truligt sätter sig till motvärn mot grannfrun och föräldrarna. Här har Götestam tolkat texten på ett vettigt sätt."

Sven E Olsson, Arbetet: "En varm och hjärtego' historia där fantasin och vänskapen tänder brasor mot yttre och inre mörker - och sänder ett annorlunda, flackande ljus över vardagens häftigt förstorade prylar.

Av de här förutsättningarna har Staffan Götestam gjort en film som är trist, tunn och teatralisk.

Här finns knappast en enda gestaltande bild. Kameran har ofta teateråskådarens låsta position. Barnaktörerna mässar sina repliker utan att sätta sina egna känslor i dem. Råttan är inte ett dyft kuslig - och dessutom antyder Götestams klippteknik stup i minuten, att katten snart ska göra slut på eländet.

Och UNDERTEXTEN - den mellan raderna, ni vet - i denna filmatisering tycks närmast vara den att Berra och Nisse har en förpubertal homofilhistoria.

Inget skamligt i det, men det har väl ganska lite med Astrid Lindgrens berättelse att skaffa.

Liksom det mesta i denna film."

Kommentar Svensk filmografi

Sagan "Nils Karlsson-Pyssling" av Astrid Lindgren (f 1907) publicerades 1949 i sagosamlingen med samma titel.

Staffan Götestam (f 1952) var väl förtrogen med Astrid Lindgrens verk. Han hade gestaltat Jonathan i Olle Hellboms film Bröderna Lejonhjärta (1977/16) och hade på teatern bl a regisserat Pippi Långstrump på Folkan, Nils Karlsson Pyssling på Maximteatern, Emil i Lönneberga och Bröderna Lejonhjärta på Göta Lejon samt svarat för dramatisering, regi och produktion av Ronja Rövardotter på scenen.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se