Originaltitel | Lite för mitt hjärta och lite för min Gud |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Dokumentär |
Regi | |
Producent | |
Manus | |
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Åldersgräns | Barntillåten |
Dialogspråk |
|
Sverigepremiär | 1993-03-12 |
Oran, Algeriet, 1991. Meddahatter kallas kvinnliga musiker som sjunger, spelar och dansar för andra kvinnor i Oran. På somrarna arrangerar dessa damorkestrar särskilda fester för kvinnor,...
Recensenterna skrev mycket gott om denna dokumentär och ansåg ämnet fascinerande, men någon invände att man inte riktigt lärde känna den värld som Brita Landoff skildrade.Helena...
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Inspelningstitel |
|
Regi | |
---|---|
Manus | |
Producent | |
Foto | |
Klippning | |
Ljudtekniker | |
Regiassistent | |
Stillbildsfoto | |
Ljussättare | |
Negativklippning | |
Optisk printer | |
Ljudläggning | |
Mixning |
|
Övrig medarbetare |
|
Amin | dansare | ||
Sid Ahmed | musiker | ||
Amina | musiker | ||
Mokhtaria | musiker | ||
Cheikha Rabia | musiker | ||
Melika Hadja | musiker | ||
Alloulla Abd el Kader | musiker | ||
Kheire Ahmani | (tack till) | ||
familjen Hachemaoui | (tack till) | ||
familjen Bouchaid | (tack till) |
Produktionsbolag | Lindberg & Landoff Film HB | ||
---|---|---|---|
Stiftelsen Svenska Filminstitutet | (med stöd av) | ||
Garantinämnden för kort- och barnfilm | |||
Sveriges Television AB Kanal 1 | |||
Distributör i Sverige (35 mm) | Stiftelsen Svenska Filminstitutet | 1993 | |
Laboratorium | Sveriges Television Filmlaboratoriet | ||
FilmTeknik AB | |||
Grafisk design | Magazine |
Oran, Algeriet, 1991. Meddahatter kallas kvinnliga musiker som sjunger, spelar och dansar för andra kvinnor i Oran. På somrarna arrangerar dessa damorkestrar särskilda fester för kvinnor, och på vintrarna spelar de på förlovningar, bröllop och omskärelsefester.
Bland meddahatterna finns ensamstående mödrar, frånskilda, änkor och före detta prostituerade. En vanlig uppfattning bland folk i Oran är också att meddahatterna är "olyckliga" kvinnor. Men vi träffar också vanliga gifta kvinnor med barn som har musiken som sitt arbete trots det utbredda föraktet.
Den mest populära damorkestern har märkligt nog två manliga medlemmar, och leds av en av dem, Sid Ahmed. Han började spela, dansa och sjunga i meddahatternas orkestrar redan som liten, och lever i ett homosexuellt förhållande med Amin, som är dansare. Sedan länge är Sid Ahmeds rykte som en av de bästa musikerna vida omtalat. Det berättas dock att det förmodligen skulle vara otänkbart att släppa in en manlig musiker på en kvinnofest utanför Oran.
Meddahatterna spelar den profana s k rai-musiken, som inte sällan har grovkorniga texter om sex, otrohet och utomäktenskapliga förbindelser, men som också kan handla om olycklig kärlek och sorg. Det här gör att de fundamentalistiska muslimerna fördömt musiken som ett djävulens påfund, och några kvinnor berättar att de tvingas smussla med sina rai-musikkassettband hemma i familjen.
Censurnummer | 131905 |
---|---|
Datum | 1993-03-01 |
Åldersgräns | Barntillåten |
Originallängd | 1641 meter |
Kommentar | Aktlängder: 551-564-526 m. |
Bildformat | 1.66:1 |
---|---|
Ljudsystem | Dolby Stereo 04 |
Färgtyp | Färg |
Bärare | 35 mm |
Hastighet | 24 |
Längd i meter | 1641 meter |
Längd i minuter | 60 min |
Akter | 3 rullar |
Recensenterna skrev mycket gott om denna dokumentär och ansåg ämnet fascinerande, men någon invände att man inte riktigt lärde känna den värld som Brita Landoff skildrade.
Helena Lindblad, DN: "En dokumentärfilm är sällan mer spännande än det den handlar om. I Lite för mitt hjärta och lite för min Gud sätter Brita Landoff sin tillit till ämnets bärighet. Det räcker långt. Med följsam och känslig hand låter hon kameran bli en naturlig gäst på festerna, utan besvärande speaker, och en närgången åhörare till meddahatternas mer eller mindre vänskapliga gnabb sinsemellan. Att åka med Brita Landoff till Oran är att resa på rai-musikens lätt sorgsna toner genom systerskap och uppror."
Bernt Eklund, Expr: "Det är ett sakligt reportage från en sensuell värld med strikta regler. Här kastar sig gamla och unga loss i hårdsvängande magdans. Men musikernas idolskap är hårt knutet till en utanförtillvaro, fördömande och skam ligger nära. Brita Landoff presenterar en särpräglad värld genom särpräglade personligheter. Hur väl man lär känna den kan diskuteras - men ögonkastet in i det fördolda är intressant."
Annika Ångström, SvD: "Lite för mitt hjärta och lite för min Gud är ett arabiskt ordspråk som väl sammanfattar känslan i Brita Landoffs mycket sevärda dokumentär om en algerisk damorkester. Liksom i den tunisiska spelfilmen Halfouine - bakom slöjan [1990] ges inblickar i en vanligtvis sluten värld, en både tänkvärd och spännande upplevelse för en västerlänning. Ända sedan 70-talet har Brita Landoff drömt om att få göra filmen, och med mod, energi och stor lyhördhet har hon förverkligat idén. (-) Brita Landoff litar till att musikernas öppenhjärtiga berättelser och bilderna från vardagsliv och fest talar för sig själva. Hon avstår klokt från kommenterande speakerröst och överlåter åt åskådaren att fundera över kulturella begrepp som tolerans-intolerans, manligt-kvinnligt och religiöst-världsligt. Det här är dokumentären när den är som bäst."
Lite för mitt hjärta och lite för min Gud var Brita Landoffs (f 1946) femte dokumentära långfilm, men den första som biografvisades. Hennes första var Bara städerskor (premiär 12.11.1979 i SVT TV1), och handlade om en grupp ASAB-städerskor några år efter deras omskrivna strejk. Därefter följde När galler faller (premiär 12.4.1986 i SVT TV2), om Långholmens fängelse, och Vauk och fåglarna (premiär 26.12.1986 i SVT TV1), en skildring av några fågelentusiaster och deras kamp mot miljöförstöringen.
Året innan hon åkte ner till Algeriet för att påbörja sitt projekt om de arabiska damorkestrarna kom hennes dittills mest kända film, Bland svartskallar och blekfisar i Tensta gymnasium vårterminen -88 (premiär 4.10.1989 i SVT Kanal 1), vars titel väl speglar vad filmen handlar om.
Vid premiären visades Lite för mitt hjärta och lite för min Gud tillsammans med kortfilmen Månansiktet av Anna Höglund och Nils Claesson.
Oran | Algeriet | 1990 | 1991 |
Sverigepremiär | 1993-03-12 | Fågel Blå | Stockholm | Sverige | 60 min |
---|
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Typ | Duplikatpositiv |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Originalnegativ bild |
---|---|
Bärare | 16 mm |
Typ | Tonnegativ |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Slutmix |
---|---|
Bärare | 16 mm |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Cirka 60 x 80 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | LITE FÖR MITT HJÄRTA OCH LITE FÖR MIN GUD |
Affischdesign | Design magazine AB |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Pressklipp |
---|
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | 4 |
---|---|
Bakombild papper | 2 |
Album | Nej |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |