Grundfakta

Media (1 st)

Originaltitel Glädjekällan
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Producent
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Utmärkelser
Åldersgräns Barntillåten
Dialogspråk
Sverigepremiär 1993-11-12

Handling

Vi ser semesterbilder på frisören Ragnar Persson med familj från 1953 och framåt till mitten av 1960-talet. Alla är tagna på sommarstället Glädjekällan på Österlen. Sonen och enda...

Visa hela handlingen

Press

Det blev idel lovord i recensionerna, och många tyckte sig se en ny svensk filmtalang födas. Regissören prisades för ambitionen att göra en film om stora livsfrågor med ett så lätt...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Videotitel i Sverige

Filmteam

Regi
Manus
Producent
Foto
Musik
Scenograf
Klippning
Ljudtekniker
Regiassistent
Scripta
Inspelningsledare
Assistent till inspelningsledare
B-foto
Foto, andrateam
Elektriker
Ljussättare
Negativklippning
Musikarrangör
Orkester
Exekutör
Snickare
Dekormålare
Rekvisita
Attributör
Kläder
Smink
B-ljud
Tramp
Mixning
Övrig medarbetare

Medverkande

Sven Lindberg Ragnar
Göran Stangertz Mick
Camilla Lundén Catti
Mona Malm
Helena Brodin Ellen
Gunvor Pontén väninna
Margreth Weivers väninna
Maj Lindström väninna
Stina von Sydow markvärdinnan
Bertil Norström tullaren
Pär Ericson tillsyningsmannen
Linus Hedberg pojken
Pierre Lindstedt bärgaren
Jerker Fahlström Kjell, bilmekaniker
Yvonne Schaloske Glitter-Gun
Solgärd Kjellgren busschauffören
Bernt Björnberg föreståndaren
Gunnar Öhlund änklingen
Bernt Ström auktionisten
Ajax Orkester dansbandet på Sommarlust
Thomaz Ransmyr man på flygplatsen

Bolag

Produktionsbolag Sveriges Television AB TV2
Samproduktionsbolag Danmarks Radio
Norsk Rikskringkasting
Finlands Svenska Television
Produktionsstöd Nordiska TV-samarbetsfonden
Distributör i Sverige (35 mm) Triangelfilm AB 1993
Kulturföreningen Kedjan 1993
Distributör i Sverige (hyrvideo) (fysisk) Sandrew Film AB 1995
Laboratorium Swelab Filmlaboratoriet AB
Övrigt bolag Onkel Toms Studio (musikmixning)

Handling

Vi ser semesterbilder på frisören Ragnar Persson med familj från 1953 och framåt till mitten av 1960-talet. Alla är tagna på sommarstället Glädjekällan på Österlen. Sonen och enda barnet Mikael - eller Mick som han kallar sig - växer från ett litet barn som leker i sin koja på tomten till en tonåring med teddy boy-frisyr och gitarren i knät.

Nutid. Malmö. Sommarmorgon. Ellen, Ragnars hustru, packar klart för att resa med några vänninor till Italien. Hon kan inte hitta passet, och när de väl hittar det är de så försenade att de måste springa ombord på planet. Vid gaten lovar Ragnar att vänta på samma ställe då hon återvänder.

Tre veckor senare. Lördag. Ragnar står sorgklädd vid gaten. En tulltjänsteman kommer med Ellens aska i en burk på en vagn. Hon har dött och kremerats i Italien. Ragnar kör hem och finner där sin son, den bedagade och alkoholiserade medelålders rockstjärnan med artistnamnet Mick Pierson, som väntar i frisersalongen och har parkerat sin grällt och 1960-talsnostalgiskt målade turnébuss utanför. Tonen mellan far och son är omedelbart kyligt aggressiv. Ragnar förebrår Mick för att ha kommit för sent, och denne hittar på en uppenbart lögnaktig ursäkt för att ha kommit en timme senare än överenskommet.

Tillsammans ska de åka till Glädjekällan för att begrava Ellen i en vacker urna under en syren som hon en gång planterade på tomten och som nu bör vara i full blom. Mick vill inte lämna sin buss i stan över helgen och Ragnar vägrar åka i den, så Mick tvingas följa efter sin fars bil med bussen längs de smala landsvägarna upp till sommarhuset. Halvvägs svänger Ragnar plötsligt av på en liten sidoväg och kör upp till utsiktsplatsen Vidablick, något han och hustrun alltid gjorde på väg till sommarhuset. Mick hinner inte svänga i tid och förlorar fadern ur sikte.

Mick följer dock efter och hittar så småningom Ragnar på en bänk med Ellens urna vid sidan om sig. När de ska fortsätta vill inte Ragnars bil starta. De försöker knuffa igång den i nerförsbacke, men Ragnar tappar greppet och bilen kraschar i skogen. Som genom ett under klarar sig dock urnan oskadd.

Ragnar tvingas nu åka med i Micks buss, och presenteras då för dennes tjugo år yngre flickvän Catti, som sovit bak i bussen. Det är tydligt att Ragnar ogillar hennes utmanande klädstil. Han vägrar hälsa på henne och sätter sig i stället trumpet i ett säte och börjar kommentera Micks körsätt under bussfärden. Diskret meddelar Catti Mick att hon gjort som han sagt och saboterat Ragnars bil så att denne inte skulle kunna köra. När hon frågar om urnan berättar Mick inget om modern, utan säger att det är en bröllopspresent som fadern ömt vårdar till minne av sin fru.

De rastar vid en lanthandel så att Ragnar kan gå på toaletten. Mick passar på att smita in i kyrkan bredvid för att ringa från sin mobiltelefon till skivstudioägaren Raje, som han lovat betala för en studiotid den kommande veckan. Han ljuger ihop en historia om att avin med pengarna försvunnit på posten och vädjar till sin gamle bekant att få spela in en låt som han tror kan bli den stora sommarhiten och en välbehövlig nystart för karriären. När inga andra argument hjälper avslöjar Mick att han tänker lura sin far att sälja Glädjekällan och finansiera den nya skivan med pengarna.

Under samtalet har Catti kommit in i kyrkan och hört allt om hans planer, men eftersom hon blivit arg på Ragnar efter dennes arroganta uppträdande säger hon till Mick att hon ser fram emot att se honom lura av fadern huset.

Nere vid bussen väntar Ragnar otåligt. Efter en stund ger han upp och promenerar runt i byn. En gammaldags fotboll kommer studsande. Ragnar fångar den och ser att det står - Mikael Persson - på bollen. En pojke uppenbarar sig och Ragnar slänger bollen till honom. Men den allvarsamme och tystlåtne pojken börjar då kasta bollen allt aggressivare på Ragnar, som tvingas fly och gömma sig bakom en häck tills pojken gått iväg. Senare vandrar Ragnar ut från byn på landsvägen. Han hinns upp av Mick och Catti i bussen.

En stund senare stannas bussen av en bärgningsbil, och de får av bärgaren veta att en olycka spärrat vägen en bit längre fram. De tvingas därför ta en omväg som bärgaren visar dem. Det dröjer inte länge förrän de kommer in på en smal grusväg, där bussen fastnar och skadas. Mick får loss den, men då de kör fram en bit tar vägen slut i en gammal grusgrop. De stannar. Mick försöker ringa i sin mobiltelefon, men den fungerar inte, så han går iväg för att hitta någonstans att ringa från.

Ensamma kvar vid bussen börjar Ragnar och Catti snart gå varandra på nerverna. Ragnar säger att hon slösar bort sin ungdom på en medelålders fördetting som bara uttnyttjar kvinnor. Förbannad sätter Catti på Micks gamla rockhit, en hyllning till den köttsliga kärleken, och dansar provokativt framför honom.

Mick lyckas hitta fram till landsvägen igen och får tag på bärgningsbilen de mötte tidigare. De lyckas få bussen till en verkstad, men bilreparatören Kjell ska just iväg på lördagsdans med hustrun Gun och hänvisar dem till busshållplatsen mitt emot. Medan Mick går igenom sin buss efter värdesaker att ta med ber Ragnar Catti om ursäkt för sitt uppträdande. Han säger att han blivit som förbytt efter hustruns död, att hälften av honom tycks ha försvunnit eftersom han och Ellen levde så länge tillsammans. De försonas.

Bussen kommer och de går ombord, men chauffören säger att den bara kör till en vändplats en bit bort och inte till byn där Glädjekällan ligger. De går av igen. När bussen kör iväg upptäcker Ragnar förkrossad att urnan är kvarglömd på bussen. De lugnar sig snart eftersom bussen vänder tillbaka samma väg, men då den kommer tillbaka fortsätter den bara köra trots Micks ivriga vinkanden. Bilbärgaren kommer dock som en räddande ängel och kör dem till bussens ändhållplats, festplatsen och dansbanan Sommarlust, där Catti omedelbart ser en ung man bära in urnan på området med en popcornsburk ovanpå.

Mick beger sig in på dansbanan medan Catti och Ragnar väntar utanför. De fortsätter nu att tala förtroligt med varandra, och Catti visar Ragnar att hon är gravid men säger att Mick inget vet. Glad bjuder Ragnar upp till dans när han inifrån dansbanan hör tonerna av den gamla schlagern "Där näckrosen blommar", som han och hans fru dansade till förr. Mick återvänder och ser till sin överraskning de två tidigare fienderna i varandras armar. Han berättar att det är för mycket folk på dansbanan, så de får skiftas om att vakta ingångarna.

Catti tar första vakten, medan Mick smiter iväg under förevändning att han ska undersöka om det finns någon annan utgång. I själva verket går han ut i skogen för att få sig en herdestund med bilreparatören Kjells fru Gun, som villigt bjudit ut sig till honom. Hennes flickaktiga nyckfullhet går emellertid snart honom på nerverna och han går ner till Catti igen med oförrättat ärende. När alla festplatsgäster gått, letar Mick, Ragnar och Catti genom området men hittar ingenting. De spenderar natten där ändå, så att de kan fortsätta sökandet i gryningen.

På morgonen är det auktion på festplatsen och de upptäcker till sin fasa att urnan är ett av objekten som bjuds ut. Mick försöker stjäla tillbaka den men kastas ut från området, och Ragnar upptäcker snart att han inte har råd att bjuda emot i budgivningen. När urnan väl blir såld ser Ragnar till sin lycka att köparen är Catti, som sålt Micks gamla elgitarr för att få råd att betala. Senare får de lift med en traktor och når slutligen Glädjekällan. Ragnar välkomnas av sin granne, Vendela, som blir chockad då hon får reda på vad som hänt med Ellen.

Inne i huset blir Mick plötsligt kärleksfull mot Catti. Han har tidigare anat att hon är gravid, och med en gest visar han att han välkomnar det som hänt. Lycklig går Catti iväg för att plocka blommor, medan Mick ringer Raje och kräver att få studiotid på kredit för att spela in sin nya hitlåt under sitt riktiga namn, Mikael Persson - det enda namn han hädanefter ska använda. I jakten på en vas får Catti syn på urnan, och eftersom hon bara fått reda på att det är en gammal bröllopspresent tar hon med sig den till bäcken bakom huset. Mikael får syn på henne då hon tömmer ut askan i bäcken och skriker, men rösten dränks i bruset från bäckforsen. När han kommer ned till henne är allt uthällt i vattnet.

När Mikael berättar sanningen om urnan tittar hon förskräckt upp mot Ragnars sammanbitna ansikte. Hon ser Ragnar vända på klacken, gå in i huset och låsa om sig. Oroliga bankar Vendela och Mikael på dörren tills den slås upp. Ut kommer Ragnar med fyra glas på en bricka och går ned till bron över bäcken. Han bjuder de andra tre - Mikael, Catti och Vendela - att förena sig med honom i en skål för Ellens minne, och håller ett hyllningstal till sin avlidna hustru.

Censur / granskning

Censurnummer 132276
Datum 1993-09-21
Åldersgräns Barntillåten
Originallängd 2448 meter
Kommentar Aktlängder: 513-472-490-518-455


Tekniska fakta

Bildformat 1.66:1
Ljudsystem Optisk stereo
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2448 meter
Längd i minuter 89 min
Akter 5 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Det blev idel lovord i recensionerna, och många tyckte sig se en ny svensk filmtalang födas. Regissören prisades för ambitionen att göra en film om stora livsfrågor med ett så lätt handlag och med så många komiska inskott som snarare förstärkte än förtog allvaret. Skådespelarna fick också gott betyg. Särskilt framhölls veteranen Sven Lindberg för porträttet av den åldrade Ragnar Persson. Invändningarna riktades främst mot tempot, som upplevdes som alltför segt i början av filmen, och någon klagade även på slarvig klippning.

Jeanette Gentele, SvD: "Virtuosen i sammanhanget är Sven Lindberg, som gör ett mirakulöst porträtt av pappa Ragnar, förstenad av sorg efter att ha förlorat sin hustru. En man lika korrekt i själen som till klädseln, iklädd rutig keps, slips och trenchcoat även när sommarsolen gassar. Hans son, en sliten rocksångare med artistnamnet Mick Pierson, spelas kongenialt av en mager och långbent Göran Stangertz i trasiga jeans och nedgångna boots. Tredje part utgörs av Micks något för unga flickvän Catti, en utstuderad punkbrud, gestaltad med ovanlig fräschör och framåtanda av nykomlingen Camilla Lundén.

Denna trio har som framgår inte mycket gemensamt. Det som för dem samman är urnan med hustruns-mammans aska som ska föras till den sista vilan under syrenbusken vid sommarstället Glädjekällan. Hindren på vägen blir dock fler än de kunnat förutse. Detta kan låta som upptakten till en pretentiös road-movie, men Richard Hobert, som även skrivit manus, lyckas med konststycket att i stället göra något så ovanligt som en komedi med tankeinnehåll.

Glädjekällan bjuder både på bästa sortens situationskomik - när urnan av misstag hamnar på en dansbana en lördagskväll och på tänkvärdheter om åldrande och död - när Sven Lindberg så småningom tinar upp och svarar från hjärtat på Cattis naiva frågor. Dialogen är för svensk film av ovanligt hög och spelbar klass. Högmod går före fall heter det. Men fallet kan leda till insikt och försoning om man har tur. Så kan man också tolka en gammal dödssynd i modern gestalt."

Monika Tunbäck-Hanson, GP: "Glädjekällan kan beskrivas som en allvarsam komedi. Richard Hobert ger plats för sorgen och förmår hantera historiens mer delikata och allvarliga inslag utan att bli plump och pietetslös. Men framför allt dominerar den ljusa, avväpnande naiva, tonen. Att sen några av figurerna - den kåta medelålders kvinnan t ex - är väl grovt tillyxade, uppvägs av Sven Lindbergs återhållna spel och Camilla Lundéns fräschör " även om hennes roll har alltför tvära kast.

Richard Hobert har inte bara regisserat, utan också skrivit manus och gjort musiken - han är alltså en man med många talanger och hans filmprojekt är stort. Glädjekällan är den första i en serie om sju, där de sju dödssynderna skall vara utgångspunkten. I denna upptakt ges prov på girighet, lättja och kättja, utan att det poängteras speciellt. Framför allt ser jag filmen som en resa genom svensk nutid - den som har kvar sina rötter i drömmen om livslång kärlek och den lilla stugan på landet."

Helena Lindblad, DN: "Vilken synd den snälle gamle hårfrisören Ragnar hänger sig åt är inte lätt att säga. Det skulle väl vara vrede då. Vrede riktad mot ödet som gjort att hans hustru kommer hem som en hög aska i en plastburk efter en efterlängtad semesterresa. Vrede kanske över det typiskt svenska kliniska och distanserade förhållningssättet till döden som tvingar in sorgen i en prudentlig, mörk kostym. Vrede definitivt över den medelålders sonen (Göran Stangertz), en förvuxen töntrockare på lättjefull drift i tillvaron. Ett misslyckat stycke folkhemsprodukt som inte kan hantera det krävande nittiotalet. (-)

Det finns en rörande kantighet och nutidskänsla hos den omaka trion. Men det känns som om Glädjekällan trots det är några nummer för liten för sitt storslagna sammanhang. Metaforiken och symboliken är ibland av det mest utnötta slag, som till exempel resan som andlig förändringsprocess och den ständigt borttappade urnan, ur vilken Hobert mjölkar varenda tänkbar komisk och sorglig poäng. Liksom dialogen bitvis levereras, inte talas, som om den vore en ren skrivbordsprodukt utan kontakt med verkligheten. Räddningsplankan heter Sven Lindberg som gör ett sällsynt starkt och samtidigt milt porträtt av änklingen som trots alla senvägar hittar hem till slut."

Kommentar Svensk filmografi

Richard Hobert (f 1951) hade tidigare varit verksam som radiodramatiker och TV-regissör. Genombrottet kom med de två episoderna Esarparen (premiär 5.3.1986 i SVT TV2) och Yngsjömordet (premiär 10.12.1986 i SVT TV2) i TV-serien Skånska mord. Därefter gjorde han några internationellt uppmärksammade och prisbelönta långfilmer och TV-serier för SVT TV2 Malmö baserade på egna manus: Sommarens tolv månader (premiär 24.11.1988), Ålder okänd (premiär 9.1.1991) och Den femtonde hövdingen (premiär 19.2.1992).

Glädjekällan är den första i en serie långfilmer om de sju dödssynderna, där den sjunde och sista enligt planerna ska vara klar 1998. Budgeten för hela projektet var från början planerad till cirka tio miljoner kronor per film, men i en intervju i SkD 22.9.1995 med undertecknad sade Richard Hobert att det fanns utländska medfinansiärer till åtminstone de fyra sista filmerna i serien, så beloppet kan ha reviderats.

I intervjun berättade också regissören om idén bakom projektet: "När vi är klara med alla filmerna 1998 ska vi visa dem igen på biograferna, tillsammans och i en särskild ordningsföljd. Jag tänker mig dem som en symfoni, där de skapar en åttonde film som handlar om en och samma familj. I mina TV-serier, Sommarens tolv månader och Ålder okänd har jag behandlat stora frågor om människosläktet och vetenskapens utveckling - yttre krafter som påverkar oss. Nu vill jag ner till en vardagsmiljö och till inre krafter."

Det var många kritiker som hade svårt att tyda vilken dödssynd det var som skulle beskrivas i Glädjekällan, eller för den delen i de efterföljande filmerna, och regissören var inte beredd att bistå med några upplysningar, förutom att han i programhäftet till filmen Höst i paradiset meddelade att denna handlar om sexuell lust.

"Det är så uppenbart att jag lika gärna kan berätta det från början. Anledningen till att jag inte tidigare velat säga något är att jag inte vill se filmerna som skolplanscher av de olika dödssynderna. Som om jag skulle säga: Denna filmen ska handla om vrede och nu ska ni få se ett exempel på det. Här är en person som är riktigt förbannad." (SkD 22.9.1995)

Parallellerna mellan Krysztof Kieslowskis TV-filmserie Dekalogen (1988) och Richard Hoberts septologi med samlingstiteln De sju dödssynderna ligger nära till hands att dra, något Hobert själv kommenterade så här:

"Kieslowskis i och för sig utmärkta filmer är starkt religiöst präglade, det är inte mina. Jag valde dödssynderna därför att de var en bra utgångspunkt för mina berättelser. Kanske finns det andra starka drivkrafter i människorna, men det är nog inte en slump att just de sju dödssynderna har överlevt i många århundraden som begrepp för de starkaste. De sju dödssynderna har blivit sju dörrar in i mitt eget inre och förhoppningsvis gjort mina berättelser mer allmängiltiga." (SkD 22.9.1995)

Det blev flera priser för Richard Hobert när Glädjekällan visades vid internationella filmfestivaler, bl a Nordiska Filmpriset på Göteborg Film Festival 1994 och Juryns specialpris vid Monte Carlo Film & TV Festival 1995. Sven Lindberg fick dessutom en Guldbagge för bästa manliga skådespelare. Hobert själv erhöll senare Ingmar Bergman-priset 1994 med instiftarens motivering: "Vi som inom en relativt kort tidsrymd har haft tillfälle att uppleva verk som Den femtonde hövdingen, Händerna och sist men inte minst mästerverket Glädjekällan, vi slår en ring av ljus förväntan omkring Richard Hobert och hans outtröttliga kreativitet."

Glädjekällan innehåller idel skådespelarveteraner, men en totalt okänd skådespelare - Camilla Lundén (f 1967) - fick en av huvudrollerna, och hennes rollkaraktär Catti är den enda som, enligt Richard Hobert, ska finnas med i hela filmsviten. Camilla Lundén kom inte från någon skådespelarutbildning eller teatergrupp. Hennes meritlista inskränker sig till en roll i Staffan Hildebrands skolvisade ungdomsfilm Stockholmsnatt och uppgifter i några Mats Helge Olsson-produktioner.

Inspelning

Malmö Sverige
Sturups flygplats Malmö Sverige
Kopparhatten Sverige
Kulla-Nöje festplats Sverige
Österlen Skåne Sverige

Visningar

Sverigepremiär 1993-11-12 Bio Capitol Göteborg Sverige 89 min
1993-11-12 Sandrew Helsingborg Sverige 89 min
1993-11-12 Spegeln Malmö Sverige 89 min
1993-11-12 Grand Simrishamn Sverige 89 min
1993-11-12 Sandrew Stockholm Sverige 89 min
1993-11-12 Sibirien Stockholm Sverige 89 min
TV-visning 1995-01-02 TV2 Sverige
1997-11-19 SVT2 Sverige
Videorelease 1995-09 Sverige 85 min
TV-visning 2011-07-09 SVT2 Sverige

Musikstycken

Originaltitel Glädjekällan
Kompositör Richard Hobert
Textförfattare Richard Hobert


Originaltitel Längtan till Italien
Kompositör Birger Sjöberg (1904)
Textförfattare Birger Sjöberg (1904)
Arrangör Klas Wahl
Anders Niska
Bernt Törnblom


Originaltitel Natten
Kompositör Richard Hobert
Textförfattare Richard Hobert


Originaltitel Jailhouse Rock
Kompositör Jerry Leiber (1957)
Mike Stoller (1957)
Textförfattare Jerry Leiber (1957)
Mike Stoller (1957)


Originaltitel Under linden
Kompositör Lars-Eric Ohlsson
Textförfattare Lars-Eric Ohlsson


Originaltitel Tusind stykker
Kompositör Anne Linnet
Textförfattare Björn Afzelius (svensk text 1989)
Anne Linnet (dansk text)


Originaltitel Där näckrosen blommar
Kompositör Sven du Rietz (1928)
Textförfattare Sven-Olof Sandberg (1928)


Originaltitel Höga berg, djupa hav
Kompositör Paul Sahlin (1990)
Textförfattare Paul Sahlin (1990)


Originaltitel Slå en signal
Kompositör Ebbe Nilsson (1965)
Karl-Axel "Acke" Svensson (1965)
Textförfattare Ebbe Nilsson (1965 - Det är så skönt)
Monica Forsberg (1990 - Slå en signal)
Karl-Axel "Acke" Svensson (1965 - Det är så skönt)
Framförs av Sten & Stanley


Originaltitel Corinne, Corrina
Textförfattare Mitchell Parish (engelsk text 1931)
Arrangör J. Mayo Williams (1929)
Bo Chatman (1929)


Originaltitel Somebody
Kompositör Geir Olav Bøkestad
Maurizio Sorrone
Guy Fletcher
Doug Flett
Textförfattare Elisabet Lord (svensk text)
Geir Olav Bøkestad
Maurizio Sorrone
Guy Fletcher
Doug Flett


Originaltitel Världens bästa servitris
Kompositör Mikael Wendt
Christer Lundh
Textförfattare Mikael Wendt
Christer Lundh
Sångare Lotta Engberg
Framförs av Lotta & Anders Engbergs orkester


Utmärkelser

Festivalpris Monte Carlo 1995 (juryns specialpris "för den artistiska helheten"; TV-festivalen)
De katolska ländernas radio/TV unions pris Monte Carlo 1995
Guldbagge Stockholm 1994 Bästa skådespelare Sven Lindberg
Göteborg Film Festivals Nordiska Filmpris Göteborg 1994
Göteborgs-Postens Nordiska Filmpris Göteborg 1994

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2406


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel GLÄDJEKÄLLAN
Affischdesign Jan Andorff


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100


Bestånd Manuskript

Typ Inspelningsmanus
Manustitel Glädjekällan. Ett filmmanuskript av Richard Hobert. 1991.
Omfång 102 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Glädjekällan. The spring of joy.
Omfång 9 s.
Språk Engelska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper 4
Färg papper 4
Dia 3
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Övrigt tryck
Språk Engelska


Typ Program/Reklamtryck


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Engelska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Engelska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Engelska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?