Grundfakta

Media (1 st)

Originaltitel Händerna
Filmtyp Långfilm
Regi
Producent
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Utmärkelser
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1994-07-29

Handling

En ö någonstans utanför Sveriges kust. Sensommar. På en väg genom ett kargt och sönderbränt landskap vandrar en propert välskräddad ung man. Han kommer till en lanthandel, där han...

Visa hela handlingen

Press

Händerna kallades alltifrån pekoral och buskis till spännande och välkomponerad thriller av kritikerna. Skådespelarna fick däremot nästan genomgående gott betyg, särskilt Sven-Bertil...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Internationell titel
Videotitel i Sverige
Dvd-titel i Sverige

Filmteam

Regi
Manus
Producent
Foto
Musik
Scenograf
Klippning
Ljudtekniker
Regiassistent
Scripta
Inspelningsledare
Inspelningsassistent
Produktionssekreterare
B-foto
Elektriker
Passare
Ljussättare
Negativklippning
Scanner
Sångare
Snickare
Dekormålare
Rekvisita
Attributör
Kläder
Smink
Klädassistent
Sminkassistent
B-ljud
Tramp
Mixning
Grafisk design
Övrig medarbetare

Medverkande

Boman Oscarsson Tomas
Sven-Bertil Taube Ralf
Camilla Lundén Catti
Margreth Weivers lanthandlaren
Tomas Norström Kjell-Åke
Eddie Axberg Grahn
Curt Spångberg Fransson
Hans Mosesson gruppchefen
Jan Tiselius polisinspektören
Vanja Rodefeldt en äldre kvinna
Willie Andréason borrförmannen
Li Brådhe polisassistenten
Barbro Christenson medhjälpare
Stephan Holmström medhjälpare
Theatre Fruticosa
Calmare Gycklare bybor

Bolag

Produktionsbolag Sveriges Television AB TV2
Distributör i Sverige (35 mm) Triangelfilm AB 1994
Distributor in Sweden (35 mm) Kulturföreningen Kedjan 1994
Distributör i Sverige (hyrvideo) (fysisk) Sandrew Film AB 1995
Distributör i Sverige (DVD) Sandrew Metronome Distribution Sverige AB 2001
Laboratorium Swelab Filmlaboratoriet AB
Övrigt bolag Sveriges Television AB. Malmö

Handling

En ö någonstans utanför Sveriges kust. Sensommar. På en väg genom ett kargt och sönderbränt landskap vandrar en propert välskräddad ung man. Han kommer till en lanthandel, där han får några häftstift så att han kan sätta upp en lapp på en anslagstavla utanför om att han söker arbete - av vilket slag som helst.

Samtidigt på Ralfs Mat & Bensin, som ligger i samma by, går turistsäsongen mot sitt slut. Den åldrade ägaren Ralf och hans hunsade och betydligt yngre flickvän Catti vinkar av den sista turistbussen och förbereder sig för vinterns stiltje i affärerna.

Just som Ralf håller på att stänga restaurangen kommer den välklädde mannen dit och insisterar på att få bli serverad. Han är beredd att betala vad som helst. Efter en påkostad middag med vin stannar han över natten. Vid frukosten nästa morgon betalar han räkningen med en stor sedel och säger att det är jämnt. Han frågar sedan om det finns ett hus i närheten att hyra. En annan byinvånare, Grahn, visar honom ett hus som ligger lite avsides vid havet och mannen - som visar sig heta Tomas - hyr det för en längre tid.

Sommaren går över i höst. Tomas renoverar sitt hus. För att bättre smälta in bland lokalbefolkningen säljer han, så när som på ett par handskar han aldrig tar av sig, sina dyrbara kläder till Ralf för ett par overaller. Han åker runt och köper möbler och annat han behöver till sitt nya hem, och han pratar vänligt och öppet med alla. Catti stannar ofta och pratar med honom ute i byn. Det är tydligt att hon är attraherad av honom.

En dag kommer det två män och en kvinna i en vit minibuss till byn. De stannar vid Ralfs bensinpump. Männen är klädda på samma propra sätt som Tomas. En av männen, som uppenbarligen är gruppens ledare, frågar ut Ralf om Tomas. Han visar ett flygblad med en bild på Tomas, där denne beskrivs som en undergörare som bland annat kan hitta vatten med hjälp av sina känsliga händer. Men Ralf förnekar all kännedom om Tomas och signalerar till Catti att göra likadant. Han ser emellertid till att få ett telefonnummer att ringa om Tomas skulle dyka upp i trakten, och sällskapet åker iväg efter att ha betalat bensinen med en stor sedel utan att vilja ha några växelpengar tillbaka.

Strax efter det att minibussen kört iväg åker Ralf ut till Tomas. Han berättar om männen och låter förstå att han kan fortsätta att hålla tyst om Tomas mot en viss ersättning. När Tomas säger sig inte ha några pengar att tala om, försöker Ralf i stället pressa honom att använda sin gåva - att hitta vatten. Byn har lidit av svår torka de senaste åren. Många brunnar har sinat. Både djur och gröda har tagit skada. Flera gårdar har tvingats att lägga ned verksamheten. Ralf säger att om Tomas hittar vatten är det en garanti för att byborna kommer att skydda honom mot förföljarna, men det är tydligt att han själv också ser en chans att tjäna en extra slant. Tomas lovar tänka på saken.

Det dröjer inte länge innan Tomas dyker upp hos Ralf och går med på dennes förslag. Han ställer dock ett villkor: att få förbli anonym - det är Ralf som får ta åt sig äran. Nästa morgon åker de iväg ut på den förbrända heden i Ralfs bil. Catti, som hela tiden spionerat på Ralfs och Tomas samtal, följer efter på cykel. Hon ser Tomas för första gången ta av sig handskarna och föra händerna över marken, men han hittar inget första dagen. På andra dagen går det bättre, och Ralf låter kalla dit några brunnsborrare som omedelbart hittar en vattenåder. Vid det laget har hela byn samlats kring den nya brunnen, och på kvällen bjuder Ralf på gratis öl åt alla för att fira. Där lovprisar Tomas Ralfs gåva att hitta vatten, något han tror kan ge byn mycket gott.

Dagen därpå dyker några bybor upp hos Ralf och pressar honom att hjälpa dem att hitta olja på ett ställe där det ryktas om att det kanske finns en fyndighet. Han försöker spela med, men uppträder så obeslutsamt att det snart börjar ryktas om att han bara haft tur med att hitta vatten och inte har någon gåva. Desperat vädjar Ralf till Tomas att hjälpa honom, men denne vägrar bestämt. Ursinnig går Ralf iväg och hotar avslöja för byborna att det är Tomas som har gåvan.

Den kvällen blir den förras motsats. Nu sitter Ralf och super sig full i bitterhet. Catti försöker trösta honom och säger att hon vet allt. Men Ralf tar hennes uppriktighet som en förolämpning och misshandlar henne svårt. Hon flyr till Tomas, där hon får tröst. Senare älskar de passionerat.

På morgonen upptäcker Catti och Tomas att Ralf förverkligat sitt hot, då hela byn kommer till huset. Snart är Tomas på den mytomspunna platsen där det kanske finns olja. Han tvekar och börjar livfullt predika om det fåfänga i att be om olja, när byn i stället borde be om vatten. Och han vidrör en buske som han till högre makter ber om ska blomma. Diskret meddelar han Catti att han måste göra byborna ordentligt besvikna för att slutligen ta kål på ryktena om hans gåva. Det visar sig fungera. Efter en natts vakande går byborna tyst från platsen.

Men då Catti sover, ringer Tomas till det sällskap han tidigare sagt sig fly ifrån och meddelar att de kan komma nu eftersom han gjort tricket med den blommande busken. Dagen efter cyklar lanthandlarens förståndshandikappade son Kjell-Åke skrikande in i byn med några blombemängda grenar från den buske Tomas vidrört, och snart samlas alla förstummade kring den ensamt blommande busken i det höstliga landskapet.

En religiös väckelserörelse startar nu kring Tomas. Skrämd och arg ser Catti honom utföra helbrägdagörelse och driva upp en kult kring sin egen person. Hon inser att Tomas är en bedragare, som under hela sin vistelse i byn tillsammans med sin sekt planerat för det som nu börjar ta form, och återvänder till Ralf för att med dennes hjälp försöka avslöja honom.

Ralf tror att Tomas varit en av det otal turister som besökt restaurangen, och Catti hittar honom senare på ett av de hundratal fotografier som hänger på restaurangens vägg. De åker mot färjan till fastlandet för att kontakta polisen.

Efter en stund får emellertid Ralf bensinstopp och går iväg för att hämta hjälp. Då han försvunnit ser Catti den vita minibussen komma körande och förstår att Ralf förrått henne till den sekt som Tomas är en del av. Hon lyckas obemärkt ta sig därifrån, medan sektmedlemmarna letar igenom bilen, och kommer så småningom till en enslig bondgård, där hon får mat och husrum över natten.

När hon vaknar nästa dag ser hon dock till sin fasa att gårdens innehavare kontaktat Ralf, som tillsammans med några bybor med våld för henne till Tomas hus.

Tomas hus är nu förvandlat till en kyrka dit byborna tagit alla sina värdeföremål och smyckat med hundratals levande ljus. Catti förs in till en ceremoni, där Tomas försöker suggerera henne till underkastelse inför bybornas hänförda blickar och samstämmiga sång. Men hon värjer sig, kastar en kalk med blodet från ett offerlamm över honom och anklagar honom för att vara en bluff. Som bevis drar hon fram turistfotot av Tomas som hon gömt i ärmen. Förskräckt upptäcker hon att fotot är utbytt mot ett vitt papper. Det blir nu hon som beskylls för att vara en häxa, och byborna för ned henne i källaren för att kedjas fast tills en straffdom kan fastställas.

Senare kommer Tomas ner till Catti i källaren. Spefullt beklagar han att hon inte vill spela med i hans manipulationer, och sedan våldtar han henne brutalt medan hon är kedjad. Våldtäkten avbryts dock när den förståndshandikappade Kjell-Åke kommer till Cattis undsättning och slår ned Tomas. Han befriar Catti och lyckas få ut henne ur huset genom ett fönster, men blir själv övermannad av Ralf.

Utanför huset stjäl Catti Ralfs bil och kör därifrån. En tid senare återvänder Catti med några poliser, men inga spår av Tomas finns kvar och byborna låtsas inte känna igen honom på bild. Förödmjukad återvänder Catti med poliserna till fastlandet.

På vägen till färjan passerar de en vit minibuss med sektmedlemmarna, men då poliserna undrar över bussen, som hon tidigare beskrivit för dem i förhör, säger hon att det inte är densamma.

Censur

Censurnummer 132529
Datum 1994-02-17
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Kommentar Aktlängder: 485-546-520-523-478 m.


Tekniska fakta

Bildformat Vidfilm
Ljudsystem Dolby Stereo 04
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2552 meter
Längd i minuter 93 min
Akter 5 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Händerna kallades alltifrån pekoral och buskis till spännande och välkomponerad thriller av kritikerna. Skådespelarna fick däremot nästan genomgående gott betyg, särskilt Sven-Bertil Taube och Boman Oscarsson i två av huvudrollerna.

Sven E Olsson, Arbetet: "Händerna är en thriller, som på slutet stegrar sig till något av en religiös rysare -och därvid tippar över till skräckfilmspekoral. Ganska länge tycker jag dock att den är rimligt bra. Mysteriet får tätna, utan att bli sönderpetat. Frågorna är ännu fler än svaren. De tre huvudaktörerna är övertygande. Den första sekvensen kring de undergörande händerna får sin spänningston inte enbart genom en envist borrande orgeltakt, utan än mer av att vara iakttagen på lite osäkergörande håll, i ett lågt ljus och mot naket öppna horisonter.

Men miraklet är en del av en skamlös och konspiratorisk exploatering av människornas längtan efter religiösa och/eller ekonomiska underverk. En Blåsningen för den tid när det ockulta går, just det, hand i hand med fanatismen. Det är i detta sista och avgörande skede av bevisföringen som filmen blir närmast plågsamt dålig. Bokstavligen predikande, övertydligt karikatyrisk mot sekterismens farligheter och med allt mindre grad av trovärdighet i inre och yttre dramatik. Där blir Hobert överraskande fummelhänt i manus och regi, tycker jag."

Helena Lindblad, DN: "Händerna går igång lite osäkert men utvecklar sig sakta men säkert till en thriller med oväntade vändningar och skrämmande intensitet i händelseutvecklingen (-). Människans behov av mirakel är oändligt. Det är den tes Hobert framgångsrikt driver i Händerna. Hur många är inte beredda att följa med mycket långt för att se den rationella tillvarons gränser spräckta? Oavsett om det gäller en tungomålstalande frikyrkopastor, en oljedrypande flicka i Södertälje eller ett mirakulöst vinnande fotbollslag. (-)

En lite stapplande inledning till trots laddar regissören sitt svekfulla vardagsdrama med en klaustrofobisk känsla, framför allt i de kargt renrakade bilderna bräddade med öppna vidder och känslomässiga tomrum signerade Lars Crépin. Jämför man med den snällt solbelysta Glädjekällan som inledde sviten i höstas är saken klar. Richard Hobert utvinner mer genom att oroa än att roa."

Jan Aghed, SDS: "Hoberts mäniskosyn kan sannerligen inte kallas upplyftande. Snarare efterlämnar den ett intryck av schablonmässiga nedlåtande fördomar. Dessbättre kännetecknas den samtidigt av en total oförmåga att övertyga. Dessvärre delas denna egenskap till fullo av filmen i övrigt. Innehållet består av element från kriminalthrillern, det psykologiska och sexuella maktkampsdramat, skräckgenren och den religiösa satiren och allegorin. Men utan att dialogen, regin och spelet lyckas förena dessa till en någorlunda fungerande helhet, med begripliga motivationer för rollkaraktärernas minst sagt förbryllande beteenden.

Maktkampstemat är lika klumpigt iscensatt som svagt spelat. Thrillern och skräcken saknar hot och antar dessutom hopplösa drag av oavsiktlig fars. Den senare kulminerar i de befängda källarscener där Tomas Norströms snälle byfåne försöker rädda Camilla Lundéns hjältinna undan Sven-Bertil Taubes brutale bensinmackägare, som trätt i maskopi med skurkarna från fastlandet, utan att man som åskådare gitter bekymra sig om varför. Framför allt räcker inte Hoberts manusförfattande, psykologiska insikter och bildtänkande för att göra det religiösa temat intressant. Filmens pretentiösa anspråk på att säga något relevant och representativt i den vägen undergrävs fatalt av okänsliga situationer som gränsar till pekoral och buskis. När allt kommer omkring påminner Händerna om att det finns ännu en dödssynd som Hobert nog borde tagit med i beräkningen: den att skapa dålig film."

Kommentar Svensk filmografi

Händerna är den andra, fristående delen i Richard Hoberts filmserie om de sju dödssynderna som inleddes med Glädjekällan (1993/24) och som följdes av Höst i paradiset (1995/17). Sven-Bertil Taube hade tidigare spelat huvudrollen i Richard Hoberts TV-serie Ålder okänd (premiär 9.1.1991 i SVT TV2). Se även artikeln om Glädjekällan.

Sven-Bertil Taube tilldelades 1994 års Guldbagge för bästa manliga huvudroll.

Inspelning

Torngård, Resmo alvar, Klagshamn Öland Sverige

Visningar

Sverigepremiär 1994-07-29 Bio Capitol Göteborg Sverige 93 min
1994-07-29 Sandrew Linköping Sverige 93 min
1994-07-29 Spegeln Malmö Sverige 93 min
1994-07-29 Royal Stockholm Sverige 93 min
1994-07-29 Victoria Stockholm Sverige 93 min
Videorelease 1995-09 Sverige 89 min
TV-visning 1997-11-15 SVT2 Sverige
2011-07-02 SVT2 Sverige
Dvd-release 2001-10-24 Sverige

Musikstycken

Originaltitel How Do You Do!
Kompositör Per Gessle (1992)
Textförfattare Per Gessle (1992)


Originaltitel Hit Me with Your Lovething
Kompositör Louise Hoffsten (1993)
Leif Larson (1993)
Textförfattare Louise Hoffsten (1993)
Sångare Louise Hoffsten


Originaltitel All About Numbers
Kompositör Leif Larson (1993)
Textförfattare Louise Hoffsten (1993)
Sångare Louise Hoffsten


Originaltitel Dansande fingrar


Originaltitel Please Don't Go
Kompositör Harry Casey (1979)
Richard Finch (1979)
Textförfattare Harry Casey (1979)
Richard Finch (1979)
Framförs av K.W.S.


Originaltitel Let the Best Man Win
Kompositör Leif Larson (1993)
Textförfattare Louise Hoffsten (1993)
Sångare Louise Hoffsten


Originaltitel Lycklige Henriks polka
Textförfattare Sven Walter
Musikarrangör Olle Johnny (dragspel)
Instrumentalist Olle Johnny (dragspel)


Originaltitel Natten
Kompositör Richard Hobert
Textförfattare Richard Hobert


Utmärkelser

Guldbagge Stockholm 1995 Bästa skådespelare Sven-Bertil Taube
Guldbaggenominerad Stockholm 1995 Bästa manuskript Richard Hobert
Stockholm 1995 Bästa foto Lars Crépin

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm


Typ Printmaster
Bredd 35 mm


Typ Slutmix
Bredd 16 mm


Typ Videokopia analog
Bredd Betacam SP (PAL)


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel HÄNDERNA
Affischdesign Jan Arndorff


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100


Bestånd Manuskript

Typ Dialoglista
Manustitel Händerna. The hands.
Omfång 27 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel Händerna. The hands.
Omfång 23 s.
Språk Engelska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper 5
Färg papper 4
Dia 1
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?