Innehållsförteckning

Andra utgåvor av verket

Grundfakta

Originaltitel Fritänkaren - filmen om Strindberg
Filmtyp TV-film
Regi
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Sverigepremiär 1994-09-03

Medverkande

Anders Mattsson
August Strindberg

Lena Setterwall
Siri von Essen

Roland Borgström
Carl-Oskar Strindberg

Ingela Berger
Ulrika Eleonora Strindberg

Torsten Föllinger
August Strindberg som gammal

Michael Rubbestad
August Strindberg 12 år

Visa alla medverkande

Handling

Filmen skildrar August Strindbergs liv från födseln 1849 till hans död 1912. Vi möter honom genom hans omfattande brevkorrespondens och genom hans litterära produktion, från det...

Visa hela handlingen

Press

Peter Watkins långa kamp för att förverkliga sin film om Strindberg väckte respekt, och det var också många som delade hans i filmen uttryckta farhågor om maktkoncentrationen i...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
TV-titel i Sverige

Filmteam

Regi
Manus
Foto
Musik
Scenograf
Klippning
Ljudtekniker
Redigering
Teknisk rådgivare
Scripta
Manusbearbetning
Research
Inspelningsledare
Filmkonsulent
Elektriker
Orkester
Exekutör
Rekvisita
Kläder
Smink
Klippassistent
Mixning
Övrig medarbetare

Medverkande

Anders Mattsson August Strindberg
Lena Setterwall Siri von Essen
Roland Borgström Carl-Oskar Strindberg
Ingela Berger Ulrika Eleonora Strindberg
Torsten Föllinger August Strindberg som gammal
Michael Rubbestad August Strindberg 12 år
Emil Eriksson August Strindberg 7 år
Carin Rubbestad Eva Karlsson
Camilla Lindberg Karin Strindberg 14 år
Karin Jansson Karin Strindberg 8 år
Sofie Holt Greta Strindberg 6 år
Jonas Holt Hans Strindberg 4 år
Berit Marianne Edström Siri von Essen som gammal
Yasmine Garbi Harriet Bosse
Karin Hagås Ann Marie
Göran Boll Carl Gustaf Wrangel
Sofia Björnstedt Sofia in de Betou
Lina Svanberg Ina Forstén
Annmari Kastrup Wilhelmina
Magnus Eriksson besiktningsmannen
Mats Eriksson Rosqvist
Rune Jacobsson Per Staaf
Berit Bornecrantz Anne Charlotte Leffler
Maria Bång Alfhild Agrell
Roger Wilson Axel Lundegård
Mats Kempe Hjalmar Branting
Daniel Norbäck Tor Hedberg
Ralph M. Fleischer Oscar Levertin
Arne Johnson Polis
Roland Bolin Kapten
Thomas Lundvik Byråkrat
Mathias Henrikson Anton Stuxberg
Kerstin Harrisson Siris väninna på Kymmendö
Mattias Knave Carl Larsson
Pia Bergendahl Helena Frankenfeldt
Lena Nielsen Gurli Åberg
Anna Kåstedt Tjänsteflickan
Pia Andersson Marie David
Marianne Engström Sofie Holten
Magnus Stefanson Ville Wahlgren
Sven-Arne Svanberg Carl Nordström
Lisskulla Moltke-Hoff Lise
Sabine Burgwedel Karin Larsson
Pierre Stahre Den okände i "Till Damaskus"
Yasmine Garbi Damen i "Till Damaskus"
Krister Henriksson Ryttmästaren i "Fadern"
Gunilla Abrahamsson Laura i "Fadern"
Max Lundqvist Mäster Olof i "Mäster Olof"
Jacqueline Ramel Kristina i "Mäster Olof"
Anders Palm Gert Bokpräntare i "Mäster Olof"
Magnus Eriksson demonstrant
Margaretha Björeman demonstrant
Carl-Magnus Åkerlund demonstrant
Erik Åkerlund demonstrant
Torbjörn Stenmark demonstrant
Fredrik Heurlin demonstrant
Anna Duroj demonstrant
Peter Lindnér polis
Ulf Andersson polis
Peter Watkins polis
Hans Wilhelm Löwgren kritiker
Staffan Söderholm kritiker
Staffan Lennström kritiker
Lars Wester kritiker
Niklas Westergren kritiker
Torbjörn Cederqvist Pub-diskussionsmedlem 1851
Jan Gustavsson Pub-diskussionsmedlem 1851
Bengt Josefsson Pub-diskussionsmedlem 1851
Ulf Landergren Pub-diskussionsmedlem 1851
Margareth Lundvik Pub-diskussionsmedlem 1851
Ellen Forslund Pub-diskussionsmedlem 1851
Barbro Björkman emigrant
Gösta Jurdell emigrant
Mats Lindberg emigrant
Etel Lundström emigrant
Evelina Lundström emigrant
Lisa Lundström emigrant
Annika Westerhult emigrant
Kristina Brant byggnadsarbetare
George Häggvik byggnadsarbetare
Arne Järneberg byggnadsarbetare
Taisto Kirjavainen byggnadsarbetare
Ellinor Lundvik byggnadsarbetare
Nina Carlheim-Gyllenskiöld utfrågare på Orionteatern
Jan Dahlberg utfrågare på Orionteatern
Magnus Ahlstrand övrig medverkande
Emilie Andersson övrig medverkande
Sanna Andersson övrig medverkande
Christoffer Arehorn övrig medverkande
Lovisa Berglund övrig medverkande
Tilda Berglund övrig medverkande
Stefan Carnerud övrig medverkande
Tommy Dahl övrig medverkande
Carina Dahl övrig medverkande
Dick Forslund övrig medverkande
Carl-Lennart Fröbergh övrig medverkande
Åsa Karlsson övrig medverkande
Camilla Keskinen övrig medverkande
Anders Lindevall övrig medverkande
Inga Lüning övrig medverkande
Mikael Nilsson övrig medverkande
Henrik Olsén övrig medverkande
Anna Osiankow övrig medverkande
Anders Strömbäck övrig medverkande
Jonas Strömmer övrig medverkande
Helle Thua övrig medverkande
Ivan Öhlin övrig medverkande

Bolag

Handling

Filmen skildrar August Strindbergs liv från födseln 1849 till hans död 1912. Vi möter honom genom hans omfattande brevkorrespondens och genom hans litterära produktion, från det förmodade förstlingsverket, dramat "Fritänkaren" (1869), till den postumt utgivna "Ockulta dagboken" (publicerad 1977). Men även hans tre fruar, Siri von Essen, Frida Uhl och Harriet Bosse, och barnen Karin, Greta och Hans ges utrymme i filmen.

Det opublicerade första dramat "Fritänkaren" blir, med sin handling om en ung man som tvingas bryta med familj och tradition för att följa sitt samvete och sina ideal, en profetia om författarens eget liv.

En del av filmen handlar om Strindbergs kamp mot överhetens förljugna historieskrivning, där den svenska historien nästan uteslutande handlade om kungarnas liv och dåd. Hans alternativa kulturhistoria sett ur underklassperspektiv, "Svenska folket" (1882), ges också en nutida parallell då Peter Watkins presenterar sitt manifest mot maktkoncentrationen och verklighetsförvrängningen i dagens massmedier.

Tekniska fakta

Hastighet 24


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Peter Watkins långa kamp för att förverkliga sin film om Strindberg väckte respekt, och det var också många som delade hans i filmen uttryckta farhågor om maktkoncentrationen i massmedierna. Filmen hade sina förespråkare som framhöll det viktiga i Watkins budskap, och för många räckte goda intentioner som kompensation för bristerna i professionalism såväl bakom som framför kameran.

Ingamaj Beck, AB: "Låt det vara sagt med en gång, Fritänkaren är en viktig film, en väsentlig och angelägen film, men den har inte samma självklara personligt hållna konstnärliga halt som Peter Watkins Edvard Munch från 70-talet [1974], eller samma mediakritiska, upproriska form som den ännu tidigare produktionen Punishment Park [1971]. (-)

I Fritänkaren gestaltas en bild av en konstnär, en oppositionell konstnär, en oberoende intellektuells liv och arbete under det sena 1800-talet. Ungefär som när det gäller Edward Munch-porträttet i Peter Watkins film från 1973 [sic!], så skapas i filmen den täta väv som alltid finns, fast i det fördolda, mellan ett konstnärligt arbete och en tids maktstruktur, dess tankar om tillvaron, dess syn på världens beskaffenhet. Denna väv, detta porträtt av en tid och ett människoöde är nog det som berör allra mest i Fritänkaren.

I kraft av filmens uppbrutna form, dess kretsande forskningsarbete, så får åskådaren all anledning att själv tänka - och man tänker ju alltid på sig själv: tankar om dagens auktoritära samhälle föds naturligt ur de fruktansvärda fakta som Fritänkaren förmedlar med kyligt tonfall. Det monarkistiska och feodal-borgerliga samhällsförtrycket som Strindberg kämpar mot, och inom, i filmen, det får en bild av vår egen tids förtryck att framstå rätt klart: media- och informationssamhällets auktoritära och monopoliserade makt, den fruktansvärda frustrationen, och hatet, som föds ur detta system.

Denna aspekt utgör en rörlig del av filmen Fritänkarens drygt fyra timmar långa berättelse om en historisk person. Kritiken mot den 'monolog' som film och media utgjuter över världen, dag och natt, globalt och massivt, går som en röd tråd genom form och innehåll. Helt logiskt är Fritänkaren Peter Watkins sista film, hans farväl till ett korrumperat maktsystem som han försökt ifrågasätta och förändra i snart trettio år."

Hanserik Hjertén, DN: "Det är en ojämn skapelse där de amatöristiska tonfallen slår igenom, men kantigheterna till trots fängslas man av det envetna försöket att komma Strindberg och hans tid in på livet. Strindberg ses som ett rebelliskt barn av sitt samhälle och dess auktoritära regemente och är därvidlag besläktad med Watkins Munch-gestalt, för att inte tala om Watkins själv. För att levandegöra honom för dagens publik har man skildrat verkligheten bakom de officiella och halvt mytiska porträtt som visas på ett sätt som får tidigare Strindbergsfilmer att verka salongsaktiga. (-)

Konstnärligt är det väl inte alltid så lyckat. Men som ett slags råkopia på livet bakom dikten saknar det inte åskådlighet. Särskilt vid sidan av den mästerliga könskampsdialogen i Fadren som också spelas upp. Något idolporträtt är det heller inte frågan om. Watkins må känna sig delaktig i den Strindbergska elden, men hans rebell är på gott och ont. Strindbergs rasande angrepp på det oskarianska samhället underbyggs med fakta om social misär och barnadödlighet. Men med de möjligheter som den fria formen erbjuder tar man också chansen att bokstavligen ställa honom mot väggen när det gäller grymheten mot närstående.

Den mångsidiga belysningen är filmens styrka. Fritänkaren kan ses som en lektion i Strindberg med många röster i klassrummet. Den är lång, fyra och en halv timme. Men med sin känsligt hopfogade väv av bilder och ljud är den lätt att se. Det är beklagligt att Watkins konflikt med den svenska televisionen tycks avstänga den från det medium den egentligen är skapad för!"

Björn Nilsson, Expr: "Men inte bara längden gör Fritänkaren till en film av den sort som vanligen återfinns på de riktigt kräsmagade cineastmenyerna " gissningsvis ungefär motsatsen till Watkins ursprungliga avsikt. Den är medvetet antiillusorisk och motvalls på varje fason. Kubistiskt sönderbruten till infallsvinklar och tidsplan, intill bökighet kaleidoskopisk. Blandar hämningslöst rena amatörismen (en elevkull från Biskops-Arnö folkhögskola) med hög profession (Krister Henriksson som Fadren) och dubbelkopierar lika självklart Strindbergs sekelskifte på vårt eget. Textrutor får markera sammanhangen, precis som på stumfilm, samt naturligtvis avsiktligen. Icke en tumnagels eftergift till mediaindustrins gängse berättarrecept.

August och fadersrottingen. August och gamla rikets ännu smärtsammare orättvisor. August (Anders Mattsson) och pickelhuvornas nya, dock fortfarande gamla, rike. August och Siri (Lena Settervall). August och Siri som du och jag; stor könsrollsdiskussion på Orionteaterns gradänger. August och åttiotalsradikalerna. August och Jahve, ack och ve. Till sist Gammelaugust (Torsten Föllinger) och hans höga hatt i Stora landsvägens snöyra. Mycket vackert. Det hela är rätt länge både uppkäftigt och underhållande. Så småningom tätnar dock en känsla av tjatighet, för att inte säga viss bismak av megalomani. Peter Watkins vill inte bara säga allt, samt allt i ett svep. Han tycks dessutom tro att ingen sagt särskilt mycket före honom. Sätter sålunda sina grytor på långkok, i något som på en gång vill vara både folkkök och gourmetcuisine, men märker visst inte att recepten blivit tämligen bekanta med åren."

Kommentar Svensk filmografi

Den allra första tidningsartikeln om Peter Watkins (f 1935) filmatisering av August Strindbergs liv publicerades i Expressen 2.4.1979, alltså femton år innan den slutligen kunde genomföras och presenteras. Han hade då ett antal kontroversiella produktioner i Danmark, Norge och Sverige bakom sig.

Efter framgången med den norska TV-filmen Edvard Munch (1974), fick han visningsproblem med två TV-filmer gjorda i Danmark: 70-talets människor (1975), som handlade om självmord bland danska ungdomar, och Aftonlandet (1976), en film om en strejk vid ett danskt varv där arbetarna inte vill bygga atomubåtar. Bägge filmerna förbjöds för visning i dansk TV, och den sistnämnda drogs hastigt bort från den svenska biorepertoaren kort tid efter premiären 1977. Den svenskproducerade TV-filmen Fällan (1975), en film om ett framtida kärnkraftssamhälle visades visserligen här, men stoppades för TV-visning i Danmark och Norge med motiveringen att den höll för låg kvalitet.

På våren 1977 lämnade Peter Watkins Sverige. När han tre år senare återkom för att göra efterforskningar för sitt Strindbergsprojekt, angrep han i en artikel i FilmCentrums tidning Film & TV (nr 22/1980) Sveriges Radio (som då var huvudman för Sveriges Television) för att konsekvent ha stoppat alla hans programidéer. Han angav bl a följande anledning: "TV-bolagen i väst håller desperat fast vid sin strävan efter trygg, icke-kontroversiell `kvalitet¿ inlindad i vänlig berättarform och stoppar tveklöst allt som hotar dessa ideal. (-) TV har förvandlats till en själlös, hycklande och cynisk industri med ett ständigt växande förakt både för publiken och för de medarbetare som försöker ta mediet på allvar."

I Expressen 12.7.1980 bemötte Sveriges Radios dåvarande chef Örjan Wallqvist Watkins kritik: "Peter Watkins är en utmärkt och spännande regissör. Men han tror att alla motarbetar honom. Han är en mycket egensinnig person och har lätt för att generalisera." Ändå bestämde sig Sveriges Radio och Sveriges Television TV1 för att satsa på Peter Watkins nya projekt. I samma Expressen-artikel motiverade dåvarande chefen för SVT TV1, Sam Nilsson, beslutet: "Watkins är en oerhörd begåvning och gör säkert en personlig och ytterst intressant analys av Strindbergs liv. Samtidigt är han en ytterst kontroversiell person. Och krävande. Men vi är ändå nu beredda att satsa på honom. Hans film ger säkert pengar även utomlands." Samproducenterna var då det statliga brittiska TV-bolaget BBC och Svenska Filminstitutet. Planerna var att börja inspelningen någon gång under 1981.

Sommaren 1981 meddelade Jörn Donner att det projektstöd om en miljon kronor som Peter Watkins beviljats nu var slut och att denne inte kunde påräkna ytterligare anslag, om han inte presenterade något manus. När manuset väl lades fram, visade det sig vara så omfångsrikt att Donner betraktade det som ohanterligt. Watkins fick respit till november samma år för att banta manuset. I november 1981 blev läget tillspetsat. Peter Watkins hade inte något annat manus än det han levererat och Svenska Filminstitutets styrelse ville inte anslå några medel till inspelning så länge manuset inte omarbetats. Det hela slutade med att Peter Watkins lämnade Sverige för att fara till USA, där han hoppades kunna hitta finansiärer för en engelskspråkig version.

Watkins fortsatte dock att attackera Svenska Filminstitutets styrelse och framför allt förre chefen Jörn Donner, som han höll ansvarig för projektets haveri. Under den klassiska rubriken "Jag anklagar" riktade han i DN 10.6.1982 ett omfattande angrepp mot Svenska Filminstitutets skötsel av produktionsarbetet. Han påstod bl a att det redan från början var bestämt att filmen aldrig skulle göras. Anledningen till att Jörn Donner bjöd in honom till Sverige för att göra efterforskningar och skriva filmmanus skulle ha varit ett prestigefyllt konkurrensförhållande mellan Filminstitutet och Sveriges Television, där det senare företaget - i TV1 - redan lanserat ett Strindbergsprojekt som P O Enqvist skrev manus till. Vidare beskrev han pressen som i maskopi med Donner, vars version av händelseförloppet Watkins menade var den enda som publicerats.

Peter Watkins saknade inte stöd. Ett sjuttiotal medarbetare på TV2 skrev på våren 1982 ett protestbrev till dåvarande kulturministern Jan-Erik Wikström, och på hösten samma år annonserades det att Filminstitutet och TV2 skaffat fram mer pengar. Nu pratades det om Strindbergsprojektet som tre 90-minuters episoder i en miniserie.

Sedan förefaller ingenting ha hänt förrän P O Enqvists filmatiserade manus August Strindberg, ett liv visades i TV1 våren 1985. Då flammade debatten om Watkins projekt åter upp. Både Expressen och DN meddelade 17.4.1985 att en samproduktion mellan Filminstitutet, TV2, Sandrews och kanske även BBC var så gott som klar, men då gällde en spelfilm av normal längd, dvs cirka två timmar.

Samtidigt hade Peter Watkins påbörjat sitt världsomspännande filmprojekt Resan (1988/2), så planerna sköts på framtiden. I DN 21.2.1988 lät Filminstitutet slutligen avisera att man inte längre avsåg att genomföra Watkins strindbergsfilm. Men Watkins gjorde som han skrivit i sin anklagelseartikel från 1982 - han genomförde projektet i alla fall.

I december 1992 inledde Watkins ett samarbete med Biskops-Arnö folkhögskola och Orionteatern i Stockholm. Hans inspelningsmetod var att göra Strindbergsmanuset till utgångspunkt i ett undervisningsprojekt. Eleverna på folkhögskolan skulle utbilda sig samtidigt som de filmade. I jakten på amatörer i de bärande rollerna höll Orionteatern öppet hus 7.12.1992 för alla som ville söka medverkan i filmen. Hela filmen gjordes på Beta-video och visades vid sin premiär 3.9.1994 på storbildsvideo.

Arbetet och besluten skulle vara kollektiva - i enlighet med folkhögskolans demokratiska målsättning - men när filmen låg klar hade några av eleverna hoppat av och övervägde att kontakta en advokat för att klara ut upphovsrättsförhållandena. De påstod att arbetsprocessen från början varit demokratisk men senare blivit alltmera styrd av Peter Watkins. Även skolan beskylldes för manipulation, närmare bestämt av de medel Filminstitutet skjutit till för efterarbetet och som avhopparna menade gått direkt in i skolans budget.

Peter Watkins hade redan i samband med premiären på Resan aviserat att Strindbergsfilmen skulle bli hans sista. Kort efter dess färdigställande flyttade han till Litauen.

Visningar

Stockholmspremiär 1994-09-03 Zita - Folkets Bio Stockholm Sverige 276 min
Sverigepremiär 1994-09-03 Zita - Folkets Bio Stockholm Sverige 276 min

Musikstycken

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Videomaster


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100


Bestånd Manuskript

Typ Inspelningsmanus
Manustitel August Strindberg. By Peter Watkins. Part two.
Omfång 303 s. I11. ingår.
Språk Engelska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel August Strindberg. By Peter Watkins. Part one.
Omfång 373 s. I11. ingår.
Språk Engelska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel August Strindberg. By Peter Watkins. B-version.
Omfång 401 s. Förord (12 s.) och i11. ingår.
Språk Engelska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel August Strindberg. By Peter Watkins. Part two.
Omfång 440 s. (s. 402-842). I11. ingår.
Språk Engelska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel August Strindberg - his life and work a filmmanuscript by Peter Watkins.
Omfång 401 s. Förord (13 s.) och i11. ingår.
Språk Engelska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel August Strindberg.
Omfång 57 s.
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper 2
Album Nej


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?