Grundfakta

Media (2 st)

Originaltitel Vita lögner
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Producent
Manus
Förlaga
Produktionsland
Produktionsbolag
Utmärkelser
Åldersgräns Tillåten från 7 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1995-01-27

Medverkande

Peter Haber
Palle Hagmann

Jessica Zandén
Ingrid Hagmann

Fredrik Ådén
Martin Hagmann, Palles och Ingrids son

Marianne Hedengrahn
Karin Bull Hedlund, Ingrids mor

Elmer Green
Ernst Kropenius, teaterdirektör i Helsingfors

Lasse Pöysti
Lindqvist, varietédirektör

Visa alla medverkande

Handling

En liten pojke berättar: Hans pappa Palle föddes 1916 i en fattigt hem på danska landsbygden. Farmor dog i lunginflammation en vecka senare, och barnet hamnade på barnhem. Efter nästan 30...

Visa hela handlingen

Press

Morgontidningarna var överlag försiktigt positiva till filmen. Skådespelarna berömdes, i synnerhet Peter Haber. Kvällstidningarna var mer oreserverat imponerade.Helena Lindblad, DN:...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Samproduktionstitel
Svensk premiärtitel
Videotitel i Sverige

Filmteam

Regi
Manus
Producent
Produktionsledare
Foto
Musik
Scenograf
Klippning
Ljudtekniker
Regiassistent
Scripta
Synopsis
Coproducent
Ansvarig utgivare
Inspelningsledare
Assistent till inspelningsledare
Produktionsassistent
Statistansvarig
Produktionsekonom
Pressinformation
Filmkonsulent
Efterarbetsansvarig
Kameraoperatör
Stillbildsfoto
Fotoassistent
Steadicamoperatör
Elektriker
Elassistent
Passare
Ljussättare
Negativklippning
Optisk printer
Orkester
Dirigent
Musiker
Musiktekniker
Snickare
Dekormålare
Rekvisita
Rekvisitaassistent
Attributör
Kläder
Skräddare
Maskör
Frisyrer
Chaufför
Byggledare
Klädassistent
Sminkassistent
Catering
Ljudassistent
Ljudläggning
Mixning
Förtexter
Övrig medarbetare
Tack till

Medverkande

Peter Haber Palle Hagmann
Jessica Zandén Ingrid Hagmann
Fredrik Ådén Martin Hagmann, Palles och Ingrids son
Marianne Hedengrahn Karin Bull Hedlund, Ingrids mor
Elmer Green Ernst Kropenius, teaterdirektör i Helsingfors
Lasse Pöysti Lindqvist, varietédirektör
Elaine Sjöberg fru Lindqvist
Lars Engström greve Magnus Anckarcrona
Lars Göran Lakke Magnusson Nils
Benny Hansen direktör Per Holst
Jesper Christensen Kristian, Holst medhjälpare
Holger Perfort hotellmanagern i Köpenhamn
Christoffer Bro Karsten, hotellportier
Bronislaw Scibor dirigenten
Bernt Ström polismästaren
Claes Esphagen Bull Hedlund, Ingrids far
Märta Laurent fru Ekberg
Måns Westfelt trikåmannen
Leif Wager domaren
Sture Hovstadius konstnär
Hans Sundberg konstnär
Alf "Affe" Nilsson konstnär
Ulf "Uffe" Lindberg konstnär
Kaj Larsen konstnär
Göran Schauman bankdirektören
Tomas Norström delgivningsmannen
Peter Hüttner kyparen
Lars Haldenberg Palles far
Jean Chapou borgmästaren
Anita Heikkilä sminkösen
Sait Eser teatermannen
Monir Shukru akrobaten
Hubert Wahlin artisten
Majken Wästberg pianisten

Bolag

Handling

En liten pojke berättar: Hans pappa Palle föddes 1916 i en fattigt hem på danska landsbygden. Farmor dog i lunginflammation en vecka senare, och barnet hamnade på barnhem. Efter nästan 30 år träffade pappan pojkens mamma.

Det är 40-tal och varietésångaren Palle Hagmann drar fulla hus på Chinateatern. Han inleder ett förhållande med sångerskan Ingrid Bull Hedlund, som kommer från ett burget hem. Hon blir med barn och de gifter sig trots att Ingrids mor, Karin, ringaktar Palle och hans yrke. Vid vigseln får Ingrid av Palle en ring med en stor, röd sten. Sonen Martin föds. Hans berättarröst kommenterar skeendet filmen igenom.

Åtta år senare erbjuds Palle att sätta upp en internationell varieté på direktör Ernst Kropenius teater i Helsingfors och dessutom att bli delägare. Palle måste dock skaffa ett startkapital. Men han har redan tillräckligt med skulder. Familjen bor hemma hos Ingrids mor. Ingrid ärver ett pensionat i Frankrike på villkor att hon själv bor där. Mamma Karin uppmanar familjen att bege sig dit; hon vill inte ha dem inhysta längre. Pojkens röst: "Gud öppnade en ny dörr, som pappa brukar säga."

Familjen anländer till pensionatet i Frankrike med baktanken att sälja detta för att få startkapital. Men huset är nergånget och går inte att sälja. Ingrid säljer i stället pärlhalsbandet hon fått av sin mor för att finansiera resan tillbaka till Köpenhamn.

I Köpenhamn tar de taxi till hotellet, och Palle betalar resan med sitt armbandsur. Hotelldirektören bjuder på champagne och Palle ljuger om att de äger en teater i Paris. På rummet berättar Palle för sin son att man inte får ljuga, men att det finns vita lögner som inte är fula, och som är nödvändiga ibland för att inte krångla till allting.

I Köpenhamn söker Palle upp teaterdirektör Holst, en gammal bekant som förhoppningsvis vill bidra till Palles startkapital. Men Holst bara skrattar och kallar Palle för svindlare. Familjens pengar är slut och de smiter från hotellräkningen.

Hagmanns åker tåg genom ett sommarfagert Sverige. På en station i Småland stiger ett tivolisällskap på. Palle får börja uppträda på tivolit. Hans stora nummer är de "fantastiska dansande hönsen från London". Av misstag råkar Palle sätta eld på kulisserna och tivolitältet brinner upp. Familjen Hagmann flyr utan att ha fått ut gaget.

De tillbringar natten i en lada. Palle tänker på när han som barn råkade sätta eld på en dockteater som fick ett helt hus att brinna upp. Familjen vandrar vidare på småvägar, bärande på resväskor. En greve i bil förbarmar sig över dem och tar dem med hem till sitt slott, där familjen tillfälligt får bo. Palle ljuger vitt och brett och säger att de fått sin bil stulen. Han lyckas få greven att låna honom pengar till uppsättningen i Helsingfors, dit familjen beger sig.

Hagmanns tar först in på hotell. Palle besöker Ernst Kropenius teater och börjar leta efter fler finansiärer. En gammal bekant, spritsmugglaren Nils, ordnar så att familjen får hyra en flott villa som bostad. Palle besiktigar teatern och har vidlyftiga renoveringsplaner.

Orkestern börjar repetera med baletten. Ingrid, som är dragplåstret i föreställningen, håller presskonferens. Kropenius påtalar de ekonomiska problemen. Palle erbjuder säkerhet i femstjärnigt hotell på Rivieran, men genomskådas snart. Orkestern är upprörd då det utlovade förskottet inte betalas.

Ingrids mor kommer på besök och undrar vad som hänt med pensionatet. Hon undrar också över pärlhalsbandet och får beskedet att det ligger i bankfack. Palle försöker låna 60.000 kr av en bank. Då borgenär krävs, förfalskar Palle sin svärmors namnteckning. Han betalar teaterns skulder men pengarna räcker inte till hyran och orkestern. Genom utpressning får han Kropenius att bekosta hyran.

Martin Hagmann fyller åtta år, och Palle bjuder sin son på krogen, där denne får en brandbil som present. Palle berättar för Martin att när han som barn spelade dockteater för sin far, tog det eld och hela villan brann ner. Han hamnade på barnhem men rymde med en cirkus, när han var åtta år. Det var då Palle bestämde sig för att bli teaterdirektör.

Några timmar före premiären är det kaotiskt på teatern. Orkestern vägrar spela, om den inte får ut sitt förskott. Palle är desperat. Premiärpubliken är bänkad och hör hur det grälas bakom ridån, som plötsligt går upp. Det blir dödstyst och Palle försöker vädja till publiken om förståelse för att föreställningen måste ställas in. Men publiken buar och kräver pengarna tillbaka. Hagmanns flyr.

Palle stäms av sina fordringsägare. Inför rätten vägrar han lägga handen på Bibeln med motiveringen att han är buddist. Tumult utbryter och utanför domstolsbyggnaden stjäl Palle direktör Kropenius bil. Väskorna packas raskt och Palle tvingar Nils att föra familjen till Sverige i sin båt.

Ingrid gör slut med Palle, tar med Martin och flyttar hem till sin mor. Palle är deprimerad och förbereder självmord, men ångrar sig. Ingrid hittar senare Palle på en restaurang och tar med honom hem, men hennes mor vill slänga ut honom. Ingrid ger Palle ett ultimatum: bara om han går med på att återvända till pensionatet i Frankrike ska de fortsätta att leva tillsammans.

Familjen åker tåg till Frankrike. De ska ha svenska konstnärer som gäster på pensionatet. Palle välkomnar gästerna med tal och sång.

Palle tar med sonen i bil och köper 27 jättelika vinfat som kasserats. Av vinfaten ska det bli en stugby vid havet. I smyg tar Palle Ingrids sparkapital för att betala vinfaten. Men dessa har levererats demonterade och brädhögarna går inte att få ihop igen. "Älskling, jag är lurad", säger Palle till Ingrid, som förtvivlat konstaterar att kassaskrinet är tomt. Palle ger sig iväg att stjäla fjäderfä på en gård och gömmer sig sedan på pensionatets vind. Han säger till Martin: "Den här gången öppnar Gud inte en ny dörr när han stänger en annan. Nu har han stängt alla och låst." Martin säger till sin pappa att det finns inga vita lögner. "Det är slut nu, pappa."

Karin Bull Hedlund anländer i bil och tar Ingrid och Martin med sig hem. Brytningen är nu total mellan släkten och Palle.

Martin berättar: Palle dök upp igen två år senare men mormor släppte inte in honom. Några år senare ringde han från Uppsala och ville ha besök av Ingrid och Martin.

De åker till Uppsala, men Ingrid vill inte gå med upp till Palle. På fingret har hon dock fortfarande sin vigselring med den röda stenen. Sittande i sängen tar Palle emot sin son. Palle är misslyckad, sliten och bitter. Han säger till Martin hur han vill ha sin begravning. Den skall avslutas med att Martin lägger sin hand på kistan och säger: "Du gjorde i alla fall så gott du kunde." Palle påminner också Martin om hans åttaårsdag och berättelsen om hur Palle som barn brände upp en villa. Nu berättar han att Martins farfar då blev innebränd.

Sonen berättar: Detta var sista gången han såg sin far, som en tid senare halkade i badrummet och slog ihjäl sig.

Censur / granskning

Censurnummer 133093
Datum 1994-12-23
Åldersgräns Tillåten från 7 år
Originallängd 3238 meter
Kommentar Aktlängder: 530-577-555-528-522-526 m.


Tekniska fakta

Bildformat 1.85:1
Ljudsystem Dolby Stereo Spectral Recording
Färgsystem Fujicolor
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 3238 meter
Längd i minuter 118 min
Akter 6 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Morgontidningarna var överlag försiktigt positiva till filmen. Skådespelarna berömdes, i synnerhet Peter Haber. Kvällstidningarna var mer oreserverat imponerade.

Helena Lindblad, DN: "Mats Arehns sympatiska, självbiografiska uppkomlingshistoria har ett kraftfullt epicentrum med Peter Haber som den godhjärtade drömmaren och evige optimisten Palle Hagmann. Tillsammans med Jessica Zandén som den lojala hustrun och Fredrik Ådén som sonen gör de tre beundransvärda och starkt närvarande skådespelarinsatser.

Om samma energi och bestämdhet som skådespelarna utvecklar funnits i iscensättning och manus hade man kunnat hälsa Vita lögner som den efterlängtade revanschen för svensk film. Nu handlar det snarare om en lite försiktig ljusning.

Vita lögner kan inte riktigt bestämma sig vad den vill vara för film, och det ger ett osäkert intryck. Den pendlar mellan glättigt lustspel i tidstrogen kostym och modernt familjedrama med far-sonuppgörelse.

Arehn slår an en sorglustig ton där smärtan inte känns tillräckligt tydlig och humorn inte tillräckligt sprudlande för att bära ända fram."

Jeanette Gentele, SvD: "Det känns att hjärtat varit med när Mats Arehn har skrivit replikerna tillsammans med författaren Rolf Börjlind och när han bildsatt sitt verk med hjälp av Jörgen Perssons stämningsmättade foto. (-)

Det som börjar som pastisch på en Hasse Ekman-film med vitklädd smörsångare, arg teaterdirektör, amper svärmor och skorrande greve, mörknar dock efter hand till en tragedi om en charmig men destruktiv livslögnare av närmast Ibsenskt snitt. (-)

Min enda anmärkning är att man kunde ha skärpt kollisionen mellan barnets idealiserande syn på sin pappa och omgivningens genomskådande av fadern ytterligare och därigenom förtydligat skillnaden mellan sken och verklighet. Nu berättas historien av ett barn men skildras ändå ur ett vuxet perspektiv, vilket gör att trovärdigheten ibland blir lidande framför allt när det gäller skildringen av den beramade varietéföreställningen. Är den en första klassens uppsättning som går på tok eller bara en billig bluff från Hagmanns sida för att komma åt de investerade pengarna? Där lämnas publiken i sticket."

Monika Tunbäck-Hanson, GP: "Manus har [Arehn] skrivit tillsammans med Rolf Börjlind efter en i dubbel bemärkelse egen berättelse, den har nämligen självbiografisk bakgrund. Kanske är det därför som han har haft svårt för att korta, klippa och koncentrera. Det hade behövts för tempots skull och för temperaturen - nu flyter historien fram i en alltför jämn dramatisk fåra. (-)

Vita lögner är en skildring sedd genom ett barns ögon eller kanske snarare kommenterad av pojken Martin, mycket fint spelad av den nu elvaårige Fredrik Ådén. (-)

Både hustru och son låter sig - så ser det ut - villigt bedragas därför att Palle handlar utan ont uppsåt och med omtanke om familjen.

Filmen beskriver en lojalitet nästan utan gränser. Trots att det i botten är en tragedi som spelas upp till välvald musik så blir Vita lögner en ljus familjesaga."

Jan Aghed, SDS: "Mats Arehns nya film, en skälmkomedi med självbiografiska och lätt tragiska inslag, ändrar inte hans hittillsvarande framtoning som en ganska driven men ytlig hantverkare. Den berättas av en liten grabb, som tydligen är regissörens alter ego. (-)

Att åskådaren ändå inte blir trött på Hagmanns bravader i samma omfattning som hans pungslagna investerare, frustrerade revyprimadonna till fru (Zandén) och så småningom utplundrade svärmor (Hedengrahn) kan Arehn tacka Peter Haber för. Några psykologiska djup når förvisso inte hans porträtt av den oförbätterlige men kärleksfulle och charmerande skojare och livslögnare som pappan är - sådana ambitioner inbjuder varken manuset eller regin till. Men det är begåvat nog att ofta bli roligt och tillåts vara ömsint nog att ibland bli gripande, och på så sätt räddar det vad som räddas kan av en tunn ateljéprodukt, ett nostalgiskt kostymstycke helt utan någon pregnant färg av sin tid eller sina växlande miljöer."

Sven E Olsson, Arbetet: "Rappt och elegant introducerar Arehn personer och konflikter, och han har gott handlag med tidsmåleriet, de många geografiska accenterna - och med den första timmens förening av lätt komik och annat underhållande.

Men han kör fast filmen i ett på tok för långt och mycket repetitivt avsnitt i Helsingfors, där pappa Hagmann tänkt sig att bli teaterdirektör och rik - och i den ordningen.

Där går det illa, också för filmen, trots att det är lätt att se de tragikomiska poänger som Arehn inte alls lyckats förlösa från manusets ansatsbana.

Dock är spelet från de tre huvudaktörerna så övertygande bra filmen igenom, att det ändå blir det positiva som överväger. Och det är varken en ren och skär eller ens en vit lögn."

Mats Bråstedt, Expr: "Men Vita lögners nav och centrum är Peter Haber. Han gör ett gripande porträtt av den misslyckade världsförbättraren, och Haber visar att han nu definitivt måste räknas till de riktigt stora svenska skådespelarna. Och inte visste jag att han kunde sjunga så här bra...

Vita lögner är Mats Arehns kärleksbarn, en historia han burit med sig hela livet eftersom den handlar om hans egen far.

Och där ligger också berättelsens styrka; i motsats till Colin Nutley och Änglagård - andra sommaren har Arehn verkligen något att säga.

Med lätt och ledigt handlag styr han Vita lögner i hamn. Hade den haft premiär före jul, hade Arehn rensat rent på årets Guldbagge-gala."

Jan-Olov Andersson, AB: "Mats Arehns karriär har varit en berg-å-dalbana och man undrar nästan om det bara varit lättja som orsakat bottennappen, med tanke på med vilken säker känsla och stil och med vilket engagemang den här historien är berättad.

Foto, musik, scenografi... allt håller högsta klass, men över alltihop lyser Peter Haber. Han gestaltar charmören och skojaren Palle Hagmann med sådan intensitet, att inte bara karaktären blir trovärdig; han får också oss i biofåtöljerna att tycka om och engagera oss i en karl som nog, egentligen, var en riktig drummel."

Kommentar Svensk filmografi

Vita lögner blev Mats Arehns (f 1946) tionde långfilm. Han debuterade med Maria (1975/21), och gjorde sedan bl a Uppdraget (1977/12), En kärleks sommar (1979/2), Mannen som blev miljonär (1980/13), Kalabaliken i Bender (1983/15) och Dödspolare (1985/8). Han har även regisserat TV-serier såsom Papphammar (1980-81) och Fiendens fiende (1990).

Manuset till Vita lögner är baserat på Arehns berättelse om sin egen far, och filmen är till stor del självbiografisk. Kort efter premiären - i mars 1995 - utkom Mats Arehns självbiografiska bok "Vita lögner". I mars 1995 visade svensk TV en timslång dokumentär om Palle Hagmann som gjorts av finsk TV.

Valet av Peter Haber till huvudrollen var klart på ett tidigt stadium. Enligt producenten Börje Hansson var Habers medverkan en av förutsättningarna för att filmen skulle bli av. Jessica Zandén fick rollen som Ingrid först efter en bejublad provfilmning. Då hade det spekulerats i pressen i namn som Lena Olin, Regina Lund, Marika Lagercrantz, Helena Bergström och Lena Endre.

Filmen kostade 19,5 Mkr att producera. Efter premiärhelgen låg Vita lögner på nionde plats i listan över de mest sedda filmerna i Sverige. Publiken ansågs inte ha hittat till filmen.

I samband med inspelningen berättade Mats Arehn om sin far (SDS 8.5.1994): -Palle Hagmann, född i danska Nykøbing 1916, var en man med många järn i elden. Under sitt 57-åriga liv hann han med fem fruar, minst elva barn och åtskilliga karriärer. Hans stora dröm var att bli nöjespappa på internationell nivå. Han regisserade film i Finland och gjorde braksuccé på China-varietén i Stockholm, men misslyckades med en pantomimuppsättning i Köpenhamn och gick på öronen med ett överdimensionerat och underfinansierat varietéprojekt i Helsingfors.

Ett slag arbetade han, påstod han själv, som fotograf hos Albert Schweitzer i Afrika. Han gick på sjön, jobbade på Radio Nord och tog sig mot slutet av livet titeln redaktör.

- När han dog, 1972, hade han lyckats med konststycket att få förtidspension i både Danmark och Sverige, konstaterar hans son med ett stänk av ironi.

Mats Arehn var bara tre och ett halvt år, när pappa Palle försvann ur hans liv. Familjen drev vid den tiden ett pensionat utanför franska Perpignan. Men affärerna gick skralt.

- Pappa brukade gömma sig på vinden i veckor för att fordringsägarna inte skulle komma åt honom.

På nätterna var han ute och stal grönsaker och höns, så att mamma skulle kunna utfodra gästerna. Det var ju en omöjlig situation, konstaterar Mats Arehn.

Till sist kom mormor resande från Sverige och hämtade hem sin dotter och sina barnbarn.

- Nu är det slut, sa hon. Och när hon lyfte ena ögonbrynet, fanns inte mycket att tillägga.

Palle Hagmann lär ha varit en underhållande karl, charmerande och försedd med en ohygglig övertalningsförmåga.

Mats Arehns minnen är inte ljusa. Far och son sågs några få gånger efter uppbrottet, men någon riktig försoning blev det aldrig.

- Han var aldrig min pappa. Han var en besvärlig person, som dök upp då och då. En begåvad man med taskigt omdöme. En typisk entreprenör. På slutet levde han ensam, svårt alkoholiserad och med bruten lårbenshals i en skitig etta i Uppsala. (-)

För tre år sedan gick mamma Ingrid bort, och i kvarlåtenskapen hittades femton kassettband, där hon berättade om sitt eget liv och vad hon kände till om Palles.

Då bestämde sig Mats Arehn för att öppna slussarna på vid gavel. Det blev ett filmmanus och en bok, som kommer ut nästa år.-

Inför premiären berättade Arehn om filmens verklighetsbakgrund (DN 17.1.1995): -Sonen Martin är obrottsligt lojal, på barns vis. Och Palle Hagmann älskade verkligen sin familj.

- Så var det alltid. Han hade fem fruar och var lojal mot alla. Det var de som inte stod ut och till slut lämnade honom. Jag är nummer sex i raden av elva barn, berättade Arehn på måndagens presskonferens.

Och filmen är i stort sett sann, enligt Arehn.

- Jag hade ett bra förhållande till min pappa när jag var barn. Som vuxen hatade jag honom ofta, men barn är ju lojala mot sina föräldrar.

Nu har Arehn äntligen städat i sina gamla garderober.

- Det var både smärtsamt och stimulerande. Men Palle Hagmann var en fascinerande man. Han vägrade ge upp och han lyckades alltid ta sig ur allting.

Presskonferensen kom att handla om huruvida alla sekvenser i filmen verkligen hade hänt i verkligheten, som till exempel Palle Hagmanns bisarra idé att göra semesterstugor av gamla vinfat.

Jodå, det var också sant, men är det verkligen så viktigt? Det tyckte inte huvudrollsinnehavaren Peter Haber.-

Arehn berättade mer om sin far och filminspelningen ( SDS 27.1.1995): -Filmens huvudperson bär samma namn som Mats Arehns pappa, och hans levnadslopp är intill förväxling likt den verklige Palle Hagmanns.

Så varför denna kurragömmalek, varför detta prat om 'fiktion'?

- Jo, säger Mats Arehn, därför att den största synd en regissör kan begå är att bli för känslomässigt involverad. Själv gjorde han under inspelningen allt för att glömma vem Vita lögner egentligen handlar om.

En regissör måste arbeta hundraprocentigt intellektuellt, förklarar han. Blir man emotionell, tappar man kontrollen. (-)

Under inspelningen av Vita lögner träffade Peter Haber en 90-årig köpenhamnsdam, som hävdade att Palle var skyldig henne 5.000 kr.

Och den finske skådespelaren Elmer Green, som har en viktig roll i filmen [teaterdirektör Kropenius], berättade att han haft med Palle att göra när det begav sig. Han tyckte f ö att Peter Haber var förbluffande lik förlagan.-

Filmen är tillägnad Max och Mattias.

Förlaga

Originaltitel Vita lögner (Roman)
Författare Mats Arehn


Inspelning

Budget 19,5 milj SEK 1994-04-05 1994-06-22
FilmhusAteljéerna AB Stockholm Sverige
Stockholm Sverige
Helsingfors Finland
Köpenhamn Danmark
Armissan, by Aude, Languedoc Frankrike
Château Pech-Céleyran, vinslott Salles d'Aude, Languedoc Frankrike
Årsta slott Haninge Sverige
Restaurang Pelikan Stockholm Sverige

Visningar

Sverigepremiär 1995-01-27 DownTown 4 Göteborg Sverige 118 min
1995-01-27 Victoria Göteborg Sverige 118 min
1995-01-27 Royal Malmö Sverige 118 min
1995-01-27 Filmstaden Stockholm Sverige 118 min
1995-01-27 Rival Stockholm Sverige 118 min
1995-01-27 Röda Kvarn Stockholm Sverige 118 min (samt ytterligare 20 platser)
TV-visning 1997-01-02 TV4 Sverige (seriestart)
2004-06-26 TV3 Sverige 113 min
2005-11-18 TV3 Sverige 113 min
2006-03-11 TV3 Sverige 113 min
Videorelease 1995-08 Sverige 113 min
TV-visning 2006-07-29 TV3 Sverige 113 min

Musikstycken

Originaltitel Välkommen till paradiset
Kompositör Jukka Linkola


Originaltitel Det skall vara en fänrik i år
Kompositör Nils Perne (1942)
Sven Paddock (1942)
Textförfattare Nils Perne (1942)
Sven Paddock (1942)
Sångare Jessica Zandén


Originaltitel En liten stjärna föll
Kompositör Kai Gullmar (1939)
Textförfattare Gus Morris (1939)
Sångare Peter Haber


Originaltitel Romance
Kompositör Jukka Linkola


Originaltitel On the Beach at Bali-Bali
Kompositör Abner Silver (1936)
Textförfattare Nils-Georg (svensk text 1936)
Jack Meskill (engelsk text 1936)
Al Sherman (engelsk text 1936)
Sångare Peter Haber


Originaltitel Vita lögner
Kompositör Jukka Linkola (1995)


Originaltitel Bara du och jag
Kompositör Jukka Linkola (1995)


Originaltitel An der schönen blauen Donau, op. 314
Kompositör Johann Strauss, d.y. (1867)


Originaltitel Det kommer spridda skurar (här och där)
Kompositör Karl Wehle (1929)
Textförfattare Georg Eliasson/ Nils-Georg /= Nils Perne (1929)
Orkester Orkester Karl Wehle (1929)
Sångare John Wilhelm Hagberg (1929)


Originaltitel Rosen aus dem Süden, vals, op. 388
Kompositör Johann Strauss, d.y. (1880)


Originaltitel El butaquito
Orkester Sune Waldimirs orkester (1937)
Sångare Karin Juel (1937)


Originaltitel Tango bienvenu
Kompositör Jukka Linkola (1995)


Originaltitel La dame qui ne vient pas
Kompositör Henri Christiné


Originaltitel Finska valsen
Textförfattare Ernst Rolf (1910)
Bearbetning Hesekiel Wahlrot (uppteckning och musikbearbetning 1909)
Sångare Jessica Zandén


Originaltitel Sommarnatt
Kompositör Jukka Linkola (1995)


Utmärkelser

Guldbaggenominerad Stockholm 1996 Bästa skådespelare Peter Haber

Ämnesord

DK Drama
DK Komedi

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm
Längd i meter 3238


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel VITA LÖGNER En film av Mats Arehn
Affischdesign Dan Ahlquist


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel VITA LÖGNER En film av Mats Arehn
Affischdesign Dan Ahlquist


Storlek Mindre än 850 x 400
Affischtitel VITA LÖGNER En film av Mats Arehn
Affischdesign Dan Ahlquist


Bestånd Arkivalier

Typ Kostym
Arkivalietitel Vita lögner
Omfång Frack i vitt kläde, 2 delar


Typ Kostym
Arkivalietitel Vita lögner
Omfång God kondition. Behöver skoblock


Typ Kostym
Arkivalietitel Vita lögner
Omfång Dräkt i mauvefärgat ull


Typ Kostym
Arkivalietitel Vita lögner
Omfång Snäcka i mauve med flor och blomma (tillhör 200)


Typ Kostym
Arkivalietitel Vita lögner
Omfång Prickig blus i grått


Typ Kostym
Arkivalietitel Vita lögner
Omfång Dräkt i vit ull (2 delar)


Typ Kostym
Arkivalietitel Vita lögner
Omfång Snäcka i vitt siden med flor och blomma (tillhör 204)


Typ Kostym
Arkivalietitel Vita lögner
Omfång Hatt i svart strå med blommor,fjäder och flor


Typ Kostym
Arkivalietitel Vita lögner
Omfång Hatt i vitt strå med chiffongrosett


Typ Kostym
Arkivalietitel Vita lögner
Omfång Hatt i svart siden och flor med moucher


Typ Kostym
Arkivalietitel Vita lögner
Omfång Hatt i grön strå med ripsrocaille


Typ Kostym
Arkivalietitel Vita lögner
Omfång Hatt i naturfärgat strå med knippe blommor och flor


Typ Kostym
Arkivalietitel Vita lögner
Omfång Hatt i svart strå med sidenrosett


Bestånd Manuskript

Typ Synopsis
Manustitel Vita lögner. Synopsis.
Omfång 5 s.
Språk Svenska


Typ Synopsis
Manustitel Vita lögner/Valkoiset Les petits mensonges White lies. A very special love story directed by Mats Arehn.
Omfång 39 s.
Språk Engelska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Vita lögner eller Mina Damer och Herrar! Filmmanuskript av Mats Arehn och Rolf Börjlind. Långfilmsversion 2 september 1993.
Omfång 132 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel "Mina damer och herrar". Manus Mats Arehn/Rolf Börjlind. 15 mars 1993.
Omfång 113 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Välkommen till paradiset. Manus Mats Arehn/Rolf Börjlind. Långfilmsversion 8 mars -93.
Omfång 104 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Vita lögner. Regi: Mats Arehn. Manus av Mats Arehn & Rolf Börjlind.
Omfång 136 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Vita lögner. Filmmmanuskript av Mats Arehn and Rolf Börjlind. Långfilmsversion 10 januari 1994.
Omfång 130 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Vita lögner. Dialoglista. 1993.
Omfång 31 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel White lies.
Omfång 71 s.
Språk Engelska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper 5
Färg papper SET
Dia 5
Album Ja


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Engelska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?