Grundfakta

Media (1 st)

Originaltitel Pensionat Oskar
Filmtyp Långfilm
Regi
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Utmärkelser
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1995-03-03

Medverkande

Loa Falkman
Rune Runeberg

Stina Ekblad
Gunnel Runeberg

Simon Norrthon
Petrus, trollkarlen

Philip Zandén
pensionatsföreståndaren

Sif Ruud
Evelyn

Ghita Nørby
Hjördis

Visa alla medverkande

Handling

Familjen Runeberg, som består av pappa Rune, mamma Gunnel och barnen Viktor, Kalle och Lotta, bor i en villaförort. Den hypokondriske Rune håller familjelivet högt och försöker leva upp...

Visa hela handlingen

Press

Pensionat Oskar mottogs med blandade omdömen. Flera recensenter fann den mycket underhållande och lovordade Susanne Biers "osvenska" blandning av vardagsrealism och magisk realism. Samtidigt...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Videotitel i Sverige

Filmteam

Regi
Manus
Produktionsledare
Projektledare
Foto
Musik
Scenograf
Klippning
Ljudtekniker
Ljuddesign
Regiassistent
Scripta
Dramaturg
Inspelningsledare
Assistent till inspelningsledare
Produktionsassistent
Rollsättare
Produktionsekonom
Produktionssekreterare
Pressinformation
Filmkonsulent
B-foto
C-foto
Stillbildsfoto
Elektriker
Passare
Ljussättare
Negativklippning
Sångtextförfattare
Dirigent
Exekutör
Sångare
Musiker
Scenografiassistent
Snickare
Dekormålare
Rekvisita
Attributör
Kläder
Maskör
Smink
Klädassistent
Klippassistent
Ljudläggning
Övrig medarbetare
Guvernant

Medverkande

Loa Falkman Rune Runeberg
Stina Ekblad Gunnel Runeberg
Simon Norrthon Petrus, trollkarlen
Philip Zandén pensionatsföreståndaren
Sif Ruud Evelyn
Ghita Nørby Hjördis
Ingvar Hirdwall mannen i morgonrock
Ulla Skoog strandtenniskvinnan
Per Sandberg strandtennismannen
Anna-Lena Hemström Mona
Claire Wikholm Britt Dagerman
Per Eggers Bertil Dagerman
Jakob Eklund Harry
Bengt Blomgren Runebergs chef
Kalle Eriksson Viktor Runeberg
Maria Simonsson Lotta Runeberg
Linus Gardell Kalle Runeberg
Jesper Salén glasögonpojken

Bolag

Handling

Familjen Runeberg, som består av pappa Rune, mamma Gunnel och barnen Viktor, Kalle och Lotta, bor i en villaförort. Den hypokondriske Rune håller familjelivet högt och försöker leva upp till radhusidyllen, bl a genom att snickra en egen bastu.

Kärleken mellan det medelålders paret har dock börjat tryta. Inte minst störs relationen av att den chefstjänst som Rune sökt på produktutvecklingen tilldelats en yngre man, trots att Rune jobbat där i tio år, och att Gunnel samtidigt fått en chefstjänst på Institutet för samhällsstudier. Rune menar att Gunnel kommer att försumma sina förpliktelser som mor, och hon tycker att Rune blivit helt ointresserad av hennes liv.

Tid att lösa alla problem och stärka familjebanden ges när familjen åker på sommarsemester till Pensionat Oskar, där de hyr en liten stuga. Vid ankomsten får de hjälp med bagaget av en ung man på flakmoped. Det är Petrus, stugbyns alltiallo. De träffar också pensionatsföreståndaren, en smått kolerisk och förvirrad man som kontrollerar stället in i minsta detalj. Pensionat Oskar ligger i en storslagen natur, men för att kunna se havet från stugan måste man ställa sig på en stol.

Medan Rune och pojkarna badar kommer Petrus fram till Gunnel som ligger och solar. Han undrar hur länge hon och Rune varit gifta. Gunnel vill bli lämnad i fred, men Petrus menar att det inte är hans fel att hon inte älskar Rune längre.

Rune anstränger sig för att ha en lycklig semester. Trots ösregn beger han sig ut på en vandring till havet. Där möter han Petrus som badar naken i regnet. Rune ropar till honom att han inte kan springa omkring så där. Det är både opassande och farligt eftersom åskan kan slå ned. Han tar av sin regnrock för att värma och skyla Petrus. Hemma hos Petrus bjuds han på vodka och förtrollas av dennes magiska konster.

På stugbyns kafé får han tillbaka regnrocken som han i förvirring glömt hos Petrus. I fickan ligger spelkortet hjärter knekt. In på kaféet kommer Hjördis och Evelyn, ett par äldre damer som är stamgäster på pensionatet. Mellansonen Kalle frågar till Runes förfäran om damerna är homosexuella. Bara lite grann, svarar de lakoniskt. Pensionatsföreståndaren, tillika hovmästare, konstaterar dock att "här är vi alla normala".

Efter det att Petrus buskört med mopeden går Rune för att banna honom, men när han väl får syn på Petrus frågar han i stället om han kan få lära sig några trollkonster. Överraskande biter Petrus honom i handen och blåser på den för att sedan gå sin väg.

En dag när familjen handlar i affären på Pensionat Oskar träffar de en av pensionatsgästerna, en man alltid iklädd morgonrock, som uttalar sig nedlåtande om invandrare. Petrus, som svabbar golvet, blir förbannad och kastar en blöt golvtrasa i ansiktet på honom. Föraktfullt anklagar han Rune för att han inte gjorde något. Även Gunnel tycker Rune är mjäkig, de grälar och kallar varandra för kärringar.

Rune dagdrömmer på stranden. Gunnel stickar en tröja åt honom och han undrar stillsamt hur han skulle kunna klara sig utan sin familj. När mannen i morgonrock ska föreviga familjeidyllen på kort, passerar en jonglerande Petrus och stör bilden. Senare träffar Rune Petrus som spelar kort med Hjördis och Evelyn. De utbyter önskedrömmar om vad de vill bli. Petrus ska bli trollkonstnär, och Rune avslöjar att han skulle ha blivit skådespelare; han kom in på scenskolan men valde att först avsluta sin civilingenjörsexamen.

Alltmedan familjegrälen fortsätter vid matbordet, lockas Rune av Petrus magi. Efter ett gemensamt kvällsdopp kysser Petrus honom. Rune plågas av existentiella frågor och den homosexuella spänningen. På natten kräks han i toalettstolen. Han får ångestfyllda utbrott och grälar med fru och barn. Kärleken till Petrus tar dock snart överhanden och han tillbringar under förevändningar alltmer tid med honom. Rune erkänner för Petrus att han aldrig varit så lycklig.

Gunnel förebrår Rune för att han vistas så lite med sin familj och att han inte vill ta minstingen Viktor med sig på fisketur med Petrus. Hon försöker göra allting bra genom att anordna den sedvanliga myskvällen med räkor och vin. Rune är dock bjuden till Petrus och går dit i stället. Under orden "det är vansinne" klär de av sig. Plötsligt knackar pensionatsföreståndaren på dörren. När inte Petrus vill öppna bryter han sig in och finner dem nakna. Rune försvinner under bortförklaringar.

Dagen därpå beslutar Rune att han är sjuk och måste åka hem. Han förklarar för Petrus att han är gift, har tre barn, är tjugofem år äldre än Petrus och inte vet hur han vill leva sitt liv. Petrus säger att det är ett brott att vara feg och att han kommer att ångra sig hela sitt liv. Tonårsdottern Lotta vill inte åka hem, hon har förälskat sig i en glasögonprydd pojke som hon brukar spela minigolf med. Väl hemma en vecka tidigare än beräknat förklarar Gunnel för de förvånade förortsgrannarna att Rune drabbats av ett hypokondriskt anfall.

Gunnel börjar sitt nya jobb och förklarar för grannfrun att äktenskapet åtminstone är uthärdligt. Rune drömmer om hjärter knekt. En dag ställer han sig upp på ett möte och talar om för sina arbetskamrater att han träffat en annan. Samma sak säger han till Gunnel, som blir än mer upprörd när hon får veta att det är en man. Rune åker iväg med bilen och tar med sig Viktor för att leta upp Petrus.

Efter att ha försökt upprätthålla en fasad av att allt är normalt bryter Gunnel samman och krossar och bränner en del av möblemanget. Rune anländer till Pensionat Oskar, som är stängt för säsongen. Av föreståndaren får han veta att Petrus åkte dagen efter deras avresa. Iklädd kostym går han och badar i havet i ösregnet. Viktor predikar om det olämpliga i att bada när det regnar, på samma sätt som Rune tidigare gjort med Petrus. Rune kramar Viktor. Han har funnit vad han letat efter. Sin frihet.

Censur

Censurnummer 133183
Datum 1995-02-20
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Kommentar Aktlängder: 448-600-388-377-394-500 = 2 707 m.


Tekniska fakta

Bildformat 1.66:1
Ljudsystem Dolby Stereo Spectral Recording
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2707 meter
Längd i minuter 99 min
Akter 6 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Faktablad om film

"/- - -/ Som satir över borgerligt radhusliv och semesterfirande är den lysande. Till det bidrar inte minst de karamellfärgade kläderna (Anne Mai Mihkelson), den medvetet smaklösa scenografin (Eva Norén) och det suggestiva fotot (Kjell Lagerroos). Som homosexuell kärlekshistoria övertygar den inte lika mycket. Falkman vacklar i sin roll och är ibland lite väl fjollig. Som om han lånat drag av Jonas Gardell i hans scenshower. Norrthon ser väl bra ut, antar jag, men gör inte mycket mer än ler in i kameran.

Och Gardell må ha skrivet bra kvinnoroller till teatern, men det är enbart Stina Ekblads genialitet; hennes värme i känsliga scener, hennes komiska tajming i raseriutbrotten, som gör att hennes kalla karriärkvinna till sist blir den enda man bryr sig om hur det går för.

Jag tycker om "Pensionat Oskar", men önskar jag kunde tycka ännu mer om den. Och slutet är fegt."

Pressreaktion Faktablad om film

"/- - -/ Susanne Bier och debuterande manusförfattaren Jonas Gardell vill både roa och oroa. Ofta fungerar det, men inte alltid. Simon Norrthons Petrus, en lärjunge utan mästare, är en roll som inte bottnar i filmen ¿ eller som snarare förlorar fotfästet och flaxar ut i fyrkantiga klichéer. Men Biers formmässiga våghalsighet är beundransvärd. Hon blandar och ger, folhemsk vardagsrealism mot magisk realism kryddad med speedade drömsekvenser.

Rune är en avlägsen manlig släkting till Gardells romangestalt Fru Björk, med samma behov av förlösning och frigörelse. "Pensionat Oskar" handlar till syvende och sist om att vågra bryta upp, förverkliga sig själv, plocka fram och damma av nedpackade drömmar. Men filmen ger knappast någon idealiserad bild av uppbrottet. Gardell är tillräckligt mycket realist för att inse att det kostar på att bryta invanda mönster ¿ att allting har ett pris. Ingenting är riktigt säkert ¿ varken för Rune, Gunnel eller för oss andra ¿ utom att man aldrig blir riktigt nöjd. Facit får man ju inte förrän det är för sent."

Pressreaktion Faktablad om film

"/- - -/

Jonas Gardells inflytande över "Pensionat Oskar" är mycket starkt, på gott och ont. Hans manus är originellt och begåvat, och det äger en passion som vi känner igen från allt han gör.

Min invändning är att vi hör Gardells röst överallt, hans personliga uttryckssätt formar repliker så till den grad att människorna tappar en del av sin egen profil.

Det är synd på en bra film."

Pressreaktion Faktablad om film

"/- - -/

Det är en bra historia. Inte omöjlig som film ¿ men svår med sina många disparata tonlägen. Till ett pensionat kommer människor som inte har någonting gemensamt ¿ en rad mer eller mindre aparta solister om man så vill; men regissören måste föra in dem i historien, så att de känns självklara i ett sammanhang ¿ och det gör egentligen bara väninnorna Evelyn och Hjördis, pensionatets stamgäster spelade av Sif Ruud och Ghita Nørby. "Homosexuella?" undrar ett högljutt familjebarn. "Bara lite", lugnar Sif Ruud och går rakt i mål med den enda replik i filmen som utlöser ett spontant leende. Susanne Bier har alltså vissa problem med helheten ¿ och joxar med diverse symbolbråte. Dock "köper" i varje fall jag den mer storartade frigörelsesymboliken i slutsekvenserna; ska det lyfta mot rövardramatik så ska det. Susanne Bier räds varken eld eller vatten."

Pressreaktion Faktablad om film

"/- - -/

"Pensionat Oskar" är skriven av Jonas Gardell och regisserad av Susanne Bier, och jag vet inte vem som är mest skyldig till allt det som jag inte gillar i deras film.

Båda har nämligen odlat överdriften och låtit den bli den dramaturgiska och estetiska motorn för filmen idékamp mellan rigiditet och frihet, mellan rädslor och kärlek, mellan det förnekande och det utlevda.

Det gör ofta gestalterna till karikatyrer, situationerna ansträngt pekpinneartade, relationerna övertydliga och försöken till komik ganska flåsiga. Den som till äventyrs ändå inte fattat den så kallade vitsen med det som händer Rune får sensmoralen repeterad några gånger i en svulstigt litterär dialog.

Dock har Loa Falkman lyckats väl med sin ömkansvärde medelåldring, liksom Ingvar Hirdwall i en precist ditsatt biroll. Och Gardells uppskruvade iakttagelser om det helvete som stundom kan pyra i det vi kallar familjeidyll är ganska underhållande ruggiga i sin träffsäkerhet två eller tre gånger.

Men annars är det snarare forcerat budskapligt är skapligt roande eller oroande."

Pressreaktion Faktablad om film

"I och för sig är det inget på det gardellska temat i Susanne Biers nya film. Här bryter sig en medelålders familjefar och villaägare ut ur ett stelnat äktenskap sedan han fått kontakt med sin förträngda homosexualitet tack vare mötet med en vacker blond yngling på ett semesterpensionat. En förut oanad frihet hägrar i extatiska slutscener.

Men filmen själv är fången i en trist avsaknad av stilkänsla och berättarteknisk samstämmighet. /- - -/"

Pressreaktion Svensk filmografi

Pensionat Oskar mottogs med blandade omdömen. Flera recensenter fann den mycket underhållande och lovordade Susanne Biers "osvenska" blandning av vardagsrealism och magisk realism. Samtidigt saknade flera en övergripande berättarstruktur och kritiserade filmens övertydliga symbolik. Många betonade Jonas Gardells starka inflytande på filmen på gott och ont. Flera kritiker stördes av rollkaraktären Petrus, som de tyckte var alltför klichéartad och obegriplig.

Helena Lindblad, DN: "Pensionat Oskar är ingen film som man tar där man ställt den. Å ena sidan en uppjazzad, komisk omtolkning av det berömda svenska tungsinnet på film, där Loa Falkman och Stina Ekblad firar triumfer som komediaktörer med uppbackning av krumelurer som Ingvar Hirdwalls smygrasist, Sif Ruuds lesbiska folkpensionär och Philip Zandéns fascistoide pensionatsföreståndare. Å andra sidan är det en så intensiv beskrivning av kraschade drömmar, av den punkt där det står klart var exakt de färglagda illusionerna om ett liv övergår i grå verklighet, att man snarare får lust att gråta än att skratta.

Susanne Bier och debuterande manusförfattaren Jonas Gardell vill både roa och oroa. Ofta fungerar det, men inte alltid. Simon Norrthons Petrus, en lärjunge utan mästare, är en roll som inte bottnar i filmen ¿ eller som snarare förlorar fotfästet och flaxar ut i fyrkantiga klichéer. Men Biers formmässiga våghalsighet är beundransvärd. Hon blandar och ger, folkhemsk vardagsrealism mot magisk realism kryddad med speedade drömsekvenser.

Rune är en avlägsen manlig släkting till Gardells romangestalt Fru Björk, med samma behov av förlösning och frigörelse. Pensionat Oskar handlar till syvende och sist om att våga bryta upp, förverkliga sig själv, plocka fram och damma av nedpackade drömmar. Men filmen ger knappast någon idealiserad bild av uppbrottet. Gardell är tillräckligt mycket realist för att inse att det kostar på att bryta invanda mönster - att allting har ett pris. Ingenting är riktigt säkert - varken för Rune, Gunnel eller för oss andra - utom att man aldrig blir riktigt nöjd. Facit får man ju inte förrän det är för sent."

Jan Aghed, SDS: "Men filmen själv är fången i en trist avsaknad av stilkänsla och berättarteknisk samstämmighet. Den börjar som en 50-talskomedi med Stig Järrel och Sickan Carlsson. In i denna flyttar efter hand Pang i bygget med Zandén som John Cleese och Hirdwall som en påfrestande pensionatskrumelur. Därefter blir neuroser och aggressioner à la Lars Norén mer och mer framträdande, samtidigt som de alterneras med den manliga partens invigning i sitt rätta driftliv, innan alltihop utmynnar i en frigörelse med nattstånden symbolik serverad bland passande gotländska raukar.

Stina Ekblad ägnar sig åt groteskt överspel och Loa Falkman ser desorienterad ut - bara ett skådespelargeni skulle kunna hålla ihop hans roll i denna spretande berättarform - medan bildregin sällan höjer sig över de visuella plattityderna i TV:s standarddramatik. Kort sagt, ännu en medioker produkt från Filminstitutets konsulenter & Co."

Elisabeth Sörenson, SvD: "Det är en bra historia. Inte omöjlig som film - men svår med sina många disparata tonlägen. Till ett pensionat kommer människor som inte har någonting gemensamt - en rad mer eller mindre aparta solister om man så vill; men regissören måste föra in dem i historien, så att de känns självklara i ett sammanhang - och det gör egentligen bara väninnorna Evelyn och Hjördis, pensionatets stamgäster spelade av Sif Ruud och Ghita Nørby. 'Homosexuella?' undrar ett högljutt familjebarn. 'Bara lite', lugnar Sif Ruud och går rakt i mål med den enda replik i filmen som utlöser ett spontant leende. Susanne Bier har alltså vissa problem med helheten - och joxar med diverse symbolbråte. Dock 'köper' i varje fall jag den mer storartade frigörelsesymboliken i slutsekvenserna; ska det lyfta mot rövardramatik så ska det. Susanne Bier räds varken eld eller vatten."

Lars Lindström, Expr: "Jonas Gardells inflytande över Pensionat Oskar är mycket starkt, på gott och ont. Hans manus är originellt och begåvat, och det äger en passion som vi känner igen från allt han gör.

Min invändning är att vi hör Gardells röst överallt, hans personliga uttryckssätt formar repliker så till den grad att människorna tappar en del av sin egen profil.

Det är synd på en bra film."

Jan-Olov Andersson, AB: "Som satir över borgerligt radhusliv och semesterfirande är den lysande. Till det bidrar inte minst de karamellfärgade kläderna (Anne Mai Mikhelson), den medvetet smaklösa scenografin (Eva Norén) och det suggestiva fotot (Kjell Lagerroos). Som homosexuell kärlekshistoria övertygar den inte lika mycket. Falkman vacklar i sin roll och är ibland lite väl fjollig. Som om han lånat drag av Jonas Gardell i hans scenshower. Norrthon ser väl bra ut, antar jag, men gör inte mycket mer än ler in i kameran.

Och Gardell må ha skrivit bra kvinnoroller till teatern, men det är enbart Stina Ekblads genialitet, hennes värme i känsliga scener, hennes komiska tajming i raseriutbrotten, som gör att hennes kalla karriärkvinna till sist blir den enda man bryr sig om hur det går för.

Jag tycker om Pensionat Oskar, men önskar jag kunde tycka ännu mer om den. Och slutet är fegt."

Sven E Olsson, Arbetet: "Pensionat Oskar är skriven av Jonas Gardell och regisserad av Susanne Bier, och jag vet inte vem som är mest skyldig till allt det som jag inte gillar i deras film.

Båda har nämligen odlat överdriften och låtit den bli den dramaturgiska och estetiska motorn för filmens idékamp mellan rigiditet och frihet, mellan rädslor och kärlek, mellan det förnekande och det utlevda.

Det gör ofta gestalterna till karikatyrer, situationerna ansträngt pekpinneartade, relationerna övertydliga och försöken till komik ganska flåsiga. Den som till äventyrs ändå inte fattat den så kallade vitsen med det som händer Rune får sensmoralen repeterad några gånger i en svulstigt litterär dialog.

Dock har Loa Falkman lyckats väl med sin ömkansvärde medelåldring, liksom Ingvar Hirdwall i en precist ditsatt biroll. Och Gardells uppskruvade iakttagelser om det helvete som stundom kan pyra i det vi kallar familjeidyll är ganska underhållande ruggiga i sin träffsäkerhet två eller tre gånger.

Men annars är det snarare forcerat budskapligt än skapligt roande eller oroande."

Kommentar Svensk filmografi

Den danska regissören Susanne Bier (f 1960) fick sin filmregiutbildning vid Den Danske Filmskole i Köpenhamn, men har även studerat vid Bezalet Academy of Arts & Design i Jerusalem och arkitektur i London. Hon långfilmsdebuterade med Freud flyttar hemifrån (1991/17), som var en stor kritiker- och publikframgång och erhöll flera internationella festivalpriser. Hon har därefter gjort novellfilmen Brevet till Jonas, TV-pjäsen Luischen-ballade for en lille pige samt den dansksvenska långfilmen 'Taxi till Portugal' (1994/23).

Den 20 december 1993 beslutade Filminstitutet att Pensionat Oskar skulle få ekonomiskt stöd. Filmen hade en budget på 13 Mkr, och spelades in under sommaren 1994 (med början i mitten av maj) i Stockholm och på södra Gotland, närmare bestämt Holmhällar.

Jonas Gardell (f 1963) långfilmsdebuterade som manusförfattare med Pensionat Oskar. Han hade tidigare arbetat för SVT Kanal 1 Drama med bl a pjäsen Ömhet (1989) och TV-serien och filmen En komikers uppväxt (TV-sänd i tre delar 1992, långfilmsversion för TV 1993). Det var även första gången han skrev om en medelålders man efter att ofta ha skildrat medelålders kvinnors inre liv. Gardell har hämtat filmtiteln från ett autentiskt pensionat i Karlshamn, där han tog in en gång för att vila upp sig efter succén med konserthusshowerna 1991 och med 'En komikers uppväxt'.

Jonas Gardells brorson Linus Gardell (f 1982) filmdebuterade som Kalle Runeberg.

Filmen väckte ingen stor debatt på grund av sitt homosexuella tema, men under Kulan på kultursidan i Expressen den 20.3.1995 irriterade sig Helena von Zweigbergk över en del recensenters språkbruk: "Spärrarna har släppt för en del manliga heterosexuella journalister. Nu tillåts de i ett slags nybrutal anda att peka ut 'bögar' till skillnad från resten av mänskligheten i en förringande ton, som om en homosexuell konstnärs alster skulle vara av mindre vikt och på intet sätt av allmänmänsklig karaktär." Som exempel citerar hon bl a inledningen till Aftonbladets Jan-Olov Anderssons recension: "Den har kallats för 'bögfilmen'. Och visst, Jonas Gardell har skrivit manus och det handlar om en gift familjefar som tvivlar på sin sexuella läggning." Hon ställer då frågorna: "Av vem har filmen kallats 'bögfilm', innan den ens har nått sin publik? Av filmbolaget? Av de journalister som fått se den på förhand? Eller av Jan-Olov Andersson själv? Är inte detta snarare att mynta ett epitet än att återge ett? Och i vilket syfte då?"

Jonas Gardell fick en Guldbagge för bästa manuskript och Loa Falkman guldbaggebelönades för bästa manliga huvudroll.

Inspelning

Sverige 1994-05 1994
Stockholm
Holmhällar Gotland, södra

Visningar

Sverigepremiär 1995-03-03 Aveny Göteborg Sverige 99 min
1995-03-03 Downtown Malmö Sverige 99 min
1995-03-03 Filmstaden Stockholm Sverige 99 min
1995-03-03 Saga 1 Stockholm Sverige 99 min
TV-visning 1997-05-18 SVT1 Sverige 95 min
1998-07-21 SVT2 Sverige 95 min
2000-07-19 SVT2 Sverige 95 min
2003-05-29 SVT1 Sverige 95 min
Videorelease 1995-09 Sverige 95 min
Dvd-release 2008-08-06 Sverige

Musikstycken

Originaltitel Vad jag sökte, vad jag fann
Kompositör Johan Söderqvist
Textförfattare Jonas Gardell


Utmärkelser

Guldbagge Stockholm 1996 Bästa skådespelare Loa Falkman
Stockholm 1996 Bästa kvinnliga biroll Sif Ruud (för denna film och i Stora och små män)
Stockholm 1996 Bästa manuskript Jonas Gardell
Guldbaggenominerad Stockholm 1996 Bästa skådespelerska Stina Ekblad
Stockholm 1996 Bästa film
Fédération Int'l de la Presse Cinématographique Montreal 1995

Ämnesord

DK Drama
DK Kärlek
DK Relationer, Samliv

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2698


Typ Kopia
Bredd 35 mm


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm


Typ Slutmix
Bredd 17,5 mm


Typ Videokopia analog
Bredd Betacam SP (PAL)


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel jonas gardells PENSIONAT OSKAR av susanne bier


Bestånd Manuskript

Typ Inspelningsmanus
Manustitel Pensionat Oskar av Jonas Gardell. 1994-03-15.
Omfång 135 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Pensionat Oskar. Manus: Jonas Gardell. Regi: Susanne Bier. Inspelningsmanus 94-05-01.
Omfång 222 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Pensionat Oskar av Jonas Gardell. Ver. 2. Nov. 92.
Omfång 84 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Ver. 2. 931208.
Omfång 111 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Pensionat Oskar av Jonas Gardell. Fullständigt manus. Juni 1993.
Omfång 98 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Pensionat Oskar. Versionering. Like it never was before.
Omfång 63 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel Pensionat Oskar. Dialoglista. 19950220.
Omfång 127 s.
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper 3
Färg papper 6
Bakombild papper 3
Dia 5
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Engelska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?