Grundfakta

Media (1 st)

Originaltitel Jägarna
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Producent
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Utmärkelser
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1996-01-31

Medverkande

Rolf Lassgård
Erik Bäckström, kriminalassistent

Lennart Jähkel
Leif Bäckström, Eriks bror

Jarmo Mäkinen
Tomme Harela

Visa alla medverkande

Handling

Norrbotten. Det är sommar. Stockholmspolisen Erik Bäckström återvänder för första gången på tjugo år till sin födelseort i Norrbottens inland. Han kommer lite sent till sin far Axels...

Visa hela handlingen

Press

Recensenterna strödde mycket berömmande ord över Jägarna. Regi, foto, skådespelare (främst Rolf Lassgård och Lennart Jähkel), musik, ja så gott som allt ansågs vara ypperligt i denna...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Videotitel i Sverige
Översatt titel

Filmteam

Regi
Manus
Producent
Produktionsledare
Foto
Musik
Scenograf
Klippning
Ljudtekniker
Regiassistent
Scripta
Specialeffekter
Verkställande producent
Inspelningsledare
Produktionsassistent
Inspelningsassistent
Produktionsekonom
Produktionssekreterare
Pressinformation
Filmkonsulent
B-foto
C-foto
Stillbildsfoto
Steadicamoperatör
Elektriker
Elassistent
Passare
Passarassistent
Ljussättare
Negativklippning
Optisk printer
Orkester
Dirigent
Exekutör
Musiktekniker
Musikkonsult
Scenografiassistent
Snickare
Dekormålare
Rekvisita
Rekvisitaassistent
Attributör
Kläder
Sömmerska
Maskör
Chaufför
Byggledare
Klädassistent
Maskörassistent
Klippassistent
Ljudläggning
Synkläggning
Mixning
Praktikant
Grafisk design
Övrig medarbetare
Tack till

Medverkande

Rolf Lassgård Erik Bäckström, kriminalassistent
Lennart Jähkel Leif Bäckström, Eriks bror (sångröst: Jesper Kemi)
Jarmo Mäkinen Tomme Harela
Tomas Norström Ove
Thomas Hedengran Stig
Göran Forsmark Håkan
Rolf Degerlund Eilert
Editha Domingo Nena, servitris på Raimos bar
Helena Bergström Anna Sivertsson, åklagare
Helén Söderqvist-Henriksson Britt Harela, Tommes fru
Roland Hedlund Lasse Bengtsson, kriminalassistent
Ove Tjernberg Gunnar Söderberg, journalist på Kuriren
Åke Lindman Åke Zetterlund, polismästaren
Harry Nyman Raimo, pubägaren
Alf Nilsson bouppteckningsman
Sven Bergman reporter
Rutger Nilson kommunstyrelsen ordföranden
Folke Asplund Gustav, talare vid begravningen
Sara Arnia Oves mor
Lars Lindström länspolischef
Peter Perski rysk bärplockare
Petra Brylander rysk bärplockare
Jarl Lindblad läkare
Lars Guttorm Blind Per-Ola Blind
Jesper Kemi Leifs sångröst

Bolag

Produktionsbolag Spice Filmproduktion AB (i samarbete med)
TV4 Nordisk Television AB
Sandrew Film AB
FilmhusAteljéerna AB
FilmTeknik AB
TV 1000 Sverige AB
Spice Filmfinans KB
Produktionsstöd Stiftelsen Svenska Filminstitutet
Distributör i Sverige (35 mm) Sonet Film AB 1996
Distributör i Sverige (hyrvideo) (fysisk) Sonet Film AB 1996
Distributör i Sverige (köpvideo) Sonet Film AB 1996
Distributör i Sverige (DVD) SF Home Entertainment 2008
SF Home Entertainment 2009
Laboratorium FilmTeknik AB
Mixning Europa Studios AB
Övrigt bolag Tone-Studios Mosfilm (musikinspelningsstudio)
Transwede Airways (tack till)
Toyota Autoimport (tack till)
Svenska Statoil AB (tack till)
Polarbröd AB (tack till)
Hotel Storforsen (tack till)
Motorola AB (tack till)
Telia AB (tack till)
Älvsbyns kommun (tack till)
Falcon Bryggerier (tack till)
Allied Domcq Spirita & Wine (tack till)
Biljardexperten AB (tack till)
Honda Sportmanship AB (tack till)
HP Flügger AB (tack till)
Försvarets materielverk (tack till FMV-PROV RFN)
AB Ingemar Nilsson (tack till)
Stiftelsen Oanade krafter (tack till)
Hotell Sparta (tack till)
Haglöfs Scandinavia AB (tack till)
AB Ur&Penn (tack till i Luleå)
AB Urfabriken Svängsta (tack till)
Gårdings Järn & Färg (tack till)
Arvidsjaur slakteri (tack till)
ICA-Hallen i Älvsbyn (tack till)
Pitedalens sparbank (tack till)
BD Automater (tack till)
Udtja Sameby (tack till)
Forum Älvsbyn (tack till)
AMU-gruppen Norr AB (tack till)
Forsells Kemitjänst (tack till)
Arbetsförmedlingen i Älvsbyn (tack till)
Pitedalens Busstrafik (tack till)
Aimpoint (tack till)
Vapentjänst AB (tack till)
Kulturarbetsförmedlingen i Norrbotten (tack till)
Varbetger (tack till)
K 4 Arvidsjaur (tack till)
Assi Domän Timber (tack till)

Handling

Norrbotten. Det är sommar. Stockholmspolisen Erik Bäckström återvänder för första gången på tjugo år till sin födelseort i Norrbottens inland. Han kommer lite sent till sin far Axels begravning men får ett varmt välkomnande av sin lillebror Leif och de andra barndomsvännerna. Han är populär i hemorten sedan han för en tid sedan dödat en bankrånare vid en eldstrid, och begravningsgästerna får honom att motvilligt visa ärren efter sina skottskador. Han vill helst inte tala om händelsen.

Efter det att gästerna gått hem meddelar Erik sin bror att han gärna vill återvända till hembyn. Han är skild, barnen är vuxna, och han är trött på att ingen bryr sig om någonting i Stockholm. Dessutom finns det en tjänst ledig som kriminalassistent på orten.

Erik får tjänsten och flyttar hem till sin bror på föräldrarnas gamla bondgård. Första arbetsdagen följer han med kollegan Lasse Bengtsson för att följa upp den senare tidens många rapporter om tjuvskytte av ren. I bilen läser han hur en av samerna, Per-Ola Blind, uttalar sig i lokaltidningen Kuriren och ironiserar över polisens ointresse för att göra ordentliga utredningar om tjuvjakten. Väl ute på tjuvskyttarnas senaste slaktplats vill Erik gå till botten med affären och säkra spår från förövarna, men Bengtsson visar bara ett förstrött intresse och antyder att samerna kanske slaktat renarna själva. De åker till stationen och skriver en rutinmässig rapport.

Under en fiskeutflykt med sin evige ungkarl till bror, försöker Erik trevande återuppta vänskapen efter många år. De pratar om sin tyranniske far och om hur Leif trots sin sångtalang på grund av fadern aldrig gavs chansen att pröva en operakarriär utan i stället fick nöja sig med att sjunga i kyrkokören. Men när Erik börjar dra upp sina skuldkänslor för att han tidigt lämnade hemmet och inte längre kunde skydda sin bror mot faderns många våldsutbrott, klipper Leif snabbt av med att han aldrig tagit skada av stryk.

Erik har nu börjat intressera sig för tjuvjakten och han har upptäckt att det under det senaste året kommit in en mängd rapporter om slaktplatser i skogen som inte gått till utredning. När han pratar om saken med Bengtsson ser denne förvånad ut över antalet rapporter men förefaller, liksom tidigare, inte särskilt intresserad. Ute på ett arbetspass hör de skott från en skogsväg och kör in. De möter Leifs jaktlag -Tomme, Eilert, Håkan och Stig - som påstår att de bara skjutit in några nya gevär och spanat efter tjuvskyttar inför den annalkande älgjakten. När Erik undrar hur de kan vara lediga mitt på dagen, får han veta att de alla antingen är arbetslösa eller sjukskrivna.

På kvällen utanför Raimos bar träffar Erik jaktlaget igen tillsammans med sin bror. Håkan skryter med sin nya, dyra bil, och Leif förklarar i smyg för Erik att Håkan fuskat med skatten för att få råd. Men Erik börjar under kvällen på baren misstänka att det är Leifs jaktlag som ligger bakom de många illegala tjuvskytterapporterna och att de tjänar stora pengar på sin jakt. Han visar ett knivblad han hittat på den senaste brottsplatsen och kräver att Tomme ska visa sin slaktkniv. Stämningen blir hotfull, men Tommes kniv är intakt och Erik går därifrån. På parkeringen undersöker han Tommes bil och finner dyrbara gevär med mörkersikten och ljuddämpare. Det visar sig att Tomme inte har licens på vapnen, och de tas efter anmälan av Erik i beslag av polisen och lämnas till destruktion.

Hemma på gården börjar vänskapen mellan Erik och Leif vittra sönder. Leif super friskt och skickar in kontaktannonser men uttalar bara förakt för de kvinnor som svarar. Han visar dessutom tecken på en sjuklig känslokyla, bland annat då han skjuter sin jakthund bara därför att den irriterat honom.

Erik har tagit in en värderingsman för att få fadersarvet skiftat mellan sig och brodern, och får reda på att ingenting återstår av faderns tidigare omfattande skogsmarker. Leif har sålt av allting de sista åren, då fadern var senil. Upptäckten leder till ett våldsamt gräl mellan bröderna. Ursinnig säger Leif att han snarast ska skaffa fram 200.000 för att köpa ut Erik och sedan be denne dra åt helvete.

En ny slaktplats hittas. Polismästare Åke Zetterlund bestämmer sig för att göra något drastiskt. Han kallar till ett stormöte på Folkets Hus för alla ortens jägare. Dit kommer också Kurirens journalist Söderberg, som till jägarnas burop påstår att tjuvjakten är organiserad, har pågått i många år och kostat samhället 100.000-tals kronor. Mötet utmynnar i ett allmänt stöd åt ett förslag att anslå 20.000 kronor av kommunala medel till den som lämnar upplysningar som leder till att gärningsmännen grips.

Samtidigt har Erik kartlagt den senaste tidens slaktplatser och funnit att de bildar en cirkel kring ett gammalt militärlager som används av hemvärnet och där älg brukar styckas under jaktsäsongen. Han bryter sig in i huset och ser en mängd renkroppar hänga färdiga för transport, men tas på bar gärning av jaktlaget och slås medvetslös.

När han vaknar till är alla djurkroppar försvunna. Erik minns att Tomme hade sitt gamla jaktgevär i handen, det som skulle vara förstört hos polisen. Han misstänker därför att poliser är inblandade, men då han saknar konkret bevismaterial söker han upp Söderberg för att få massmediauppmärksamhet kring denna nya ledtråd.

Uppmärksamheten blir stor och länspolismästaren lovar grundlig utredning om eventuell brottslighet och skickar åklagare Anna Sivertson till orten. Inte heller hennes undersökning ger några direkta bevis, men även hon misstänker snart jaktlaget för omfattande tjuvjakt. Hemma hos Tomme hittar Erik slutligen ett av de gevär som skulle ha destruerats hos polisen. Bengtsson, som hade ansvaret för förstörelsen, avstängs från sin tjänst under utredningen.

Erik har emellertid gjort sig så impopulär på bygden att jaktlaget kan slå sönder hans bil mitt på dagen inne i byn utan att något vittne finns till händelsen. Och han söks upp av den filippinska servitrisen Nena från Raimos bar som berättar att han inte längre är välkommen som gäst. Nena visar dock sitt tycke för Erik och hon följer med honom hem över natten.

Men Leif demonstrerar högljutt sitt missnöje med det gryende kärleksförhållandet. Han smädar Nena med rasistiska glåpord och kallar henne hora. Erik slår ner honom. När Erik är inne i stan för att motta kommunens pris som "Årets hemvändare" passar Leif och jaktlaget på att våldta Nena, och när Erik kommer hem igen är hon borta. Han hör en rapport om ett kvinnolik som hittats och tror först att det är Nena, men det visar sig vara en rysk bärplockare som han tidigare träffat i skogen och som vi tidigare sett Leif döda efter det att Tomme av misstag råkat skjuta ihjäl hennes man.

Intill mordplatsen - uppe på ett jakttorn - hittar Erik träflisor och minns att den förståndshandikappade Ove brukar sitta där och snida gevärskolvar åt jaktlaget. Han söker upp Ove, som trots sin rädsla erkänner att han varit vittne till dubbelmordet och att Leif mördat ryskan. Polisen hittar också ryskans man, sänkt i sin bil i den närliggande sjön, på den plats Ove angett. Erik söker upp sin bror, som slänger åt honom 200.000 för arvet. Om morden vill han inte prata. Senare hemma hos Bengtsson får Leif reda på att det är Ove som är angivaren. Morgonen därpå kommer jaktlaget hem till Ove och tar med denne på en jakttur i skogen. När Erik kommer hem till Ove får han reda på vad som hänt och beger sig iväg för att leta tillsammans med Anna Sivertson.

Han lyckas snart få upp spåret på Ove, men kommer fram först efter det att alla i jaktlaget satt en kula i denne. Förkrossad berättar Erik för Leif att han just uppdagat att Ove var deras halvbror, men vid förhören i polishuset säger Leif kyligt att det inte finns några bevis för vem som sköt den dödande kulan och att ingen således kan fällas för mordet. Åklagaren tvingas erkänna att han har rätt och släpper de arresterade männen. Nu är det emellertid medlemmarna i jaktlaget som blir utfrysta i byn och portade på Raimos bar.

Erik har också ett trumfkort kvar - ett kulfragment som hittats i ryggen på den ryske bärplockaren och som kan identifiera mordvapnet. Han använder sig av Bengtsson som, för att återfå sitt arbete, låtsas skvallra för Tomme om polisens nya bevis.

Erik och Bengtsson följer efter Tomme ut till huset i skogen och ser denne plocka fram sitt jaktgevär ur ett lönnrum i väggen. Efter ett våldsamt slagsmål övermannar Erik till slut Tomme, och denne berättar hur dubbelmordet gick till inför både Anna Sivertson och polismästaren Åke Zetterlund.

Hemma på gården finner Erik sin bror redlöst berusad, men lyckas inte få honom att låta sig arresteras. Leif vill ha en timme på sig att själv komma in till polishuset i byn, något Erik efter tvekan går med på. Erik kör iväg. Bara efter några meter stannar han, då han ser hur gården eldhärjas och sprängs i bitar av en våldsam explosion.

En tid senare begravs Ove och Leif samtidigt och får en gravplats vid sidan av varandra. På väg ut ur kyrkan möter Erik Åke Zetterlund, som välkomnar honom tillbaka till arbetet följande måndag.

Censur / granskning

Censurnummer 133728
Datum 1996-01-17
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Originallängd 3226 meter


Tekniska fakta

Bildformat 2.35:1
Ljudsystem Dolby Stereo
Färgsystem Eastman Color
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 3226 meter
Längd i minuter 118 min
Akter 6 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Recensenterna strödde mycket berömmande ord över Jägarna. Regi, foto, skådespelare (främst Rolf Lassgård och Lennart Jähkel), musik, ja så gott som allt ansågs vara ypperligt i denna Kjell Sundvalls tredje biograflångfilm och den första sedan I lagens namn (1986/18). Det blev mycket tal om norrländsk västernfilm och Rolf Lassgård som den ensamme sheriffen i Norrbotten County. Kritiken sköt mest in sig på filmens kantring till det schablonartade i skildringen av de tjuvjagande norrlänningarna, framför allt i filmens andra halva. Och en del onödiga utvikningar tycktes de flesta recensenterna vara överens om att filmen kunde klara sig utan, t ex scenerna med Helena Bergströms åklagare och Editha Domingos filippinska bartender, roller som föreföll överflödiga för berättelsen.

Elisabeth Sörenson, SvD: "Här är förankringen i en bygd lika trovärdig som i Lyckans ost [1983/20], fast koloriten blivit starkare och mustigare. Som berättelsen. Det brister aldrig i korrespondenserna mellan landskap (foto Kjell Lagerroos), 'story', och musik (Björn J:son Lindh). Just i förmågan att berätta så att man tycker sig kunna följa rottrådarna ner i landskapet tycker jag att Kjell Sundvall, när han gör filmer från sina hemtrakter, påminner om några av de stora italienarna: Francesco Rosi när han förlägger handlingen till sitt Syditalien, Ermanno Olmi när han gör Träskoträdet [1978] och varför inte den Bertolucci som gjorde 1900 [1976].

Om Sundvall på en viss punkt hejdat actionflödet för att med större envishet hålla fast vid och undersöka den ruffel- och båghistoria som så storartat inleder filmen, hade Jägarna kunnat skjuta sig rakt in i samhällsrötan; det handlar ju i grunden om ett fenomen som har motsvarigheter litet varstans i 1900-talets Sverige. Emellertid tycks Kjell Sundvalls ambition ha varit att göra en proffsig svensk actionfilm - och visst; det har han gjort kraftfullt och säkert. Duktigt är det. Men även när det gäller actiongenren är det nog så att 'less is more'.

Tjuvjakt är en hantering som inte tål några vittnen; i dess spår följer i värsta fall diverse ruskigheter - men Sundvall staplar dem. När han så lägger in en gruppvåldtäkt sänker han sin film flera snäpp eftersom den scenen saknar motivering: att han berättar om en mansvärld utan nåd har vi redan klart för oss. Men det lär ju finnas grader även i helvetet och någon strimma av mänsklighet kunde man väl tänka sig även hos ett gäng skitstövlar. Det skulle öka trovärdigheten - utan att förta kraften i den eftersträvade underhållningen. Dock tycks Lennart Jähkel i den slemmigaste rollen hushålla utefter en mot galenskap fallande skala. Tomas Norström vandrar sin väg och tecknar liksom obekymrad om actionambitionerna ett känsligt porträtt av den efterblivne Ove. Och Lassgårds polis som bryr sig är ingen entydig röjare i rötan."

Mats Johnson, GP: "Jämte de storslagna scenerierna från de fria viddernas Norrbotten är Rolf Lassgård Jägarnas främsta tillgång. Han assisteras väl av Lennart Jähkel som den labile Leif och Roland Hedlunds konspirerande kriminalare. Kjell Sundvalls drivet berättade film fungerar utmärkt som spänningsstegrare. Efter den sömniga Sommarmord och det europeiska mischmasch den nya Sjöwall-Wahlöö-filmen utgjorde är det glädjande med en svensk regissör som förmår utnyttja thrillergenrens möjligheter. Redan den suggestiva prologen, en bestialisk renslakt ackompanjerad av stillsamt vacker musik (ett kontrastgrepp Sundvall återanvänder i en av de sista scenerna) lovar gott. Han etablerar snabbt konflikterna, de karga miljöerna och människorna för att sedan gå på djupet.

Jägarna utvecklas efter hand till en tragedi, av närmast grekiskt snitt, mellan två bröder vilkas liv präglats av en dominerande fader som uppfostrat sönerna med livremmen. Men när Kjell Sundvall börjar psykologisera tappar filmen styrfart. Det är lätt att reta sig på att persongalleriet, vid sidan av huvudpersonerna, är så karikerat. Tjuvskyttarna verkar hämtade ur Den sista färden [1972] och kvinnoporträtten är genomgående ytliga. Till exempel har Helena Bergström tilldelats en minimal och för handlingen helt meningslös roll som åklagare. Ändå svarar Sundvall för den bästa svenska thrillern som gjorts på länge. Man har definitivt inte långtråkigt när dramat spelas upp och filmen besitter ofta en visuell kraft som det är svårt att värja sig mot."

Jens Peterson, AB: "Första halvan av filmen är mycket bra. Sedan tappar både rollfigurerna och regissören greppet. Uppladdningen är spännande och tät, urladdningen blir grabbig och våldsam. En våldtäkt, kurragömmalek i mörkret, slagsmål modell TV-deckare. Intrigen har några luckor, med en kvinnlig biroll som mycket plötsligt får stor betydelse, men lika hastigt försvinner ur handlingen. Rolf Lassgård, Sveriges ständige filmpolis, är bra i huvudrollen och matchas skickligt av Lennart Jähkel som får ett stort genombrott som hans vidrige bror. Han är bara en del i det färgstarka gänget sluskar. Helena Bergström har en liten biroll som åklagare och får aldrig tid att ge en personlighet åt henne. Det är en mycket manlig värld, actionfilmens karga macholandskap. Det som börjar kusligt slutar i klyschor, till sist nästan skrattretande sådana. En svensk vilda västernfilm - på gott och ont."

Kommentar Svensk filmografi

Det blev en del debattartiklar om filmens bild av norrlänningen och livet i "vilda" Norrbotten. ABs söndagsbilaga 7.4.1996 påstod sig ha hittat förebilden i den s k Kalixhärvan 1983. Huvudmannen i denna hävdade i en intervju i tidningen att han några år efter händelsen gett Kjell Sundvall många detaljer från härvan, detaljer som sedan återfinns i Jägarna. Kjell Sundvall (f 1953), själv uppvuxen i Älvsbyn där filmen spelades in, berättade i en intervju i DN 28.1.1996 att han burit på idén till filmen i tio år, och i en uppföljningsartikel till debatten kring filmens norrlandsbild i AB 7.2.1996 gick han i svaromål:

"KS: Jag tycker det är löjligt. Jag hade premiär i Älvsbyn förra veckan och jag har alla tänderna kvar efter den natten. Jag var hemma hos folk och drack brännvin och jag var hemma hos jägare som tyckte 'helvete Sundvall vilken bra film du gjort'. En kom med en femlitersdunk hembränt på morgonen efteråt också. Och fem liter hembränt i Älvsbyn är som fem plus i Aftonbladet. Eller bättre.

AB: Men det är ingen vacker bild du ger...

KS: Vissa säger att 'varför inte göra en trevlig film om Norrbotten'. Visst kan jag göra en trevlig film om Pajala Lionsförening utan motsättningar, men guuud så tråkigt.

AB: Men du stadfäster ju bilden av norrbottningen som dricker hembränt och klär sig i skogskläder?

KS: Men det är ju så! Jag har naturliga förebilder till det mesta i filmen. Thailändskan till exempel, jag kan peka ut stället där hon bodde. Och jag känner han som sköt hunden sin. På riktigt. Och jag har varit med massor med gånger då vi har festat och man kommer dit dagen därpå och det hänger ett par renar i ladugården. Och killarna ligger och sover i jaktkläder med bössorna i köket. Och man har druckit sprit ur Pet-flaskor. Och man har kört bil i fyllan. Och skjutit från bilen. Det är delvis så i Norrbotten.

AB: Skulle det vara specifikt för Norrbotten? Skulle det inte lika gärna kunna utspela sig i vilken del av Sverige som helst?

KS: Ja, Värmland, Jämtland, Dalarna... Utom i Skåne för där har dom bara adlig fasanjakt. Problematiken är inte alls norrbottnisk. Jag har velat göra en helvetes spännande och otäck film som kan konkurrera med amerikansk film. Att publiken ska lämna salongen som om de hade fått en blyspark i magen.

AB: Och då måste man ta i, som du gjort. För du har ju dragit det långt...

KS: Javisst, så är det. Jag har dragit det så långt det går. Med mord och våldtäkter. Och de historierna har ju bara hänt i min fantasi, men grunderna finns där.

AB: Känner du så här inför Norrbotten? Att det är ett rufflande och ett eländes elände?

KS: Nej, jag trivs ju väldigt bra med de här människorna. Att sitta vid en brasa i närheten av en älv. Jag är jävla stolt över Norrbotten, jag har bott i Stockholm i 20 år, men pratar fortfarande dialekt. Hade någon stockholmare gjort den här filmen på spekulation hade det kunnat bli en nidbild, men jag känner ju tonfallen, jag anser mig ju älska dom här männen, ändå, hur otroligt det än kan låta."

Kjell Sundvall guldbaggebelönades för bästa regi, och Lennart Jähkel erhöll Guldbaggen för bästa manliga biroll.

Inspelning

Älvsbyn Sverige 1995-07-22

Visningar

Stockholmspremiär 1996-02-02 Biopalatset 1 Stockholm Sverige 118 min
1996-02-02 Royal 1 Stockholm Sverige 118 min
Sverigepremiär 1996-01-31 Forum Älvsbyn Sverige 118 min
TV-visning 1998-02-07 TV4 Sverige 113 min
1999-04-03 TV4 Sverige 113 min
1999-10-24 TV3 Sverige 113 min
2000-04-30 TV3 Sverige 113 min
2000-07-28 TV3 Sverige 113 min
2003-01-10 SVT1 Sverige 113 min
2003-10-17 SVT1 Sverige 113 min
2004-01-18 TV3 Sverige 113 min
2005-08-27 TV3 Sverige 113 min
2006-04-01 TV3 Sverige 113 min
Urpremiär 1996-01-31 Forum Älvsbyn Sverige 118 min
Videorelease 1996-11 Sverige 113 min
Dvd-release 2008-04-09 Sverige
TV-visning 2011-04-24 TV4 Sverige
2013-06-28 TV4 Sverige
2017-09-30 TV4 Sverige

Musikstycken

Originaltitel Running in My Walkin' Shoes
Kompositör Sky High
Clas Yngström
Textförfattare Sky High
Clas Yngström


Originaltitel Freddie's Shuffle
Kompositör Sky High
Clas Yngström
Textförfattare Sky High
Clas Yngström


Originaltitel Flower Child
Kompositör Sky High
Clas Yngström
Textförfattare Sky High
Clas Yngström


Originaltitel Evil Eye
Kompositör Sky High
Clas Yngström
Textförfattare Sky High
Clas Yngström


Originaltitel È lucevan le stelle. Ur Tosca
Kompositör Giacomo Puccini (1900)
Textförfattare Giuseppe Giacosa (italiensk text 1900)
Luigi Illica (italiensk text 1900)
Sven Nyblom (svensk text 1904)
Arrangör Cecilia Öhrwall
Sångare Jesper Kemi (dubbar Lennart Jähkel)


Originaltitel Till havs!
Kompositör Gustaf Nordqvist (1922)
Textförfattare Jonatan Reuter
Sångare Jesper Kemi (dubbar Lennart Jähkel)


Originaltitel I Can Jive
Kompositör Dougie Lawton
Caj Högberg
Textförfattare Dougie Lawton
Caj Högberg


Originaltitel Adagio, stråkorkester, op. 11
Kompositör Samuel Barber (1936)


Originaltitel Panis angelicus
Kompositör César Franck (1871)
Sångare Jesper Kemi (dubbar Lennart Jähkel)
Långserud kyrkokör


Originaltitel En vänlig grönskas rika dräkt
Kompositör Waldemar Åhlén (1933)
Textförfattare Carl David af Wirsén (1889)
Sångare Långserud kyrkokör


Utmärkelser

Guldbagge Stockholm 1997 Bästa regi Kjell Sundvall
Stockholm 1997 Bästa manliga biroll Lennart Jähkel
Guldbaggenominerad Stockholm 1997 Bästa skådespelare Rolf Lassgård
Stockholm 1997 Bästa film
Stockholm 1997 Bästa manuskript Kjell Sundvall
Stockholm 1997 Bästa manuskript Björn Carlström
Stockholm 1997 Bästa foto Kjell Lagerroos
Pris Stockholm 1997 Rolf Lassgård (1996 års filmpar - enl. Filmpublicisterna)
Stockholm 1997 Lennart Jähkel (1996 års filmpar - enl. Filmpublicisterna)

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Bredd 35 mm
Längd i meter 3217


Typ Kopia
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm
Längd i meter 3218


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm
Längd i meter 3226


Typ Printmaster
Bredd 17,5 mm


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100


Storlek Mindre än 850 x 400


Bestånd Manuskript

Typ Inspelningsmanus
Manustitel Jägarna. Av Kjell Sundvall i samarbete med Björn Carlström efter en idé av Kjell Sundvall. Version 4. 23 februari 1995.
Omfång 124 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Kött och blod. Grovmanus 1.1 av Kjell Sundvall. November 1993.
Omfång 45 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Jägarna. Av Kjell Sundvall i samarbete med Björn Carlström efter en idé av Kjell Sundvall. Version 3. 29 juli 1994.
Omfång 136 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Jägarna. Manus av Kjell Sundvall & Björm Carlström efter en idé av Kjell Sundvall. Version 7. 13 juli 1995.
Omfång 106 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Jägarna. En thriller av Kjell Sundvall.
Omfång 36 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Jägarna. The hunters.
Omfång 41 s.
Språk Engelska


Bestånd Stillbild

Färg papper SET
Bakombild papper SET
Dia 2
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Engelska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?