Innehållsförteckning

Grundfakta

Media (2 st)

Originaltitel Den vita lejoninnan
Filmtyp TV-film
Regi
Producent
Manus
Förlaga
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1996-11-01

Medverkande

Rolf Lassgård
Kurt Wallander, poliskommisarie

Marius Weyers
Dekker, högerextremist

Basil Appollis
John September, polis i Kapstaden

Tshamano Sebe
Victor Mabasha, lönnmördare

Jesper Christensen
Konovalenko, fd KGB-agent

Björn Granath
Björk, polischef

Visa alla medverkande

Handling

Engelskspråkig voice-over (i översättning): "När president de Klerk insåg att han måste frige Nelson Mandela, som suttit nära trettio år i fängelse, och när fria val ledde till svart...

Visa hela handlingen

Press

Hygglig underhållning, ansåg de flesta. Flera bedömare menade dock att Pelle Berglund visserligen var en driven thrillerregissör, men att han försummade personteckningen. Bertil...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Videotitel i Sverige

Filmteam

Regi
Manus
Producent
Produktionsledare
Foto
Musik
Scenograf
Klippning
Ljudtekniker
Regiassistent
Stuntregi
Scripta
Specialeffekter
Verkställande producent
Ansvarig utgivare
Inspelningsledare
Produktionsassistent
Inspelningsassistent
Produktionsekonom
Produktionssekreterare
Pressinformation
Filmkonsulent
B-foto
C-foto
Stillbildsfoto
Elektriker
Passare
Ljussättare
Negativklippning
Orkester
Musiktekniker
Scenografiassistent
Snickare
Dekormålare
Rekvisita
Attributör
Kläder
Maskör
Byggledare
Klädassistent
B-ljud
Ljudläggning
Mixning
Övrig medarbetare
Tack till

Medverkande

Rolf Lassgård Kurt Wallander, poliskommisarie
Marius Weyers Dekker, högerextremist
Basil Appollis John September, polis i Kapstaden
Tshamano Sebe Victor Mabasha, lönnmördare
Jesper Christensen Konovalenko, fd KGB-agent
Björn Granath Björk, polischef
Ernst Günther Kurts pappa
Sissela Kyle Marie
Siw Erixon Louise Åkerblom, fastighetmäklare
Pontus Gustafsson Robert Åkerblom, hennes man
Charlotte Sieling Baiba, Kurts käresta
Cecilia Zwick Nash Linda, Kurts dotter
Rino Brezina Rykoff, Konovalenkos medbrottsling
Denise Newman Ann, polis i Kapstaden
Diphuo Huma Miranda
Lee-Anne van Rooi Mathilda, Mirandas dotter
Gideon De Wet Wierman
Richard Sseruwagi Sikosi Tsiki, lönnmördare
Åke Jörnfalk Hansson
Boel Larsson Tania, Konovalenkos medbrottsling
Rolf Lydahl Norén
Joakim Narin Martinsson
Frederic Täckström Svedberg
Gunnel Nilsson-Göransson Ebba
Lars-Erik Berenett Sällgren, Säpo-man
Dan Bratt Säpo-man
Reidar Sørensen Christensen
Pelle Höjer Edler
Carina Lidbom Eva
Clas Göran Söllgård läkare
Bo Jonsson kypare
Morgan Alling blomsterbud
Percu Sieff Malan
Graham Clarke poliskollega
Mehboob Bawa taxichaufför
"Sticks" Mdidimba Ngubu
Irene Lekama Martha
Peggy Champion äldre dam
Gilian Vosloo guide
Sylvia Mdunyelwa sångerska
Cyril Ngcukana musiker
Lucas Fato musiker
Stix Mrulebi musiker
Thubuni Jakekile gatumusiker
China Oyira gatumusiker
Similo Jikolo gatumusiker
Kholeho Mosala gatumusiker

Bolag

Produktionsbolag Sveriges Television AB
Sandrew Film AB
Danmarks Radio
Norsk Rikskringkasting
Produktionsstöd Stiftelsen Svenska Filminstitutet
European Script Fund
Rollsättare The Paris Team
Distributör i Sverige (35 mm) Sandrew Film AB 1996
Distributör i Sverige (hyrvideo) (fysisk) Sandrew Film AB 1997
Distributör i Sverige (köpvideo) Sandrew Film AB 1997
Distributör i Sverige (DVD) Sandrew Metronome Distribution Sverige AB 2009
Laboratorium Swelab Filmlaboratoriet AB
Utrustning The Movie Camera Company
Övrigt bolag Filmair
Tack till Aski inredningar
Ystad Konstmuseum
Folksam Auto AB
Selecta Trollhättan

Handling

Engelskspråkig voice-over (i översättning): "När president de Klerk insåg att han måste frige Nelson Mandela, som suttit nära trettio år i fängelse, och när fria val ledde till svart majoritetsstyre, var detta en seger för de flesta i Sydafrika, men för vissa betydde det krig. de Klerk sågs som en förrädare."

Kapstaden, Sydafrika. Den svarte lönnmördaren Mabasha får i uppdrag av Dekker, en känd högerextremist, att utföra ett politiskt mord. Operationen har planerats av Konovalenko, en f d KGB-agent. Vid en konspirativ träff på Godahoppsudden mellan Dekker och Wiermann, från den militära underrättelsetjänsten, bekräftas att man har stöd högt uppifrån för det planerade mordet. "Det måste bli inbördeskrig och framgå att de svarta startade det", avslutar Wiermann mötet. Dekker skuggas hela tiden av den svarte polisen John September.

Skåne. Rykoff, medbrottsling till Konovalenko, har hyrt ett hus på slätten åt Konovalenko och Mabasha. Läget är perfekt. Det är två km till närmsta hus, och det finns ingen trafik.

När Konovalenko och Mabasha avhåller en skjutövning , ser de en bil närma sig med en kvinna vid ratten. Framme vid huset knackar hon på, men ingen öppnar. Då hon får syn på Konovalenko, förklarar hon att hon är fastighetsmäklare och att hon kört vilse. Men ryssen gör processen kort och skjuter brutalt ner henne.

I Ystad sitter hennes man i förhör hos Wallander sedan han anmält henne försvunnen. Spaningarna efter henne sätter i gång.

Ute på slätten sprängs ett hus i luften. I det som finns kvar av huset finner polisen resterna av en rysktillverkad radioanläggning och ett avhugget finger från en svart man.

Sedan Konovalenko meddelat sig med Dekker i Kapstaden, utgår en order att Mabasha måste likvideras. I hans ställe ska man skicka Sikori Tsiki.

Under tiden har Ystad-polisen tagit avtryck av fingret och underrättat Interpol, som snart fastslår att det tillhör en Victor Mabasha, en känd sydafrikansk brottsling.

Ungefär samtidigt hittas den kvinnliga fastighetsmäklarens döda kropp i bagageutrymmet på en bil.

I Kapstaden har September följt Dekker till den svarta Miranda, med vilken han har en dotter. Miranda arbetar emellertid för ANC och har länge, förstulet, kopierat Dekkers dokument och anteckningar för sin organisations räkning.

I Ystad irrar Mabasha runt med sin stympade hand, väl medveten om att han är jagad av Konovalenko. Två Säpo-män infinner sig hos Ystad-polisen och vill ta över utredningen. Wallander lyckas pacificera dem och går sedan med dottern ¿ tillbaka från Afrika ¿ på krogen. Dottern, som ska sova över hos honom, upptäcker från fönstret en gestalt på gatan utanför hans hus. Det är Mabasha. Wallander hämtar in honom.

Mabasha är rädd och vill helst bli häktad. Han ska berätta allt, men först när han är tillbaka i Sydafrika. Så mycket vill han emellertid säga att det var Konovalenko som sköt kvinnan utanför huset: "När han sen frågade om jag ville ha en vit kvinna medan hon fortfarande var varm, då blev det för mycket. Jag attackerade honom, men han övermannade mig och högg av mig fingret. Nu måste han döda mig eftersom han inte vill ha några vittnen."

Tillkallad polis hämtar Mabasha, men på gatan skjuts poliserna ner av Konovalenko som anländer i bil med sina ryska medbrottslingar. Mabasha tar de med sig.

Wallander tar upp jakten som leder ner i industrihamnen. Här ser han hur Mabasha brutalt avrättas. Med ett skott träffar han en av ryssarna, de båda andra, däribland Konovalenko, hinner undan.

I Kapstaden har Miranda dödat Dekker i självförsvar sedan han angripit henne. September får det att se ut som självmord. I gengäld får han tillgång till de kopierade anteckningarna.

Ett fax från September till polisen i Ystad får polischefen Björk att insistera på att Wallander ska bege sig dit. Det behövs, menar han, ett par svenska ögon som kan granska deras material och se vad det kan finnas för svenska anknytningar till varför Mabasha var här. Lösningen finns därnere, säger han.

Kurt Wallander anländer till Kapstaden, träffar September och ser igenom handlingarna och anteckningarna. Vissa datum finns angivna, men inget ger någon mening. Tills Wallander upptäcker en bild av en byggnad som han inte känner igen. En fråga per fax till Sverige ger honom besked: det är rådhuset i Oslo. Och då får datumet 10 december plötsligt mening. Det är dagen för utdelandet av Nobels fredspris till de Klerk och Mandela. Wallander ger sig iväg till Oslo.

Samtidigt ankommer lönnmördaren Tsiki till Köpenhamn. Han hämtas av Konovalenko, och tillsammans tar de sig till Oslo.

På rådhuset tar sig Tsiki in i ett utrymme med lufttrummor och fläktar, varifrån han har klar sikt mot scenen. Utrymmet kollas av vakter, men Tsiki håller sig dold.

Plötsligt kommer Konovalenko in och skjuter Tsiki. Varför dödar du inte de Klerk själv? frågar Tsiki. Det är Mandela det gäller, svarar Konovalenko. Tsiki dör.

Wallander som kontrollerat byggnaden får plötsligt syn på några duvor som skrämda lyfter från en överbyggnad på taket. Han beger sig genast dit, men blir nerslagen av Konovalenko, som kommer undan och flyr i bil. Efter en biljakt som leder till Oslos utkanter, får Konovalenko sladd och kör i diket. Då ställer han sig på vägen och skjuter mot förföljaren. Wallander undgår att bli träffad och kör över honom.

I slutscenen är Wallander tillsammans med dottern som frågar: "Varför stod det ingenting i tidningarna?"

"Det hände ju ingenting", svarar han.

Censur

Censurnummer 134244
Datum 1996-10-16
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Kommentar Aktindelning: 503-458-428-482-503-459


Tekniska fakta

Bildformat 1.85:1
Ljudsystem Dolby Stereo Spectral Recording
Färgsystem Eastman Color
Hastighet 24
Längd i meter 2833 meter
Längd i minuter 103 min


Kommentarer

Pressreaktion Faktablad om film

"/- - -/

Bäst fungerar filmen i svensk miljö. Sydafrikaavsnitten blir ibland lite väl mycket Kalle Blomkvist-deckare, när Wallanders sydafrikanska kollega (Basil Appolis) skuggar skurkarna på ett så generande öppet sätt att han lika gärna kunde haft en basebollkeps med texten "Jag-är-polis" på skallen.

Hantverksmässigt är det annars en snygg produkt, med bra foto (Tony Forsberg) och mycket suggestiv filmmusik (Thomas Lindahl). En OK polisthriller, varken mer eller mindre."

Jan-Olov Andersson i Aftonbladet

"/- - -/

Polisen Wallander, i Rolf Lassgårds massiva gestalt, är numera fullständigt införlivad i den svenska deckartraditionen. En värdig men inte speciellt nyskapande arvtagare till Beck & Co. Detsamma gäller den aktuella filmatiseringen som visserligen är kompetent och mer driven än Berglunds tidigare Mankellfilmatiseringar men som tuffar så sakteliga fram mot en lätt gissad upplösning. Den dramatiska berättelsen drivs fram lika tryggt och utan överraskningar som när Lassgård sitter och munhuggs med sin sturiga gamla farsa (Ernst Günther) på den skånska slätten."

Helena Lindblad i Dagens Nyheter

"/- - -/

Från förr ­ TV-serien "Mördare utan ansikte" och långfilmen "Hundarna i Riga" ­ har Kurt Wallander sina alkoholproblem och sina kärleksbekymmer. Det knökiga förhållandet till pappa bjuder på nya överraskningar.

Vardagstonen garanteras, men det trista privatlivet tillåts inte ta för stor plats.

Rolf Lassgård är som vanligt tung och trygg ­ det välbekanta är än så länge en styrka.

Hans enmansinsats i den dramatiska upplösningen höjer kanske inte trovärdigheten, men verkligheten är ändå så nära. Sydafrikaspåret i Palmeutredningen har banat väg; vi känner igen skurkarna från de senaste veckornas nyhetsrapportering.

"Den vita lejoninnan" ställer sig mitt i flödet av händelser, just där Henning Mankell vill ha henne."

Bernt Eklund i Expressen

"/- - -/

Den vita lejoninnan är som film klart bättre konstruerad än Hundarna i Riga och bjuder i sina bästa stunder på en hel del spänning.

Men allra bäst i serien är fortfarande tv-serien Mördare utan ansikte.

Pelle Berglund kommer uppenbarligen bäst till sin rätt i det längre formatet när han får tid på sig att mejsla ut karaktärer och miljöer."

Jeanette Gentele i Svenska Dagbladet

"/- - -/

Om Pelle Berglund berättar rappt och kunnigt så tycks han däremot sakna begåvning för personinstruktion.

Rolf Lassgård är i och för sig så väl insutten i Wallander-rollen att den är tämligen självgående vid det här laget. Det är samma mjuka tuffhet, samma tafatthet med damerna, samma ruelse och samma whisky. Lassgård gör det han ska utan djupsinniga ambitioner. Detsamma gäller Charlotte Sieling som hans älskade Baiba.

Däremot blir flera andra roller närmast parodiska. Sissela Kyle svär och domderar som polisen Marie. Jesper Christensen är så demonisk och skurkaktig som f d KGB-agenten Konovalenko att man blir full i fniss. Och Lars-Erik Berenett som säpoman är en fånig karikatyr. Många andra figurer att förtiga.

På den punkten har Pelle Berglund åtskilligt att lära av sina amerikanska förebilder."

Bertil Palmqvist i Arbetet

"/- - -/

Alltså är Den vita lejoninnan, med svenska mått mätt, en ovanligt effektiv deckare. Klart bättre än den spretiga Hundarna från Riga. Men flyktigt berättad. Spaningsarbetet, det där tröga nötandet och vridandet på pusselbitar som kan göras så fängslande, skjuts i bakgrunden till förmån för vapenstinn action.

/- - -/"

Anders Hansson i Göteborgs-Posten

"/- - -/

"Fritt efter 'Den vita lejoninnan'", heter det i pressmaterialet. Med det alibit i ryggen har Björkman och Berglund sett sig oförhindrade att sno ihop ett okomplicerat underhållningsraffel, som dessvärre bara är måttligt engagerande, en platt berättad, med tanke på underlaget anmärkningsvärt apolitisk thriller. Planlöshet är väl det ord som bäst sammanfattar bildstil, klippning och rytm; inte minst märkbar i till stor del irrelevanta scener där den utsände yrkesmördaren Victor Mabasha irrar omkring i Ystad med sin stympade hand."

Jan Aghed i Sydsvenskan

Pressreaktion Svensk filmografi

Hygglig underhållning, ansåg de flesta. Flera bedömare menade dock att Pelle Berglund visserligen var en driven thrillerregissör, men att han försummade personteckningen.

Bertil Palmqvist, Arbetet Nyheterna: "[Pelle Berglund] kan hantverket. Han berättar rappt, tar vara på spänningen och får dessutom (med hjälp av fotografen Tony Forsberg) till en hygglig miljöatmosfär. (-)

Om Pelle Berglund berättar rappt och kunnigt så tycks han däremot sakna begåvning för personinstruktion.

Rolf Lassgård är i och för sig så väl insutten i Wallander-rollen att den är tämligen självgående vid det här laget. Det är samma mjuka tuffhet, samma tafatthet med damerna, samma ruelse och samma whisky. Lassgård gör det han ska utan djupsinniga ambitioner. Detsamma gäller Charlotte Sieling som hans älskade Baiba.

Däremot blir flera andra roller närmast parodiska. (-)

På den punkten har Pelle Berglund åtskilligt att lära av sina amerikanska förebilder."

Helena Lindblad, DN: "Polisen Wallander, i Rolf Lassgårds massiva gestalt, är numera fullständigt införlivad i den svenska deckartraditionen. En värdig men inte speciellt nyskapande arvtagare till Beck & Co. Detsamma gäller den aktuella filmatiseringen som visserligen är kompetent och mer driven än Berglunds tidigare Mankellfilmatiseringar men som tuffar så sakteliga fram mot en lätt gissad upplösning. Den dramatiska berättelsen drivs fram lika tryggt och utan överraskningar som när Lassgård sitter och munhuggs med sin sturiga gamla farsa (Ernst Günther) på den skånska slätten."

Jan-Olov Andersson, AB: "Medan TV-serien Mördare utan ansikte (-) var utmärkt, lider (-) långfilmen Hundarna i Riga (-) och den här nya filmen av ungefär samma brister: för att få plats med själva thrillerintrigen på knappt två timmar, måste så mycket av Wallanders personlighet, hans privatliv, hans tankar och känslor, skalas bort, att det som återstår inte riktigt är den Wallander vi är så många som bryr oss om. (-)

Bäst fungerar filmen i svensk miljö. Sydafrikaavsnitten blir ibland lite väl mycket Kalle Blomkvist-deckare, när Wallanders sydafrikanska kollega (Basil Appollis) skuggar skurkarna på ett så generande öppet sätt att han lika gärna kunde haft en basebollkeps med texten 'Jag-är-polis' på skallen.

Hantverksmässigt är det annars en snygg produkt, med bra foto (Tony Forsberg) och mycket suggestiv filmmusik (Thomas Lindahl). En OK polisthriller, varken mer eller mindre."

Jeanette Gentele, SvD: "Den vaga karaktärsteckningen är en genomgående brist i filmen. Person efter person introduceras och försvinner uatn att lämna något spår efter sig. (-) Kontraktsmördaren Mabasha (Tshamano Sebe), som i romanen slits mellan sin lojalitet med de svarta och sitt ord till de vita uppdragsgivarna, kommer aldrig till tals i filmen. Det enda vi får ta del av är hans olika försök att gömma sig på Ystad station.

Även de vita högerextremisterna är i boken splittrade i sina känslor. I filmen antyds detta dramatiskt intressanta stoff men utecklas aldrig. Alla blir fragmentariska bifigurer till Wallander.

Den vita lejoninnan är som film klart bättre konstruerad än Hundarna i Riga och bjuder i sina bästa stunder på en hel del spänning.

Men allra bäst i serien är fortfarande TV-serien Mördare utan ansikte."

Jan Aghed, SDS: "Beslutsamt fullföljer [filmen] sin föresats att reducera förlagans komplicerade och just därför fascinerande handling till en lättfattlig och slätstruken polisthrillerintrig, som inte distraherar publiken med ovidkommande små detaljer. Såsom den för kommissarien traumatiska kidnappingen av hans dotter eller det faktum att det politiska attentatsförsöket i romanens centrum utspelas i Sydafrika. (-)

'Fritt efter'Den vita lejoninnan", heter det i pressmaterialet. Med det alibit i ryggen har Björkman och Berglund sett sig oförhindrade att sno ihop ett okomplicerat underhållningsraffel, som dessvärre bara är måttligt engagerande, en platt berättad, med tanke på underlaget anmärkningsvärt apolitisk thriller. Planlöshet är väl det ord som bäst sammanfattar bildstil, klippning och rytm; inte minst märkbar i till stor del irrelevanta scener där den utsände yrkesmördaren Victor Mabasha irrar omkring i Ystad med sin stympade hand."

Kommentar Svensk filmografi

Den vita lejoninnan var den tredje filmatiseringen av Henning Mankells (f 1948) romaner om poliskommissarien Kurt Wallander efter TV-serien Mördare utan ansikte (1995) och Hundarna i Riga (1995/23), samtliga i regi av Pelle Berglund (f 1939) och med Rolf Lassgård (f 1955) i huvudrollen.

Apropå detta att romanhandlingen stuvats om i filmen, kommenterade Berglund i SvD (29.1.1996) svårigheterna att få fram ett "konsekvent och hållbart manuskript.

- Mankells böcker är introspektiva och svåra att göra om till film. Halva böckerna handlar om Wallanders tankar, om politik och filosofi. Problemet är att gestalta det i handling. Det är svårt att hitta en balans, det får inte bli en deckarhistoria med en föreläsning."

Själv förklarade sig Mankell nöjd med de förändringar som gjorts i bokens handling. "Jag vill bara ha inflytande över [val av] regissör och huvudrollsinnehavare, och det har jag haft. Och om Rolf Lassgård någon gång inte vill fortsätta så blir det inga fler filmer. Det finns en litterär Wallander och en film-Wallander. Fler ska det inte bli." (SvD 29.1.1996)

Några svarta skådespelare rekryterade man inte i Sydafrika. "Här i Sydafrika har de aldrig tillåtits få riktig utbildning, säger Berglund.

Tshamano Sebe, som spelar mördaren Mabasha, hittade man till exempel i Tyskland, där han arbetat med film och teater sedan 1983." (SvD 29.1.1996)

Se även kommentar till Hundarna i Riga (1995/23).

Förlaga

Originaltitel Den vita lejoninnan (Roman)
Författare Henning Mankell


Inspelning

Kapstaden Sydafrika 1996-01
Ystad Skåne Sverige
Oslo Norge
Köpenhamn Danmark

Visningar

Sverigepremiär 1996-11-01 BioPalatset Göteborg Sverige 103 min
1996-11-01 BioPalatset Malmö Sverige 103 min
1996-11-01 BioPalatset Stockholm Sverige 103 min
1996-11-01 Royal Stockholm Sverige 103 min
Videorelease 1997-04 Sverige 99 min
TV-visning 1998-09-19 SVT2 Sverige
Dvd-release 2009-09-18 Sverige

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm


Typ I-band
Bredd DAT


Typ I-band
Bredd Hi8


Typ Printmaster
Bredd 17,5 mm


Typ Printmaster
Bredd DAT


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100


Storlek Mindre än 850 x 400


Bestånd Manuskript

Typ Synopsis
Manustitel Grovmanus till Den vita lejoninnan av Lars Björkman efter Henning Mankells roman med samma namn. 1994.
Omfång 86 s. Inledning och rollista (2 s.) ingår.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Arb.manus 2 till Den vita lejoninnan. Lars Björkman 8 december 1995.
Omfång 84 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Filmmanus till Den vita lejoninnan av Lars Björkman efter Henning Mankells roman med samma namn. 22 december 1995.
Omfång 109 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Filmmanus till Den vita lejoninnan av Lars Björkman efter Henning Mankells roman med samma namn. 1995.
Omfång 216 s. Rollista (1 s.) ingår.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Filmmanus till Den vita lejoninnan av Lars Björkman efter Henning Mankells roman med samma namn. 18 november 1995.
Omfång 136 s. Rollista (1 s.) ingår.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Filmmanus till Den vita lejoninnan av Lars Björkman efter Henning Mankells roman med samma namn. 27 aug. 1995.
Omfång 128 s. Rollista (1 s.) ingår.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Filmmanus till Den vita lejoninnan av Lars Björkman efter Henning Mankells roman med samma namn. 1995.
Omfång 205 s. + 5 s. miljö/situationslista.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Den vita lejoninnan.
Omfång 21 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Den vita lejoninnan. Dialoglista 31/8 1996. Afrikaans etc.
Omfång 16 s.
Språk Flera språk


Typ Dialoglista
Manustitel Dialoglista Den vita lejoninnan. 96-09-25.
Omfång 46 s.
Språk Engelska


Bestånd Stillbild

Färg papper SET
Bakombild papper 3
Dia 2
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Engelska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?