Innehållsförteckning

Andra utgåvor av verket

Grundfakta

Media (2 st)

Originaltitel Att stjäla en tjuv
Filmtyp Långfilm
Regi
Producent
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Tillåten från 7 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1996-12-25

Medverkande

Sif Ruud
Alma, Susannes mormor

Jakob Eklund
Karl Cederlund

Lis Nilheim
Tyra Persén

Visa alla medverkande

Handling

Roger är en misslyckad småtjuv som håller till i Stockholm. Susanna är fastighetsmäklare och på väg att besöka sin gamla mormor Alma, som bor i en eftertraktad bostadsrätt mitt i stan....

Visa hela handlingen

Press

Den manliga delen av storstadskritikerna vände tummen ned för Clas Lindbergs fars, medan den kvinnliga delen mottog filmen i berömmande ordalag. Jan-Olov Andersson, AB:...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Videotitel i Sverige

Filmteam

Regi
Manus
Producent
Produktionsledare
Foto
Musik
Scenograf
Klippning
Ljudtekniker
Regiassistent
Stuntregi
Scripta
Dramaturg
Verkställande producent
Inspelningsledare
Produktionsassistent
Pressinformation
B-foto
Stillbildsfoto
Elektriker
Passare
Ljussättare
Negativklippning
Optisk printer
Orkester
Dirigent
Instrumentalist
Musiktekniker
Scenografiassistent
Dekormålare
Rekvisita
Attributör
Kläder
Maskör
Chaufför
Byggledare
Klädassistent
Ljudläggning
Specialeffekter, ljud
Mixning
Förtexter
Övrig medarbetare

Medverkande

Robert Gustafsson Roger
Tova Magnusson-Norling Susanna
Sif Ruud Alma, Susannes mormor
Jakob Eklund Karl Cederlund
Lis Nilheim Tyra Persén
Ulla-Britt Norrman-Olsson fru Björkum
Vanna Rosenberg Nettan
Sten Ljunggren prästen
Mats Bergman Bärra
Tomas Laustiola Pärra
Carina Johansson Carina Olsdotter
Wallis Grahn Greta Persén, Tyras syster, Karls mor
Willie Andréason major Fahlström
Inga Ålenius fru Fahlström
Jan Sjödin herr Björkum
Tord Peterson luffaren, husägaren
Rikard Johansson banktjänstemannen
Gun Jönsson morsan
Eva Dahlman solarieflicka 1
Agneta Guldberg solarieflicka 2
Per-Erik Bergquist Rogers polare
Bruno Johansson bartendern
Mats Lindblom doktor Scheerer
Lisbet Johnson medlem av husmaffian
Birgitta Härnebo medlem av husmaffian
Maj-Britt Alvarsson medlem av husmaffian
Sören Björkman medlem av husmaffian
Bo Nyrenström medlem av husmaffian
Marita Melcher solarieflicka
Monica Bjurström solarieflicka
Anita Jekic solarieflicka
Kimmo Rajala stuntman
Jouni Kivimäki stuntman

Bolag

Handling

Roger är en misslyckad småtjuv som håller till i Stockholm. Susanna är fastighetsmäklare och på väg att besöka sin gamla mormor Alma, som bor i en eftertraktad bostadsrätt mitt i stan. Roger dyker upp och vill sälja Susanna en bilstereo han just snott.

Porten till huset visar sig vara svåröppnad denna morgon. Roger vill imponera på henne med sina specialkunskaper genom att ta sig in men misslyckas. Medan hon går för att ringa, blir Roger insläppt av Alma, Susannas mormor. Hon berättar om en granne som förvarar pengar under madrassen, ett välkommet tips för Roger.

Roger bryter sig in i en lägenhet som bebos av Nettan. Hon får besök av grannen Tyra och Roger måste gömma sig. Han klantar sig dock och upptäcks av Nettan, som tar honom för en våldtäktsman. Ute i trappan stöter han på den excentriska Carina som tror han är psykoterapeuten hon ringt efter och drar in honom i sin lägenhet. Hon får besök av sin älskare, prästen, och Roger avhåller en seans med dem, innan han kan smita iväg. Susanna vill få iväg Alma till långvården men hindras av de andra hyresgästerna, när Alma skrikande protesterar.

Greta besöker med sonen Karl systern Tyra. Karl går upp på vinden där Nettan hänger tvätt. Hon tror att han är den polis hon alarmerat. I själva verket är han fetischist med damunderkläder som specialitet. Men Nettan får förtroende för honom och dras till honom, och han spelar med i spelet.

Susanna får tag på Roger, lovar honom 5.000 kronor om han spelar hennes fästman inför Alma och tar med honom in till henne. Alma menar sig ha sina hyreshandlingar, som hon måste skriva på för att överlåta lägenheten, i källaren och Susanna och Roger går ner dit. Där är det förspikat. Roger bänder bort bräderna men kan inte forcera låset. Susanna går för att hämta nyckel. Hyresgästerna med ordföranden, major Fahlström, i spetsen kommer ner och låser in Roger i källaren.

Här träffar Roger på hyresvärden som sitter inlåst och varit det i åtskilliga år. Det är hyresgästerna som ställt om det och som sedan grundat en bostadsrättsförening. Inte för att han har någonting emot det. Han tyckte det var besvärligt att äga en fastighet, och han får sina förnödenheter genom sopnedkastet. Han har dock en nödutgång som Roger kan använda. I själva verket har hyresvärden under alla dessa år kunnat gå ut och in som han velat. När Roger ska tvätta sina kläder - han hade ramlat i sopnedkastet - kommer Nettan ner, finner honom naken och identifierar honom som våldtäktsmannen. Hon försvinner i panik och han får på sig en overall.

Susanna drar in Roger till Alma. Hyresgästerna letar efter Roger. Alma erkänner att bl a hon är ansvarig för inlåsningen av hyresvärden. Nu är hon nära döden och vill därför ha rent samvete och betala hyresvärden vad hon är honom skyldig i resterande hyra, ca 100 000 kronor. Mot bakgrund av detta ser de andra hyresgästerna henne som en säkerhetsrisk

Susanna och Roger tar sig ut genom fönstret för att hämta pengar från banken till Alma för att hon ska kunna betala hyresvärden. De tjuvkopplar bankomaten för att få ut pengar. Polisen kommer och de jagas. De tar sin tillflykt till en massageklubb där Roger känner ägaren.

Roger och Susanna skiljs och han besöker en krog där han bjuder friskt utan att kunna betala notan. Han trodde att han hade pengarna de hämtat från bankomaten. Krogpersonalen levererar bryskt Roger tillbaka till Susanna som får betala.

Tillbaka i huset har Alma avlidit, och huset är i uppror. Susanna och Roger flyr upp på vinden. Där visar sig även Alma. Hon är glad och positiv och verkar levande. För att fly undan hyresgästerna får Susanna och Roger tag på ett modellflygplan som de använder för att knyta ett rep från huset över till nästa. Det lyckas och de tar sig över. Men Susanna får se hyresgästerna vid Almas dödsbädd och tar sig tillbaka dit. Även Roger försöker klättra tillbaka, men något går snett och han kommer infarande genom fönstret. Det första han gör är att fria till Susanna. Han får ja.

När Susanne deklarerar att hon vill offentliggöra allt om huset och den inlåsta hyresvärden, utbryter stor kalabalik hyresgästerna emellan, där alla anklagar varandra för något, och många missförstånd uppstår.

Till slut dyker hyresvärden upp, han är välvårdad och iförd prydlig kostym, raka motsatsen till den luffaruppenbarelse han var i källaren. "Nu flyttar jag upp till vinden, och sen får vi ta upp förhandlingar där vi slutade senast", säger han. Det visar sig att Karl är hans son som han fått tillsammans med Greta. Karl får Nettan. Roger och Susanna får Almas lägenhet gratis av hyresvärden om de gifter sig.

Utanför huset står Susanna och Roger och kysser varandra. Alma betraktar dem ömt uppifrån taket.

Censur

Censurnummer 134346
Datum 1996-12-05
Åldersgräns Tillåten från 7 år
Kommentar Aktlängder: 502-495-523-533-498 = 2551 m.


Tekniska fakta

Bildformat 1.66:1
Ljudsystem Optisk stereo
Färgsystem Eastman Color
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2551 meter
Längd i minuter 93 min
Akter 5 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Faktablad om film

"/- - -/

Manusförfattaren/regissören Clas Lindberg hyser stor kärlek till de annorlunda människorna. Han skildrade dem med värme och känsla i "Pariserhjulet", men här blir det för mycket. Alla människorna som Roger möter i huset tycks dölja något. Precis som i David Lynchs filmer verkar Lindberg vilja skildra ett samhälle (här: ett hus) där det kokar under ytan. Men förklaringarna uteblir, han gräver aldrig på djupet, och därför blir filmen, i det fallet, bara en slags Konsum-variant av "Blue velvet".

Än värre är dock bristen på komiska inslag.

/- - -/"

Jan-Olov Andersson i Aftonbladet

"/- - -/

Samtidskomedi med pigg screwball-känsla, utan sentimentala nostalgitrippar och med en fungerande, välskriven dialog, det är man inte bortskämd med i svensk film. Husets hemligheter och lögner avslöjas lite väl tidigt i handlingen för att spänningen ska hållas på topp, men Clas Lindberg lyckas bra med att hålla ihop de övriga, lite spretiga delarna ändå; den trevande kärlekshistorien, akrobatiska slapsticks och lite newage-satir mitt i alltihop.

/- - -/"

Helena Lindblad i Dagens Nyheter

"/- - -/

"Att stjäla en tjuv" är plågsamt gapig och ansträngd. Robert Gustafsson är inte kul en sekund. Låt inte Clas Lindberg sno dig på dina pengar."

Mats Bråstedt i Expressen

"/- - -/

Att stjäla en tjuv är inte minst en fascinerande och suggestiv studie i de gåtor som ett hus kan gömma. Här uppenbaras ett slags stadens andra liv, här finns hemliga skrymslen och mörka, väl dolda hemligheter.

Det hela ger en känsla av deja vu. Kanske påminner det en smula om den makabra franska filmen Delikatessen, som också den skildrar ett till synes helt vanligt hyreshus, eller för den delen om en annan fransk film, Subway, där en okänd värld plötsligt öppnar sig i tunnelbanans underjordiska utrymmen. Det intressanta med sådana filmparalleller eller reminiscenser är knappast om Lindberg inspirerats av just dessa filmer eller ej. Men associationer som väcks ger ändå känslan av en regissör som sett film och det tycks ingalunda vara någon självklarhet i det svenska filmlivet.

/- - -/"

Astrid Söderbergh Widding i Svenska Dagbladet

"/- - -/

Det är nog tänkt att de här skulle bli, som det heter, handfast och enkel förvecklingshumor. Men situationskomiken är grov och ansträngd ­ och ofta i så kallad underkant. I det tillgjort kaotiska lyckoslutet är den rentav fånig, och Robert Gustafsson får nog tillägna sig ett större register än att ideligen tappa hakan (och någon gång byxorna), om han ska kunna rädda så här svaga manus.

Ett manus som inte ens söker nudda vid åskådarens förundran över att någon godtar att sitta som en sentida och ingrodd Ura-Kaipa i källaren, när han uppenbarligen har mer än en utgång till livet!

Olustigt värre."

Sven E Olsson i Arbetet

"/- - -/

Den går till och med att se som en satir över den innehållslöshet som brett ut sig över filmunderhållningen det senaste decenniet. Där logiken nonchaleras, och folk dyker upp och bara är på det där såpopera-mystiska viset som inte avslöjar ett dugg av en människas karaktär ­ eftersom den när som helst måste kunna ändras till sin raka motsats och då får man inte ha allt för förutfattade meningar om individens psykiska rörelseschema.

En sådan film är Att stjäla en tjuv, med stöddiga kälkborgare, spöken, spännande stuntövningar, glada bordelldamer, blyga gossar, kåta präster, snikna husmäklare och en och annan underklädsfetischist.

En ganska knasig röra, helt enkelt."

Anders Hansson i Göteborgs-Posten

"/- - -/

Det är inget fel på själva idén men hela spök- och kärleksstoryn om en billig råttliknande småtjuv som förirrar sig in i ett äldre bostadshus där det sker mystiska saker känns väl konstruerad och lite svajig. Och den välbehövliga klaustrofobiska känslan som finns där någonstans i bildspråket ­ man kommer ofelbart att tänka på filmer som "Rosemary's Baby" och "Ondskans hus" ­ kommer inte till sin rätt utan tycks snarare lägga sig som en blöt handduk över både fantasi och humor.

Det komiska krutet i "Att stjäla en tjuv" är nämligen föga explosivt. Det finns en handfull roliga scener ­ till exempel den då Gustafssons tjuv låtsas vara astrologiterapeut med mantrat Åmål ­ men annars handlar humorn mest om trosor på vift och gamla slitna pajaskonster, typ köra-foten-i-hinken-och-snubblatrick.

Trist!"

Martin Andersson i Sydsvenskan

Pressreaktion Svensk filmografi

Den manliga delen av storstadskritikerna vände tummen ned för Clas Lindbergs fars, medan den kvinnliga delen mottog filmen i berömmande ordalag.

Jan-Olov Andersson, AB: "Manusförfattaren/regissören Clas Lindberg hyser stor kärlek till de annorlunda människorna. Han skildrade dem med värme och känsla i Pariserhjulet, men här blir det för mycket. Alla människorna som Roger möter i huset tycks dölja något. Precis som i David Lynchs filmer verkar Lindberg vilja skildra ett samhälle (här: ett hus) där det kokar under ytan. Men förklaringarna uteblir, han gräver aldrig på djupet, och därför blir filmen, i det fallet, bara en slags Konsum-variant av Blue Velvet.

Än värre är dock bristen på komiska inslag.

Tova Magnusson-Norling är visserligen mycket övertygande i sin roll, Sif Ruud är, förstås, underbar, och det är kul att åter se charmiga Lis Nilheim på bio. Men Robert Gustafsson får inte tillräckligt stort utrymme för sin komiska talang. Att han nästan är Gösta Ekmans like när det gäller fysisk humor, får han bara visa i inledningen."

Sven E Olsson, Arbetet Nyheterna: "Historien spretar åt alla håll - eller sina egna hål. Ett otal gestalter vimsar runt i en trappuppgång, kanske på jakt efter en story. Spelstilarna är fler än de är bra, och några av de återkommande bifigurerna tycks inte kunna spela alls. (-)

Det är nog tänkt att det här skulle bli, som det heter, handfast och enkel förvecklingshumor. Men situationskomiken är grov och ansträngd - och ofta i så kallad underkant. I det tilgjort kaotiska lyckoslutet är den rentav fånig, och Robert Gustafsson får nog tillägna sig ett större register än att ideligen tappa hakan (och någon gång byxorna), om han ska kunna rädda så här svaga manus."

Mats Bråstedt, Expr: "Att stjäla en tjuv (-) visar tydligt på vad som främst saknas i svensk film i dag: producenter som läser manus med lupp och som äger tillräckligt med mod att ropa stopp.

Lennart Dunér har varken läst eller vågat säga nej. Dunér har i stället varit feg och låtit Clas Lindberg gå igång med sitt försök till absurd komedi, en Delikatessen på svenska om ni så vill.

Men där Jean-Pierre Jeunet och Marc Caro gjorde en finurlig och underhållande saga om främlingsrädsla och förtryckarmekanismer får Clas Lindberg inget sagt. (-)

Att stjäla en tjuv är plågsamt gapig och ansträngd. Robert Gustafsson är inte kul en sekund. Låt inte Clas Lindberg sno dig på dina pengar."

Helena Lindblad, DN: "Samtidskomedi med pigg screwball-känsla och med en fungerande, välskriven dialog, det är man inte bortskämd med i svensk film. Husets hemligheter avslöjas lite väl tidigt i handlingen för att spänningen ska hållas på topp, men Clas Lindberg lyckas bra med att hålla ihop de övriga, lite spretiga delarna ändå: den trevande kärlekshistorien, akrobatiska slapsticks och lite new age-satir mitt i alltihop. (-)

[Robert] Gustafsson lyser i enskilda sketchliknande scener men bleknar betänkligt under de mer allvarsamma transportsträckorna. (-)

Lindberg har lyckligtvis inte byggt upp allt runt Robert Gustafsson utan laddat upp med ett galleri av färgstarka personligheter. Tova Magnusson-Norling och Sif Ruud tar bägge över uppmärksamheten med stark närvaro och nyanserat spel varje gång de är i bild, liksom Vanna Rosenbergs kärlekskranka singeltjej som lyckas med konststycket att vara både jordnära och helt utflippad på samma gång. Henne vill man se mer av."

Astrid Söderbergh Widding, SvD: "Svensk filmkomedi - det är en rubrik som knappast väcker förtroende. (-) Desto större blir överraskningen över det drivna berättandet och fräschören i Clas Lindbergs Att stjäla en tjuv, regissörens fjärde långfilm efter eget manus. (-)

Att stjäla en tjuv är inte minst en fascinerande och suggestiv studie i de gåtor som ett hus kan gömma. Här uppenbaras ett slags stadens andra liv, här finns hemliga skrymslen och mörka, väl dolda hemligheter.

(-) Kanske påminner det en smula om den makabra franska filmen Delikatessen, som också den skildrar ett till synes helt vanligt hyreshus, eller för den delen om en annan fransk film, Subway, där en okänd värld plötsligt öppnar sig i tunnelbanans underjordiska utrymmen. Det intressanta med sådana filmparalleller eller reminiscenser är knappast om Lindberg inspirerats av just dessa filmer eller ej. Men associationerna som väcks ger ändå känslan av en regissör som sett film och det tycks annars ingalunda vara någon självklarhet i det svenska filmlivet."

Kommentar Svensk filmografi

Clas Lindberg (f 1956) hade tidigare svarat för regi och manus till långfilmerna Räven (1986/14), Underjordens hemlighet (1991/3) och Pariserhjulet (1993/22). Lindberg hade specialskrivit huvudrollen för Robert Gustafsson (född 1964) som han lärt känna på 80-talet "då de gjorde en utbildningsfilm för revisorer där Gustafsson skulle vara ett avskräckande exempel som gjorde alla fel en revisor kunde göra. Sedan dess brukar Robert dyka upp i mindre roller i Lindbergs filmer. Som vårdbiträde i Underjordens hemlighet och fascistisk streberpolis i Pariserhjulet" (DN 14.6.1996).

Den förväntade publiktillströmningen uteblev. Under den första veckan hade Att stjäla en tjuv endast setts av 33.000 personer.

I SvD (9.1.1997) påtalade Jeanette Gentele den ohöljda reklamen för vissa produkter i filmen, t ex Duracell-batterier, vilka upprepade gånger exponeras på ett sätt som visar att det måste ha skrivits in i manus. Var ska det sluta, frågade hon: "Har manusförfattaren och regissören Clas Lindberg ingen heder i kroppen?"

I eftertexterna avtackas Duracell med flera företag och inrättningar, däribland Marknadsetiska Rådet (MER).

Inspelning

Sverige 1996-05-03 1996-06-26
Gamla Filmstaden Solna

Visningar

Sverigepremiär 1996-12-25 BioPalatset Göteborg Sverige 93 min
1996-12-25 Royal Göteborg Sverige 93 min
1996-12-25 BioPalatset Malmö Sverige 93 min
1996-12-25 Metropol Malmö Sverige 93 min
1996-12-25 Sandrew Malmö Sverige 93 min
1996-12-25 Astoria Stockholm Sverige 93 min
1996-12-25 BioPalatset Stockholm Sverige 93 min
1996-12-25 Olympia Stockholm Sverige 93 min
1996-12-25 Victoria Stockholm Sverige 93 min
TV-visning 1999-03-28 TV4 Sverige 89 min
2000-08-27 TV4 Sverige 89 min
2003-04-20 TV4 Sverige 89 min
2004-12-31 TV4 Sverige 89 min
2005-10-01 TV4 Sverige 89 min
2006-09-02 Kanal 5 Sverige 89 min
Videorelease 1997-08 Sverige 89 min

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2546


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2547


Typ Duplikatnegativ
Bredd 35 mm


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm
Längd i meter 2551


Typ Originalnegativ bild
Bredd 16 mm


Typ Tonnegativ
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm


Typ Slutmix
Bredd 17,5 mm


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100


Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690


Storlek Mindre än 850 x 400


Bestånd Manuskript

Typ Dialoglista
Manustitel Att stjäla en tjuv.
Omfång 60 s.
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Färg papper 10
Bakombild papper 4
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?