Innehållsförteckning

  • Visningar
  • Musikstycken
  • Utmärkelser
  • Relaterade filmer
  • Ämnesord
  • Bestånd Film
  • Bestånd Affischer
  • Bestånd Arkivalier
  • Bestånd Manuskript
  • Bestånd Stillbild
  • Bestånd PR-material
Andra utgåvor av verket

Grundfakta

Originaltitel Två bröder
Filmtyp Kortfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Producent
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Totalförbjuden

Medverkande

Fritz Strandberg
ej identifierad roll

Eugen Nilsson
ej identifierad roll

Birger Lundstedt
ej identifierad roll

Tollie Zellman
ej identifierad roll

Ingeborg ''Bojan'' Nilsson
ej identifierad roll

Handling

En rik man, direktör W, har två söner, av vilka den ene ingår en mesalliance med en fattig flicka Doris och därför blir förskjuten av sin far. Brodern förklaras som enda arvinge....

Visa hela handlingen

Press

Efter biografbyråns besked om totalförbudet vände sig filmens författare till pressen med en specialvisning av Två bröder i syfte att skapa opinion mot censurbeslutet. Visningen...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Alternativtitel

Filmteam

Medverkande

Fritz Strandberg ej identifierad roll
Eugen Nilsson ej identifierad roll
Birger Lundstedt ej identifierad roll
Tollie Zellman ej identifierad roll
Ingeborg ''Bojan'' Nilsson ej identifierad roll

Bolag

Produktionsbolag Pathé Frères filial
Distributör i Sverige (35 mm) Pathé Frères filial

Handling

En rik man, direktör W, har två söner, av vilka den ene ingår en mesalliance med en fattig flicka Doris och därför blir förskjuten av sin far. Brodern förklaras som enda arvinge. Emellertid ångrar fadern sig på sin dödsbädd och vill återinsätta honom som medarvinge. Brodern beslutar nu att omintetgöra detta genom att förstöra faderns brev och låta mörda fadern genom en fattig usling, vilken han låtit tillkalla från Doris hem. Denna blir hans älskarinna och kastas mellan de bägge bröderna på ett vidrigt och fullkomligt onaturligt sätt. Den skyldige av dessa anklagar den oskyldige för mordet på fadern och fullständigar anklagelsen med mened samt får honom ock dömd till döden. Den stackars uslingen, som utfört mordet och även begått mened, bekänner emellertid på dödsbädden, huru det förhåller sig med mordet, den skyldige häktas och den dödsdömde, som just förbereddes av prästen till döden, frigives och återförenas med sin hustru Doris. (Censurbeskrivning)

Censur / granskning

Censurnummer 4896
Datum 1912-04-15
Åldersgräns Totalförbjuden
Originallängd 754 meter
Kommentar Filmen framställer grova förbrytelser på sådant sätt och i sådant sammanhang, att den kan verka förråande o till förvillande av rättsbegreppen. Då sammanhanget även är i många avseenden psykologiskt osannolikt och orimligt och filmens konstnärliga värde synnerligen ringa, synas inga förmildrande omständigheter föreligga och ett förbud för filmen vara väl motiverat.


Tekniska fakta

Bredd 35 mm
Längd i meter 754 meter


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Efter biografbyråns besked om totalförbudet vände sig filmens författare till pressen med en specialvisning av Två bröder i syfte att skapa opinion mot censurbeslutet. Visningen kommenterades i NDA av signaturen -r -n på följande sätt: "Och resultatet? Hvad Två bröder beträffar, så är det obegripligt att firman Pathé Frères velat sätta sitt märke på filmen i fråga -- ja man skulle kunna sträcka sin undran ännu ett stycke längre och fråga, huru de sceniska artister som lånat sina förmågor åt inspelningen velat gå med i dylikt dravel. Öfver 'författarens' djärfhet skulle man också kunna förvånas om den ej vore alltför stor. Två bröder visade sig vara ett platt, overkligt och ytterst smaklöst misch-masch, utan hvarje uns af mening eller psykologisk analys. Då dessutom i handlingen förekommer ett till ytterlighet ruskigt mord, öl- och brännvinsscener utan något som helst berättigande, är till en början själfva kompositionen högst underhaltig. Och inspelningen -- inklusive regi -- hjälpte ingalunda upp det hela. Bilden var oklar, grupperingarna dåliga och framför allt så aflägsna, att af minspelet -- biograffilmens A och O -- ingenting trädde fram, vidare vimlade det af grofva regifel osv osv. Med ett ord det hela var drafvel, mestadels intetsägande men med några pointer, som i den goda smakens namn ej böra tolereras.

För vår del finna vi alltså att censuren gjort rätt i att förbjuda Två bröder offentliga förevisande."

Kommentar Svensk filmografi

Med Två bröder inleddes en tids ateljésamarbete mellan Svenska Bio och det franska bolaget Pathé Frères svenska filial som nu etablerade sig som producent av svensk spelfilm.

Filmens totalförbjudande medförde det första större censurbråket i Statens Biografbyrås historia. Förbudet överklagades hos Kungl. Maj:t, men märkligt nog inte av Pathé Frères chef Siegmund Popert, utan av filmens författare, vilkens klagorätt ifrågasattes av Biografbyrån på byråkratiskt-juridiska grunder.

Civilminister Axel Schotte befäste emellertid censurens totalförbud. Bl a till följd av att filmen alltså aldrig kom att visas i Sverige har en del oklarheter rått beträffande dess tillkomst. Bengt Idestam-Almquist spekulerar -- med utgångspunkt från en formulering i en pressnotis i samband med censurförbudet -- i möjligheten att "regissören Fritz Strandberg vid Folkteatern" skulle ha gjort filmen. Av allt att döma avser notisen enbart Strandbergs engagemang som skådespelare i Två bröder. Den sannolikare uppgiften att Georg af Klercker regisserat filmen, härrör från Eilif Skaars krönika om "Svensk Filmindustri förr och nu" i matrikeln "Sveriges Film och Biografmän" skriven 1920: "Firman Pathé Frères svenska filial inspelade detta år två svenska filmer, nämligen Skärsliparen efter manuskript av löjtnant L Ring och under regi av löjtnant Georg af Klercker, samt Två bröder också under Georg af Klerckers regi." De två filmerna tillkom visserligen inte samma år och Skärsliparen hade i färdigt skick titeln För fäderneslandet (1914/9), men allt talar för att Georg af Klercker, som vid denna tid var ateljéchef hos Svenska Bio, regisserat de båda filmerna.

Idestam-Almquist ifrågasätter också författaren Algot Söderströms identitet och misstänker att det är en pseudonym. Söderström var emellertid en högst verklig och verksam person, som flera gånger försökte sig som filmförfattare. När totalförbudet var ett faktum, gick han ut i pressen med ett uttalande i ärendet: "Efter att ha förebragt en redogörelse för pjäsens innehåll yttrar hr S., att han ej däri kan finna en enda sak, som är ägnad att snedvrida åskådarens moraliska begrepp eller som framställer till efterföljd manande lastbara ting, och hans mening har vunnit understöd af kompetenta kännare af dramatik. Möjligen skulle man kunna anmärka, säger klaganden, att ett mord delvis försiggår inför åskådarens ögon, men det gör det endast delvis, ty själfva dådets fullbordan är undandraget åskådarens blick. Om så därtill afseende fästes vid den själskamp, som mördaren strax före dådet utkämpar med sig själf, utgör denna ett moment i bildens helhet, fullt tillhörande hvad konstnären, skådespelaren, både kan och får tillåta sig för att ge ett uttryck åt en scen, denna må sedan utspela sig framför rampen på teatertiljan eller framför kinematografkameran."

Algot Söderström visar sig påföljande år -- något överraskande kanske -- ha högtflygande planer på att publicera en bok om "filmens förhållande till konsten". Projektet förverkligades aldrig, men i studiesyfte tycks författaren ha gjort vidsträckta resor till de filmproducerande centralerna på kontinenten. Bland annat besökte han Köpenhamn varvid han intervjuades av en ung journalist på Ekstrabladet: "Vi har haft en Samtale med Hr. Söderström, der udtalte følgende:

-- Jeg nærer den Anskuelse, at Film kan blive Kunst, men foreløbig meget sjældent er det. Derfor skriver jeg min Bog. Jeg vil, at folk skal kende Forskel paa Filmsgøgl og Filmssensation -- og Filmskunst.

Jeg er virkelig gaaet meget grundigt tilværks, før jeg anlagde min Bog. I Stockholm skrev jeg en virkelig fin, litterær Film. Den kasseredes. Saa satte jeg mig ned og skrev paa nogle Timer en Filmskomedie i Stilen -- en rigtig Smörja var det. Den betalte man mig med 3500 Kroner."

Den unge intervjuaren skulle så småningom bli mer namnkunnig i filmsammanhang än Söderström. Han hette Carl Dreyer. (Citatet är hämtat från Peter Schepelerns bok "Tommen. Carl Th. Dreyers filmjournalistiske virksomhed", s 63.)

Inspelning

AB Svenska Biografteaterns ateljé Lidingö Sverige

Ämnesord

Arv
Censurförbud
Dödsbädd
Mened
Mesallians
Mord

Bestånd PR-material

Typ Övrigt tryck
Språk Svenska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?