Vampyren (1913)

Media (7 st)

Originaltitel	Vampyren : Drama i 3 akter
Filmtyp	Kortfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Mauritz Stiller
Manus	Mauritz Stiller
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Phoenix/Svenska Biografteatern
Åldersgräns	Barntillåten
Sverigepremiär	1913-02-17

Medverkande

Victor Sjöström
Roberts, löjtnant

Anna Norrie
Roberts mor

Lili Bech
Theresa

Nils Elffors
löjtnantens kalfaktor, Theresas bror

Agda Helin (som Agda Björkman)
Theresas kammarjungfru

Om filmen

Denna film hör tyvärr till de svenska stumfilmer som helt har gått förlorade och vi känner inte till något bevarat filmmaterial – vare sig kopia, original- eller bevarandematerial. Läs...

Visa hela texten

Handling

Löjtnant Roberts blir bekant med sin kalfaktors syster Theresa och råkar snabbt i hennes klor. Hon är en samvetslös äventyrerska, som plockar Roberts på pengar och tvingar honom att...

Visa hela handlingen

Press

Endast två Stockholmstidningar recenserade filmen efter premiären. Man berömde spel och regi men hade samtidigt flera saker att anmärka på. Sålunda skrev StT bl a: "Här finns alla de...

Visa all press

Denna film hör tyvärr till de svenska stumfilmer som helt har gått förlorade och vi känner inte till något bevarat filmmaterial – vare sig kopia, original- eller bevarandematerial. Läs mer på Filmarkivets sida Bevarade och förlorade svenska stumfilmer.

Löjtnant Roberts blir bekant med sin kalfaktors syster Theresa och råkar snabbt i hennes klor. Hon är en samvetslös äventyrerska, som plockar Roberts på pengar och tvingar honom att förfalska en växel hos en procentare.

När förfallodagen är inne, kan Roberts inte lösa växeln. Hans mor erbjuder sina juveler för att rädda honom, men procentaren kräver kontanter.

Roberts bär hand på procentaren och tvingas fly för polisen. Skandalen är ett faktum. Den drabbar hans mor så hårt att hon dör.

Roberts har flytt utomlands. Fyra år senare får han i Amerika anställning som scenarbetare vid en varieté, vars stora attraktion visar sig vara Theresa. Den gamla kärleken flammar upp, men Theresa vill inte veta av honom.

Roberts gömmer sig i hennes rum och gör ett mordförsök på henne, som dock misslyckas. Theresa blir skrämd och vågar inte uppträda längre.

Men en kväll återvänder hon ångerfull. Samtidigt har Roberts klättrat upp på scenvinden för att göra en takdekoration i ordning. Det är ett mycket farligt arbete, som slutar med att han handlöst störtar ner på scenen.

Då har Theresa definitivt ångrat sig och när han vaknar till sans igen, finner han henne vid sin sida. Nu kan ingenting längre skilja dem åt.

Pressreaktion Svensk filmografi

Endast två Stockholmstidningar recenserade filmen efter premiären. Man berömde spel och regi men hade samtidigt flera saker att anmärka på. Sålunda skrev StT bl a: "Här finns alla de traditionella ingredienserna med vivören-löjtnanten, flickan som skänker bort sin gunst för pengar, den lättsinnige sonens olyckliga moder, den förfalskade växeln, procentaren och Amerika. Däremot skall man med ljus och lykta leta efter något försök att färga av den gamla paletten på något nytt kvasikonstnärligt sätt. Även melodramatik kan -- och måste -- fördras om den bara varieras med den allra minsta smula talang."

AT skrev bl a: "Regin var naturligtvis förstklassig i betraktande av resurserna, som stå filmsfirman till buds -- men tror verkligen någon, att ett amerikanskt kontor sätter upp svenska almanackor på väggarna, eller att balkongdörrarna till varietén bära inskriptionen 'Privat -- ingång'?"

Däremot bör både filmproducenten och biografägaren vara belåtna med recensionen i SDS efter premiären i det nära Danmark liggande Malmö:

"Den svenska biografdramatiken har hittills icke -- man måste medge det -- kunnat uppvisa något, som förmår uthärda en jämförelse med t ex de bättre af de danska filmerna. Man har framhållit, att svenskarna sakna det lifliga temperament, som exempelvis danskarna äro begåfvade med, och som gjort dem till skickliga filmskådespelare. Man har menat, att sådana filmare som Psilander, Dinesen, Wieth m fl omöjligt kunnat uppletas i Sverige.

Nu har det likväl inträffat, att ett verkligt förstklassigt biografdrama utkommit. Den, som vill öfvertyga sig därom, behöfver blott besöka biografteatern Biorama i dagarne. Det svenska heltimmesskådespel, som där visas med ensamrätt, Vampyren benämndt, kan absolut säkert, hvad de medverkandes mimiska prestationer angår, fullt ut mäta sig med de allra bästa både danska och amerikanska biografdramerna. Särskildt gäller detta för innehafvaren af dramats manliga hufvudroll, Victor Sjöström, hvars spel knappast lämnar något öfrigt att önska. Man måste ovillkorligen göra en honnör för hr Sjöström, som, trots det att det endast, om vi icke missminna oss, är den tredje filmen, hvari han medverkar, redan hunnit tillägna sig en ledighet och elegans, som man sällan får se på den hvita duken.

I den kvinnliga hufvudrollen spelar Lili Bech. Hon gör sig som vanligt utmärkt bra, och filmens stora scener har hon lyckligt gått i land med. Att svensk biografdramatik med Vampyren vunnit en afgjord framgång är odiskutabelt, och Biografteatern kan nog vara säker på stor tillströmning under den tid, filmen i fråga visas."

Kommentar Svensk filmografi

Vampyren var Stillers andra film, inspelad under senare hälften av maj 1912. Det var samtidigt den första film som Victor Sjöström medverkade i, även om det inte var den först utsläppta. Omedelbart efter det att inspelningen av Vampyren blivit färdig började Sjöström arbetet med Trädgårdsmästaren (1912/31), som var den första film han regisserade och i vilken han även spelade titelrollen. Vampyren var även den första svenska film i vilken Lili Bech medverkade.

Filmen Vampyren är inte bevarad, inte heller dess manuskript.

Våren 1980 förvärvade Filminstitutet ett antal korta fragment ur olika gamla stumfilmer, några av dem svenska. Ett mycket kort avsnitt (2,5 m = 8 sekunder), som i stor närbild visar en kyss-scen mellan Victor Sjöström och Lili Bech, är sannolikt från Vampyren, då Lili Bech i scenen bär samma hatt som på en bevarad stillbild från den filmen. Det intressantaste härvidlag är att så stora närbilder inte är belagda lika tidigt i någon annan svensk film.

Svenska Bios dotterbolag Phoenix var inget självständigt produktionsbolag utan endast en beteckning för de filmer, som gick utanför Svenska Bios ordinarie utlandsdistribution. Phoenix-filmerna distribuerades utomlands av det franska Pathé Frères, som vid denna tid hade egen representation i Stockholm och t o m producerade några egna svenska filmer.

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se