Innehållsförteckning

Grundfakta

Media (46 st)

Originaltitel Ingeborg Holm : Drama i 5 akter
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Manus
Förlaga
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Barntillåten
Sverigepremiär 1913-10-27

Medverkande

Hilda Borgström
Ingeborg Holm

Georg Grönroos
kommissarien på fattighuset

William Larsson
A. Sjögren, länsman

Aron Lindgren
Sven Holm, Ingeborgs man/sonen Erik som vuxen

Eric Lindholm
bodbiträdet

Richard Lund
läkaren på fattighuset

Visa alla medverkande

Handling

Sven Holm och hans hustru Ingeborg lever ett lyckligt familjeliv med sina tre barn. I filmens första scen möter vi dem alla när de kärleksfullt sysslar med sin koloniträdgård. Lite...

Visa hela handlingen

Press

Ingeborg Holm är den första svenska film som väckt verklig debatt, inte minst i pressen, och den gjorde det inte bara på grund av sitt innehåll utan också på grund av sina rent...

Visa all press


Relaterat

Boka filmen

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Distributionstitel

Filmteam

Regi
Manus
Foto
Inspicient
Musikarrangör
Orkester
Orkesterledare

Medverkande

Hilda Borgström Ingeborg Holm
Georg Grönroos kommissarien på fattighuset
William Larsson A. Sjögren, länsman
Aron Lindgren Sven Holm, Ingeborgs man/sonen Erik som vuxen
Eric Lindholm bodbiträdet
Richard Lund läkaren på fattighuset
Hugo Björne bonden som gömmer Ingeborg(troligen)
Bertil Malmstedt Erik som barn
Thure Holm ledamot av fattigvårdsstyrelsen
Hugo Tranberg ledamot av fattigvårdsstyrelsen
Axel Janse ledamot av fattigvårdsstyrelsen
Robert Johnson ett biträde på fattighuset
Ruth Weijden en sköterska på fattighuset
Nils Lundell en man vid barninspektionen

Bolag

Produktionsbolag AB Svenska Biografteatern
Distributör i Sverige (35 mm) AB Svenska Biografteaterns Filmbyrå 1913
Distributör i Sverige (DCP) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 2017
Laboratorium AB Svenska Biografteaterns filmlaboratorium

Handling

Sven Holm och hans hustru Ingeborg lever ett lyckligt familjeliv med sina tre barn. I filmens första scen möter vi dem alla när de kärleksfullt sysslar med sin koloniträdgård. Lite senare i hemmet får mannen ett brev som berättar att han på grund av sin stora skötsamhet beviljats ett lån för att öppna en speceriaffär. Sven och Ingeborg gläds åt framtiden, men Ingeborg oroar sig något för mannens hosta.

Snart är Sven i full gång med att inreda affären. En dag faller han emellertid ihop i butiken och får föras hem. En läkare beordrar honom vila. Han har uppenbarligen fått lungsot. Affären sköts under tiden av ett biträde som är mer intresserad av flickor än av kunderna.

Svens tillstånd förvärras snabbt, och inom kort dör han. Ingeborg söker en kort tid klara upp affären tillsammans med det försumliga biträdet, men inom kort hörs fordringsägarna av och Ingeborg kan inte betala lån och skulder.

I sin nöd vänder hon sig till fattigvården, men de kan inte hjälpa henne. De råder henne att komma och arbeta hos dem och att låta ackordera ut barnen. Detta är mycket svårt för Ingeborg, men hon har till slut inget val. Hemmet går på auktion. På fattighuset får Ingeborg hjälpa till att städa hos hjonen och de sjuka och själv får hon sova i en av salarna. Barnen utackorderas det ena efter det andra. Ingeborg är förtvivlad. En dag råkar hon läsa ett brev till fattigvårdsstyrelsen från en av fostermödrarna som berättar att äldsta flickan är sjuk. Ingeborg ber att få resa till henne, men vägras. Man har inte råd. På natten smyger sig emellertid Ingeborg ut, fast besluten att söka upp sitt sjuka barn. Hon klättrar över ett plank, där hennes sjal fastnar, och flyr bort i natten.

På morgonen upptäcks hennes flykt och fattigvårdsstyrelsen skickar polisen efter henne. Ingeborg frågar sig under tiden fram, och hos en ung bondfamilj får hon också skydd undan polisen, när hon berättar om sin situation. De gömmer henne i källaren, när länsmannen kommer, och döljer källarluckan med köksbordet. Från källaren följer henne sedan bonden ut genom en yttre ingång, och hon skyndar vidare. Väl framme vid fostermoderns gård upphinns hon dock av länsmannen och hans medhjälpare, men fostermodern förbarmar sig över henne så att hon dock får träffa sitt barn, innan hon förs tillbaka till fattighuset, där fattigvårdsstyrelsens ordförande skäller ut henne för att de nu också får betala en dyrbar räkning från polisen för att de har hämtat henne.

En tid efteråt är det "barnuppvisning" inför fattigvårdsstyrelsen. Barnen undersöks av en läkare, och fosterföräldrarna får sin betalning. Ingeborg får då också träffa sin yngsta dotter som dock inte känner igen henne. Detta tar Ingeborg mycket hårt. Hon gör en docka av sin sjal och försöker leka med barnet, men detta börjar då att skrika och fostermodern får ta det tillbaka.

Detta går Ingeborg så djupt till sinnes att hon förlorar förståndet. Flera år tillbringar hon på sinnesjukavdelningen, där hon ständigt i sina armar vaggar trasdockan i tro att det är hennes barn. Tolv år senare återkommer äldste sonen, Erik, som blivit sjöman, för att få träffa sin mor. Förtvivlad upptäcker han att hon inte känner igen honom. Då han emellertid tar upp ett fotografi av Ingeborg som ung, med texten "Till Erik från mor", som han fått med sig, när han ackorderats ut, lyses hennes ansikte upp. Hon släpper trasdockan och ser på sin son med tårar i ögonen. Hon har fått sitt förstånd tillbaka -- och sin son, som nu kan ta hand om henne.

Censur / granskning

Censurnummer 9328
Datum 1974-04-24
Åldersgräns Barntillåten


Censurnummer 9328
Datum 1957-02-11
Åldersgräns Barntillåten
Originallängd 1345 meter
Kommentar I akt 5 klippas texten och scenen 'På sinnessjukavdelningen'(31 meter). Granskningskopians aktlängder: 438-410-388-361-409 = 2006 meter. Visningskopians aktlängder efter censurklipp: 436-410-388-358-375 = 1967 meter (längsta kopian). Antal kopior 1913-1924.


Censurnummer 9328
Datum 1913-10-20
Åldersgräns Barntillåten
Originallängd 2006 meter
Längd efter klipp 1975 meter
Kommentar I akt 5 klippas texten och scenen 'På sinnessjukavdelningen'(31 meter). Granskningskopians aktlängder: 438-410-388-361-409 = 2006 meter. Visningskopians aktlängder efter censurklipp: 436-410-388-358-375 = 1967 meter (längsta kopian). Antal kopior 1913-1924. Aktlängder: 0, 0, 0, 0, 0.


Tekniska fakta

Bildformat 1.33:1
Bredd 35 mm
Hastighet 16
Längd i meter 1975 meter
Längd i minuter 108 min
Akter 5 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Ingeborg Holm är den första svenska film som väckt verklig debatt, inte minst i pressen, och den gjorde det inte bara på grund av sitt innehåll utan också på grund av sina rent konstnärliga förtjänster. Sålunda skrev Göteborgs Aftonblad efter urpremiären i Göteborg:

"Det var en svensk filmpremiär å Cosmorama i går. Man hade motsett den med intresse ty man visste att vårt svenska främsta filmbolag ansträngt sig att nå det bästa, som står i dess förmåga.

Vi hava förut sett god film inspelad av svenska artister, men ingen som helt kan upptaga tävlan med denna. Ingeborg Holm visar både att våra svenska filmskådespelare lyckats förvärva sig den filmvana, som nödvändigtvis kräves, och att man nu ovillkorligen måste böja sig för filmarnes kamprop: Filmen kan bli konst! Sällan har man funnit i en film en så ärlig strävan hos en var att höja filmen upp på konstens plan. Redan författaren har här eftersträvat något utöver en vanlig filmsensation. Han har valt sitt ämne med djärvhet. Ännu för något år sedan skulle ämnet blivit refuserat såsom verkningslöst. Nu har man nått ett steg längre. Nils Krok berättar i bilder en vardagshistoria, tragisk som hela livet i grund och botten -- men skeende för ofta och för tyst för att uppröra sinnena. Förloppet flyter stilla framåt och man får ett starkt intryck av det obevekliga, grymma öde, som vilar över dessa människors huvuden -- inga stora händelser avbryta det jämna förloppet, ingen av sensationerna markeras. Här taga skådespelarne vid för ernående av det konstnärliga stycket och spela med varsamhet gent emot styckets dystra helhetsstämning. Hilda Borgström träder i förgrunden genom rollens omfattning och stora möjligheter. Hon har tagit sin uppgift på fullt allvar och spelar den med varje fiber. Tolkningsmedlet, rösten tycks hon ej sakna och åskådaren saknar den ej heller. Han ser, gripes av den stämning konstnärerna på den vita duken vilja ge och röres. Det är konst. Låt vara att den är lite primitiv och rå ännu. Men konsten är konst redan i sin linda."

Övriga göteborgstidningar instämde. GHT talade kort och gott om "ett biografkonstens mästerverk" och Göteborgs Morgonpost om "en verklig konstfilm av rang, vitt skild från alla värdelösa gottköpssaker i den vanliga genren. Tack vare vår framstående skådespelerska Hilda Borgströms konstnärligt fulländade tolkning av det gripande titelpartiet framställs här på biografduken enkelt och verklighetstroget utan allt effektsökeri ett djupt tragiskt levnadsöde (-). Det storslagna svenska filmverket är ett vackert prov på kinematografkonstens nuvarande höga ståndpunkt."

Dylika konstnärliga infallsvinklar kom dock snart till korta inför den kritik mot det svenska fattigvårdsväsendet som många -- med rätta -- tyckte sig kunna utläsa ur filmen.

I stället för recension hade DN dagen efter Stockholmspremiären en artikel på sin förstasida rubricerad "FATTIGVÅRDSKRITIK PÅ BIOGRAFEN Ett tendensskådespel på Reginateatern. Har fattigvårdsnämnden eller regissören att svara?"

I artikeln hävdades att "man fick på premiären se flera personer avlägsna sig, upprörda över de brutala scenerna och över den orättvisa anklagelse de däri sågo mot våra fattigvårdsmyndigheter och deras tjänstemän. I hr Kroks skådespel, sådant det är framställt på den vita duken, får man bevittna den mest brutala och cyniska maktutövning från tjänstemännens sida, scener som snarare leda tanken på ett fängelse för hundra år sedan än en nutida försörjningsinrättning: byråkrater som njuta av att trampa den olyckligas vackraste känslor under fötterna, vaktmästare som behandla de hjälpsökande som arrestanter."

AB tog redan samma dag -- i sin recension -- upp den igångsatta debatten:

"En morgontidning har sökt göra troligt att ifrågavarande film skulle utgöra ett tendensskådespel och skulle vara skrivet i akt och mening att framställa en del fattigvårdsinteriörer i den mest upprörande dager. (-)

Nu är emellertid att märka att ifrågavarande drama är skrivet för cirka tre år sedan av en redan gammal man, vars avsikt det förvisso icke varit att söka åstadkomma strid. (-) De mörka sidorna i filmen äro kanske litet väl starkt färgade, men de äro verkningsfulla och tack vare Victor Sjöströms ypperliga regi och Hilda Borgströms fina och själfulla skådespelarkonst gör filmen ett både intressant och djupt intryck på den del av publiken som inte anser sig ha anledning att känna sig 'stucken'. Ingeborg Holm hör otvivelaktigt till det bästa som någonsin givits i filmväg. Man bör alltså se den, icke som sensationsfilm, utan som ett fint inspelat drama. Om den dessutom kan lära en hel del är det ju bara gott och väl." (4.11.1913)

Även AT tog samma dag upp den inledda DN-debatten och intervjuade samtidigt såväl Nils Krok som Victor Sjöström, vilka bägge förnekade att det skulle handla om "Stockholms fattigvårdsförhållanden", vilket DN antytt, men Krook påstod "med bestämdhet att fattigvården ingenstädes är sådan den bör vara".

Två dagar senare, den 6 nov, införde Stockholms Dagblad en lång, tvåspaltig artikel av fattigvårdsinspektören Georg Nordfeldt. Inlägget rubricerades "Osund biografkonst" och Nordfeldt hävdade att filmens handling inte hade något som helst med dagens verklighet att göra, möjligen kunde något sådant ha inträffat på 1880-talet, men "nu har han skildrat fattigvårdsförhållandena på ett sådant sätt att man skulle tro sig försatt till ett halvbarbariskt land och ej till Sverige" av år 1913. Nordfeldts "öppna brev" avslutas sålunda:

"Må vara att författaren med sitt drama haft en god avsikt, men såsom AB Svenska Biografteatern inspelat detsamma verkar det uteslutande anlagt på sensationslystnad. Det i dubbel mening sorgliga filmdramat kommer att bliva till otrolig skada ej minst för de fattiga, som därigenom få en obefogad farhåga för att vända sig till fattigvården.

Vid utgående från biografteatern verkade det i sanning beklämmande att höra publikens uttalanden av indignation över fattigvårdsmyndigheternas sätt att behandla de fattiga -- en indignation som med nödvändighet blir en följd av filmdramats åseende hos alla dem som ej känna förhållandena som de verkligen gestalta sig.

Den enda ljuspunkten i filmdramat synes mig vara det sätt på vilket den frejdade skådespelerskan utförde titelrollen."

Signaturen X X i StT gav Nordfeldt medhåll dagen därpå, "frestad att livligt vitsorda fattigvårdsinspektörens uppfattning". Han tillade: "Pjäsen är ledsam och långrandig, händelserna följa efter varandra under nära två oändliga timmar med en monoton och tröttande dysterhet, utan ett enda livande inslag. Det kunde då i alla fall få passera i fridens namn, men de råa scenerna på fattighuset göra en protest nödvändig, framför allt emedan filmen uppenbarligen är preparerad för bruk utomlands. 'The swedish biograph' får bära ansvaret inte bara för en långdragen och ledsam historia utan också för ett blottande av svenska fattigvårdsförhållanden som veterligen höra hemma i fantasins rike. Utomlands kommer naturligtvis en reflekterande åskådare av denna olyckliga film att dra sin allt annat än smickrande slutsats av svensk fattigvård -- och det med rätta.

Man skulle livligt önska att reseförbud kunde utverkas för Ingeborg Holm."

Den 10 november gick filmens författare, Nils Krok i svaromål i StD. Han hade ännu inte sett filmen, men hävdar med stor bestämdhet "att varje scen i Ingeborg Holm är sanning, att vad jag skildrat, upprepat sig under de sista fem åren många gånger och på många platser i vårt land", och han hänvisar till sin 20-åriga erfarenhet från sin egen verksamhet inom fattigvården i Helsingborg. Han kan också genom detta bemöta Nordfeldts detaljkritik under hänvisning till faktiska förhållanden och gällande paragrafer.

Även Sjöström själv gjorde dagen därpå ett längre inlägg i samma tidning, där han citerade det mycket positiva bemötande som skådespelet "Ingeborg Holm" tidigare fått i Svenska Fattigvårdsförbundets tidskrift, där man alls inte ansåg innehållet verklighetsfrämmande och Sjöström refererar också till aktuella fall som blivit omskrivna i dagspressen. Han förnekar också att han gjort filmen för att väcka sensation och "att Ingeborg Holm skulle kunna åstadkomma någon skada hade jag aldrig tänkt mig -- men väl hade jag trott att filmen måhända skulle kunna göra gott i någon vrå genom att hos åskådaren väcka medkänsla för de mindre lottade i samhället."

Slutordet i debatten lät StD gå till Georg Nordfeldt som i allt försvarade sig mot Kroks kritik och menade att hade bara Krok sett filmen så skulle han nog ha hållit med om att filmen var osund och orättvis och "såsom det är inspelat, kommer att bliva till stor skada."

Krok kom aldrig att hålla med om detta, ej heller sedan han sett filmen, som han enbart ställde sig positiv till i senare uttalanden.

Stockholmsdebatten påverkade givetvis också filmens lansering i landsorten. I SDSs annons kunde man läsa: "Den ärade allmänheten torde observera att det här icke är fråga om ett vanligt biografdrama utan ett verkligt konstverk i spel och regi som är lovordat av till och med hätska biografdramatikmotståndare.

Ingeborg Holm är en bild hämtad ur svenskt liv, författad, iscensatt och inspelad av svenska krafter, och väcker i varje rättänkande människas inre eftertanke och önskan att kunna förbättra de arma medmänniskors liv som skildras i densamma."

Och Arbetet skrev efter Malmöpremiären:

"I stort sett är bilden nog så sann för den 'fattigvård' som än idag bestås de utslitna och olyckliga här i landet. Konsten har ju dessutom sin rätt att understryka. För att nå de känslor den vill väcka har den rätt till en viss förkortning av fakta. (-) Ingeborg Holm innehåller -- med reservation för några plattheter och osmakligheter -- ingenting osant. Där kursiveras bara sanningen. Och är det något av ett bedrägeri så är det ett fromt sådant i ordets egentliga bemärkelse. . . . Denna films stora förtjänst är just att den på ett gripande sätt påminner oss om en ofrånkomlig verklighet. (-) Filmen förtjänar ur alla synpunkter att ses." (X X)

Debatten om filmens sanningshalt får anses avslutad med det inlägg som fattigvårdsexperten Axel Hirch gjorde i Svenska Fattigvårdsförbundets tidskrift (nr 6 1913) där han bl a skrev:

"Nej, är det ett angrepp i dramat, så drabbar det den svenska fattigvården i dess helhet. (-) De flesta som känna till fattigvården i Sverige nödgas medgiva att mycket uti dramat var sådant som förekommer och förekommit på flera ställen i vårt land. (-) Och i fråga om själva kärnpunkten i det hela, barnens skiljande från modern, torde många fattigvårdsstyrelser ha gjort på samma sätt, ja, varit tvungna att göra så. (-)

Allt som allt synes man kunna säga: dramat Ingeborg Holm, som i den mening ovan antytts i någon mån måste anses konstruerat, innehåller icke något som icke kan tänkas förekomma i svensk fattigvård."

I tidskriften Biografen (nr 9 1913) satte Erik Bro!gren in filmen i ett vidare perspektiv:

"Det är roligt att ibland möta ett filmdrama, som verkligen vill något, som är värt att vilja; ej blott stundens nöje eller sensationens spänning. Och för filmkonsten som sådan är det ovärderligt att man någon gång lämnar bion med allvar i sinnet och riktad med nya kärlekskrävande tankar. Ett sådant stycke är Ingeborg Holm, och därför är den opposition, som väckts å det kränkta ämbetets vägnar, så torr och uddlös. (-) [vad betyder den, menar författaren, gentemot de bilder! som med sitt rättframma, kärva och i ett par episoder ute i naturen vackra svenska språk berättar det skuldlösa armodets gripande saga."

Tyvärr kommenteras mera sällan filmers musikackompanjemang. Vid Ingeborg Holms uppförande i Malmö framhåller dock notisförfattaren att helhetsintrycket förstärktes av "den synnerligen goda musik som bestås. Cellosolot med orgelackompanjemang utfördes mycket vårdat och gjorde god effekt" (SDS).

Onekligen en intressant och i sammanhanget ovanlig, men väl vald instrumentkombination.

Kommentar Svensk filmografi

Nils Krok (1865-1928) var folkskollärare, senare rektor för en handelsskola och språkpedagog. I den senare funktionen har han bl a givit ut en svensk språklära. Han var emellertid också socialt engagerad och medlem av fattigvårdsstyrelsen i Helsingborg och dessutom pjäsförfattare. 1906 debuterade han med skådespelet "Saul". Kort därefter fick han vid ett möte i fattigvårdsstyrelsen kontakt med en ung änka, vars "förhållanden voro sådana, som jag skildrat i Ingeborg Holm" (Nils Krok i Veckojournalen, 2.5.1915, där han berättar om dramats tillkomst.)

Inspirerad skrev han pjäsen under påskferien 1906 och lämnade den sedan på hösten till teaterdirektören Hjalmar Selander som uruppförde den på Helsingborgs Teater 5.11.1906.

Selander tog sedan upp pjäsen på nytt hösten 1907 i Göteborg. Nyinstuderingen gjordes av Victor Sjöström, som sedan flera gånger turnerade med pjäsen. I Stockholm spelades den på Folkteatern våren 1909.

Filmmanuskriptet skrev Krok i november 1911, då han också förgäves försökte sälja det till såväl Nordisk Film i Köpenhamn som Svenska Bio. Hösten därpå gav han manuskriptet till Victor Sjöström som då gästspelade i Helsingborg med sin egen teatertrupp. Denne lade det tills vidare åt sidan.

Under inspelningssommaren 1913 meddelade Hilda Borgström att hon hade 17 dagar kvar på sitt kontrakt som gick ut 1.8.1913, och eftersom hon råkade vara Svenska Bios högst betalda stjärna, 5000 kr för 30 dagar, tyckte hon det var synd att hon dittills utnyttjats så dåligt. Det fann även Charles Magnusson oacceptabelt och gav Victor Sjöström fria händer att snabbt skaka fram ett lämpligt underlag. Så, berättar Sjöström själv i "Hur jag började". (Filmsamfundets årsbok 1935-36) "blev Ingeborg Holm den räddande ängeln. Jag läste manuskriptet på nytt, fann att jag kunde få något ur det, och föreslog det till inspelning. (-) Krok fick 250 kr, och på 3-4 dagar skrev jag om manuskriptet. Förberedelserna för inspelningen tog lika lång tid, och Ingeborg Holm startade. Situationen var räddad."

Nils Krok sålde även manuskriptet "Ödets vägar" till Svenska Bio och Sjöström spelade in det på försommaren 1914 med Lili Bech. Det blev filmen Sonad skuld (1915/4).

Krok sålde även ett manuskript betitlat "I kamp för egen tuva" till Svenska Bio (kontrakt 21.4.1914) men det blev aldrig inspelat. Manuskriptet finns dock bevarat. Det finns däremot inte "Rättvisan, befriaren", ett manus som Krok förhandlade om i augusti 1915. Det tycks heller inte ha blivit inköpt.

Filmen gick vintern 1914 upp i Danmark och England, där den på bägge ställena fick lysande recensioner, men första världskriget satte sedan stopp för en vidare lansering och den fick därför inte den konstnärliga betydelse som den möjligen kunde ha fått under andra förhållanden. Först långt senare har filmen kunnat inplaceras i filmhistorien som "den första realistiska långfilmen" (John Gillet, Sight and Sound 3/74), en värdering som delats av många av världens främsta filmhistoriker, Georges Sadoul, Kevin Brownlow m fl.

Vad man framför allt fäst sig vid är Sjöströms enkla, men oerhört effektiva berättarstil och det nedtonade spelet. Man var vid denna tid inte van vid att röra kameran och hade inte möjlighet till åkningar, men Sjöström lyckades förvandla dessa begränsningar till en styrka genom att konsekvent utnyttja spelrummet i djupled, vilket skapar spänning i bilden och dimension åt innehållet.

Där finns också en förbluffande detaljrikedom i bilderna, som verkligen inte väjer för det realistiska, men också många pregnanta bildkompositioner som dröjer sig kvar på näthinnan, både genom sin form och sitt innehåll -- förstärkt också genom korta lakoniska texter (Bankrutt. Nöd. I fara.) som långt senare skulle återkomma först i den ryska revolutionsfilmen.

Ingeborg Holms betydelse ligger sålunda i såväl formen som innehållet och vad det senare beträffar är Ingeborg Holm tveklöst den första svenska film som bevisligen påverkat samhällsdebatten och åstadkommit förändringar. Möjligtvis är det också den första film i världen som lyckats med detta.

Förutom till de nordiska länderna såldes filmen till England och Tyskland men i övrigt är det oklart var filmen kan ha visats. I Tyskland gjorde censuren avsevärda ingrepp i filmens tredje och femte akt.

Förlaga

Originaltitel Ingeborg Holm (Pjäs)
Författare Nils Krok


Inspelning

Sverige (sommaren) 1913 1913
AB Svenska Biografteaterns ateljé Lidingö
Lidingö (exteriörer)
Stockholm med omgivningar (exteriörer)

Visningar

Stockholmspremiär 1913-11-10 Röda Kvarn i Regina Stockholm Sverige
Sverigepremiär 1913-10-27 Cosmorama Göteborg Sverige
Urpremiär 1913-10-27 Cosmorama Göteborg Sverige
Annan visning 1914-01-29 Paladsteatret Köpenhamn Danmark
1914-10-05 Maxim Helsingfors Finland
1914-03-01 Boulevard Kristiania Norge
TV-visning 1978-10-20 TV1 Sverige
Festivalvisning 2016-02-06 Roy Göteborg Sverige 39:e Göteborg International Film Festival, Classics.

Ämnesord

Bodbiträde
Fattighus
Fattigvård
Fordringsägare
Fosterföräldrar
Fotografier
Koloniträdgårdar
Källare
Lungsot
Länsman
Lån
Polis
Sinnessjukdom
Sinnessjukhus
Sjöman
Speceriaffär
Tbc
Trasdocka
Utackordering

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd DCP


Typ Digitalt arkivmaterial
Bredd MAP


Typ Digitalt arkivmaterial
Bredd MAP


Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd ProRes


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 1289


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 1325


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 1332


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 1326


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 1332


Typ Duplikatnegativ
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 1325


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm


Typ Duplikatpositiv
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Bestånd Manuskript

Typ Inspelningsmanus
Manustitel Ingeborg Holm.
Omfång 40 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Ingeborg Holm. Drama av Nils Krook.
Omfång 3 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Ingeborg Holm. Drama av Nils Krook.
Omfång 3 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Ingeborg Holm. Textlista.
Omfång 5 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Ingeborg Holm. Textlista.
Omfång 5 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Ingeborg Holm. Textlista.
Omfång 6 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Ingeborg Holm.
Omfång 3 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel Ingeborg Holm. Drama av Nils Krook.
Omfång 3 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Ingeborg Holm. Drama av Nils Krok. Iscensatt av Victor Sjöström.
Omfång 3 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Ingeborg Holm.
Omfång 40 s.
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper SET
Album Ja


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Danska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Danska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?