Innehållsförteckning

Andra utgåvor av verket

Grundfakta

Media (51 st)

Originaltitel Prästen : Skådespel i 4 akter med prolog
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Barntillåten
Sverigepremiär 1914-01-16

Medverkande

Egil Eide
prästen

Clara Wieth
Maria, torparflicka

William Larsson
Marias far, torpare

Richard Lund
godsägare

Justus Hagman
äldre präst

Carlo Wieth
Frans

Visa alla medverkande

Handling

Maria bor ensam med sin alkoholiserade far i ett torp i skogen. En dag uppvaktas hon av den unge godsägaren och blir också förförd av honom, sedan han givit henne en ring. Frieriet var dock...

Visa hela handlingen

Press

Samtliga tidningsnotiser konstaterar premiärsuccén. "Stormande succés med applåder inför 'öppen ridå"' hade AB som rubrik. Orsaken tycks dock inte bara ha varit huvudfilmen. Det...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Distributionstitel

Filmteam

Regi
Manus
Foto
Musikarrangör
Orkester
Orkesterledare

Medverkande

Egil Eide prästen
Clara Wieth Maria, torparflicka
William Larsson Marias far, torpare
Richard Lund godsägare
Justus Hagman äldre präst
Carlo Wieth Frans
Karin Alexandersson ej identifierad roll
Jenny Tschernichin-Larsson ej identifierad roll
Victor Arfvidson ej identifierad roll
Anders Bengtsson ej identifierad roll
Anna Thorell ej identifierad roll
Anna Bodén ej identifierad roll
Carl Borin ej identifierad roll
Hedvig Nenzén ej identifierad roll

Bolag

Produktionsbolag AB Svenska Biografteatern
Distributör i Sverige (35 mm) AB Svenska Biografteaterns Filmbyrå

Handling

Maria bor ensam med sin alkoholiserade far i ett torp i skogen. En dag uppvaktas hon av den unge godsägaren och blir också förförd av honom, sedan han givit henne en ring. Frieriet var dock inte så allvarligt menat. Kort efteråt överger han Maria och far till huvudstaden.

Ett år senare har Maria fött deras barn. Fadern ogillar det naturligtvis. En dag möter hon på vägen den gamle och den nye prästen. Den senare slår sig i språk med Maria och leker med barnet, men dras därifrån av sin äldre kollega som varnar honom för "en dålig kvinna".

Maria kommer senare till församlingshemmet, där hela bygden är samlad för att höra den nye prästen. Även godsägaren är där, men han låtsas inte se Maria. Det gör däremot prästen som vänligt hälsar på henne till allas förvåning och förtrytelse. Han håller sedan en kraftfull predikan, som inte slår an.

Hemkommen kör den berusade fadern Maria och hennes lille gosse på porten. Tröstlös vandrar hon därifrån och sjunker snart trött och sjuk ner vid vägkanten. Det ösregnar, men ingen bryr sig om dem, ingen utom den nye prästen. Han hejdar t o m en vagn och kör av fyra skvallerkäringar till förmån för Maria och barnet som han tar till prästgården.

Prästen och hans hushållerska sköter där om dem, tills de blir friska, och han försöker också tala godsägaren till rätta, dock utan framgång. Då tar han själv Maria i sin tjänst, vilket församlingen ser med onda ögon. Han undervisar också Maria så att hon en dag kan åka till en folkhögskola.

Församlingens respekt får han genom att en dag ge "byns skräck" ett ordentligt kok stryk, när denne berusad går bärsärkagång.

Prästen och hushållerskan tar hand om den lille gossen, när Maria är på folkhögskolan, där hon också träffar en ung man som förälskar sig i henne, men en dag måste hon hastigt fara hem, sedan hon fått ett telegram om att pojken är svårt sjuk. Prästen och Maria vakar tillsammans över sjuklingen, och prästen förstår nu att han är förälskad i henne, och Maria är inte heller hon riktigt på det klara med sina känslor. Prästen har ju alltid varit så god mot dem bägge.

Hon får nu ett bud att fadern skadat sig i skogen, och för en tid beslutar hon att återvända och ta hand om honom. Där blir hon uppsökt av den unge mannen från folkhögskolan, och hon förstår nu att det är honom hon älskar. Det förstår också prästen, när han är på väg att söka upp Maria och upptäcker dem bägge. Han bemäktigas av både vrede och sorg.

Kort efteråt kommer Maria med den unge mannen, som heter Frans, till prästgården. Han känner inte till hennes barn, och detta skall utgöra hans eldprov. Men kärleken segrar och han tar omedelbart barnet till sig. Prästen tar då deras händer och lägger dem tillsammans: "Älsken då hvarann och blifvenlyckliga". Han viger dem också i kyrkan.

Han är nu en mycket omtyckt präst, men mer som den gamle var, lite tungsint och saktmodig.

Censur / granskning

Censurnummer 9897
Datum 1914-01-10
Åldersgräns Barntillåten
Originallängd 2045 meter
Kommentar Kopiornas längd varierar från 1576 till 1927 m. 5


Tekniska fakta

Bildformat 1.33:1
Bredd 35 mm
Hastighet 18
Längd i meter 2045 meter
Längd i minuter 99 min
Akter 5 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Samtliga tidningsnotiser konstaterar premiärsuccén. "Stormande succés med applåder inför 'öppen ridå"' hade AB som rubrik. Orsaken tycks dock inte bara ha varit huvudfilmen. Det handlade också om invigningen av Röda Kvarn i det ståtliga Auditorium vid Norra Bantorget med plats för 1.650 personer -- och utsålt var det! Programmet inleddes med en särskild konsertavdelning, varpå följde ett kortfilmsprogram som bjöd på såväl Stockholm i vinterskrud som Riksdagens högtidliga öppnande.

Om innehållet i filmen var man som så ofta vid denna tid påfallande tystlåten i "recensionerna". Man nöjde sig med allmänna formuleringar som "djupt gripande skildring ur livet" (NDA) och liknande: "Prästen hör till de 'stora' filmdramerna och kommer säkert att gå till dess hela Stockholm njutit av Eigil Eides utmärkta konst." (AT)

Ja, skådespelarna får som vanligt sitt beröm, men Meloison i Malmö frågar sig oroligt efter anhopningen av danska och norska skådespelare i filmen: "kan man ej inom landet finna värdiga krafter till filmer av svensk produktion? (-) Det skulle verkligen vara trevligt att en gång få se en svensk film med svenska skådespelare i samtliga roller."

Till de mer kritiska hörde X X i StD som fann att "trots enstaka roande poänger verkade 'dramat' för utdraget och stillastående", och Björnung i SocD var t o m sur på publikens reaktioner: "Publiken var fulltalig och så entusiastisk att man måste reagera. Psykiskt!!!! (-) All heder åt 'Svenska Biografen' men ett karaktärsskådespel mäktar den faktiskt inte. (-) Scenerierna i detta, man får väl hoppas gripande drama, vore gjorda med en alltför närsynt kamera. Placera den litet längre bort och lita inte fullt så mycket på fotografens s k omdömesförmåga. (-) Detta om 'dramat' -- gud bevare oss för resten! Programmet var annars väl utfyllt, bl a med en alldeles ypperlig film om Stockholm i snöväder."

Kommentar Svensk filmografi

Prästen är Victor Sjöströms tolfte film, den femte -- och sista -- baserad på ett manuskript av den flyhänte Peter Lykke-Seest (1868-1948). Av det bevarade manuskriptet framgår inte -- som det gjorde i fallet Blodets röst (1913/19) -- om Sjöström bearbetat historien, men i beaktande av att filmen inspelades i september 1914, omedelbart efter Ingeborg Holm (1913/21) och Miraklet, (1913/23), vågar man kanske förmoda att han gav den för Lykke-Seest ganska typiska, men skickligt sammanvävda kolportagehistorien en viss konstnärlig resning och en bättre psykologisk förankring än vad manuskriptet ger vid handen.

Tidningarnas kommentarer antyder i varje fall detta och i annonserna ändrades det mer allmänna "skådespel" till "karaktärsskådespel", och man hänvisade gärna till Ingeborg Holm,, som föredöme för dessa "bilder, direkt hämtade ur svenskt folkliv".

Förutom det under sommaren nyengagerade danska skådespelarparet Carlo och Clara Wieth (som spelade huvudroller också i Miraklet) hade man för den verkliga huvudrollen engagerat den norska Nationalteaterns stora stjärna, Egil Eide, en även till sin fysik magnifik skådespelare som "spelat cirka 18 kungar och kejsare" som det står i en marginalanteckning i Nordiska filmfabrikens journal.

Det är till sist inte ointressant att konstatera att Sjöström återkom till liknande problematik i en av sina främsta amerikanska filmer, The Scarlet Letter/Den röda bokstaven, som dock baserade sig på ett väsentligt tyngre litterärt underlag. Det kan knappast vara en ren slump att Sjöström så ofta återkom till liknande motiv och motivkretsar under sin verksamhet som regissör.

Prästen invigde Auditorium som biograf i och med att Röda Kvarn flyttades från Regina till denna mer eleganta lokal, och uppenbarligen blev filmen en framgång, ty tidningsklipp ger vid handen att den togs upp som repris 1916 i både Sverige och Norge.

Förutom till de nordiska länderna såldes filmen till England, Italien, Schweiz, Ungern, Österrike, Australien, Sydafrika och USA.

Filmen finns inte bevarad.

Inspelning

Svenska Biografteaterns ateljé, Lidingö. Förmodligen i stockholmstrakten.

Visningar

Sverigepremiär 1914-01-16 Röda Kvarn i Auditorium Stockholm Sverige 99 min
Annan visning 1914-03-27 Verdensspeilet Kristiania Norge 99 min
1914-09-10 Metropol Köpenhamn Danmark 99 min
1914-12-21 Esplanad Helsingfors Finland 99 min

Ämnesord

Alkoholister
Barn/utomäktenskapligt
Folkhögskolor
Förförelse
Godsägare
Predikan
Präst
Skogsarbetare
Vigsel

Bestånd Manuskript

Typ Inspelningsmanus
Omfång 27 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Omfång 27 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Omfång 25 s.
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper SET
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Danska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?