Grundfakta

Media (137 st)

Originaltitel Sången om den eldröda blomman
Filmtyp Långfilm
Regi
Manus
Förlaga
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Sverigepremiär 1919-04-14

Medverkande

Lars Hanson
Olof Koskela

Greta Almroth
Annikki

Lillebil Christensen
Elli, kallad Gasellen, piga på Koskelagården

Louise Fahlman
Koskela-värdinnan, Olofs mor

Axel Hultman
Koskela-bonden, Olofs far

John Ekman
flottareförmannen

Visa alla medverkande

Handling

Olof Koskela är son till en rik bonde nere i byn och själv har han ett oroligt blod. Han arbetar i skogen och träffar där Annikki, som han tar med till kvällens dans nere på älvstranden....

Visa hela handlingen

Press

Stockholmspressens recensenter var i stort sett eniga i sitt beröm för filmen, bearbetningen av Linnankoskis roman och Stillers regi. I DN skrev Marfa bl a: "Den med stort...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Distributionstitel

Filmteam

Regi
Manus
Foto
Musik
Arkitekt
Inspicient
Orkesterledare
Dekor

Medverkande

Lars Hanson Olof Koskela
Greta Almroth Annikki
Lillebil Christensen Elli, kallad Gasellen, piga på Koskelagården
Louise Fahlman Koskela-värdinnan, Olofs mor
Axel Hultman Koskela-bonden, Olofs far
John Ekman flottareförmannen
Hjalmar Peters Moisio-bonden
Edith Erastoff Kyllikki, Moisio-bondens dotter
Nils Lundell Inkala-sonen, Kyllikkis fästman
- Ej krediterade:
Olof Ås flottare
Paul Hagman flottare
Arvid Dahlberg flottare
Gösta Ström flottare i slagsmål
Bengt Djurberg en ung man
Karl Jonsson en ung man vid lekarna på ängen
Tekla Sjöblom äldre piga på Koskelagården
Mona Geijer-Falkner piga på Koskelagården
Ernst Brunman en man på kaféet i staden
Emil Fjellström en man på kaféet i staden
Karl Person stand-in för Lars Hanson vid forsfärden

Bolag

Produktionsbolag AB Svenska Biografteatern
Distributör i Sverige (35 mm) AB Svensk Filmindustri 1931
AB Svenska Biografteaterns Filmbyrå 1919
Distributör i Sverige (digital) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 2017
Laboratorium AB Svenska Biografteaterns filmlaboratorium

Handling

Olof Koskela är son till en rik bonde nere i byn och själv har han ett oroligt blod. Han arbetar i skogen och träffar där Annikki, som han tar med till kvällens dans nere på älvstranden.

Men vid dansen träffar han en annan flicka, Elli, kallad Gasellen, och överger Annikki. Efter dansen träffar han Elli i en lada men överraskas nästan genast av sin mor, som strängt tillsäger honom att gå hem.

Nästa dag är hans far vred för att han velat inlåta sig med en simpel piga. Det kommer till ett uppträde mellan dem, som slutar med att Olof förgriper sig på sin far och måste lämna hemmet.

Olof sluter sig till ett gäng flottare och följer med dem utför älven. Därvid träffar han Kyllikki, men till hans förvåning avvisar hon honom som en annan landstrykare. Då beslutar han att visa att han inte är vem som helst.

Nästa söndag stakar han ut i strömfåran på en timmerstock inför stora åskådarskaror längs älven och den långa forsen. Ännu har ingen vågat ränna forsen på en stock.

Men Olof lyckas och i sista minuten hoppar han i land, medan stocken virvlar runt nedför fallet vid foten av forsen. Den kvällen väntar Kyllikki på honom i skogen.

När de skiljs nästa morgon, säger hon: "När dina vandringsår är slut, kom tillbaka. Jag skall vänta på dig."

Olof kommer till storstaden, träffar åter Elli, som nu hamnat på en bordell. Så småningom återvänder han till sin hembygd. Bägge hans föräldrar är nu döda, och när han söker upp Kyllikki, vill hennes far inte veta av honom.

Men då förklarar Kyllikki, lika stursk som far sin, att i så fall lämnar hon hemmet.

Olof och Kyllikki slår sig ner på Koskela-gården. Vandraren har slutligen funnit ro.

Censur

Censurnummer 21423
Datum 1959-09-01
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Kommentar Aktlängder: 240-210-180-220-230 = 1080 meter.


Censurnummer 21423
Datum 1931
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Kommentar Aktlängder: 240-210-180-220-230 = 1080 meter.


Censurnummer 21423
Datum 1919-04-07
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Kommentar Aktlängder: 240-210-180-220-230 = 1080 meter.


Tekniska fakta

Bildformat 1.33:1
Bredd 35 mm
Hastighet 16
Längd i meter 2657 meter
Längd i minuter 145 min
Akter 7 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Stockholmspressens recensenter var i stort sett eniga i sitt beröm för filmen, bearbetningen av Linnankoskis roman och Stillers regi.

I DN skrev Marfa bl a:

"Den med stort intresse motsedda premiären av Sången om den eldröda blomman, Svenska Bios andra stora inspelning för året, ägde igår rum på Röda Kvarn. Man hade från början ställt sig i någon mån skeptisk inför företaget att för filmen omlägga en bok vars styrka så helt ligger i det lyriska som fallet är med 'Den eldröda blomman'. Vad man minns från den kärlekens höga visa är först och främst stämningen, lidelsen, flykten, mindre personerna och handlingen, med dess svaga röda tråd. Skulle en regissör kunna fånga just denna underbara, tjusande stämning, denna förtrollande poesi som man aldrig glömmer? Man finner då man ser filmen att regissör och scenarioförfattare gått i land med sin uppgift. Boken har måst förändras, det något vittsvävande händelseförloppet har förenklats, men man har i stället fått fram den röda tråden, hjältens utvecklingshistoria. Olof, som börjar med att ta livet som en lek, under vilken han tanklöst bryter varje blomma som ler emot honom, slutar med att hålla domedag över sig själv, med föresatsen att nu skall han börja bygga upp igen där han förut alltid rivit ned. Filmen är utan tvivel Mauritz Stillers mästarprov som regissör. Han har här nått en koncentration, en konstnärlig knapphet i uttrycksmedlen som aldrig förr, han har gjutit en stämning, en glans och en bravur i scenerna, och över de starkaste av dessa finns det en fläkt av det stora äventyret som nästan förtar en andan. Över scenerna i början vilar hela den nordiska sommarens ljusa förtrollning: mötet med Annikki i skogen, lekarna på ängen; så skärpas konturerna, framställningen blir starkare, det hela mera påtagligt pulserande ända till scenerna i staden med deras obarmhärtiga och skakande realism, det är ingenting av teater, men mycket av konst. Alla de stora folkscenerna bemästrar han också överlägset, och den som en gång har sett forsfärden glömmer den aldrig. (-)

Lars Hanson som bondesonen Olof visar nu mer än någonsin vilken filmkonstnär han är. Han har här gjort en fullödigare prestation än någonsin förr; man tror på hans unga bondeson, full av ungdom och livslust och oro, och man tror också på hans utveckling. Konstnären är här friskare, naturligare än man är van att se honom, och han har en charm och ett strålande temperament som man aldrig får intryck av på talscenen. I somliga scener här är han helt enkelt sublim, så till exempel på kaféet framför spegeln. Hans motspelerskor äro fyra: Greta Almroth, som gör en mjuk och intagande Annikki; Edith Erastoff, vilken i Kyllikkis roll gör några starka och imponerande scener, särskilt storartad är hon i slutuppgörelsen med fadern; Doris Nelson, som ger en på en gång gripande och realistisk bild av den lilla glädjeflickan och skick!ligt undviker de banalitetens blindskär som hota i en dylik roll; samt till sist Lillebil Christensen som Gasellen. Man ser till sin förvåning att Lillebil inte kan spela film; hon rör sig vackert, som man har rätt att vänta, men hennes mjuka ansikte med dess härliga, mörka ögon är ännu ingalunda i hennes makt. (-)

Premiärkvällen anförde hovkapellmästaren Armas Järnefelt den av honom själv för filmen tillrättalagda musiken, som på ett fulländat sätt smög sig efter innehållet."

I en mycket lång och ingående recension i StT skrev Z-k-s bl a:

"Sången om den eldröda blomman är en människoskildring som har något av folkvisans enkla och djupa levnadsvisdom. Livet och kärleken, styrkan och stormen äro verkningsfullt målade i denna bok, som låtit sig inte minst och med rätta omtalas för sitt ovanligt lyriska och färgrika språk. Men den inrymmer dock vid sidan av det stora äventyret den fasta gestaltningen av en nemesislära -- 'bedrag aldrig någon, och håll vad du lovar, må människan vara av vilket stånd som helst' (-)

Stiller -- regissören -- har med det nya filmverket åter ökat antalet av sina konstnärliga lagrar, och han har åter medverkat att ge glans och respekt åt den svenska filmproduktionen. Den svenska produk!tionen! Denna film har nämligen liksom förut t ex Ingmarssönerna ett särdrag över sig. Den är icke blott modern efter amerikanska begrepp, den har ock över sig som konstprodukt den prägel av gedigenhet och värdighet, vars verkan på utländsk botten säkert icke blir förfelad. Sällsynt storstilad, ofta hänförande vacker är ramen av naturscenerier omkring det dramatiska innehållet. Särskilt imponera scenerna från Ångermanland, i vilka den ståtliga timmerflottarbragden är inplacerad. (-)

Sången om den eldröda blomman blir utan tvivel den världsuccès, den förtjänar att bli. Den utlandspublik, som kanske främst fikar efter sensation, har en sådan i den oförlikneliga och med intet i den vägen jämförliga sportbragden i den virvlande forsen. Därtill komma den välbyggda dramatiska handlingen och de målande scenerna ur ett bygdeliv, som omramas av en storslagen natur -- i detta sammanhang en eloge till fotograferna, Henrik Jaenzon och Ragnar Westfeldt!

En film, som i sin mån gör vägen bredare för alla ansträngningar, vilka dock nu måste göras för en plats på solsidan även åt gamla Sverige."

Även övriga recensenter i Stockholm var mycket berömmande med undantag för två stycken.

I SocD är man mera syrlig: "Varför hr Stillers film fått sitt namn av Linnankoskis bekanta roman är litet svårt att förstå -- eller rättare: det är mycket lätt att förstå. Ett berömt författarnamn gör sig alltid bra som reklam. Eljes kunde filmen lika gärna ha hetat 'Lars Hanson som timmerflottare', 'En timmerflottares äventyr' eller vad som helst. Det väsentliga i Linnankoskis berättelse, det betagande lyriska inslaget och den strängt etiska grundtonen, har filmen givetvis inte kunnat fånga. Det hela har blivit en serie situationer hopfogade till ett rätt enkelt folkskådespel. Av Linnankoskis unge livskonstnär i bondedräkt har blivit en rätt vanlig don Juan, som efter åtskilliga äventyr får den rika och stolta bonddottern Killiki, vars hjärta han vunnit med sin våghalsiga forsfärd."

Även den anonyme recensenten i SvD var mycket kritisk mot filmatiseringen av Linnankoskis roman och han framför sin kritik mycket kärvare:

"Det senaste svenska filmverket Sången om den eldröda blomman, står nu på Röda Kvarns program. Det kan sägas från början, att det på sätt och vis är en besvikelse. Det är egentligen oförklarligt, att man någonsin fallit på den idén att för filmen använda denna bok med dess utpräglat lyriska läggning och påtagliga brist på dramatiskt stoff. Man har fått leta reda på det lilla som finns av den senare varan och använda det -- men vad har det blivit av lyriken, bokens kärna och väsen, vad har det blivit av dess oförlikneliga stämning av skogsdoft, vemod och poesi? Vad har det vidare blivit av glöden och lidelsen, vad har det -- i dubbel bemärkelse -- blivit av "den eldröda blomman"? Kvar står endast en rad lösryckta episoder, som här på filmen förefalla besynnerligt heterogena och utan vidare inre sammanhang -- helt naturligt för resten i den stympade form, som man nödgats utnyttja stoffet."

Filmen hade samtidigt med Stockholm premiär i Göteborg och Malmö, och även där var mottagandet blandat. Mest beröm gav en anonym recensent i GHT:

"Cosmorama visade i går något som vänner av verklig filmkonst ha allt skäl att glädja sig åt.

Sången om den eldröda blomman är ett stycke nordiskt liv, som på oss nordbor måste slå an oändligt mycket mer än alla amerikanska, franska o.a. mer eller mindre pompösa och dyrbara filmverk. Det är nor!diskt kynne över det hela, känslouttrycken, handlingarna och naturen. Karaktärerna äro skarpt och kraftigt tecknade. De berömvärt väl tagna bilderna beskriva och berätta på ett sätt som man, utan att därför på något sätt förringa Bertel Gripenbergs med konstnärlig omsorg gjorda översättning, kan beteckna som fullt jämbördigt med den språkliga dikten. Spelet var överallt verklighetstroget, så i idyll som bragd. Huvudrollerna uppburos av Lars Hanson och Edith Erastoff. Scenerierna voro storslagna och Armas Järnefelts musik med inslag av finska melodier en efter det hela smidigt fallande dräkt."

I SDS i Malmö börjar Sir Ensen med att erkänna att det rent tekniska arbetet bakom filmen är "synnerligen förtjänstfullt". Sedan fortsätter han:

"Herr Stillers regi är god och omsorgsfull, bilderna inramade i vackra landskap, en del af betagande skönhet. Spelet är på alla händer bättre än hvad till och med de bästa filmer brukar bjuda på. (-)

Vore så ej fallet skulle hela filmen trots all yttre ståt ej vara stort mer än ett helt vanligt biodrama. Bearbetarna ha nämligen alldeles ej lyckats få med diktverkets intensiva lif och betagande charm vid öfverflyttningen till den hvita duken. Det är en serie mycket banala bilder, som rullas upp. (-)

Allt som allt är Sången om den eldröda blomman visserligen ett vackert bevis på högt drifven filmkonst, men också ett nytt bevis, till de många andra, på att litterära konstverk förlora sin konstnärliga kvalitet, då de komma på biografduken."

Kommentar Svensk filmografi

Sången om den eldröda blomman är inte bevarad vare sig i ursprungligt skick eller ens i ovannämnda nedklippta skick. Av återfunnet material från olika håll inom och utom Sverige har emellertid en restaurerad kopia i färg kunnat framställas, som är 1945 m. Sålunda saknas fortfarande ca 675 m eller 1/4-del av filmen med en (liksom ovanstående tidsangivelser) beräknad dåtida visningstid av ca 30 minuter. Däremot skiljer endast ca 100 m (ca 5 minuter) mellan denna kopia och den som i nedklippt skick distribuerades 14 månader efter filmens premiär.

Filmens ursprungliga färgsättning, tintning, är emellertid bevarad i dessa avsnitt ur ursprungliga kopior och har därför kunnat återställas i den av Filminstitutet restaurerade kopian.

Den av Armas Järnefelt komponerade musiken spelades 1931 in på grammofon i Stockholm. Delar av den kom senare till användning för Stillers Johan (1921/7).

Sången om den eldröda blomman blev en stor framgång även utomlands. Den såldes till Danmark, Norge, Finland, Estland, Lettland, Litauen, Holland, Belgien, England, Irland, Frankrike, Schweiz, Italien, Spanien, Portugal, Tyskland, Polen, Österrike, Ungern, Balkanländerna, Egypten, Brittiska Indien, Burma, Ceylon, Holländska Indien, Stratis Settlements, Singapore, Tyska Ostindien, Sydafrika, Sydamerika (bl a Argentina, Brasilien och Chile), Latinamerika (bl a Mexiko, Guatemala, Honduras, Salvador, Nicaragua, Costa Rica, Panama och Kuba), USA och Kanada. Antalet kopior låter sig inte ens tillnärmelsevis beräknas, då negativet lånades ut och de allra flesta framställdes utomlands. Svenska Bios nettovinst på filmen torde ha rört sig om minst 80.000 kr, den största vinsten dittills på någon svensk film.

Med Sången om den eldröda blomman hade den internationella marknaden på allvar öppnats för svensk film.

Sången om den eldröda blomman har senare som ljudfilm spelats in flera gånger. I Sverige 1934 (1934/18) och 1956 (1956/39), bägge gångerna med samma titel. I Finland två gånger: 1938 och 1971, bägge gångerna under romanens finska originaltitel Laulu tulipunaisesta kukasta.

Sommaren 1918 blev en bråd tid för både Stiller och Sjöström. Tidigt i april hade Stiller startat inspelningen av Thomas Graals bästa barn (1918/8) med Sjöström i titelrollen. I slutet av maj var inspelningen klar och Sjöström fick direkt kasta sig in i sin egen inspelning av Selma Lagerlöfs "Jerusalem", planerad till fem delar. Där både regisserade han och spelade en av huvudrollerna. Det tog honom resten av sommaren, men så blev också filmen så lång att den måste delas upp på två filmer, Ingmarssönerna I och II (1919/1).

Stiller fick några veckors paus i juni innan han i slutet av månaden började inspelningen av Sången om den eldröda blomman. Den inspelningen varade hela juli och halva augusti och sedan följde efterarbetet på bägge hans filmer det året. Det tog lång tid, speciellt ifråga om Sången om den eldröda blomman, som inte förelåg i definitivt skick förrän en bra bit in på våren 1919.

Linnankoskis (1869-1913) roman kom ut 1905 på finska och följande år på svenska. Redan i filmens förtexter anges filmen som en "fri bearbetning". Manuskriptförfattarna har visserligen uteslutit en rad personer, bl a flera snabbt förförda, lokala skönheter, och starkt koncentrerat handlingen kring några få personer och kring forsfärden, men filmen, som från början var planerad i (och även reklamerad att omfatta) åtta akter, blev redan före premiären starkt nedklippt, varvid epilogen (åttonde akten) helt utgick. Redan två månader efter premiären kortades dessutom filmen med ca 250 m och ett år senare med ytterligare ca 300 m, totalt alltså ca 550 m (ca 25 minuter). Förkortningarna gick bl a ut över en rad texter, som underströk filmens karaktär av "ballad", samt över bordellscenerna som väckt stark kritik och därför slutligen nedkortades till en minimum.

Filmen blev en mycket stor publiksuccé i Sverige. Den spelades fem veckor på premiärbiografen Röda Kvarn i Stockholm, något som aldrig hänt tidigare.

Kommentar

Filmens kapitelrubriker: I. I vårbrytningen, II. Modersögat, III. Ut i livet, IV. Yngligadådet, V. Kyllikki, VI. I staden, VII. Pilgrimsfärden.

Förlaga

Originaltitel Laulu tulipunaisesta kukasta (Roman)
Författare Johannes Linnankoski


Inspelning

Sverige 1918-06 1918-08
AB Svenska Biografteaterns ateljé Lidingö
Faxälven vid Långsele Sollefteå

Visningar

Sverigepremiär 1919-04-14 Röda Kvarn Eskilstuna Sverige 145 min
1919-04-14 Cosmorama Göteborg Sverige 145 min
1919-04-14 Röda Kvarn Helsingborg Sverige 145 min
1919-04-14 Metropol Malmö Sverige 145 min
1919-04-14 Röda Kvarn Stockholm Sverige 145 min
Urpremiär 1919-04-14 Röda Kvarn Eskilstuna Sverige 145 min
1919-04-14 Cosmorama Göteborg Sverige 145 min
1919-04-14 Röda Kvarn Helsingborg Sverige 145 min
1919-04-14 Metropol Malmö Sverige 145 min
1919-04-14 Röda Kvarn Stockholm Sverige 145 min
TV-visning 1979-04-27 TV1 Sverige

Musikstycken

Ämnesord

Bordell
Bönder
Dansbanor
Danslekar
Faxälven
Flottning
Forsränning
Knivslagsmål
Konflikt/far-son
Norrland
Sommarnatt/nordisk
Svartsjuka
Timmerhuggning
Tintning
Ångermanland

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd DCP


Typ Digitalt arkivmaterial
Bredd MAP


Typ Digitalt arkivmaterial
Bredd MAP


Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd ProRes


Typ Kopia
Materialbas Nitrat
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 1930


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 1670


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm
Längd i meter 1947


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm
Längd i meter 1945


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm


Typ Duplikatnegativ
Bredd 35 mm


Bestånd Affischer

Storlek Mindre än 850 x 400
Affischtitel SÅNGEN OM DEN ELDRÖDA BLOMMANFilmskådespel efter Johannes Linnankoskis berömda roman
Tryckeri Zetterlund & Thelanders boktryckeri AB


Storlek Mindre än 850 x 400
Affischtitel Stora Elit-Biografen uppför å ...Svenska filmkonstens mästerverk SÅNGEN OM DEN ELDRÖDA BLOMMAN
Tryckeri Härnösands -Postens tryckeri-aktiebolag


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel SÅNGEN OM DEN ELDRÖDA BLOMMAN Filmskådespel i 7 akter efter Linnankoskis roman
Tryckeri Ivar Hæggströms lito


Bestånd Manuskript

Typ Dialoglista
Manustitel Sången om den eldröda blomman. [Av]Johannes Linnankoski. Fri bearbetning i sju kapitel för filmen av Mauritz Stiller och Harald B. Harald.
Omfång 8 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Sången om den eldröda blomman. [Av]Johannes Linnankoski. Fri bearbetning i sju kapitel för filmen av Mauritz Stiller och Harald B. Harald.
Omfång 7 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Flame of Life. [Av] Johannes Linnankoski. Arranged in seven chapters for the film by M. Stiller and Harald B. Harald.
Omfång 7 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel Textlista. The song of the scarlet flower.
Omfång 10 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel Sången om den eldröda blomman.
Omfång 11 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel Sången om den eldröda blomman. Rotebro den 13.10 1988.
Omfång 12 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Svensk textlista. Sången om den eldröda blomman. 76.12.07.
Omfång 20 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel El canto de la flor escarlata.
Omfång 13 s.
Språk Spanska


Typ Dialoglista
Manustitel Textlista till Sången om den eldröda blomman.
Omfång 11 s.
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper SET
Album Ja


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Danska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Danska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Engelska


Typ Program/Reklamtryck


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?