Dunungen (1919)

Media (63 st)

Originaltitel	Dunungen
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Ivan Hedqvist
Förlaga	Dunungen (Novell) Dunungen : Lustspel i fyra akter (Pjäs)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Svenska Biografteatern
Åldersgräns	Barntillåten
Texter i läslängd	Svenska
Sverigepremiär	1919-12-01

Medverkande

Ivan Hedqvist
Teodor Fristedt, patron

Renée Björling
Anne-Marie Ehinger, kallad Dunungen

Jenny Tschernichin-Larsson
Bergsrådinna, Teodors mor

Ernst Öberg
Fristedt, borgmästare

Mia Gründer
Borgmästarinnan Fristedt

Ragnar Widestedt
Mauritz Fristedt, deras son

Visa fler

Om filmen

Vita klänningar och maskrosfjun i firad aktörs regidebut, där ljuv oskuld får fästman som är lika förslagen som förälskad. Regissören gör onkeln i filmen efter Selma...

Visa hela texten

Handling

Unge studenten Mauritz Fristedt, borgmästarens son, har blivit innerligt förälskad i bagardottern Anne-Marie Ehinger, hon som kallas Dunungen. Förbindelsen uppfattas i staden som en...

Visa hela handlingen

Press

Dunungen fick ett gott betyg av samtliga kritiker. Man uttryckte tillfredsställelse med såväl regi som spel och miljöskildring. "Dunungen -- ja, det blev en film att vara stolt...

Visa all press

Vita klänningar och maskrosfjun i firad aktörs regidebut, där ljuv oskuld får fästman som är lika förslagen som förälskad. Regissören gör onkeln i filmen efter Selma Lagerlöfs novell och pjäs.

"I henne har jag varit förälskad från första stund. Det är inte någon reson i det, ty hon är det obetydligaste lilla fladdrande flarn…" Så beskrivs titelfiguren i Selma Lagerlöfs novell "Dunungen".

En dununge en fågel så liten att den fortfarande har sitt dun kvar. Flickan med det smeknamnet blåser på maskrosbollar, gungar i sin gunga, plockar blommor, klappar lamm och hittar hallon. Fjun från olika växter yr i luften, och mannen som inte får älska Dunungen kramar förtvivlat ängsullen som landat på trädgårdsbordet.

Novellen publicerades 1894 i samlingen "Osynliga länkar", tre år efter "Gösta Berlings saga", som var Lagerlöfs debut. Pjäsen hon gjorde av "Dunungen" blev en stor succé på Dramaten. När den firade skådespelaren Ivan Hedqvist debuterade som filmregissör, behöll han sin roll som Theodor, den rika onkeln som har elva bruk och en kalkylerande brorson som är förlovad med Dunungen.

Hedqvist hade medverkat i andras filmer sedan 1910, men regisserade få: Dunungen, två komedier och Vallfarten till Kevlaar, ett av stumfilmens märkligaste verk. Renée Björling var med i samtliga. Hedqvist ska ha spelat onkel Theodor 400 gånger på olika teatrar. 1941 gjorde Weyler Hildebrand en nyinspelning av filmen.

Det är 1840-tal och Dunungens familj har ett bageri på Lillgata (vi är i Värmland). Borgmästarens son Mauritz bor på Storgata, och när han går förbi bagarens trädgård gungar Dunungen så högt i sin böljande klänning att han blir helt till sig. Han börjar göra sig absurda ärenden till bageriet, och Dunungen blir så konfys att hon tappar bullarna. För att få förlova sig med en flicka från Lillgata lovar Mauritz att lura på onkeln faderns värdelösa aktier. På väg mot bruket förklarar han för sin nyblivna fästmö hur den större planen ser ut: han ska ställa sig in hos onkel Theodor så att han får ett av bruken. Men det gäller att Dunungen behagar den hetsiga ungkarlen.

Inför en radiouppsättning av pjäsen talar Gunilla Boëthius om Lagerlöfs intresse för psykoanalysen. Dunungen, det lilla fladdrande flarnet, följer sitt omedvetna och börjar handla. Filmen håller sig tätt intill pjäsen och hämtar sina många och långa mellantexter ur novellen, men i en avgörande scen är Dunungen mer handlingskraftig än i ursprungsberättelsen. "Den lilla kvinnovarelsen" faller inte ihop av förtvivlan mellan två svartsjuka män – hon hindrar dem från att slåss genom att knuffa omkull en av dem.

Resten av handlingen är mindre rafflande, men Hedqvist är uttrycksfull och Renée Björling ljuv. Fotografen Julius Jaenzon, som troligen var debutantens medregissör, räddar filmen. Jaenzon var en av giganterna under den svenska stumfilmens storhetstid. Tillsammans med Sjöström och Mauritz Stiller vann han världsrykte med sitt sätt att skildra människor i oupplöslig förening med naturen.

Dunungen promenerar under väldiga mörka träd, och ljuset som tränger ner mellan dem gör hennes vita klänning självlysande. I flera scener träder hon fram ur mörkret, ren och oskuldsfull. Eller i alla fall ren. När männen på balen i filmen skålar för den nordiska kvinnan, är hon "den eldiga och rena".

I den danska tidningen Information skriver Torben Brostrøm om en ny utgåva av Lagerlöfs novell:

"Mauritz har dog ikke taget højde for en særlig faktor, af fortælleren kaldet 'det'. Fænomenet, som ingen vover at nævne ved navn, 'er kommet som duggen til græsset, som farven til rosen, som sødmen til bærret, umærkeligt og saligt uden at melde sig på forhånd'."

Rubriken? "Den hemmelige sexfaktor".

Nina Widerberg (2017)

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Unge studenten Mauritz Fristedt, borgmästarens son, har blivit innerligt förälskad i bagardottern Anne-Marie Ehinger, hon som kallas Dunungen. Förbindelsen uppfattas i staden som en mesallians, men borgmästarn ger sitt bifall till förlovningen, eftersom Mauritz i utbyte lovar att försöka pracka på onkel Teodor en packe värdelösa aktier som pappan vill bli av med. Det är till den rike gamle ungkarlen onkel Teodor som Mauritz och Anne-Marie ska fara på sin förlovningsresa.

Onkel Teodor bor på herrgården Bohult och tar emot de nyförlovade med hela sitt gårdsfolk. Han visar sig vara en barsk och ohyvlad karl, och den blyga Anne-Marie förstår inte att han kan behandla hennes älskade Mauritz så ohyfsat som han gör. Så småningom märker hon emellertid till sin förvåning att hon blir alltmer fästad vid den äldre mannen. Att tillgivenheten är ömsesidig är tydligt.

När det så bjuds till bal på Bohult, beter sig onkel Teodor märkligt, berusar sig häftigt och förefaller vilja dränka en stor sorg. Anne-Marie grips av medlidande och känner sin tillgivenhet växa, i synnerhet som Mauritz behandlar henne överlägset och kärlekslöst.

Efter ett samtal med sin moder, bergsrådinnan, beslutar onkel Teodor att han ska ge Mauritz den eftertraktade platsen som förvaltare på Laxåhyttan, förutsatt att Mauritz också gifter sig med Anne-Marie. Därmed hoppas onkel Teodor att hans egna böjelser för Dunungen ska svalna. När nu onkeln visat sig så generös passar Mauritz på att komma fram med de värdelösa aktierna och föreslå Teodor ett köp. Men inför denna trolöshet lossnar allt inom Anne-Marie och hon förhindrar affären. Mauritz blir därvid så rasande att han förgår sig mot henne. Hon söker skydd i onkel Teodors öppna famn, och där får hon stanna, vad Mauritz än har för synpunkter på saken. (Efter den bevarade textlösa kopian och programbladsbeskrivning.)

Pressreaktion Svensk filmografi

Dunungen fick ett gott betyg av samtliga kritiker. Man uttryckte tillfredsställelse med såväl regi som spel och miljöskildring.

"Dunungen -- ja, det blev en film att vara stolt över för oss lite var, som kalla oss svenskar! Att det är ett regissörens förstlingsverk låter Ivan Hedqvist oss inte känna ett enda ögonblick -- med oändlig säkerhet ger han oss den betagande lilla berättelsens stämning från den gamla goda tidens värmländska liv i småstäder och förlänar ett oförgätligt liv åt den vackra sagan om hur två hjärtan sökte och funno varandra -- den karske patron Fristedts och den lilla mjuka och strålande Dunungens.

(-) Och så är det alltsammans så välsignat hjärtevärmande svenskt, från det skiftande, sommarfagra landskapet med mörka skogar och glittrande sjöar, åkrar, ängar och betande kreatur, till förlovningsbalen på Bohult med alla de söta, baraxlade mamsellerna och de kulörta lyktorna i sommarkvällsskymningen.

(-) Men det är förunderligt hur levande han [Ivan Hedqvist! gör den barske patronen även i det stumma spelet, hur fylld av humor, av sprudlande livsmod av innestängd ömhet, som kämpar efter luft när kärleken vaknar till det lilla ljusa pyret, som några dagar gått och styrt och ställt på hans ungkarlsgård och nästlat sig in i allas hjärtan. (-) Och Renée Björling, vilket fynd för den svenska filmen! Det rena, ljuva ansiktet, hela den strålande uppenbarelsen äro som skapta att vinna hjärtan." (Damsel i StD)

"Det måste emellertid erkännas, att Ivan Hedqvist löst uppgiften på ett intelligent sätt. Man erfar inför dessa snabbt förbiglidande uppsvenska småstadsidyller och stilfulla gamla herrgårdsinteriörer och exteriörer ungefär samma känsla som vid bläddrande i en vacker gammal bilderbok. Det är kanske en smula oartigt mot s k å d e s p e l a r e n Hedqvist att säga, att filmens förnämsta värde ligger i den förträffliga miljöskildringen, men för r e g i s s ö r e n Hedqvist är det en komplimang och då får väl det ena ta ut det andra.

För resten är hr Hedqvists brukspatron Fristedt lika utmärkt på filmen som på scenen -- kanske i mångas tycke bättre, eftersom han på filmen har ett större rörelsefält och får visa sin färdighet i allehanda lantliga konster, såsom att köra hölass, väva m m." (C:o i SocD)

"Företaget har blivit en ny triumf för svensk filmkonst, vilket man i går hade glädjen konstatera.De olika rollerna ha besatts med duktiga krafter; främst ha vi Ivan Hedqvist som patron Teodor och Renée Björling som Dunungen. (-) Båda hade fått fast grepp på sina roller och lyckats skapa gestalter av värde. (-) Som bakgrund till figurerna står den härliga Värmlandsnaturen, som kring den vackra sommarsagan bildar den mest betagande ram." (GHT)

Kommentar Svensk filmografi

Novellen "Dunungen" ingick i samlingen "Osynliga länkar" av Selma Lagerlöf, utgiven 1894. Novellen dramatiserades tjugo år senare av författarinnan och pjäsen fick premiär på Dramatiska Teatern i Stockholm 18.9.1914. Onkel Teodors roll spelades där liksom i filmen av Ivan Hedqvist. Med filmatiseringen gjorde denne också sin debut som filmregissör, enligt flera uppgifter med stöd av Julius Jaenzon, vilken förutom som fotograf alltså fungerade som en sorts biträdande regissör.

Innehållsredogörelsen ovan ger inte rättvisa åt de berättarkvaliteter som Hedqvist lyckades avlocka den händelsefattiga historien med hjälp av sin egen och övriga skådespelares fräscha och originella rollprestationer i samspel med den idylliska men sällsynt levande 1840-talsmiljön.

Med Dunungen inledde Ivan Hedqvist en kort men frapperande enhetlig och stilsäker regissörskarriär. Som filmskådespelare hörde han till pionjärerna och gjorde sina första roller redan 1910 i Kristianstad. Sina största framgångar hade han på scenen, och rollen som onkel Teodor ska han ha framfört mer än 400 gånger på olika teatrar.

Dunungen är remarkabel även för Renée Björlings filmdebut i större sammanhang. Hon fick huvudroller i samtliga Hedqvists filmer och fortsatte att filma flitigt ända in på 60-talet. Även för Carl-Gunnar Wingård, den komiske bagaregesällen, blev Dunungen början på en lång filmkarriär. Han skulle bli en av svensk films mest anlitade lustspelsaktörer med ett hundratal roller fram till 1965.

1941 gjorde Weyler Hildebrand en nyinspelning av Dunungen (1941/32). Den gången spelades onkel Teodor av Adolf Jahr och Anne-Marie av Karin Nordgren. Även då var Julius Jaenzon filmens fotograf.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se