Grundfakta

Media (67 st)

Originaltitel Erotikon : Komedi i fem akter efter ett främmande uppslag
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Manus
Förlaga
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Sverigepremiär 1920-11-08

Medverkande

Anders de Wahl
Leo Charpentier, professor i entomologi

Tora Teje
Irene, hans hustru

Karin Molander
Marthe, professorns nièce

Elin Lagergren
Irenes mor

Lars Hanson
Preben Wells, bildhuggare

Vilhelm Bryde
baron Felix

Visa alla medverkande

Om filmen

Mauritz Stillers stumfilm Erotikon är en romantisk komedi om modernitet, mondäna människor och månggifte i det tidiga tjugotalets Stockholm.Mauritz...

Visa hela texten

Handling

Professor Leo Charpentier ägnar hela sitt intresse åt entomologin och forskningar om fortplantningsförhållandena för en speciell art skalbaggar. Hans unga hustru, den vackra och...

Visa hela handlingen

Press

Erotikon, som sedermera fått ett grundmurat, internationellt rykte som fullfjädrad, sofistikerad erotisk komedi, en föregångare om inte rentav förebild för Ernst Lubitsch och andra,...

Visa all press


Relaterat

Om filmen

Mauritz Stillers stumfilm Erotikon är en romantisk komedi om modernitet, mondäna människor och månggifte i det tidiga tjugotalets Stockholm.

Mauritz Stiller är en av de stumfilmsregissörer som förknippas med idén om den svenska filmens guldålder, och Erotikon tillhör denna epok, som inleddes 1917 med Victor Sjöströms filmversion av Ibsens dikt "Terje Vigen". Men till skillnad från guldålderns många filmatiseringar av nordisk litteratur är Erotikon baserad på en ungersk pjäs. Stillers relationskomedi om Professor Leo Charpentier (Anders de Wahl), hans hustru Irene (Tora Teje), deras yngre släkting Marte (Karin Molander) och Leos bäste vän, skulptören Preben Wells (Lars Hanson) utspelar sig i överdådigt inredda våningar, konstnärsateljéer, exklusiva butiker, dyra bilar, universitetsbyggnader, operahus och flygplan. Det är det urbana societetslivet i en modern europeisk storstad år 1920, långt ifrån de karga landskap som kännetecknar exempelvis Sjöströms Körkarlen (1921) och Stillers Gösta Berlings Saga (1924).

Leo ägnar sina dagar åt att forska om skalbaggar medan hans eleganta fru sysselsätter sig med shopping, manikyr, romantisk musik och manliga beundrare. Professorn tycks nämligen mer intresserad av insekternas sexliv än sitt eget äktenskap. Den flörtige baron Felix (Vilhelm Bryde) tar med Irene på flygturer, men det är den karismatiske Preben som hon är förälskad i. Preben vill dock inte vara illojal mot Leo, och dessutom är han svartsjuk på Felix. Irene i sin tur misstänker att Prebens har en affär med sin modell. Slutligen är Leo förtjust i Marte, en till synes anspråkslös flicka som kan laga professorns favoritmat får i kål. Fast när inte Leo är i närheten är det mer godis och cigaretter än husmanskost som gäller för Marte.

När en skolfilmskopia av Erotikon togs fram i mitten på 1920-talet kortades filmen ner, och senare skadades denna kopia i en projektorsbrand. Den restaurerade filmen är därför mer än tio minuter kortare än originalet, som anses förlorat.

Med tanke på att Erotikon fick premiär innan kvinnlig rösträtt infördes i Sveriges riksdag, och medan gifta kvinnor fortfarande stod under sin makes förmyndarskap, är Professor Leos liberala syn på utomäktenskapliga förbindelser – som inspireras av polyamorösa skalbaggar – att betrakta som modern. Men det som samtida kritiker tycktes uppfatta som särskilt nytt och uppseendeväckande var filmens skildring av urbant sällskapsliv, med extravaganta kostymer och påkostad scenografi; recensenterna drog paralleller till samtida amerikansk filmproduktion och använde ord som "lyxfilm", "utstyrselstycke" och "praktfilm". Den överdådiga livsstilen framstod säkert som särskilt frapperande i och med att biografpremiären på hösten 1920 sammanföll med en ekonomisk kris.

Erotikons humor bygger på antydningar och erotiska undertoner; Stiller tycks sukta efter sofistikerade leenden snarare än högljudda skrattsalvor. Samtidigt blinkar regissören till komedipubliken när han efter en dansföreställning på operan låter Leo konstatera att biografpubliken har rätt om att lyckliga slut är att föredra över tragedier. Den självreflexiva lekfullheten känns igen från Stillers tidigare filmer Thomas Graals bästa film (1917) och Thomas Graals bästa barn (1918). Modekreationerna, interiörerna och det specialkomponerade balettnumret gör dock Erotikon till en mer visuellt minnesvärd upplevelse. En särskilt intressant detalj är Alva Lundins dekorativa textskyltar, vars små illustrationer ofta utgör en humoristisk kommentar till handlingen. I en scen mellan Irene och Leo understryker exempelvis en teckning av en innesko ett skämt om att Leo är en "toffelhjälte". Den här typen av illustrerade dialogtexter hade varit populära i amerikansk film sedan mitten av tiotalet, men i svensk film var det ett nytt fenomen.

Erotikon exporterades till många länder och räknas idag som en klassiker, men på hemmaplan var mottagandet till en början kluvet; filmens manus kritiserades för att inte leva upp till den påkostade ytan.

Ingrid Stigsdotter (2015)

 

Boka filmen

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Internationell titel
Alternativtitel
Distributionstitel
Inspelningstitel

Filmteam

Regi
Manus
Foto
Koreograf
Arkitekt
Kläder
Textdesign
Dansare

Medverkande

Anders de Wahl Leo Charpentier, professor i entomologi
Tora Teje Irene, hans hustru
Karin Molander Marthe, professorns nièce
Elin Lagergren Irenes mor
Lars Hanson Preben Wells, bildhuggare
Vilhelm Bryde baron Felix
Bell Hedqvist baronens väninna
Torsten Hammarén Sidonius, professor
Vilhelm Berndtson Jean, betjänt
Stina Berg trotjänarinna
John Lindlöf Prebens vän
Greta Lindgren Prebens modell
Carl Wallin pälshandlare
Gucken Cederborg köksa
Tora Wibergh Jenny, husa

Bolag

Produktionsbolag AB Svensk Filmindustri
Distributör i Sverige (35 mm) AB Svenska Biografteaterns Filmbyrå
Distributör i Sverige (DCP) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 2015

Handling

Professor Leo Charpentier ägnar hela sitt intresse åt entomologin och forskningar om fortplantningsförhållandena för en speciell art skalbaggar.

Hans unga hustru, den vackra och eleganta Irene, är omsvärmad av beundrare. En av dem, flygaren baron Felix, tar henne med på en flygtur och de passerar över den bildhuggarateljé, från vars tak Preben Wells, en annan av hennes beundrare, svartsjukt följer deras färd i kikare.

Leo har en ung söt nièce, Marthe, som delar hans intresse för skalbaggar och älskar honom i hemlighet. Hon sköter familjens hushåll, vilket Irene aldrig skulle drömma om att intressera sig för. Marthe lagar en utmärkt får i kål.

En kväll på operan, dit Leo och Irene får sällskap av Preben, som är en gammal vän till Leo, får de på scenen se en balett, som gestaltar Irenes och Prebens dilemma: Vilket är starkast, vänskap och heder eller kärlek?

Irene glittrar flirtigt mot både Preben och baron Felix, som besöker henne i logen, men Preben ser inget komiskt i hela situationen utan lämnar operan i pausen.

Nu går det erotiska spelet in i en ny och medvetnare fas, där plötsliga utbrott av svartsjuka från Prebens sida möts av flirtiga undanglidanden hos Irene.

Det blir den unga och kloka Marthe, som håller huvudet kallt, hindrar Leo att av misstag duellera med baron Felix, klarar upp det ena missförståndet efter det andra och slutligen, när Irene har lämnat Leo och återvänt till sin mamma, tröstar Leo med förståelse, kärlek och får i kål.

Censur / granskning

Censurnummer 25460
Datum 1920-11-03
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Originallängd 1983 meter
Kommentar Kopiornas längd varierar mellan 1921 m och 2179 m 11 (en tolvte kopia hösten 1925 för skolfilmsbruk)


Tekniska fakta

Bildformat 1.33:1
Bredd 35 mm
Hastighet 18
Längd i meter 2179 meter
Längd i minuter 106 min
Akter 5 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Erotikon, som sedermera fått ett grundmurat, internationellt rykte som fullfjädrad, sofistikerad erotisk komedi, en föregångare om inte rentav förebild för Ernst Lubitsch och andra, senare komediregissörer, fick vid sin svenska premiär ett genomgående tveksamt mottagande. Vad eftervärlden sett så klart, såg samtiden eller i varje fall dess filmrecensenter nästan inte alls.

Man var visserligen bedårad av filmens eleganta och lyxiga inredningar, Tora Tejes praktfulla och extravaganta toaletter och den spirituella dialogen, men samtidigt hittade man mycket att anmärka på. Flera skribenter tyckte att man borde ha kunnat finna ett originellare uppslag och förresten heller inte med tystnad borde förbigått att uppslaget och större delen av intrigen var hämtade från Herczegs i Stockholm något år tidigare spelade pjäs "Riddaren av i går". En recensent, R-n i AB, skrev t o m: "För internationell publik hade det dock säkert varit mera lyckat om man kommit med något nytt."

Några recensenter skriver att det äntligen är skönt att i svensk film slippa "det välsignade bondlandet med alltför idealistiskt tecknat bondfolk" (FDP).

I SvD kallar Quelqu'une det "en sann lisa att få se människor i hyggliga kläder och med normalt hår efter de evinnerliga bondefilmerna samt konstatera, att Amerika ingalunda har monopol på lyxfilmer i raffinerad uppsättning".

Man är i allmänhet ense bland recensenterna om att filmens manuskript är "tunt och obetydligt" (FDP), att det saknar "djup och styrka i själva handlingen" och lider av "en betänklig brist på koncentration, främst i styckets första del" (Damsel i StD), att handlingen har "blivit väl tunn och långsam för den vidlyftiga yttre apparaten" (Marfa i DN) eller att raden av "befängda förutsättningar" möjligen skulle kunna accepteras i en fars men inte i en komedi, som filmen utger sig för att vara, med slutklämmen "spiritualitet är det icke" (Quelqu'une i SvD).

Som regissör får Stiller emellertid övervägande lovord: "iscensättningen är gedigen, präglad av utsökt smak" (Quelqu'une), "regi och iscensättning var för svenska förhållanden något ganska enastående" (FDP), det hela var "mycket ståtligt och magnifikt, gjort med mycken smak och kultur -- alldeles som de amerikanska praktfilmerna" (Marfa). Nästan alla recensenterna gör någon hänvisning till den samtida amerikanska filmproduktionen. Jens Flik i NDA skriver sålunda: "Stiller, som, med sin böjelse för moderna motiv och modern miljö, väl närmast är att jämföra med en Thomas Ince, eller ännu bättre en Cecil B. de Mille, presenterar (--) ett nytt mästerprof, som säkert kommer att afsevärdt skärpa hans berömmelse."

Samtidigt frågar sig Damsel i StD om Erotikon trots sin "kontinentala prägel" verkligen har några chanser "i den hårda tävlan med högklassiga amerikanska filmer av närliggande idéinnehåll" och Nick i SocD skriver litet sötsurt: "Samtidigt med att den moderna filmtekniken på gott och ont firar triumfer i Erotikon, visar filmen en anmärkningsvärt stor avhängighet av talscenens franska komedier."

Även ifråga om skådespelarprestationerna är meningarna delade bland recensenterna. I SvD skriver Quelqu'une: "Spelet är ojämnt. Anders de Wahl, som här debuterar på den vita duken, gör erkännansvärda försök att få fason på sin inkonsekventa professor. Övertygande blir han aldrig, därtill är rollen för konturlös, men rolig är han mångfaldiga gånger, ehuru han ej på långa vägar får utnyttja sina möjligheter."

I AB tror R-n emellertid att det är Anders de Wahl som "kommer att bli filmens egentliga dragplåster" i stället för den Tora Teje, om vilken Marfa i DN skriver att platsen i filmens förgrund "så småningom intas av Tora Teje eller rättare sagt, av hennes toaletter. De spela nämligen en särdeles framträdande roll i dramat och äro också ofantligt eleganta för svenska förhållanden. Fru Teje bär också upp dem med utsökt raffinemang, men förutom de rena mannekängposerna blir det inte mycket mera. Spelet saknar den omedelbara naturlighet och charm som behövas för att fängsla åskådaren. Som det nu är, får man inte mycken sympati för det lilla raffinerade konstkabinettet till professorska. Men vacker är hon så att det förslår, och alla de scener i vilka hon förekommer äro uppbyggda med henne som medelpunkt och direkt arrangerade så att de bilda bakgrund och ram till hennes farliga, sällsynta skönhet."

För övrigt får fotografen Henrik Jaenzon, som kritiserades hårt för fotot i Stillers föregående film, Fiskebyn (1920/5), genomgående mycket beröm, och dessutom uppmärksammas de eleganta textvinjetterna, som ritats av en ung dam, Alva Lindbohm-Lundin, som sedemera skulle bli den svenska filmens främsta textriterska under en lång följd av år.

Baletten, som ingick i filmens operaföreställning, fann många recensenter däremot både långtråkig, odramatisk och väsensfrämmande. Stiller, som tidigare haft så blandade erfarenheter av "film i filmen" (Vingarne, 1916) gjorde nu samma erfarenhet med "teater i filmen".

Kommentar Svensk filmografi

Erotikons underlag utgörs av den ungerske författaren Ferenc (Franz) Herczegs (1863-1954) pjäs "A Kék róka" (Den blå räven), på tyska kallad "Der Blaufuchs". Under titeln "Riddaren av i går" spelades pjäsen, som haft sin urpremiär i Budapest 13.1.1917, i Stockholm som säsongöppningsprogram på Svenska teatern hösten 1917. Därvid uppbar Tora Teje den roll som i filmen spelas av Karin Molander.

Den roll, som Tora Teje själv sedermera spelar i filmen, spelades då av Pauline Brunius, som under de följande åren gästspelade i rollen, bl a på Svenska teatern i Helsingfors. Pjäsen och dess innehåll får alltså anses välbekant, när SF beslöt att spela in den. Herczeg var heller inte obekant i andra avseenden.

En roman av honom låg till grund för SF:s Gyurkovicsarna (1920) och senare skulle man spela in dess parallell Flickorna Gyurkovics (1926).

Som medarbetare vid utformningen av Erotikons manuskript hade Stiller f.d. redaktionssekreteraren i Norrköpings Tidningar, sedermera fil. dr Arthur Nordén (1891-1965). Denne hade sommaren 1919 varit den förste innehavaren av Svenska Bios då nyinstiftade filmstipendium och i den egenskapen följt bolagets inspelningsverksamhet.

Efter sin återkomst till Norrköping fick Nordén på hösten 1919 en förfrågan från Stiller om han ville ta anställning i bolaget som manuskriptförfattare, litterär medarbetare och sekreterare åt Stiller. Nordén svarade ja och blev från årsskiftet 1919-20 för tre år framåt anställd vid SF. Han stannade emellertid endast något över ett år och var under denna tid veterligt inte verksam annat än som en f.ö. mycket flitig medarbetare åt Stiller. Han har berättat om den tiden i en även i särtryck utgiven artikel i Norrköpings Tidningars julläsning 1938.

På olika håll förekommer uppgiften att Erotikons manuskript författats av "herrar Rellits & Nedron", en signatur som senare åter skymtar i andra sammanhang: Stillers och Nordéns namn baklänges. Signaturen har faktiskt på sina håll (utomlands) tagits på allvar.

Stillers Erotikon har ingenting annat än titeln gemensam med Per Hallströms (1866-1960) 1908 skrivna och 1909 på Dramaten i Stockholm uppförda, till dåtida Stockholmsmiljöer förlagda, satiriska lustspel. Där spelade Anders de Wahl den manliga huvudrollen, författaren Herman Bardolf.

Erotikon spelades in under juni och juli 1920 och ateljéscenerna togs i den just färdigställda och pingstdagen den 23 maj 1920 invigda Filmstaden i Råsunda. Från och med nu upptogs även två negativ av varje spelfilm, ett A-negativ och ett B-negativ, varandra så identiskt lika som möjligt. De bägge kamerorna var placerade tätt intill varandra och sköttes av en A- och en B-fotograf, benämningar som fortfarande kvarstår men med numera helt förändrade innebörder.

A-fotografen var då som nu filmens verklige fotograf. Anledningen till arrangemanget, som varade i flera år, var att tekniskt tillfredsställande duplikatnegativ ännu inte kunde framställas och Svenska Bio hade i flera år varit van att låna ut originalnegativet utomlands. Bägge kamerorna tog alltså exakt samma bild, inte som i Hollywood ofta var fallet bilder med olika inställning: helbild, närmare bild eller närbild.

Den musik som framfördes vid premiären på Röda Kvarn känner man väl. Ouvertyren bestod av förspelet till Otto Nikolais "Muntra fruarna i Windsor". Det fortsatte in i första akten, där det övergick i ett potpurri ur samma opera. Fru Irenes besök hos sin pälshandlare och mötet med baron Felix ledsagas av ett allegro av Ernest Gillet, kallat "Gai Printemps". Vid deras gemensamma flygtur återkommer Gillet, nu med "Valse brillante".

När professorn visar sig middagsklädd i sitt hem, hälsas han av "Jag är kungen gemålen, kungen gemålen, Sköna Helenas man ..." ur Offenbachs "Sköna Helena". Den gamle stofilen professor Sidonius gör entré till tonerna av ett humoristiskt intermezzo av Ad Selenick.

Under scenerna i salongen efter middagen följer några franska gavotter, och när fru Irene sätter sig vid pianot följer först ett pianosolo av Christian Sinding och sedan - i överensstämmelse med innehållet i filmen - Griegs "Jeg elsker dig".

Men snart är man tillbaka i en lättare tonart och när baron Felix i sin ungkarlslya gör sig i ordning för operabesöket, intoneras en vals ur Richard Strauss "Rosenkavaljeren". Den fortsätter under de första scenerna på operan.

Baletten på operan åtföljs sedan av Kurt Atterbergs för ändamålet specialkomponerade musik. Därpå följer ett preludium av Bizet och sedan prologen ur Leoncavallos "Pajazzo".

"Pajazzo" inleder även tredje akten, nu med en gavott och en menuett. Under gatubilderna, där Prebens svartsjuka väcks, spelas en ouvertyr ur Johann Strauss "Karneval i Rom" och därpå en menuett ur Puccinis "Manon Lescaut". Uppgörelsescenerna mellan Preben och Irene ackompanjeras av Agostino Filipuccis "Appassionata" med sina dramatiska accenter.

Därpå följer musik ur Johann Strauss "Läderlappen", och när Irene ger sig av "hem till mamma", åtföljs hon av Franz Lehárs vals från "Die blaue Mazur".

Filmens avslutning ackompanjeras först av Johann Strauss ouvertyr till "Drottningens spetsnäsduk" (avlöst helt kort av Griegs "Jeg elsker dig") och sedan slutar filmen till toner ur "Läderlappen".

Filmen Erotikon är inte bevarad i ursprungligt skick. Förlaga till den av SFI restaurerade kopian är den i september 1925 framställda, då av "pedagogiska skäl" förkortade kopia, som tillfördes SF:s skolfilmarkiv. Den var 1921 meter, dvs 200 meter kortare än originalet. Vid en visning 1964, då filmen ännu inte restaurerats, tog ett parti av denna skolfilmskopia eld och förstördes. Detta parti har i likhet med de 1925 klippta delarna aldrig kunnat ersättas, då ingen annan originalkopia av Erotikon veterligt är bevarad. Den av SFI numera restaurerade kopian är med insatta svenska originaltexter 1769 meter, varför numera totalt ca 350 meter saknas i förhållande till filmens ursprungliga längd.

Flera recensenter betonade att Erotikon var Anders de Wahls filmdebut. Så var dock inte fallet. Debuten hade skett redan tre år tidigare (1917) i en kortfilm, inspelad av Pathés svenska dotterbolag och visad under titeln Anders de Wahl på filmen eller Vem är hänsynslösast, mannen eller kvinnan? Mycket litet är känt om filmen som veterligt inte är bevarad.

Erotikon såldes för visning i Danmark, Norge, Finland, Estland, Lettland, Litauen, Storbritannien, Holland, Belgien med kolonier, Frankrike, Schweiz, Italien, Tyskland, Tysk-Österrike, Ryssland med Sibirien, Egypten, Sudan, Syrien, Palestina, Argentina, Bolivia, Brasilien, Chile, Colombia, Ecuador, Guyana, Paraguay, Peru, Uruguay, Venezuela, Mexico, Guatemala, Honduras, El Salvador, Nicaragua, Costa Rica, Panama, Cuba, Jamaica, Haiti, Puerto Rico och övriga länder i Västindien, USA, Canada, Japan, Australien. Efter några års bortfall hade Ryssland, nu med Sibirien särskilt angivet, återkommit som köpare av svensk film.

Några närmare uppgifter om totala antalet sålda kopior eller det ekonomiska resultatet av filmen är inte bevarade.

Efter framgången med Erotikon planerade Stiller ett slags fortsättning men därvid inte en film utan en serie i samma genre, byggd kring en genomgående person av Tora Tejes typ, spelad av en attraktiv, internationell skådespelerska. Men trots att mycket arbete lades ner på projektet, ledde det inte till något.

Herczegs pjäs är senare filmad en gång. Det tyska bolaget UFA spelade 1938 in Der Blaufuchs med Zarah Leander i den roll som Tora Teje hade i Erotikon. Regissör var Viktor Tourjansky och filmen hade premiär i Sverige 13.3.1939 under titeln Blåräven.

Förlaga

Originaltitel A kék róka (Pjäs)
Författare Ferenc Herczeg


Inspelning

Filmstaden Solna Sverige Filmstaden, Råsunda. Carl Eldhs skulpturateljé. Kungl Operan, Stockholm. Naturhistoriska riksmuseet, Frescati. Nybrokajen vid Strand Hotel, Hovslagaregatan, Stockholm.
Carl Eldhs skulpturateljé Stockholm
Kungliga Operan Stockholm
Naturhistoriska muséet Frescati
Nybrokajen vid Strand Hotel Stockholm
Hovslagaregatan Stockholm

Visningar

Sverigepremiär 1920-11-08 Cosmorama Göteborg Sverige 106 min
1920-11-08 Röda Kvarn Helsingborg Sverige 106 min
1920-11-08 Metropol Malmö Sverige 106 min
1920-11-08 Röda Kvarn Stockholm Sverige 106 min
TV-visning 1978-12-29 TV1 Sverige
Urpremiär 1920-11-08 Cosmorama Göteborg Sverige 106 min
1920-11-08 Röda Kvarn Helsingborg Sverige 106 min
1920-11-08 Metropol Malmö Sverige 106 min
1920-11-08 Röda Kvarn Stockholm Sverige 106 min
TV-visning 2007-01-29 SVT1 Sverige
2008-08-07 SVT2 Sverige 97 min
2010-10-04 SVT1 Sverige
2012-10-01 SVT1 Sverige
2015-04-27 SVT1 Sverige

Musikstycken

Originaltitel Musik i urval


Minns Ni? (1993) Citat ingår från Erotikon (1920)
Klassiska svenska filmer (1959) Erotikon (1920)

Ämnesord

Balett
Entomologi
Flygning
Otrohet
Skulpturateljé
Sofistik
Stockholm/Hovslagaregatan
Stockholm/Naturhistoriska riksmuseet
Stockholm/Nybrokajen
Stockholm/Operan
Svartsjuka

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 1769


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 1764


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 1770


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm
Längd i meter 1772


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm
Längd i meter 1764


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm


Typ Duplikatnegativ
Bredd 35 mm
Längd i meter 1770


Typ Ej typbestämt material
Materialbas Nitrat
Bredd 35 mm


Typ Videokopia digital
Bredd DVCAM (PAL)


Typ Videokopia digital
Bredd Digital Betacam (PAL)


Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd DCP


Typ Digitalt arkivmaterial
Bredd MAP


Typ Digitalt arkivmaterial
Bredd MAP


Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd ProRes


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel Erotikon. Filmkomedi i 5 akter av Mauritz Stiller & Co
Tryckeri Rokotryck AB Kopia
Affischdesign Einar Nerman


Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690


Storlek Större än 850 x 1100


Storlek Större än 850 x 1100


Storlek Större än 850 x 1100


Bestånd Manuskript

Typ Inspelningsmanus
Omfång 72 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Komedi i fem akter av Rellits och Nedron.
Omfång 5 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Omfång 16 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Omfång 5 s.
Språk Danska


Typ Dialoglista
Omfång 6 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Omfång 8 s.
Språk Engelska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper SET
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Engelska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Danska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Danska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?