Pressreaktion Svensk filmografi
Det blev full pott av kritikerberöm för denna dokumentärfilm som tillförde filmindustrin, enkannerligen SF, stor prestige både för det kungliga inslagets och för bedriftens och de vetenskapliga ambitionernas skull. Främst tycks de afrikanska danserna och deras likheter med tidens modedans shimmy ha fascinerat kritikerna.
"Sällan, om ens någonsin, har man med så rent samvete haft nöjet rekommendera ett biografbesök som till denna veckas premiär på Röda Kvarn. Frågan är rent av om hitintills på svenska biografteatrar visats en så kulturbetydande film som Med prins Wilhelm på afrikanska jaktstigar. Åtminstone kan undertecknad inte erinra sig ha sett dess motstycke. Denna vildmarksfilm har en så enastående tjusning och är en sådan unik kulturprodukt, att den åtskilliga decennier framåt skall försvara en mycket hög rangplats bland de dokument i ord och bild, som berätta om svårtillgängliga, för de flesta européer ouppnåeliga och enligt våra begrepp ociviliserade länder, vars folk och liv liksom allt okänt och fördolt har en sådan lockelse för vår fantasi. (-) Sällskapsdanser och krigsdanser, vardagsid och söndagsstass. Och midt bland allt detta vår vite prins, som sannerligen i spetsen för de sina utstått storartade strapatser." (Masque i StD)
"Filmfotografen, ingenjör Oscar Olsson, har här åstadkommit ett fullkomligt enastående filmrepor!tage, ja, så enastående, att man helt enkelt vill betvivla att det på långliga tider skall lyckas någon att göra detsamma efter." (-bis i StT)
"Det kan inte hjälpas att de bilder där endast kameran, ej geväret, varit med äro de roligaste. Naturligtvis ha även jaktbilderna sitt stora värde, men det är inte alls så nöjsamt att se lejonen rökas ut ur det gömställe dit de tagit sin tillflykt undan drevkarlarna, eller de skjutna gorillorna som klappas om och luggas helt familjärt; då är den tama chimpansen, som skrubbar sig ren och fin i en vattenhink, eller de fridfulla vårtsvinen i sin lergöl mycket trevligare. Bilderna från de svarta negerstammar vilkas områden genomtågats äro kanske det intressantaste filmen har att bjuda på. De äro så omväxlande, så roliga och spännande och ha så mycket kunskap att ge att man behöver se dem många gånger för att kunna ta vara på allt. Negerbyarna med deras myller av ungar, kvinnornas strävsamma liv, männens danser och sist, men ej minst, alla de dekorativa och vackra bilderna av expeditionskaravanen med alla dess svarta bärare." (DN)
"Något som alldeles särskilt tycktes intressera publiken var de danser som här och var i negerbyarna anordnades till expeditionens ära. Shimmy tycktes vara allmänt utbredd därnere". (Arbetaren)
Kommentar Svensk filmografi
"Tanken på en upptäcktsfärd till det inre av Afrika hade redan hos författaren uppstått 1913-14, när han låg i det dåvarande Brittiska Ostafrika och jagade storvilt. Men så kom kriget emellan och först sju år senare kunde planen realiseras."
Så beskriver prins Wilhelm själv upprinnelsen till Svenska zoologiska expeditionen till Centralafrika 1921 i boken "Bland dvärgar och gorillor" som utgavs 1922 och som utgjorde den litterära redovisningen av expeditionens förlopp.
Upptäcktsfärden hade främst etnografiska och zoologiska syften. Vetenskapligt ansvarig var intendentassistenten vid Naturhistoriska riksmuseet greve Nils Gyldenstolpe. Resultatet lär ha blivit 1 000 insamlade däggdjur, 1700 fåglar och 10 000 insekter som överlämnades till museet för bearbetning och begrundan. "Det vetenskapliga utbytet måste betraktas som synnerligen rikt. Icke mindre än 25 lejon ha skjutits och i jaktbytet ingå vidare 14 gorillor" uppgavs det efter resans slutförande.
Expeditionen startade kring nyåret 1921 och utgick från Nairobi, där expeditionens och filmens fotograf, ingenjör Oscar Olsson anslöt sig. Olsson befann sig redan i Ostafrika sedan halvtannat år, där han för Svensk Filmindustris räkning upptagit en serie dokumentära filmer, bl.a. långfilmen Bland vildar och vilda djur (1921).
I oktober 1921 återkom deltagarna till Sverige. I december fick Oscar Olsson vasaorden. På nyåret 1922 klipptes filmen samman av Olsson samtidigt som prins Wilhelm skrev texterna till den.
Filmen föreligger i huvudsak bevarad i TV-arkivet hos Sveriges Television.