Grundfakta

Media (323 st)

Originaltitel Gösta Berlings saga/del I : I auktoriserad bearbetning för filmen
Filmtyp Långfilm
Regi
Manus
Förlaga
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Sverigepremiär 1924-03-10

Medverkande

Lars Hanson
Gösta Berling, avsatt präst, kavaljer på Ekeby

Gerda Lundequist
Margaretha Samzelius, född Celsing, majorska

Hilda Forsslund
Margarethas mor

Otto Elg-Lundberg
major Samzelius, brukspatron

Sixten Malmerfelt
Melchior Sinclaire, brukspatron

Karin Swanström
Gustafva Aurore Sinclaire, Melchiors hustru

Visa alla medverkande

Handling

På Ekeby och sex därunder lydande bruk härskade på 1820-talet den mäktigaste kvinnan i Värmland, den ryktbara majorskan Margaretha Samzelius. Hon var en handlingskraftig kvinna, allmänt...

Visa hela handlingen

Press

De stockholmska filmrecensenterna var genomgående avvaktande inför slutresultatet, när de bedömde filmens första del. Flera kallade den en inledning till vad som senare skulle ske och en...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Alternativtitel
Distributionstitel

Filmteam

Regi
Manus
Foto
Arkitekt
Rådgivare
Inspicient
B-foto
Stillbildsfoto
Ljussättare
Negativklippning
Musikarrangör
Dekormålare
Kläder
Smink
Textdesign

Medverkande

- Rollista för del 1 och 2:
Lars Hanson Gösta Berling, avsatt präst, kavaljer på Ekeby
Gerda Lundequist Margaretha Samzelius, född Celsing, majorska
Hilda Forsslund Margarethas mor
Otto Elg-Lundberg major Samzelius, brukspatron
Sixten Malmerfelt Melchior Sinclaire, brukspatron
Karin Swanström Gustafva Aurore Sinclaire, Melchiors hustru
Jenny Hasselquist Marianne, Melchiors och Gustafvas dotter
Ellen Cederström grevinnan Märtha Dohna på Borg
Torsten Hammarén greve Henrik Dohna, Märtha Dohnas son
Greta Garbo Elisabeth Dohna, Henriks hustru, italienska
Mona Mårtenson Ebba Dohna, Henriks halvsyster
Sven Scholander Sintram, brukspatron
Svend Kornbeck Christian Bergh, f.d. kapten, numera kavaljer på Ekeby
Hugo Rönnblad Beerencreutz, kavaljer
Knut Lambert Rutger von Örneclou, f.d. fänrik, numera kavaljer
Oscar Bergström "patron Julius", kavaljer
Jules Henri Gaston Portefaix Anders Fuchs, f.d. major, numera kavaljer
Albert Ståhl "farbror Eberhard", kavaljer
Anton de Verdier "kusin Kristoffer", kavaljer
Axel Jacobsson Lilliencrona, kavaljer
Jan de Meyere Löwenborg, kallad "den blide Löwenborg", kavaljer
Edmund Hohndorf Kevenhüller, kavaljer
Theodor Busch Ruster, f.d. trumslagare, numera kavaljer
Signe Enwall ej identifierad roll
Birger Lyne kavaljer
Tom Walter ej identifierad roll
Arne Palm pojke i kyrkan
Svea Palm flicka i kyrkan
Gösta Gustafson inspekterande präst
Carl Deurell inspekterande präst
Carl Ericson inspekterande präst
Mia Gründer kyrkobesökare
Edla Rothgardt kyrkobesökare
Anna-Lisa Baude Märtha Dohnas kammarjungfru
Gucken Cederborg kvinna vid festen på Ekeby
Georg Fernquist man vid festen på Ekeby
Axel Lagerberg man vid festen på Ekeby
Lars Egge man vid festen på Ekeby
Erik Bergman man vid festen på Ekeby
Hilda Castegren kvinna vid festen på Ekeby
Bertil Ehrenmark betjänt på Borg/man vid fördrivningen av majorskan
Ruth Weijden kvinna vid fördrivningen av majorskan
Emil Fjellström man vid branden
Sven Quick man vid branden

Bolag

Handling

På Ekeby och sex därunder lydande bruk härskade på 1820-talet den mäktigaste kvinnan i Värmland, den ryktbara majorskan Margaretha Samzelius. Hon var en handlingskraftig kvinna, allmänt aktad och fruktad.

I en av Ekebys flyglar bodde hennes tolv kavaljerer, män utan hem eller yrke, halvt förolyckade existenser, adelsmän och pensionerade officerare, de flesta med ett dunkelt förflutet, men alla tolv riddare av äventyret, bägaren och galanteriet.

Enligt traditionen firade de julnatten i brukets gamla smedja och vid midnatt kallade en av dem, den avsatte prästen Gösta Berling, "den trettonde", den behornade potentaten själv att vara välkommen i deras lag. Han kommer i eld och flammor ur hässjan och visar sig vara den elaka brukspatronen Sintram, allmänt avskydd för sin skarpa och gemena tunga.

Gösta Berling hade varit en präst med talets gåva men han hade supit ner sig, och vid en biskopsvisitation ställde han till skandal i kyrkan. Nu var han avsatt, och efter att ha irrat runt på vägarna i Värmland hade han kommit till Ekeby och fått stanna där.

Dessförinnan hade han en tid varit informator åt den unga Ebba Dohna på Borg, men hon hade förälskat sig i honom utan att veta vem han var. När hon äntligen fick veta det och han samtidigt tvingades lämna Borg, blev hon så förtvivlad att hon började tyna bort och snart dog.

Ebba Dohnas bror, den högfärdige och inbilske Henrik, hade gift sig i Italien med den unga, vackra Elisabeth, med vilken han nu var på hemväg till Borg.

Genast efter hemkomsten blev de jämte Henriks mor, grevinnan Märtha Dohna, bjudna till Ekeby på fest. Där var också den mäktige brukspatronen Melchior Sinclaire med hustrun Gustafva och den vackra dottern Marianne.

Det blev en glad och uppsluppen fest, där kavaljererna hyllade den vackra Elisabeth och bar henne i gullstol runt salen, medan Sintram spred sitt lömska gift.

I förtvivlan över vad som hänt Ebba Dohna vill Gösta Berling ta sitt liv, men han räddas av majorskan, som berättar om den stora tragedin i sitt liv, när hon av sin mor tvingades överge den man hon älskade och gifta sig med majoren Samzelius. Nu har hon t o m avvisat sin mor, som förbannat henne. "Livet måste levas", slutar majorskan, "det är bara att stryka över och gå vidare!"

Och det glada livet går vidare på Ekeby, där den ena festen avlöser den andra. Gösta Berling och Marianne Sinclaire uppför en "levande tablå", som slutar med att hon -- utanför tablåns ram -- kysser honom just som ridån åter går upp. Alla tror det hör till tablån men den elake Sintram låter Mariannes far, Melchior, veta rätta sammanhanget. Denne blir ursinnig och kör hem utan henne.

Vid middagen retar Sintram upp en av kavaljererna, Christian Bergh, så att denne obetänksamt vräker ur sig något som skvallret länge gått om: Ekeby och de andra bruken har Samzelius fått av majorskans förre älskare, den man hon tvingades överge.

Det blir stor skandal. Samzelius, som försäkrar att han inget visste om det, driver bort henne från Ekeby. Så går hennes mors förbannelse i uppfyllelse.

Ekeby kan han inte skänka bort, men han överlämnar det till kavaljererna -- att skötas på kavaljersmanér, dvs låta det gå sin undergång till mötes.

Censur

Censurnummer 49573
Datum 1933-09-25
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Kommentar (synkroniserad version av del I och II). Kopiornas längder växlade mellan 2583 m och 2754 m.


Censurnummer 38917
Datum 1927-04-20
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Kommentar (förkortad version av del I och II för skolfilmsbruk). Under samma censurnummer registrerades dels 1931-12-12 en kopia av en längre sammanklippt version av del I och II, som var 3353 m, dels 1954-02-18 - 1954-09-10 fem kopior av en nyrestaurerad, längre hopklippning av del I och II, som var 4005--4010 m. Samtliga angivna kopior var stumma.


Censurnummer 33296
Datum 1924-03-04
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Kommentar Kopiornas längd varierar mellan 2291 m och 2348 m.


Tekniska fakta

Bildformat 1.33:1
Ljudsystem Stum
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2345 meter
Längd i minuter 86 min
Akter 5 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

De stockholmska filmrecensenterna var genomgående avvaktande inför slutresultatet, när de bedömde filmens första del. Flera kallade den en inledning till vad som senare skulle ske och en recensent påpekade att dess motsvarighet i boken endast var det första hundratalet av bokens allt som allt 550 sidor. De flesta gick heller inte närmare in på någon analys av filmen utan uppehöll sig vid de uppenbara svårigheterna att i en film med kontinuerligt förlopp smälta samman de fristående och ofta divergerande episoderna i Selma Lagerlöfs krönikebetonade roman. För övrigt uppehöll man sig vid skådespelarna, som mer karakteriserades med konventionella omdömen än försök till individuell bedömning, även om sådana även förekom.

Den mest och bredast genomförda karakteristiken av filmen stod StT för, där Robin Hood vid denna tid tillträtt som tidningens förste filmrecensent. Han börjar i likhet med de flesta övriga recensenterna med att säga att "många komma säkert att ställa sig kritiskt mot filmen. (-) Vårt förhållande till filmen Gösta Berling kan inte annat än bero på vårt förhållande till boken 'Gösta Berling' -- i hur godt minne vi ha denna, hur levande dess gestalter bo inom oss, hur kära de äro oss. Ty förvisso är filmen något helt annat än boken.

Selma Lagerlöfs bok är till brädden fylld med stoff till bilder. (-) När man läser boken tycker man nästan, att orden förkvävt stoffet, man ser för sig syner fylligare än orden i sin nödtvungna koncentration förmått ge.

Selma Lagerlöfs bok erbjuder med ett ord utmärkt material till en film -- skulle man tycka. Men! Film fordrar en tjock röd tråd, en klar linje: ett frö skall inför åskådarnas ögon utveckla sig till planta, slå ut i blom. Just denna enhetlighet, klarhet saknar boken i påfallande grad. (-) En förutsättning för filmning är bokens partiella omstuvning. Men stuva om ett diktverk så uppskattat, som 'Gösta Berlings saga' måste stöta många. (-)

'Man får fara fram varsamt med de gamla sägnerna, de äro som åldriga rosor: de tappa lätt bladen, då man kommer dem för nära inpå livet', säger Selma Lagerlöf själv i sin bok. Vid filmningen har just det skett, för vilket hon varnar. Smarta, men okänsliga händer ha skarvat ihop bokens trådbitar till en röd tråd, ofta klippande bort just de vackraste partierna, de som ge det hela innebörd och resning. Man skyller på 'filmens säregna teknik'."

Robin Hood fortsätter: "Den del av filmen, som nu visas, är en film på godt och ondt."

Den är "intet mästerverk", dess "regi är för grund och rastlös". Men efter den långa recensionen avslutar han -- kanske med adress till samtida teater- och litteraturkritiker som brukade rynka på näsan åt film -- med följande rader:

"Vi ha ovan framställt många anmärkningar, emedan en film av så stora mått som denna enligt vår mening bör behandlas ingående. Att emellertid Gösta Berling trots sina fel och skröpligheter hör till de verkliga storfilmerna är ju självklart. Det förefaller blott, som om allt det präktiga materialet kunde ha utnyttjats ändå bättre. Faktiskt är det endast en gång regissören lyckas framkalla verklig stämning -- nämligen under kyrkoscenen, som för övrigt ackompanjeras alldeles förträffligt av Röda Kvarns orkester."

Även Waldeck i StD är kritisk mot hur bokens händelser och personer överflyttats till film: "Mycket av Selma Lagerlöfs berättelsekonst har sagans fjärilsstoft på vingarna, och sådant går inte att materia!lisera." Recensenten talar i fortsättningen om "den schizofrene skaldeprästens och äventyrarens mörka saga" och uppehåller sig särskilt vid det efterhand tumultuariska avsnitt som Selma Lagerlöf skulle bli både ledsen och arg för och som skulle föranleda henne till att aldrig mer vilja ha med Stiller att göra:

"När Stiller låter Gösta Berling själv under 'provpredikan' för högvördiga domkapitlets ledamöter -- en briljant scen -- plötsligt bryta ut ur sin botgörarstämning och anklaga församlingen för att vara lika stora syndare som han, vilka med lika rätt borde dömas som han, och i sin vrede råkar i tumult med församlingen och förjagas av densamma, så är det ur dramatisk synpunkt verkningsfullare än om han hade följt bokens galgfågelepisod med den starke Christian Bergs skenfärd över backarna med domkapitlets skrämda ledamöter. Det är mera en saga för barn -- i filmen blir Gösta Berlings utbrott till en skrämmande bild av det sjuka geniets brist på jämvikt, som är hans livs o!lycka."

I FDP har Rl synpunkter på några andra inslag i filmen: "de erotiska scenerna äro på långt när icke så detaljerat och kärleksfullt utformade som supscenerna, vilket ju endast bottnar i ett typiskt svenskt sätt att se på dessa båda saker."

Nästan helt negativ är emellertid endast en recensent i Stockholm, -ck i SocD, som skriver: "Kvalitativt är Gösta Berlingfilmen inte något enastående. (-) Den hör närmast hemma bland de misslyckade filmexperimentens stora skara. Det finns en del vackra scener och tablåer i filmen omväxlande med ganska medelmåttiga sådana. (-)

Men vad som fattas i filmen, det är Gösta Berlings saga.

Den patina av gammal gulnad romantik, den stämning av saga och sägen, som ger boken dess charm, har inte kunnat fångas av filmen, vilkens realistiska uttrycksmedel inte lämpa sig därför. Och lika omöjligt har det varit att i filmen sammanfoga den samling berättelser, i vilka Gösta Berling är huvudfiguren, med den röda tråd, som saknas i originalet. Den del av biografpubliken, som inte har läst Gösta Berlings saga, kan knappast undgå att finna framställningen osammanhängande och att förvirras av det otal huvud- och bifigurer, varmed handlingen är överlastad. Inte mindre förvirrad blir den som läst boken och finner, att regissören och hans scenarioförfattare kapat bort icke oväsentliga delar av berättelserna om Gösta Berling och av återstoden gjort en slarvsylta, lösligt sammanhållen av ett gelé ur egen fatabur. Man behöver inte precis vara någon beundrare av Selma Lagerlöfs berättarkonst för att finna, att den av författarinnan auktoriserade bearbetningen för filmen av Gösta Berlings saga är en vandaliserad bearbetning.

Rent filmtekniskt verkar hr Stillers skapelse ganska medelmåttig, jämförd med flera av de filmer som den senaste tiden visats och fortfarande visas på biograferna. (-) Till filmens förtjänster hör emellertid en rad goda skådespelarprestationer. Bland dessa torde väl även Lars Hansons framställning av Gösta Berling inrangeras, ehuru man nog gärna tänker sig bokens Gösta Berlinggestalt mer lyriskt betonad. Att i filmen berättelsens huvudfigur, liksom händelseförloppet, blivit oklart tecknad, är regins fel."

Även Robin Hood i StT är kritisk mot Lars Hanson som Gösta Berling:

"Men Gösta Berling själv? Här måste vi tyvärr bekänna, att vi blevo besvikna på Lars Hanson. Det är visserligen till stor del manuskriptförfattarnas fel att filmens Gösta Berling blir en föga sympatisk person -- något helt annat än bokens. Men Lars Hanson har nog del i det ofördelaktiga intryck, typen gör. Han saknar charme. Men en Gösta Berling utan charme -- vad är det? Lars Hanson har ett, som Gösta Berling måste ha: den 'geniala' blixten i ögat. (-) Framför allt är han emellertid ingen poet, ingen lyriker, ingen charmör. Men därmed blir ju hela kedjan av kärleksäventyr oförklarlig."

Men andra recensenter är däremot mer förtjusta i Lars Hansons porträtt av Selma Lagerlöfs Gösta Berling, "den svagaste och starkaste bland män", som hon kallar honom, och Marfa skriver i DN att "Stiller träffat det rätta då han bland alla aspiranter valde Lars Hanson såsom den vilken bäst skulle kunna återge Gösta Berlings ytterligt komplicerade och svårgripbara roll. Han är tillräckligt vacker, tillräckligt manlig, tillräckligt intensiv."

I StD lägger Waldeck ut texten ytterligare: "Stiller har haft ett godt materiel att arbeta med. I L a r s H a n s o n har hans skarpblick funnit den idealiske framställaren av huvudrollen, det är med glädje man konstaterar det. Den rent maskulina skönheten, den virila trollkraften hos denne typiske svensk, i vars obehärskade temperament ofta snillets glans och förkrosselsens tårögda vekhet bryter fram som sol ur mörka moln, har Lars Hanson lyckats framställa på ett sätt, som ställer denna prestation högt även vid sidan av hans främsta scenskapelser -- ja, undertecknad skulle vilja säga: över dem. Ingen svensk filmskådespelare har nått så högt. Den, som till äventyrs ännu skulle vilja förmena att film inte kan vara konst, blir här motståndslöst övertygad."

Av övriga rollinnehavare är det egentligen bara en, som Robin Hood i StT helhjärtat berömmer: "Av rollinnehavarna är majorskan (Gerda Lundequist) storartad. Har man haft en annan uppfattning av typen vid läsning så kapitulerar man gärna inför denna vitala, högkultiverade prestation."

Marfa skriver i DN: "Gerda Lundequist har en rad grandiosa scener som majorskan -- åtminstone hittills är det hennes mäktiga personlighet som dominerat filmen."

Den unga nykomlingen Greta Garbo får här och där i recensionerna några förströdda, vänliga ord, och Waldeck i StD kallar henne ett "löfte för framtiden". Endast Anita i SvD har sett något mer: "Greta Garbo blir förmodligen ett namn. (-) Hon har intelligens, är vacker, naturlig, pikant, charmfull."

Kommentar Svensk filmografi

Våren 1890 utlyste tidskriften Idun en pristävlan för noveller på ca 100 trycksidor. Selma Lagerlöf (1858--1940) sände in fem kapitel ur en planerad och då delvis redan påbörjad berättelsesamling, som hon kallade "Gösta Berlings saga". Hon fick i november 1890 första pris och det gav henne möjlighet att fullborda romanen, som kom ut på hösten 1891 och trots skiftande kritik blev en omedelbar, stor framgång.

Redan tidigt blev planer på att filma boken aktuella och 1913 sålde hon filmrätten till ett danskt bolag, Dania Biofilm, som dock aldrig blev i tillfälle att göra någon inspelning. När Dania Biofilm gått i konkurs, vandrade filmrätten på underliga vägar mellan olika filmbolag för att slutligen -- efter en ny konkurs -- hamna hos Svensk Filmindustri.

Selma Lagerlöf gjorde nu stora ansträngningar för att köpa tillbaka filmrätten eller -- om detta inte var möjligt, vilket det heller inte visade sig vara -- i varje fall hindra att Stiller regisserade filmen. Detta på grund av det sätt, på vilket hon ansåg att han förvanskat händelser och personer i "En herrgårdssägen" i filmen Gunnar Hedes saga (1923/1). Men även detta visade sig omöjligt, då ju Victor Sjöström, den ende som kunde kommit i fråga istället för Stiller, redan befann sig i Amerika.

Stiller skrev manuskriptet tillsammans med Ragnar Hyltén-Cavallius och underställde henne det före inspelningens början. Hon förstod att en rad ändringar var nödvändiga och accepterade dem stillatigande. När filmens bägge delar var färdiga på vårvintern 1924, var hon inte i tillfälle att komma till Stockholm och se dem, men inför bolagets försäkran att manuskriptet följts till punkt och pricka gav hon motvilligt i telefon sitt godkännande av att det som underrubrik på filmens förtext fick stå att hon auktoriserade filmbearbetningen. Hon kom att djupt ångra detta. Många recensenter trodde -- och skrev också -- att hon godkänt filmen, vilket alltså inte var sant. När hon sent omsider fick se den, blev hon mycket upprörd. En hel rad saker stämde inte med manuskriptet. Men värst av allt var slagsmålet i kyrkan. Det hade aldrig funnits i manuskriptet (och naturligtvis heller inte i romanen) och det förlät hon aldrig Stiller.

Selma Lagerlöfs roman består av två inledningskapitel och 36 efterföljande kapitel av inbördes högst varierande omfång. Filmens stomme och berättelselinje är i väsentliga delar byggd på innehållet i de två inledningskapitlen samt sju av de tolv första kapitlen i boken jämte det allra sista, det 36:te.

Detta händelseförlopp är kompletterat med inslag från fyra andra kapitel, varvid händelseförlopp och detaljer ibland fått en från romanen avvikande innebörd. Några av romanens viktigaste personer förekommer heller inte i filmen: Brobyprästen och hans dotter samt Anna Stjärnhök. Det är den senare, som sitter i Gösta Berlings släde, när vargarna jagar dem på skogsvägen. I filmen sitter Elisabeth Dohna i släden och den kör över isen.

Inspelningen av Gösta Berlings saga blev lång och krävande, utsatt för missöden och motgångar. Den blev även mycket dyr. Man började i mitten av augusti 1923 och höll på med sommarexteriörerna och interiörerna oavbrutet fram till slutet av oktober. Ekebys fasad hade byggts upp på Filmstadens område, och en tidsenlig plantering med bl a ditflyttade björkar hade anlagts framför entrén.

Interiörerna hade byggts i ateljén, liksom hela interiören i kyrkan, där en av nyckelscenerna utspelar sig. Julnatten i smedjan togs i den gamla smedjan vid Vira bruk i Uppland, där f ö ännu i dag Gösta Berlings inskrift sitter kvar på väggen. Scenerna i parken med monumentet arrangerades i slottsparken vid Forsmark i norra Uppland.

Snön kom det året först i december, och i mitten av december satte man i gång med branden av Ekeby. Den måste emellertid avbrytas på grund av ett olycksfall och kunde sedan inte äga rum förrän i slutet av januari 1924. Övriga vinterscener hade då klarats av under januari och kring månadsskiftet januari-februari togs de sista bilderna med vargarna som jagade släden på isen.

Avståndsbilderna till scenerna togs på Stora Värtans is, de närmare bilderna på en inhägnad isbana, vilket bevarade inspelningsbilder visar. "Vargarna" var polishundar med blytyngder för att hålla nere svansarna.

Många recensenter rekommenderade SF att klippa ner filmen, så att den dels blev mer koncentrerad och därmed fick en starkare dramatisk puls, dels inte behövde delas på två föreställningar. SF följde inte rådet i Sverige men väl utomlands. I själva verket visades filmen i två delar utom i Sverige endast i Norge och Finland, där den hade premiär samma dag som i Stockholm. Med början i Danmark 14 dagar senare visades en till ca 3560 meter nedklippt "exportversion", som sedan blev den som såldes utomlands. I Sverige visades emellertid aldrig filmen i den versionen. I stället införlivades 1927 en ännu kraftigare nedklippt och i pedagogiskt och uppfostrande nit redigerad kopia om endast 2845 meter (dvs drygt hälften av den ursprungliga filmen) med SF:s skol!filmarkiv, där den trots detta förblev barnförbjuden.

Några år efter ljudfilmens genombrott gav SF Ragnar Hyltén-Cavallius i uppdrag att framställa en ljudfilmsversion av Stillers film. Cavallius klippte därvid bort alla svart-vita mellantexter och ersatte dem med i bildens undre kant inkopierade texter.

Därtill kortade han, kastade om eller klippte helt bort vissa avsnitt i filmen. Ett musikband lades på filmen, som i detta "moderniserade" skick fick premiär på Röda Kvarn i Stockholm 23.10.1933.

Tjugo år senare hittades tidigare bortklippt material ur filmen och i samråd mellan fotografen Julius Jaenzon och Einar Lauritzen på dåtida Filmhistoriska samlingarna skedde en första rekonstruktion av Stillers ursprungliga film. Den rekonstruerade kopian blev med texterna 4005 meter. Den försågs med ny musikbeledsagning, komponerad och inspelad av Julius Jacobsen, och i detta rekonstruerade och ytterligare "moderniserade" skick fick filmen sin nypremiär 8.3.1954 på Regina i Stockholm. Senare har SFI med ytterligare nyfunnet material kunnat framställa en kopia, som är 4047 meter. Men fortfarande saknas ca 450 meter bild av Stillers ursprungliga film.

Gösta Berlings saga såldes inte lika bra utomlands som Stillers tidigare filmer (med undantag av Gunnar Hedes saga, 1923/1, vars utlandsförsäljning närmast blev ett fiasko). Försäljningen tog också mycket längre tid, trots att både Stiller och Cavallius aktivt biträdde utomlands.

Slutligen hade 28 länder köpt den för visning: Danmark, Norge, Finland, Estland, Lettland, Litauen, Holland, Frankrike, Schweiz, Italien, Tyskland, Polen, Tjeckoslovakiet, Österrike, Ungern, Jugoslavien, Rumänien, Bulgarien, Grekland, Sovjetunionen, Turkiet, Egypten, Argentina, Chile, Ecuador, Peru, USA och Canada. Några uppgifter om antalet kopior till olika länder eller det totala ekonomiska resultatet är inte bevarade.

Förlaga

Originaltitel Gösta Berlings saga (Roman)
Författare Selma Lagerlöf


Inspelning

1923-08 1924-02
Filmstaden Råsunda Sverige
Lidingö Sverige
Vira bruk Österåkers kommun Sverige
Forsmark Östhammars kommun Sverige

Visningar

Sverigepremiär 1924-03-10 Röda Kvarn Eskilstuna Sverige 86 min
1924-03-10 Regina Gävle Sverige 86 min
1924-03-10 Röda Kvarn Gävle Sverige 86 min
1924-03-10 Cosmorama Göteborg Sverige 86 min
1924-03-10 Victoria Göteborg Sverige 86 min
1924-03-10 Röda Kvarn Helsingborg Sverige 86 min
1924-03-10 Röda Kvarn Jönköping Sverige 86 min
1924-03-10 Skandia Karlskrona Sverige 86 min
1924-03-10 Metropol Malmö Sverige 86 min
1924-03-10 Skandia Norrköping Sverige 86 min
1924-03-10 Röda Kvarn Stockholm Sverige 86 min
1924-03-10 Skandia Stockholm Sverige 86 min
1924-03-10 Slottsbiografen Uppsala Sverige 86 min
1924-03-10 Imperial Örebro Sverige 86 min
1924-03-10 Metropol Östersund Sverige 86 min
TV-visning 1985-09-24 TV2 Sverige
1990-05-01 TV2 Sverige
1992-07-21 TV2 Sverige
1999-06-20 SVT1 Sverige
2002-11-12 SVT1 Sverige
2005-04-05 SVT1 Sverige
2006-11-27 SVT1 Sverige
Urpremiär 1924-03-09 Kina-Palats Helsingfors Finland 86 min

Musikstycken

Originaltitel Musik i urval


Ämnesord

Alkoholmissbruk
Bal
Biskopsvisitation
Björn
Bruksmiljö
Brukspatroner
Förbannelse
Gudstjänster
Herrgårdar
Högfärd
Informator
Julnatt
Kavaljer
Levande tablå
Officer/avsatt
Olycklig kärlek
Otrohet
Predikan
Präst/avsatt
Smedja
Stollighet
Straffpredikan

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 16 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 4001


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 1914


Typ Kopia
Bredd 35 mm
Längd i meter 475


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm
Längd i meter 1903


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm
Längd i meter 3758


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 3593


Typ Duplikatnegativ
Bredd 35 mm


Typ Duplikatnegativ
Bredd 35 mm
Längd i meter 475


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm
Längd i meter 3997


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm
Längd i meter 2775


Typ Duplikatpositiv
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Originalnegativ bild för OP
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Videokopia digital
Bredd Digital Betacam (PAL)


Typ Videokopia digital
Bredd Digital Betacam (PAL)


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690
Tryckeri Ivar Hæggströms lito
Affischdesign Nils Hårde


Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690
Tryckeri Ivar Hæggströms lito


Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690
Tryckeri J. Olsén litogr.anst.


Storlek Större än 850 x 1100
Tryckeri Ivar Hæggströms lito


Storlek Mindre än 850 x 400


Storlek Mindre än 850 x 400


Bestånd Manuskript

Typ Inspelningsmanus
Manustitel Efter Selma Lagerlöf för filmen av Mauritz Stiller och Ragnar Hyltén-Cavallius.
Omfång ca 100 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Efter Selma Lagerlöf för filmen av Mauritz Stiller och Ragnar Hyltén-Cavallius.
Omfång ca 190 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel I auktoriserad bearbetning för filmen av Mauritz Stiller och Ragnar Hyltén-Cavallius
Omfång 11 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Omfång 20 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel The story of Gösta Berling, first part
Omfång 10 s.
Språk Engelska


Typ Inspelningsmanus
Omfång 9 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Selma Lagerlöf's Gösta Berlings's saga part 1. An authorized film version by Mauritz Stiller and Ragnar Hyltén-Cavallius.
Omfång 21 s.
Språk Engelska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Efter Selma Lagerlöf för filmen av Mauritz Stiller och Ragnar Hyltén-Cavallius.
Omfång ca 190 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Efter Selma Lagerlöf för filmen av Mauritz Stiller och Ragnar Hyltén-Cavallius.
Omfång ca 190 s.
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper SET
Bakombild papper 15
Dia 1
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck


Typ Program/Reklamtryck
Språk Danska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Danska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Danska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Danska


Kontakta redaktionen

Saknar du några uppgifter om filmen eller är det något på den här sidan som inte är korrekt? Isåfall vill vi jättegärna veta om det.
Skriv några rader till oss på redaktionen så tar vi en titt på det.

Vad gäller det?