Innehållsförteckning

Grundfakta

Originaltitel Gösta Berlings saga/del II : I auktoriserad bearbetning för filmen
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Manus
Förlaga
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Sverigepremiär 1924-03-17

Medverkande

Lars Hanson
Gösta Berling, avsatt präst

Gerda Lundequist
Margaretha Samzelius, född Celsing, majorska

Hilda Forsslund
Margarethas mor

Otto Elg-Lundberg
Major Samzelius, brukspatron

Sixten Malmerfelt
Melchior Sinclaire, brukspatron

Karin Swanström
Gustafva, hans hustru

Visa alla medverkande

Handling

I andra delens inledning rekapituleras slutet av första delen: kyssen mellan Marianne Sinclaire och Gösta Berling och hur hennes far i vredesmod kör ifrån henne samt det stora uppträdet,...

Visa hela handlingen

Press

I nästan ännu högre grad än fallet var med flertalet recensioner i stockholmstidningarna av filmens första del kom recensionerna av andra delen att främst handla om filmens innehåll med...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Distributionstitel

Filmteam

Regi
Manus
Foto
Arkitekt
Rådgivare
Inspicient
B-foto
Stillbildsfoto
Musikarrangör
Dekormålare
Kläder
Smink
Textdesign

Medverkande

Lars Hanson Gösta Berling, avsatt präst
Gerda Lundequist Margaretha Samzelius, född Celsing, majorska
Hilda Forsslund Margarethas mor
Otto Elg-Lundberg Major Samzelius, brukspatron
Sixten Malmerfelt Melchior Sinclaire, brukspatron
Karin Swanström Gustafva, hans hustru
Jenny Hasselquist Marianne, deras dotter
Ellen Cederström Märtha Dohna, grevinna
Torsten Hammarén Henrik Dohna, hennes son
Greta Garbo Elisabeth Dohna, dennes hustru
Mona Mårtenson Ebba Dohna, Henriks syster
Sven Scholander Sintram, brukspatron
Svend Kornbeck Christian Bergh, f.d. kapten, numera kavaljer på Ekeby
Hugo Rönnblad Beerencreutz, kavaljer
Knut Lambert Rutger von Örneclou, kavaljer
Oscar Bergström "Patron Julius", kavaljer
Jules Henri Gaston Portefaix Anders Fuchs, f.d. major, numera kavaljer
Albert Ståhl ''Farbror Eberhard,'' kavaljer
Anton de Verdier "Kusin Kristoffer", kavaljer
Axel Jacobsson Lilliencrona, kavaljer
Jan de Meyere Löwenborg, kallad "den blide Löwenborg", kavaljer
Edmund Hohndorf Kevenhüller, kavaljer
Theodor Busch Ruster, f.d. trumslagare, numera kavaljer
Signe Enwall ej identifierad roll
Birger Lyne ej identifierad roll
Tom Walter ej identifierad roll

Bolag

Handling

I andra delens inledning rekapituleras slutet av första delen: kyssen mellan Marianne Sinclaire och Gösta Berling och hur hennes far i vredesmod kör ifrån henne samt det stora uppträdet, där majorskan jagas bort från sitt hem och kavaljererna får överta Ekeby.

Marianne har sprungit hela vägen i snön och kölden, men när hon kommer fram, finner hon sig utelåst. Förtvivlad sjunker hon ner i en snödriva, där senare Gösta Berling hittar henne och för henne till Ekeby.

Under tiden vandrar majorskan dag och natt för att söka sin mor och be henne lyfta förbannelsen från henne. Hon hittar henne slutligen djupt inne i skogen. Hon får moderns förlåtelse och denna dör i hennes armar.

Ekeby går snabbt sin ruin till mötes, medan kavaljererna lever livets glada dagar.

På Borg får greve Henrik Dohna en dag ett brev, som gör honom mäkta bestört. Hans äktenskap med Elisabeth i Italien har inte blivit formellt ingånget. De måste båda skyndsamt underteckna nya papper för att bli inregistrerade som äkta makar.

Majorskan kommer tillbaka och samlar allt gårdsfolket på Ekeby, och på natten när kavaljererna sover ruset av sig, tänder hon eld på deras flygel. Men elden sprider sig till huvudbyggnaden, där Marianne bor i ett vindsrum med sitt förr så vackra ansikte vanställt av smittkoppor. Gösta Berling tar sig in och räddar henne åt Melchior, som skräckslagen har kört dit i sporrsträck, när han såg Ekeby brinna.

Ekeby brinner ner, och länsman häktar majorskan. Men Elisabeth Dohna, som förälskat sig i Gösta Berling, kommer springande över isen för att varna honom. Hon möter honom därute, när han i släde är på väg bort från Ekeby. Han tar upp henne i släden för att köra henne hem, men de blir förföljda av en flock vargar och efter en vild färd undkommer de med knapp nöd.

Nästa dag, när Henrik befaller Elisabeth att underteckna papperen som gör deras äktenskap giltigt, nekar hon plötsligt. Det blir skandal, men Gustafva Sinclaire tar hand om Elisabeth och ger henne en fristad hos dem.

Så en dag är den långa, mörka vintern slut. Majoren Samzelius har dött, majorskan har avtjänat sitt fängelsestraff och kavaljererna har med nya förenade krafter återuppbyggt Ekeby. Dit kommer majorskan i sällskap med Elisabeth, hälsad med jubel av alla.

Men hon vill inte ha tillbaka Ekeby. Hon skänker det till Gösta Berling och den kvinna han nu har vid sin sida, Elisabeth.

Censur / granskning

Censurnummer 33347
Datum 1924-03-13
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Originallängd 2189 meter
Kommentar Kopiornas längd varierar mellan 2177 m och 2192 m Uppgifter om 2:a och 3:e censur återfinns under Gösta Berlings saga del I (1924/06)


Tekniska fakta

Bildformat 1.33:1
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2189 meter
Längd i minuter 80 min
Akter 5 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

I nästan ännu högre grad än fallet var med flertalet recensioner i stockholmstidningarna av filmens första del kom recensionerna av andra delen att främst handla om filmens innehåll med jämförelser med Selma Lagerlöfs roman, dess personer och förvecklingar. Recensenterna var uppenbart mer intresserade av att kommentera boken som filmats än filmen själv, kanske mest därför att bokens innehåll vid denna tid ansågs så välbekant för de flesta. Sedan samlade man sig till ett slutomdöme om helheten, och det blev sällan helhjärtat positivt.

Den utförligaste analysen av filmen gav åter Robin Hood i StT, som skrev:

"Andra delen av Gösta Berling är överlägsen den första i ett avseende: den är något helare och långt mer effektfull. Men den är underlägsen i ett annat: den innehåller ännu mindre av bokens handling, tankar, känslor, ord -- Selma Lagerlöf är blott ett rudiment, som skymtar fram då och då. Regissör Stiller har i denna andra del visat sin egentliga begåvning -- sinnet för det storvulet effektfulla. Arkitektoniskt bygger filmen nämligen helt på två effekter: Ekeby brand och slädfärden undan vargarna. Det själiska har försummats. Kärleksäventyren med Marianne Sinclaire och Elisabeth Dohna som betyda så mycket i boken, ha i filmen blivit en bisak, de ha slukats av rödtonade eldslågor och polishundar med nedbunden svans.

(-) Eldsvådan, som hos Selma Lagerlöf är en bagatell, har i filmen blåsts upp till en verkligt präktig brasa. (-) Vargfärden måste som helhet betraktas som skäligen misslyckad. (-)

Sedan filmens andra del nu visats kan man våga sig på ett helhetsomdöme. Uppgiften var så stor, att chanserna att lyckas därmed från början varit nästan inga. Svensk filmindustri och regissör Stiller kunna därför vara stolta över, att de över huvud mäktat slutföra arbetet och att så många vackra enskildheter kommit till under inspelningen. De starkaste i Gösta Berlings saga är otvivelaktigt vissa av skådespelarna vilka haft talang nog att verkligen forma sig efter Selma Lagerlöfs stora människor. Om Gerda Lundeqvist kan blott en mening råda: storslagen. (-)

Men regien? För personer, vilka i likhet med undertecknad se en sju filmer i veckan och alltså ha rikligt jämförelsematerial, kan regien i Gösta Berlings saga ej framstå annat än som ganska medelmåttig -- även många av årets svenska filmer ha bjudit på långt bättre regiarbete. Någon verklig inspiration, ingivelse skönjes ytterst sällan. Godt rutinarbete. Hr Stillers insats i Gösta Berling synes främst ha varit igångsättarens, pådrivarens, den starka ledarviljans. Tiden och krafterna tyckas inte ha räckt till verkligt konstnärligt regiskapande.

Filmen Gösta Berlings saga är ett pärlband med ett antal äkta pärlor (Gerda Lundeqvist, Lars Hansons predikningsscen, Greta Garbos ansikte i närbildsfotografering m m) uppträdda bland oäkta pärlor (eldsvådeeffekten, vargfärdseffekten, stillösa texter m m) på en ytterst svag tråd."

Även Marfa i DN, som endast skrivit en ytterst knapphändig recension av första delen, ägnade nu filmen en lång, ingående behandling. Efter att i recensionens början ha ondgjort sig över "den mest bombastiska förhandsreklam som någonsin kommit en film till del i Sverige", skriver hon:

"Att Stillers Gösta Berlings saga är en storfilm, är naturligtvis odisputabelt. Dess omfång är stort, de tekniska resurser den krävt äro också stora, åtminstone för svenska förhållanden, det material som bearbetats är stort. Det har krävts en oerhörd koncentration, och ändå har det inte koncentrerats tillräckligt. Ett av filmens största fel är dess uppdelande i två hälfter. Just när man tror att det skall bli slut på återblickarna och att handlingen skall komma igång på allvar, blir man avklippt på mitten (-). Att filmen saklöst kunde klippas ned till ett tre timmars program, ja till och med vinna på detta arrangemang, framgår med all önskvärd tydlighet, då man sett båda hälfterna av densamma."

Andra delen av filmen kallar Marfa "ett sammelsurium, ett puzzlespel, vars bitar man inte hinner lägga ihop förrän på sin höjd när man kommit hem -- och så med någon ledning av Selma Lagerlöfs bok. (-)

För att nu ta filmen från början så är första delen den bästa. Trots en del långa och villsamma återblick!ar fängslar handlingen: det är en rad ståtliga uppslag, en rad löften. Visserligen är den som exposé betraktad väl lång, men den intresserar och den imponerar. En del episoder äro svaga, t ex kärlekshistorien mellan Gösta Berling och Ebba Dohna, som verkar löst påhängd, utan betydelse varken för Gösta Berling eller filmen. De osmakliga dryckesscenerna äro också för långt utdragna. Bäst äro scenerna i kyrkan, fyllda av en storartad intensitet och stämning. Såväl regissören som Gösta Berling själv (Lars Hanson) ge där det bästa i hela filmen. Där slår också bokens anda emot åskådaren. Skildringarna av festligheterna på Ekeby, presentationen av det unga paret Dohna och den gamla elaka grevinnan och framför allt majorskans dominerande gestalt hålla intresset spänt. Även Ekeby kavaljerer, förlåt, cavalierer, passera revy.

Så kommer andra delen och med den knalleffekterna: Ekeby brand, färden över isen med vargarna m m. Där är det nästan omöjligt att hålla fast den röda tråden -- och det var ju en sådan som skulle skapas genom omarbetningen. Tag t ex Gösta Berlings färd med Elisabeth Dohna över isen. Den är utdragen i det oändliga i en rad av ensartade närbilder, utan spänning och utan stegring. (-) Och Ekeby brand -- ja, efter allt vad amerikansk film visat i den vägen, kan detta inte imponera som något noch nie dagewesenes. Fastän naturligtvis är det den största filmeldsvåda som gjorts i Sverige.

(-) Gerda Lundeqvists majorska är en storartad karaktärsstudie. Första delen dominerar hon helt med sin mäktiga personlighet, det finns inte en detalj man skulle vilja ha annorlunda. Det finns ingenting av onatur i hennes framställning, inga stora gester, hon är äkta alltigenom, hon ä r helt enkelt majorskan. (-)

Uppsättningen är vårdad, säkert mycket stiltrogen och ännu säkrare alldeles för elegant. Dylika praktgemak funnos minsann inte på de gamla herrgårdarna i Värmland vare sig de beboddes av grevar, baroner eller brukspatroner. (-) Men det bästa i boken: charmen, fantasin, det stora Äventyret, som filmens Gösta Berling talar så mycket om, men som man aldrig får se, herrgårdslivet, Värmland, allt detta saknas. Säkert kan endast en svensk, en som själv känner våra herrgårdar, skildra detta, kanske är det bara en värmlänning som kan det."

Det sista var inte bara en "känga" åt Stiller och hans främmande ursprung, det var minst lika mycket ett beklagande av att uppdraget att filma Selma Lagerlöfs roman inte kunnat gå till värmlänningen Victor Sjöström, som nu sedan ett år var i Hollywood.

Det var inte bara Robin Hood i StT, som anmärkte på branden på Ekeby och slädfärden, där ekipaget jagades av vargarna. Refil i AB fann den förstnämnda "alltför uttänjd" och den senare "väl mycket utdragen". Både han, Jens Flik i NDA och Rl i FDP rekommenderade även en kraftig nedklippning av filmen: "Helhetsintrycket skulle vunnit ofantligt" (Jens Flik). "Nedklippt till en femaktare skulle filmen kanske få det liv och den dramatiska spänning man skulle önska" (Rl).

Även filmens slut, som ju inte har någon motsvarighet i Selma Lagerlöfs berättelse, blir föremål för bittra, ibland ironiska kommentarer av flera recensenter: "det starkt amerikaniserade lyckliga slutet" (Jens Flik), "det 'lyckliga slutet' med giftermål (-) taklagsfest, dans och folklustspelsmunterhet" (Waldeck i StD), "Slutet gott, allting gott! Ungefär som i en amerikansk dussinfilm" (SocD).

Om Greta Garbo i sin roll blivit mindre uppmärksammad i första delen, blev hon det desto mer i andra delen: "I denna senare del observerar man särskilt Greta Garbo, som nu har nästan huvudrollen. Hon är både vacker och skicklig." (Rl i FDP).

Och tidningen Arbetaren ger en extra komplimang åt den "unga Greta Garbo, som säkert erövrar platsen som en stjärna av första ordningen inom den svenska filmen".

Vad blev då totalintrycket av mottagandet av filmen?

Anita i SvD formulerade det kanske bättre än någon annan: "Filmens Gösta Berling måste bli en annan än Selma Lagerlöfs. (-)

Gösta Berlings saga är en film, som säkert alla vilja se och alla böra se, såsom varande vårt största svenska filmverk."

Kommentar Svensk filmografi

Kommentaren till första delen av Gösta Berlings saga (1924/6) omfattar även filmens andra del.

Förlaga

Originaltitel Gösta Berlings saga (Roman)
Författare Selma Lagerlöf


Inspelning

(del 1 och 2) 1923-08 1924-02
Filmstaden Råsunda Sverige
Forsmark Östhammars kommun Sverige
Stora Värtan utanför Björkudden Liding Sverige

Visningar

Sverigepremiär 1924-03-17 Röda Kvarn Eskilstuna Sverige 80 min
1924-03-17 Cosmorama Göteborg Sverige 80 min
1924-03-17 Röda Kvarn Helsingborg Sverige 80 min
1924-03-17 Röda Kvarn Jönköping Sverige 80 min
1924-03-17 Skandia Karlskrona Sverige 80 min
1924-03-17 Metropol Malmö Sverige 80 min
1924-03-17 Röda Kvarn Stockholm Sverige 80 min
1924-03-17 Metropol Östersund Sverige 80 min
TV-visning 1985-09-24 TV2 Sverige
1990-05-01 TV2 Sverige
1992-07-21 TV2 Sverige
1999-06-20 SVT1 Sverige
2002-11-12 SVT1 Sverige
2005-04-05 SVT1 Sverige
2006-11-27 SVT1 Sverige
Urpremiär 1924-03-17 Röda Kvarn Eskilstuna Sverige 80 min
1924-03-17 Cosmorama Göteborg Sverige 80 min
1924-03-17 Röda Kvarn Helsingborg Sverige 80 min
1924-03-17 Röda Kvarn Jönköping Sverige 80 min
1924-03-17 Skandia Karlskrona Sverige 80 min
1924-03-17 Metropol Malmö Sverige 80 min
1924-03-17 Röda Kvarn Stockholm Sverige 80 min
1924-03-17 Metropol Östersund Sverige 80 min
Cinemateksvisning 2018-02-08 Filmhuset Stockholm Sverige

Ämnesord

Botgöring
Fängelse
Gästgiveri
Isvandring
Länsman
Mordbränder
Smittkoppor
Vargar
Äktenskapsförhandlingar
Äreport

Bestånd Arkivalier

Typ Kostym
Arkivalietitel Gösta Berlings Saga
Omfång Klänning i svart silkesammet m vitt satinliv o stuartkrage


Typ Kostym
Arkivalietitel Gösta Berlings saga
Omfång Klänning i svart sammet med vitt liv och stuartkrage, kopia


Typ Kostym
Arkivalietitel Gösta Berlings saga (kopia2)
Omfång Klänning i svart sammet med vitt liv och stuartkrage


Typ Kostym
Arkivalietitel Gösta Berlings saga (kopia3)
Omfång Klänning i svart sammet med vitt liv och stuartkrage


Bestånd Manuskript

Typ Inspelningsmanus
Manustitel Efter Selma Lagerlöf för filmen av Mauritz Stiller och Ragnar Hyltén-Cavallius.
Omfång ca 92 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Omfång 9 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Omfång 18 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Omfång 9 s.
Språk Engelska


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?