Ödets man (1924)

Media (5 st)

Originaltitel	Ödets man
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	John Lindlöf
Manus	J. Ericius
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Suecia-Film
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Sverigepremiär	1924-12-08

Medverkande

Uno Henning
Sten Stark

Inga Tidblad
Syster Vivian

Thor Christiernsson
patron Berg

Tottan Skantze
Lucy, Bergs dotter

Thor Modéen
Sivert, godsägare

Knut Lambert
monsieur Vernau

Visa fler

Om filmen

Denna film hör tyvärr till de svenska stumfilmer som helt har gått förlorade och vi känner inte till något bevarat filmmaterial – vare sig kopia, original- eller bevarandematerial. Läs...

Visa hela texten

Handling

En kolare hittar i skogen en okänd man som av allt att döma sökt skjuta sig själv. Medvetslös förs mannen till länslasarettet, där den skicklige överläkaren räddar honom till livet....

Visa hela handlingen

Press

"Ju flera kockar, ju sämre soppa, ju flera filminspelningsbolag, ju sämre svensk film. 'Ödets man' är äkta småborgerlig tendenshistoria, lik tusende andra, nästan direkt kopierad efter...

Visa all press

Denna film hör tyvärr till de svenska stumfilmer som helt har gått förlorade och vi känner inte till något bevarat filmmaterial – vare sig kopia, original- eller bevarandematerial. Läs mer på Filmarkivets sida Bevarade och förlorade svenska stumfilmer.

En kolare hittar i skogen en okänd man som av allt att döma sökt skjuta sig själv. Medvetslös förs mannen till länslasarettet, där den skicklige överläkaren räddar honom till livet. Mannen tillfrisknar men har förlorat minnet. Han vårdas ömt av syster Vivian på sjukhuset och ömheten mognar till kärlek. Hon ger honom det namn han i fortsättningen ska använda: Sten Stark.

När han skrivs ut från lasarettet får han arbete som flottare, och en dag blir han i tillfälle att med fara för eget liv rädda brukspatron Berg på Uddingsnäs från att drunkna i forsen.

Patron Berg får stort förtroende för Sten Stark och gör honom till arbetsledare på Uddingsnäs. I den ställningen får han så småningom tillfälle att hjälpa patron mot en grupp tredskande arbetare som ansätter sin arbetsgivare, som råkat i ekonomisk kris till följd av exportsvårigheter. Vid ett tillfälle räddar han dessutom patrons dotter Lucy från att förolyckas vid en färd med en skenande häst. Fröken Lucy grips av allt varmare känslor för honom, men han har inte glömt sin kärlek till syster Vivian.

Krisen på Uddingsnäs förvärras och når sin kulmen när patron Bergs privata fordringsägare under landsfiskalens ledning kräver att få bruket överlämnat till sig. På det dygn som återstår innan deras anspråk vinner laga kraft lyckas Sten Stark förmå en fransk gruvägare som uppehåller sig i trakten, monsieur Vernau, att köpa Uddingsnäs inneliggande trävarulager.

Därmed är bruket räddat, men den hämndlystne godsägare Sivert ger sig inte utan tubbar Uddingsnäs tyske ingenjör Loft att sätta eld på laboratoriet och sälja sina senaste uppfinningar till honom. Vid eldsvådan räddar Sten livet på den svekfulle ingenjören som därvid vaknar till moralisk insikt och omintetgör Siverts illasinnade planer.

Av chocken vid eldsvådan återfår Sten Stark minnet av sitt tidigare liv, som presenteras i en återblick. Han hade varit kavallerilöjtnant i Stockholm och förstört sin ekonomi med spelskulder och därför valt att ta sitt liv.

När Vivian får veta detta beslutar hon att självmant avstå från sin älskade på grund av det sociala avståndet mellan den enkla sjuksköterskan och den adlige officeren. Men Sten söker reda på henne för att slutligt förena sitt liv med hennes. Han befordras till direktör. (Bearbetning av program och recensioner.)

Pressreaktion Svensk filmografi

"Ju flera kockar, ju sämre soppa, ju flera filminspelningsbolag, ju sämre svensk film. 'Ödets man' är äkta småborgerlig tendenshistoria, lik tusende andra, nästan direkt kopierad efter gamla Folkskolans läsebok eller julläsning för söndagsskolebarn. Hjälten börjar med att förlora minnet, blir så flottningskarl och klättrar sedan uppåt och blir naturligtvis till sist direktör för ett väldigt företag. Så är det ju i alla småborgerliga filmer men för att klara denna utveckling måste ju även en borgerlig filmförfattare använda ett spel av tillfälligheter. Innan han blir direktör räddar han brukspatronen från döden genom drunkning och hans dotter från döden vid en skenfärd, bruket från ruin och laboratoriet från att brinna ned, alltsammans helt händelsevis. Sedan blir han inte bara direktör utan återfår även minnet, och kommer ihåg att han från början varit kavallerilöjtnant, vilket är det finaste brackan vet. Det är ju förresten endast i stil med det hela att Sten Stark, hjälten i denna fullständigt intelligensfria film, är löjtnant vid kavalleriet. Signaturen såg en lika idotisk film förra säsongen också, hjälten hette Björn Mörk och författaren var kapten. Författaren till "Ödets man" har ej angett sitt yrke, men det skulle inte förvåna oss, om han avslöjades vara ryttmästare vid livdragonerna." (H-d i FDP)

Fullt så negativ var ingen av de övriga stockholmskritikerna, men det är av visst intresse att samtliga arbetartidningar (FDP, SocD, Arbetaren) uppfattade filmen som arbetarfientlig. John Lindlöfs debutarbete ansågs inte oävet.

"En viss valhänthet i sammanfogningen av händelserna får väl skrivas på regissörens bristande rutin, likaså ha scenerna i många fall utformats lite oskickligt. Men å andra sidan är det fart och kläm över det hela, och filmen har obestridliga förutsättningar att underhålla sin publik." (Marfa i DN)

Intresset knöts framför allt till Uno Henning, som visserligen av somliga beskrevs som något teatralisk men som förutspåddes goda utsikter som den svenska filmens nya förste älskare. "Han har skymtat i en rad svenska filmer: här har han en stor och krävande huvuduppgift och han löser den skickligt och sympatiskt. Han är manlig och hurtig, hans spel är intensivt men klokt avvägt och utan överdrifter." (Henri i SvD)

Kommentar Svensk filmografi

Ödets man tillkom på eftersommaren 1924. Suecia Film, som e u förestods av civilingenjör Berndt Rhodin blev ett enfilmsföretag trots att filmen blev en klar publikframgång, åtminstone i Stockholm.

John Lindlöf som här regidebuterade var en skådespelare som ett par år studerat film i Berlin och Paris att döma av publiciteten kring filmen. Hans regissörskarriär blev i fortsättningen inte särskilt framgångsrik men han fortsatte att göra film ett stycke in på 1930-talet. (Det finns dock samtida uppgifter om att officinen Suecia Film och regissören Lindlöf sommaren 1924 skulle ha stått för omarbetningen av den misslyckade filmatiseringen av Den förgyllda lergöken /1924/13/ vilket alltså skulle ha inneburit en förövning till Ödets man.)

Filmen blev några månader efter sin Sverige-premiär anledningen till en tragisk olycka. I samband med arbetet på några kompletteringstagningar av en brandscen inför filmens försäljning till utlandet omkom Filmstadens legendariske inspicient och stuntman, Nils Elffors, den 19 augusti 1925.

Han hade som pyroteknisk expert stått exempelvis för fartygsexplosionen i Eld ombord (1923/2), bålet i Vem dömer (1922/1), herrgårdsbranden i Gösta Berlings saga (1924/6--7) och slottsbranden i Karl XII (1925/4). De svåra och livsfarliga stuntnumren i Sången om den eldröda blomman (1919; forsfärden), Ett farligt frieri (1919; bergsklättringen) och Gunnar Hedes saga (1923/1; släpandet efter renen) hade enligt minnesrunorna utförts av Elffors.

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se