Grundfakta

Media (141 st)

Originaltitel Till Österland
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Producent
Manus
Förlaga
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Sverigepremiär 1926-02-01

Medverkande

Lars Hanson
Ingmar Ingmarsson

Jenny Hasselquist
Barbro, Ingmars hustru

Mona Mårtenson
skolmästarns Gertrud

Harald Schwenzen
Hök Gabriel Mattsson

Ivan Hedqvist
Stark-Anders

Gabriel Alw
den okände

Visa alla medverkande

Handling

När Ingmar Ingmarsson gifter sig med Barbro Svensdotter är det stor fest med många gäster. Men brud och brudgum är olyckliga: Ingmar har valt Barbro för att få behålla Ingmarsgården...

Visa hela handlingen

Press

Kritikerna i Stockholm var oense om vilken av de båda senaste Jerusalem-filmerna som var den allra bästa, men nästan alla var eniga om att Till Österland var ett ytterst gripande filmverk...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Distributionstitel
Inspelningstitel

Filmteam

Medverkande

Lars Hanson Ingmar Ingmarsson
Jenny Hasselquist Barbro, Ingmars hustru
Mona Mårtenson skolmästarns Gertrud
Harald Schwenzen Hök Gabriel Mattsson
Ivan Hedqvist Stark-Anders
Gabriel Alw den okände
Edvin Adolphson Stig Börjesson
Nils Arehn skolmästarn
Ida Brander skolmästarns hustru
Knut Lindroth Berger Sven Persson

Bolag

Produktionsbolag Nord-Westi Film AB
Distributör i Sverige (35 mm) AB Svenska Biografteaterns Filmbyrå 1926

Handling

När Ingmar Ingmarsson gifter sig med Barbro Svensdotter är det stor fest med många gäster. Men brud och brudgum är olyckliga: Ingmar har valt Barbro för att få behålla Ingmarsgården och därvid svikit sin älskade Gertrud.

Gertrud har anslutit sig till den religiösa väckelse som gått fram över bygden och följer de trosvissa helgumianer som nu reser till Det Heliga Landet för att ta emot frälsaren när han återuppstår. I Palestina möter Gertrud sin ungdomsvän Hök Gabriel Mattsson, som en gång lämnat Dalarna i smärtan efter att ha förlorat Gertrud till Ingmar Ingmarsson. Hans kärlek till henne flammar åter upp, men hela Gertruds längtan står till Jesus. Hennes sinne blir alltmer svärmiskt omtöcknat, hon tror sig se Messias på gatorna i Jerusalem och trossyskonen börjar anse att hon förlorat förståndet.

Hemma i Dalarna börjar Ingmar och Barbro så småningom att betyda mer och mer för varandra och äktenskapet ter sig allt lyckligare. Men en dag kommer en tidigare fästman till Barbro på besök, Stig Börjesson, varvid Ingmar blir provocerad till ett slagsmål, där han ger gästen ett kok stryk.

Stig Börjesson hämnas genom att berätta en gammal sägen om Barbros förfader, hästbytaren från Sorgbacken, som en gång lurades av djävulen att byta till sig ett blint föl och därvid blev så rasande att han piskade djuret utför ett stup att dö. Sedan dess vilar en förbannelse över släkten: alla gossebarn blev blinda eller idioter. Stig Börjessons hemska berättelse går Barbro djupt till sinnes, och när budet om Gertruds sinnestillstånd når bygden ser hon ett sammanhang: Gud har velat straffa henne och Ingmar för den orätt de gjort Gertrud. Barbro driver igenom att äktenskapet skall upplösas och att Ingmar skall resa till Jerusalem för att ta hand om Gertrud.

Utan att veta att Barbro är havande far Ingmar Ingmarsson till Palestina och söker upp Gertrud, som emellertid svarar att hennes hjärta nu tillhör en annan. Ingmar lyckas ta reda på vem denne andre är, och en kväll tar han Gertrud med sig till en religiös ritual i arabkvarteren, där Gertrud bland de tjutande och dansande dervischerna upptäcker den man hon tillbett som Messias. I sin förtvivlan över avslöjandet uppträder Gertrud så att hon och Ingmar blir anfallna av muhammedanerna, Ingmar träffas i huvudet av en sten och blir allvarligt skadad i ögonen.

Upplevelsen rycker Gertrud ur hennes förvillelser och hon lovar att följa den synskadade Ingmar hem till Sverige.

Där har Barbro fött sitt barn, gömd i en säterstuga, dit endast den gamle Stark-Anders känner vägen. Hon tror fullt och fast att den gamla förbannelsen vilar över barnet och beslutar att sätta ut det i skogen att dö. När hon strax därpå ångrar sig och söker efter barnet är det försvunnet.

Gertrud kommer till byn tillsammans med Ingmar Ingmarsson, som fortfarande har ögonen förbundna. Hon för honom till Ingmarsgården, där han känner hur kärleken till Barbro stiger upp inom honom, starkare än någonsin.

I kammaren finner han ett nyfött gråtande gossebarn, hans egen son som Stark-Anders funnit i skogen. Gertrud och Stark-Anders lyckas hindra Barbro från att dränka sig, och Gertrud övertygar Barbro om att hon ska återvända till Ingmar. Barnet visar sig vara välskapt. Förbannelsens onda skugga är borta.

Gertrud själv beslutar sig för att ta emot Gabriels kärlek. (Bearbetning av svenska och danska program.)

Censur / granskning

Censurnummer 36532
Datum 1926-01-20
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Originallängd 2587 meter


Tekniska fakta

Bildformat 1.33:1
Ljudtyp Stum
Färgtyp Svartvit
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2587 meter
Längd i minuter 94 min
Akter 7 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Kritikerna i Stockholm var oense om vilken av de båda senaste Jerusalem-filmerna som var den allra bästa, men nästan alla var eniga om att Till Österland var ett ytterst gripande filmverk och att Gustaf Molander även här förvaltat arvet från Sjöström mycket väl.

"Denna fortsättning håller fullt ut vad Ingmarsarvet gav löften om -- en djupt intresseväckande utveckling av de problem som där lades upp. Lika levande träda människorna en till mötes här, man ryckes helt med, det är en samverkan av regissörens och skådespelarnas -- och fotografen J. Julius'! -- konstnärliga krafter, som gör att man starkt lever med i det som sker. Det är väl denna samverkan som åstadkommer att man här har den så sällsynta förnimmelsen av perspektiv i skildringen, man anar djup bakom det som synes. Till Österland kommer man att vilja se många gånger om, och varje gång skall man finna nya värden. Här finns inte bara det fullödigt äkta mänskliga, som ofelbart griper på hjärterötterna, här finns också den sällsamma stämningen i den heliga staden, dit så många brinnande själar uppe från höga Norden känt kallelsen, här finns poesi, mystik, exaltation, här finns modet inför livets tyngsta prövningar, trofastheten och vankelmodet, förutan vilka denna sanna skildring ej vore sann." (Damsel i StT)

"Till Österland har inledningsvis samma skavank som Ingmarsarvet: en viss plockighet, förorsakad inte minst därigenom, att man för att få en fullt fristående film företagit sig en del repetitioner av det föregående. Undrande betraktar man parallellen med de tre vise männen från österlandet, irriterad konstaterar men den påfallande slöhet, som prägla scenerna i båten vid Jerusalem-fararnas ankomst till Jaffa, och man leds uppriktigt åt allt joltet mellan Gertrud och hennes nye beundrare i Jerusalem.

Men sedan äro också longörerna slut. Mästerligt har manuskript och regi stramat åt det hela. Ett minimum av yttre handling. Huvudparten av intresset inriktas på de själsliga konflikterna. Sublim närbildsanalys, en dramatisk puls i bildväxlingen, som gör att man sitter helt fången. Kompositionen är storartad, helhetsgreppet konsekvent genomfört. Med en klar, nästan kylig förnuftsmässighet ordnar Molander de stora scenernas förberedelser. Man vet, att något skall inträffa, man anar vart det hela bär, men det spelas endast ut ett kort i taget och ingen länk i utvecklingskedjan expedieras på en slump. (-) Av ensemblen tilldrar sig denna gång J e n n y H a s s e l q v i s t största intresset. Hennes bana som filmskådespelerska har hittills varit ganska knagglig. En vacker yta, knappast mer. Hård och omöjlig mimik. Men vilken själfulhet och innerlighet har hon inte denna gång lyckats förläna sitt spel! Ögonen ha blivit så uttrycksfulla. Med dem säger hon allt. Långt mer intensivt och äkta än man kunnat tro spelar M o n a M å r t e n s s o n Gertrud. Liksom i Ingmarsarvet, märks instruktörens hand ibland väl tydligt, men på flera ställen har hon lyckats gestalta utöver instruktionen. Hennes Gertrud betecknar förvisso ett framsteg. L a r s H a n s o n fullföljer strikt tolkningen av Ingmar Ingmarsson. Sina kanske främsta scener har han vid återkomsten till Ingmarsgården, då han med bindeln för sina skadade ögon famlar kring i rummen för att plötsligt rycka bort den och märka var han är. E d v i n A d o l p h s o n visar i en kort scen ett par hatfullt lysande ögon, såsom han brukar göra. Fullkomligt överflödigt verkar däremot engagerandet av H a r a l d S c h w e n s e n, en herre som var sympatisk i Bellmansfilmen, men här verkar som en ren nolla. G a b r i e l A l w har några verkningsfulla moment vid sitt deltagande i dervischdansen. Själva Kristusmasken har däremot föga upphöjt över sig. Den erinrar om en dåligt målad Kristuskopia, som förefinnes på en av Frälsningsarméns lokaler här i staden. Övriga personer i ensemblen ha i denna andra del av filmverket glidit alldeles i bakgrunden, men ingenting har därför förfuskats." (Gvs i StD)

Kommentar Svensk filmografi

Till Österland utgjorde fortsättningen på Gustaf Molanders Ingmarsarvet och inspelades i direkt anslutning till denna. Därmed hade Selma Lagerlöfs dubbelroman "Jerusalem" gett upphov till fem svenska stumfilmer; de tre första, Ingmarssönerna I och II från 1919 och Karin Ingmarsdotter (1920/2) i regi av Victor Sjöström.

Liksom Ingmarsarvet var Till Österland en svensk-tysk samproduktion från officinen Nord-Westi, som var ett dotterbolag till Svensk Filmindustri och det tyska Westi. Filmteamet avreste till Palestina vid midsommar 1925 för exteriörfilmningarna. Strax efter återkomsten fick man i slutet av juli meddelandet att Westi trätt i likvidation. Westis förpliktelser övertogs emellertid av det tyska storbolaget UFA så att inspelningen kunde fullföljas i Dalarna under sensommaren. Interiörer till Ingmarsarvet och Till Österland togs i Filmstaden dels i början av juni 1925, dels på hösten. Se i övrigt kommentaren till Ingmarsarvet (1925/22).

Efter Jerusalem-filmerna lämnade Lars Hanson för en längre tid de svenska filmateljéerna till förmån för en internationell karriär. Han återkom för ett gästspel hos Gustaf Molander i Synd (1928/8) men var i övrigt borta från svensk film ända till 1935 (se 1935/12).

Förlaga

Originaltitel Jerusalem II: I det heliga landet (Roman)
Författare Selma Lagerlöf


Inspelning

(avslutades under hösten 1925) 1925-06 1925
Filmstaden Råsunda Sverige
Torsång Borlänge, Dalarna Sverige
Jaffa Israel
Jerusalem Israel

Visningar

Sverigepremiär 1926-02-01 Röda Kvarn Gävle Sverige 94 min
Urpremiär 1926-02-01 Röda Kvarn Gävle Sverige 94 min
Sverigepremiär 1926-02-01 Cosmorama Göteborg Sverige 94 min
Urpremiär 1926-02-01 Cosmorama Göteborg Sverige 94 min
Sverigepremiär 1926-02-01 Röda Kvarn Helsingborg Sverige 94 min
Urpremiär 1926-02-01 Röda Kvarn Helsingborg Sverige 94 min
Sverigepremiär 1926-02-01 Scania Malmö Sverige 94 min
Urpremiär 1926-02-01 Scania Malmö Sverige 94 min
Sverigepremiär 1926-02-01 Skandia Norrköping Sverige 94 min
Urpremiär 1926-02-01 Skandia Norrköping Sverige 94 min
Sverigepremiär 1926-02-01 Röda Kvarn Stockholm Sverige 94 min
Urpremiär 1926-02-01 Röda Kvarn Stockholm Sverige 94 min
Sverigepremiär 1926-02-01 Svea Sundsvall Sverige 94 min
Urpremiär 1926-02-01 Svea Sundsvall Sverige 94 min
Sverigepremiär 1926-02-01 Imperial Örebro Sverige 94 min
Urpremiär 1926-02-01 Imperial Örebro Sverige 94 min

Ämnesord

Araber
Barn
Barnafödsel
Blindhet
Bröllop
Dalarna
Dervischer
Djurplågeri
Djävulen
Förbannelse
Försoning
Jaffa
Jerusalem
Lärare
Messias
Muhammedaner
Palestina
Religion
Samvetskval
Självmordsförsök
Skilsmässor
Slagsmål
Svartsjuka
Svek
Sägen
Trolöshet i kärlek
Väckelse
Äktenskap
Ögonskada

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 601


Typ Duplikatnegativ
Bredd 35 mm
Längd i meter 601


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm


Bestånd Affischer

Storlek Större än 850 x 1100
Tryckeri Ivar Hæggströms lito


Bestånd Arkivalier

Typ Kostymskiss
Arkivalietitel Jenny Hasslequist som "Barbro".
Teknik Färgkrita
Storlek 18,5*25,5 1


Typ Kostymskiss
Arkivalietitel Kostym till en arab, en indier och de tre vise männen.
Teknik Akvarell
Storlek 17,5*22 5


Bestånd Manuskript

Typ Dialoglista
Manustitel Textlista till fragment av filmen. En berättelse ur andra delen av Selma Lagerlöfs Jerusalem.
Omfång 4 s.
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper SET
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Danska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Danska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Finska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Hitta filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?